Minoritetspolitikens fortsatta inriktning

mellan generationerna behöver prioriteras

Bedömning: Utan en fungerande överföring av språk och kultur mellan generationerna skulle de nationella minoritetsspråken på sikt upphöra att existera. Assimilationen är ett ständigt hot.

Minoritetspolitiken behöver därför inriktas i större utsträckning på överföringen av språk och kultur till nästa generation. Av minoritetspolitikens delmål bör därför målet språk och kultur få en särskild tyngd. I synnerhet bör frågor om språkrevitalisering och ungdomars delaktighet prioriteras.

Även för de personer som tillhör de nationella minoriteterna som inte har språket närvarande i vardagslivet är språket av vital betydelse som kulturbärare. Den snabba språkbytesprocessen innebär ett allvarligt hot mot minoritetsspråkens och minoritetskulturernas fortlevnad i Sverige.

Att kunna bevara och utveckla de nationella minoritetsspråken som levande språk i samhället blir därför det viktigaste målet för den

nationella minoritetspolitiken. Den behöver därför i större utsträck-ning inriktas på överföringen av språk och kultur till nästkommande generationer. Av minoritetspolitikens tre delmål bör därför målet språk och kultur få en särskild tyngd inom politiken. Då det handlar om ett hållbart och långsiktigt arbete bör frågor om språkrevitali-sering och ungdomars delaktighet prioriteras.

3.8.2 Minoritetspolitiken behöver integreras bättre inom andra områden

Bedömning: Minoritetspolitiken riskerar många gånger att hamna i ett ”stuprör” vid sidan av andra politikområden trots att de minoritetspolitiska frågorna är sektorsöverskridande. Reger-ingen och den övriga offentliga verksamheten bör sträva efter att i ökad grad integrera de minoritetspolitiska frågorna inom andra sektorsområden. Arbetet med de minoritetspolitiska frågorna behöver även i större utsträckning samordnas med arbetet med andra frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati.

Den stora bristen på kunskap om de nationella minoriteterna och minoritetsspråken i Sverige förklarar många av svårigheterna att få kommuner, landsting och andra myndigheter att på allvar ta sig an sina skyldigheter inom minoritetspolitiken. Det gör att minoritets-frågorna inte sällan av beslutsfattare uppfattas som ett sär- och sido-intresse, kanske rent av mer som ett fritidsintresse för de berörda.

Utredningen anser att minoritetsfrågorna på flera sätt behöver integreras bättre inom andra områden för att minoritetspolitiken inte ska ses som ett nischområde.

För det första utgör de nationella minoriteternas rättigheter en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättig-heter. Detta anges bl.a. i artikel 1 i ramkonventionen. Utredningens uppfattning är att de nationella minoriteternas rättigheter i högre grad behöver behandlas som en del av de övriga mänskliga rättig-heterna. Det är därför av stor betydelse att arbetet med den natio-nella minoritetspolitiken i större utsträckning samordnas med arbetet med andra frågor som rör mänskliga rättigheter, mångfald och demokrati. Sådan samordning kan bidra till att de nationella

minoriteternas rättigheter blir synligare för majoritetssamhället och att de därmed får högre status.

För det andra berör de minoritetspolitiska frågorna ett stort antal sektorsområden. Det handlar om områden som exempelvis kultur, vård- och omsorg och utbildning. Ändå riskerar minoritets-frågorna att behandlas skilda från dessa områden. Utredningen har exempelvis noterat att de tenderar att hanteras främst av särskilda tjänstemän, såsom kommunala samordnare, som många gånger upplever sig ensamma i sina organisationer. Avsikten med refor-men 2010 var emellertid att ett minoritetsinriktat tankesätt skulle integreras i kommuners och myndigheters arbete med de nationella minoriteterna. Regeringen konstaterade redan då att genomföran-det av minoritetspolitikens mål behövde få tydligt genomslag inom andra politikområden (se prop. 2008/09:158 s. 46).

Genom den minoritetspolitiska reformen har viktiga steg tagits mot ett ökat genomslag inom andra politikområden. Utredningen anser emellertid att regeringen och den övriga offentliga verksam-heten i ännu större utsträckning behöver sträva efter ett sådant genomslag. Minoritetsfrågorna måste precis som frågor om jäm-ställdhet och barns rättigheter integreras inom alla verksamheter i kommuner och landsting samt hos övriga myndigheter. Ett exempel på åtgärder för ökat genomslag inom andra områden är utred-ningens föreslag att föra över regleringen av förskola och äldre-omsorg på minoritetsspråk till skollagen respektive socialtjänst-lagen (se avsnitt 6.3.5 respektive 7.5).

4 Utvärdering av

minoritetslagstiftningen

Kapitlet innehåller en översyn av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) och frågor som ansluter till den. Frågor om förskola respektive äldreomsorg inom bl.a. förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska, hanteras emellertid i kapitel 6 respektive 7.

Utredningen behandlar en del övergripande frågor i avsnitt 4.1 Först behandlar utredningen frågan om behovet av förändring av ordningen med ett grundläggande skydd i hela landet och ett utökat skydd i förvaltningsområden (avsnitt 4.1.1). Därefter behandlar utredningen frågan om behovet av förtydligande av hur de kom-muner och landsting som ingår i förvaltningsområden anges och möjligheterna till in- och utträde ur dessa områden (avsnitt 4.1.2).

Utredningen tar sedan upp frågan om det finns behov av att göra förändringar av enskildas rätt att använda finska, meänkieli och samiska i kontakter med myndigheter (avsnitt 4.1.3). Slutligen behandlar utredningen vissa konsekvenser av att regleringen är uppdelad mellan ett grundläggande skydd och förvaltningsområden (avsnitt 4.1.4).

I avsnitt 4.2 utvärderar utredningen det grundläggande skyddets genomslag (avsnitt 4.2.1) och lämnar förslag till hur genomslaget kan öka (avsnitt 4.2.2) och till hur myndigheters skyldighet att informera om de nationella minoriteters rättigheter kan tydliggöras (av-snitt 4.2.3).

Utredningen behandlar frågor som rör de nationella minoriteternas förutsättningar att utöva inflytande samlat i avsnitt 4.3. Först redogör utredningen för läget och de möjligheter och hinder som finns (avsnitt 4.3.1) samt lämnar förslag till förtydligande av regleringen om samråd och annat inflytande i minoritetslagen (avsnitt 4.3.2). Därefter

lämnar utredningen förslag till hur de nationella minoriteternas organisationer kan stärkas genom utbildningsinsatser (avsnitt 4.3.3).

Sedan går utredningen igenom barns och ungas förutsättningar och lämnar förslag till förtydligad reglering (avsnitt 4.3.4). Slutligen behandlar utredningen frågor som rör statsbidraget enligt förord-ningen (2005:765) om statsbidrag för nationella minoriteter i form av organisationsstöd, samt lämnar förslag till höjning av bidraget (avsnitt 4.3.5).

I avsnitt 4.4 slutligen behandlar utredningen frågor som rör stats-bidraget till kommuner i förvaltningsområdena. Utredningen tar upp frågan om det finns anledning att förändra förordningen och tydlig-göra hur statsbidraget får användas (avsnitt 4.4.1), frågan om behovet av att överföra medel till kommande år (avsnitt 4.4.2) samt frågan om det ska införas något tilläggsbelopp för kommuner som ingår i alla tre förvaltningsområden (avsnitt 4.4.3).

4.1 Utvärdering av ordningen med ett grundläggande