Bakgrund

I samband med att minoritetslagen infördes konstaterade regeringen att internationell kritik och nationell uppföljning pekade på brister i genomförandet av minoritetspolitiken. Bl.a. noterade regeringen att det fanns kritik från Europarådets granskningsorgan om att genom-förandet försvårades av att lokala myndigheter, kommunerna, inte alltid ansåg sig bundna av Sveriges internationella åtaganden och att det saknades en ansvarig myndighet som följde upp efterlevnaden av åtagandena. Regeringen noterade även att Konstitutionsutskottets uppföljningsrapporter visade att genomförandet blivit mer beroende av enskilda aktörers attityder och värderingar och av deras förståelse av målen med minoritetspolitiken än av vilka bestämmelser som var formulerade i officiella dokument (se prop. 2008/09:158, s. 42–43).

Regeringen bedömde att ett statligt uppföljningssystem behövde införas. Regeringen utvecklade utformningen av detta system i kapitel 9 i propositionen (se prop. 2008/09:158, s. 42–54).

Uppföljningssystemet utformades med följande delar:

– konkretisering av minoritetspoltikens mål genom att det minori-tetspolitiska målet bröts ner i de tre delmålen diskriminering och utsatthet, inflytande och delaktighet, samt språk och kulturell identitet

– införande av uppföljningsansvar avseende minoritetslagen, – effektivare myndighetssamordning, och

– återrapportering till regeringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget fick ett gemensamt uppföljningsansvar för minoritetspolitikens genomförande. Läns-styrelsen gavs uppföljningsansvar för de nationella minoriteterna judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar och för de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romani chib.

Sametinget gavs motsvarande ansvar för den nationella minoriteten samerna och det nationella minoritetsspråket samiska.

Uppföljningsansvaret syftade till att driva på genomförandet av de i lagen angivna rättigheterna och skyldigheterna på det kom-munala planet, samt att inom ramen för den stödjande verksam-heten främja samordning mellan kommuner och övriga myndig-heters arbete. Vidare skulle uppföljningen ge regeringen underlag för åtgärder rörande efterlevnaden av lagen.

När det gällde återrapporteringen till regeringen skulle uppfölj-ningsmyndigheterna få i uppdrag att redovisa en samlad bedömning av efterlevnaden av minoritetslagen, vilken skulle bygga på rapporter som andra myndigheter lämnat på uppdrag av regeringen. Bedöm-ningen skulle även innehålla en redovisning av hur kommunerna tillämpade lagstiftningen. Därmed kunde regeringen få en bättre överblick över minoritetspolitikens effekter och efterlevnaden av de internationella åtagandena i Sverige. Regeringen påpekade att rapporterna från myndigheterna skulle utgöra ett viktigt underlag för regeringens redovisning i samband med Europarådets regelbundna övervakning av efterlevnaden av åtagandena.

Beträffande samordningsansvaret konstaterade regeringen bl.a. att ingen myndighet hade ett helhetsgrepp om de nationella minori-tetsspråkens och minoriteternas situation och att formerna för samverkan över myndighetsgränserna behövde utvecklas för att effektivisera det minoritetspolitiska reformarbetet. Samordnings-ansvaret kunde handla om att vidta samordnade åtgärder för att på

olika sätt främja jämlikhet, öka möjligheterna till inflytande eller underlätta användandet av minoritetsspråk.

Regeringen anförde vidare att uppföljningsmyndigheterna skulle ges i uppdrag att genomföra kunskapshöjande insatser. Regeringen konstaterade att många viktiga beslut som berör minoritetsspråkens och minoritetskulturernas fortlevnad fattas på lokal nivå, oavsett om kommunen ingår i förvaltningsområde eller inte och att kommu-nernas engagemang och ansvarstagande därför var av avgörande bety-delse. Syftet skulle därför vara att synliggöra de nationella minori-teterna och sprida kunskap om minoritetsrättigheterna till besluts-fattare, tjänstemän och allmänheten. Syftet skulle vidare vara att sprida kunskap om de nationella minoritetsspråkens utsatta situation och påverka majoritetssamhällets förståelse för språkbevarande insatser.

Utredningen noterar beträffande det minoritetspolitiska upp-dragets organisation, att detta hanteras på Sametinget inom enheten för det minoritetspolitiska uppdraget under avdelningen för språk, kultur och information och på Länsstyrelsen i Stockholms län inom enheten för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor. Det är samman-lagt sex anställda som arbetar med uppdraget, två på Sametinget och fyra på länsstyrelsen¹. Länsstyrelsen förfogar därtill över knappt en och en halv miljon kronor som får användas i samråd med Same-tinget för samordning, kunskapshöjande insatser och informations- och utbildningsinsatser.

Uppföljningsmyndigheterna redovisar sin samlade bedömning av minoritetspolitikens utveckling i årliga rapporter till regeringen.

Rapporterna bygger på inhämtande av uppgifter från kommuner, landsting, och statliga myndigheter samt enskilda organisationer och minoritetspersoner bl.a. annat via enkäter, inhämtande av statistik från andra myndigheter och intervjuundersökningar. Upp-gifterna bygger även på erfarenheter från kontakter med enskilda, från samråd med nationella minoriteter, kontakter med myndig-heter och liknande.

Efter ett särskilt uppdrag från regeringen tog uppföljningsmyndig-heterna fram ett uppföljningssystem med indikatorer där underlaget till stora delar utgörs av enkätsvar och statistik. Systemet användes första gången i uppföljningsrapporten för 2013 och därefter i

1 Länsstyrelsen bidrar med egna resurser för finansering av en av tjänsterna.

ten för 2014. Sedan 2015 används systemet med indikatorer var tredje år. Sex indikatorer tas dock fram varje år. Åren däremellan genomför uppföljningsmyndigheterna fördjupade uppföljningar inom olika områden.

Uppföljningsmyndigheterna har arbetat med stödjande och sam-ordnande insatser på en mängd olika sätt. Utredningen får hänvisa till myndigheternas årliga uppföljningsrapporter för en närmare redogörelse för detta, men kan notera huvuddragen i verksamheten.

Uppföljningsmyndigheterna deltar på mässor och nätverks-träffar, bistår enskilda tjänstemän och civilsamhället genom rådgiv-ning via e-post och telefon, samt samråder med de nationella minori-teterna. En stor mängd informationsmaterial har producerats. Upp-följningsmyndigheterna genomför också återkommande besök hos exempelvis kommuner och landsting, statliga myndigheter och de nationella minoriteternas organisationer där de informerar.

Vad gäller statliga myndigheter har uppföljningsmyndigheterna samordnat ett nätverk med myndigheter som bedömts vara särskilt relevanta för implementeringen av minoritetspolitiken. För kommu-ner och landsting utbildar uppföljningsmyndigheterna återkommande de som arbetar med minoritetspolitiken. Uppföljningsmyndigheterna har även arbetat med att stärka grundskyddet bl.a. genom utbild-ningskonferenser och seminarier riktade till tjänstemän och politiker i kommuner och landsting.

5.2 En nystart för uppföljning och samordning