Dag 1–90 i kedjan 89 - De tidsbestämda prövningsstegen för rätt till sjukpenning

3.2 Rehabiliteringskedjans uppbyggnad och rättsliga incitament för samverkan

3.2.2 De tidsbestämda prövningsstegen för rätt till sjukpenning

3.2.2.1 Dag 1–90 i kedjan 89

Under de första tre månaderna som ersättningsdagar nyttjas ska Försäkringskassan pröva om den enskilde har en förmåga att helt eller delvis klara av sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som den egna arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda.²⁴⁷ Regelns konstruktion innebär att arbetsförmågan bedöms med grund i en lämplighetsbedömning av det arbete som arbetsgivaren kan erbjuda. I den mån arbetsuppgifterna inte anses individuellt lämpliga, ska den enskilde anses ha nedsatt arbetsförmåga (och vara ersättningsberättigad).²⁴⁸

245 Detta påstående underbyggs ytterligare även i kommande avsnitt 3.2.2.

246 Prop. 2007/08:136, s. 68.

247 27 kap. 46 § SFB.

248 För den som har anställning vid insjuknandet ersätts i regel de första fjorton dagarna av arbetsgivaren enligt lag (1991:1047) om sjuklön, 3–5 och 7 §§. Sjuklöneperioden räknas in i den sjukperiod som utgör beräkningsgrunden för rehabiliteringskedjans tidsbestämda steg, och som en följd hamnar den enskilde vid fortsatt sjukskrivning efter sjuklöneperioden direkt på dag 15 i kedjan, 27 kap. 26 § 2 st. SFB.

Så här pass tidigt i sjukskrivningsprocessen medför ersättningsreglernas konstruktion att Försäkringskassan framförallt har behov av att samla in underlag för att kunna bedöma rätten till ersättning. Som en följd bör främst samverkan om utredning och genom informationsutbyte vara aktuellt – och då företrädesvis syfta till att Försäkringskassan ska få del av hälso- och sjukvårdens medicinska bedömningar och annat underlag. Finns det en arbetsgivare bör samverkan om rehabilitering tillbaka till arbete inklusive utredning av det arbetslivsinriktade rehabiliteringsbehovet sällan vara aktuellt i det tidiga skedet, eftersom det framförallt är arbetsgivarens rehabiliteringsansvar som aktualiseras när arbetsförmågan ska bedömas mot det egna arbetet.²⁴⁹ Om arbetslösa försäkrade kan dock samverkan med Arbetsförmedlingen bli aktuell även under denna period.²⁵⁰

3.2.2.2 Dag 91–180 i kedjan

Vid dag 91 i kedjan förändras bedömningen av arbetsförmågans nedsättning på så sätt att Försäkringskassan nu ska beakta om den försäkrade kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren.²⁵¹ Nedsättningen bedöms alltså fortfarande i förhållande till arbetsuppgifter hos den egna arbetsgivaren. Skillnaden är att någon lämplighetsbedömning av uppgifterna inte sker, samt att rätten till sjukpenning därför endast kvarstår om den försäkrade

249 Det kan tilläggas att egna företagares arbetsförmåga ska prövas mot de egna ordinarie arbetsuppgifterna fram till och med dag 180, men att regelverket i övrigt är detsamma,

prop. 2007/08:136, s. 59. I rehabiliteringskedjans motiv berörs inte arbetsförmågebedömningen för egenföretagare särskilt. Försäkringskassan anger dock i sina allmänna råd till 33 kap. 10 och 11 §§ SFB att värdet av det arbete som företagaren själv utför bör bedömas med ledning av vad han eller hon måste betala någon annan för att få arbetet utfört, FKAR 2010:20. För den som har föräldrapenning eller studiestöd gäller också särskilda regler.

250 En arbetslös person som blir sjukskriven kan ha rätt till sjukpenning under förutsättning att denne skulle ha förvärvsarbetat om han eller hon inte varit sjuk, 27 kap. 10–11 §§ SFB.

Arbetsförmågan prövas då mot på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten redan från den första sjukskrivningsdagen respektive den första arbetslösa dagen under sjukperioden, prop. 2007/08:136, s. 59.

251 27 kap. 47 § SFB.

inte kan omplaceras till att utföra något som helst arbete hos arbetsgivaren.²⁵² Nedsättningen i arbetsförmågan utreds genom en sammantagen bedömning av intyg från arbetsgivaren och övrig utredning i ärendet.²⁵³ Endast när försäkrade, trots eventuella anpassningar eller rehabiliteringsåtgärder, inte kan utföra något som helst arbete hos sin arbetsgivare kvarstår rätten till sjukpenning.

Också i detta prövningssteg har Försäkringskassan behov av underlag för att kunna pröva rätten till ersättning. Även samverkan om rehabilitering tillbaka i arbete bör vara mer vanligt förekommande. Allt eftersom ersättningsvillkoren stramas upp ökar nämligen sannolikheten för att den enskilde anses vara i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. I rehabiliteringskedjans motiv angavs exempelvis att den förväntade ökningen av övergångar mellan sjukskrivning och aktivt arbetssökande som följer med de tidsbestämda prövningsstegen, också förväntades öka sannolikheten för att Arbetsförmedlingens tjänster aktualiseras redan från den fjärde sjukskrivningsmånaden.²⁵⁴ Så kan vara fallet när återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren bedömts vara osannolik. Enligt motiven är det önskvärt att undvika att den försäkrade, eller andra aktörer, i en sådan situation så att säga inväntar dag 180 utan insatser. Det uttrycktes därför att den resterande tiden i prövningssteget bör användas för att den enskilde ska etablera kontakt med Arbetsförmedlingen och få stöd med att söka nytt arbete utan att rätten till sjukpenning ifrågasätts.²⁵⁵ Såväl kring utredningen av den enskildes rätt till ersättning som kring rehabiliteringsbehov och det eventuella utträdet ur

252 Under perioden kan den försäkrade även söka annat arbete utan att få sin rätt till sjukpenning ifrågasatt (så länge som inte arbetsgivaren kan erbjuda lämpligt anpassade arbetsuppgifter). För den som fått ett nytt arbete finns också en rätt till vara tjänstledig i syfte att pröva detta arbete i upp till 12 månader, 1, 2 och 4 §§ lag (2008:565) om rätt till ledighet för att på grund av sjukdom prova annat arbete.

253 Försäkringskassan kan bland annat enligt 110 kap. 21 § 2 p. SFB kräva att den försäkrade inkommer med ett intyg från sin arbetsgivare. Intyget ska innehålla en prognostisk bedömning av möjligheterna att ta till vara på arbetsförmågan inom verksamheten efter anpassning eller rehabiliteringsåtgärder. En arbetsgivare som vägrar upprätta ett sådant intyg kan dömas till böter enligt 115 kap. 4 § SFB. Se även Mannelqvist 2012, s. 98, angående att detta krav kan uppfattas som en begränsning av Försäkringskassans utredningsansvar såsom det föreskrivs i 8 § FL.

254 Prop. 2007/08:136, s. 74.

255 Prop. 2007/08:136, s. 62. Se även samma proposition, s. 58, samt mer i avsnitt 5.1.1.4 om Försäkringskassans rutiner för kontaktmöten med Arbetsförmedlingen i dessa fall.

sjukförsäkringen kan regelverket därför sägas ge rättsliga incitament till samverkan.

3.2.2.3 Dag 181–364 i kedjan

När dag 180 passerats förändras förutsättningarna för ersättning väsentligt, och Försäkringskassan ska nu pröva arbetsförmågan mot arbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden eller mot annat lämpligt arbete som finns tillgängligt.²⁵⁶ I det första fallet saknar det betydelse om arbetet faktiskt finns tillgängligt. I det andra fallet är tillgängligheten däremot ett avgörande villkor för möjligheten att pröva arbetsförmågan mot arbeten som inte är normalt förekommande, men som ändå anses lämpliga i den enskildes fall.²⁵⁷

När arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden ökar sannolikheten för att den enskilde anses ha hel eller delvis arbetsförmåga. I denna mening stramas därför ersättningsvillkoren upp ytterligare. Även här behöver Försäkringskassan förstås utreda rätten till ersättning, vilket kan föranleda att den önskar ta del av hälso- och sjukvårdens medicinska bedömningar. Även annat underlag, som Arbetsförmedlingens bedömning av den enskildes arbetsförmåga (inklusive underlaget den baserats på), kan vara av intresse. Just för att arbetsförmågan ska bedömas mot hela arbetsmarknaden, ökar även de rättsliga incitamenten för att

256 27 kap. 48 § SFB. Rekvisitet på arbetsmarknaden normalt förekommande arbeten återfanns även i den tidigare steg för steg-modellen, men kom genom rehabiliteringskedjan att ändras till arbeten på den reguljära arbetsmarknaden. Syftet var att stärka den medicinska renodlingen av försäkringen. Redan år 2012 kom dock rekvisitet, efter prop. 2011/12:113, att ändras tillbaka till normalt förekommande arbeten, se s. 4–15. Vad som avses med normalt förekommande arbeten har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen, som instämde i kammarrättens uttalande att sådana får anses vara vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning. Det innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare, RÅ 2008 ref. 15 samt HFD 2018 ref. 51 I–II som bekräftar 2008 års dom. Se till exempel Mannelqvist 2012, s. 96 f., och 2018, s. 397 ff., för en närmare analys av rekvisiten normalt förekommande arbeten respektive reguljär arbetsmarknad.

257 Det kan nämnas att utredarna i SOU 2019:2, En trygg sjukförsäkring med människan i centrum, föreslår införandet av ett nytt beviskrav – övervägande skäl för återgång i arbete hos arbetsgivaren – som innebär en utvidgning av undantagen från att prövas mot ett normalt förekommande arbete mellan dag 181 och 365 i rehabiliteringskedjan, s. 12 ff.

samverka om den enskildes rehabilitering. För sådan samverkan bör såväl hälso- och sjukvården samt Arbetsförmedlingen kunna komma i fråga.

Under vissa omständigheter kan arbetsförmågans bedömning mot hela arbetsmarknaden skjutas fram till dag 364 i kedjan. Detta ska ske om det finns särskilda skäl eller om en sådan bedömning av annan anledning kan anses oskälig.²⁵⁸ Även prövningen enligt dessa undantagsregler kan aktualisera ett behov för Försäkringskassan av samverkan med Arbetsförmedlingen eller hälso- och sjukvården.

Vid prövningen av om särskilda skäl föreligger, ska bedömningen vara framåtsyftande genom att sjukdomstillståndets karaktär förhålls till prognosen för sjukdomsförloppet i det enskilda fallet. Detta kan framförallt aktualisera samverkan med hälso- och sjukvården. Det ställs nämligen höga krav på särskilda skäl. Det medicinska underlaget ska visa att det finns en välgrundad anledning att anta att den försäkrade med stor sannolikhet kan återgå i arbete hos arbetsgivaren, och ska innehålla en tidsplan för när så kan förväntas ske.²⁵⁹ Enligt motiven bör särskilda skäl framförallt komma ifråga vid tydliga diagnoser, då det vid mer diffusa diagnoser kan vara svårt att ha en välgrundad uppfattning om att en viss terapi har önskad effekt eller vilket läkningsförlopp som kan förväntas.²⁶⁰ Två huvudsakliga exempel ges på när ett antagande om återgång i arbete kan anses vara välgrundat. Dels när den försäkrade väntar på en operation eller nyligen genomgått en sådan som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet med stor sannolikhet leder till att arbetsförmågan återställs. Dels om det med utgångspunkt i det försäkringsmedicinska beslutsstöd som Socialstyrelsen har utarbetat kan förväntas att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren inom viss tid.²⁶¹

258 27 kap. 48 § SFB.

259 HFD 2016 ref. 10. Domstolen baserade sina uttalanden på rehabiliteringskedjans motiv, prop. 2007/08:136, s. 68, och menade att det i dessa fall måste krävas att den medicinska utredningen väl underbygger både den ställda diagnosen och prognosen för återgång i arbete, samt att särskilt höga krav måste ställas när den försäkrade har varit föremål för tidigare

medicinsk utredning som resulterat i andra diagnoser eller andra antaganden om återgång i arbete.

260 Prop. 2007/08:136, s. 69.

261 Prop. 2007/08:136, s. 68.

Också oskälighetsrekvisitet aktualiserar en framåtsyftande bedömning av hälsotillstånd samt pågående rehabiliteringsåtgärders resultat, vilket potentiellt kan skapa ett behov av samverkan såväl om rehabilitering som genom informationsutbyte och om utredning för Försäkringskassan.²⁶² Enligt motiven innebär rekvisitet inte en utvidgning av särskilda skäl-bestämmelsens omfattning, men ska ge utrymme för Försäkringskassan att identifiera fall då det kan anses vara oskäligt att bedöma arbetsförmågan mot hela den normalt förekommande arbetsmarknaden.²⁶³ Angivna exempel är när den försäkrade trots en allvarlig sjukdom har kvarvarande arbetsförmåga men denna bedöms komma att successivt försämras, när den försäkrade trots en allvarlig sjukdom kan komma att få periodvis förbättrad arbetsförmåga såvida den inte bedöms vara bestående, när den försäkrade genomgår medicinsk behandling på grund av allvarlig sjukdom och arbetsförmågan är nedsatt på grund av behandlingen, eller genomgår långvarig rehabilitering och en förbättring kan förväntas.²⁶⁴ Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att det antingen ska vara fråga om en sådan skada eller funktionsnedsättning som räknas upp i de nämnda förarbetena, eller en som till sin art och svårighetgrad klart kan anses jämförbar med dessa för att oskälighetsrekvisitet ska kunna tillämpas.²⁶⁵

3.2.2.4 Dag 365 i kedjan och framåt

Som tidigare nämnts finns i rehabiliteringskedjan en tidsgräns för ersättning med sjukpenning på normalnivån, nämligen 364 dagar.²⁶⁶ Efter detta är den försäkrade

262 27 kap. 48 § SFB. Undantagsmöjligheten fanns inte med vid rehabiliteringskedjans införande, utan trädde i kraft den 1 januari 2010. Ändringen tillkom efter eget initiativ från

socialförsäkringsutskottet, bet. 2009/10:SfU13, s. 8.

263 Socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13, s. 7 f.

264 Socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13, s. 7 f.

265 HFD 2019 ref. 14.

266 Det maximala antalet sjukdagar som kan ersättas på normalnivån inom en ramperiod av 450 dagar är 364 st., och här räknas även dagar med rehabiliteringspenning eller sjukpenning på fortsättningsnivån in, 27 kap. 21 och 22 §§ SFB. Vid beräkningen av ramtiden görs ingen skillnad på om arbetsförmågan varit nedsatt till hel- eller deltid. Vidare tas inte hänsyn till om det är fråga om ny sjukdom, prop. 2007/08:136, s. 80, samt ds 2008:4, s. 36. Ramperioden förhindrar att den försäkrade genom tillfällig friskskrivning kan kringgå tidsgränserna, prop. 2007/08:136, s. 80.

som huvudregel inte längre ersättningsberättigad.²⁶⁷ Tidsgränsen syftar dock inte endast till att begränsa rätten till ersättning, utan även till att påverka den enskildes agerande samt övriga inblandade aktörers hantering av sina respektive ärenden i syfte att korta sjukfallet. Som redan framgått ansågs det nämligen i motiven finnas goda skäl att anta att vetskapen om sjukförsäkringens tidsgräns påverkar de olika aktörernas beteende i god tid före denna gräns.²⁶⁸

Tidsgränsen vid dag 364 är alltså inte absolut, men undantagen från huvudregeln om utförsäkring följer med uppstramade ersättningsvillkor – främst genom att särskilda krav uppställs på sjukdomstillståndets karaktär eller yttringar.

Möjligheten till sjukpenning på normalnivå ersätts av en möjlighet till fortsatt sjukpenning på normalnivån eller sjukpenning på fortsättningsnivån.²⁶⁹ Även vid detta prövningssteg kan rekvisitens utformning, men också prövningen som sådan, utgöra rättsliga incitament för Försäkringskassan att samverka.

Fortsatt sjukpenning på normalnivån kan utges om nedsättningen i arbetsförmåga beror på allvarlig sjukdom, och kan utbetalas under en obegränsad tidsperiod.²⁷⁰ Rekvisitet allvarlig sjukdom infördes år 2010, och ersatte det tidigare rekvisitet synnerliga skäl, eftersom det senare ansågs ha medfört en allt för restriktiv tillämpning av möjligheten till fortsatt sjukpenning på normalnivå.²⁷¹ Allvarlig sjukdom ska enligt motiven omfatta de tidigare synnerliga skälen, som i motiven exemplifierats med vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar såsom ALS eller då den försäkrade väntar på transplantation av ett vitalt organ.²⁷² Rekvisitet ska därutöver även innefatta andra tumörsjukdomar som i det enskilda fallet inte kan betraktas som mycket

267 27 kap. 20 och 24 §§ SFB.

268 Prop. 2007/08:136, s. 80.

269 Till och med den 1 januari 2016 var möjligheten till sjukpenning på fortsättningsnivå tidsbegränsad, men regelverket var också förenat med ett antal undantagsregler. Den bortre tidsgränsen avskaffades efter prop. 2015/16:1 utgiftsområde 10, s. 34 ff.

270 27 kap. 23 § SFB. Fortsatt sjukpenning på normalnivå innebär en oförändrad ersättningsnivå om 80 procent av SGI sedan denna multiplicerats med talet 0,97, 28 kap. 7 § 1 st. 1 p. SFB. Det kan nämnas att ett förslag har lämnats på att prövningen av arbetsförmågan mot ett normalt förekommande arbete ska kunna skjutas upp vid hög grad av sannolikhet för återgång i arbete hos den egna arbetsgivaren mellan dag 365 och 730, SOU 2019:2, s. 14 ff.

271 Socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13, s. 8 f.

272 Prop. 2007/08:136, s. 80 f.

allvarliga men som sätter ned arbetsförmågan, samt andra allvarliga sjukdomar av likartad karaktär.²⁷³ Den som får sitt ersättningsärende prövat i detta steg har sannolikt ett kraftigt nedsatt hälsotillstånd, och samverkan om behov av (eller åtgärder i) arbetslivsinriktad rehabilitering bör därför inte förekomma i någon högre utsträckning. Eftersom rekvisitet kräver att det medicinska tillståndets karaktär och yttringar ska bedömas, är dock hälso- och sjukvårdens medicinska bedömningar och annat underlag av intresse för Försäkringskassan för att kunna bedöma rätten till ersättning.

På fortsättningsnivån är ersättningen lägre än på normalnivån.²⁷⁴ I övrigt är rekvisiten för rätt till ersättning uppbyggda på liknande sätt, och ska bedömas på samma sätt som vid prövningen mellan dag 180 och 364. I motiven anges att det kan vara fråga om exempelvis sjukdomar eller skador som kräver långvarig medicinsk behandling och rehabilitering, fall där ytterligare sjukdomar eller skador tillstöter under sjukskrivningstiden, eller där medicinska eller andra insatser har dröjt.²⁷⁵

I beskrivningen av undantagsmöjligheterna efter dag 364 har fokus lagts på de olika specialregleringarna av sjukdomsrekvisitet. Från detta ska skiljas vad bedömningen av den enskildes nedsättning i arbetsförmåga ska göras i förhållande till. Här gäller samma huvudregel för både fortsatt sjukpenning på normalnivå och sjukpenning på fortsättningsnivå, nämligen att bedömningen (liksom vid det föregående prövningssteget mellan dag 181 och 364 i kedjan) ska göras mot hela den normalt förekommande arbetsmarknaden eller annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade.²⁷⁶ När rehabiliteringskedjan infördes saknades några undantagsmöjligheter, men genom initiativ från socialförsäkringsutskottet infördes även i detta steg en möjlighet att skjuta upp bedömningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden i fall då kan anses

273 Socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13, s. 8 f., och HFD 2012 ref. 32 där domstolen hänvisar till betänkandet. Se även kammarrätten i Stockholms dom den 1 juli 2016 i mål nr. 7191-15, samt vidare i till exempel Enqvist & Mannelqvist 2013–14, s. 328 f., och Mannelqvist 2012, s. 84 f., angående rekvisitet allvarlig sjukdom.

274 27 kap. 24 § och 28 kap. 7 § SFB. Sjukpenning på fortsättningsnivån motsvarar 75 procent av SGI sedan denna har multiplicerats med talet 0,97.

275 Prop. 2007/08:136, s. 82.

276 27 kap. 49 § SFB.

oskäligt att göra en sådan.²⁷⁷ Rekvisitet ska enligt betänkandet tillämpas på samma sätt som det oskälighetsrekvisit som gäller mellan dag 181 och 364.²⁷⁸

3.2.2.5 Rehabiliteringspenning

Som framgått kan Försäkringskassans arbetsförmågebedömning, förutom för bedömning av rätten till ersättning, också ligga till grund för att bedöma eventuellt rehabiliteringsbehov. Om en enskild väl deltar i sådana rehabiliteringsåtgärder (som är arbetslivsinriktade), kan dock inte sjukpenning lämnas. Däremot kan rehabiliteringspenning bli aktuellt.²⁷⁹ Rätten till ersättning ska prövas inom ramen för rehabiliteringskedjan och förutsättningarna är också inledningsvis desamma som för sjukpenning – att den försäkrades arbetsförmåga ska vara nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom. Därutöver ska dock den försäkrade delta i arbetslivsinriktad rehabilitering som ingår i en rehabiliteringsplan som upprättats av Försäkringskassan och avser att förkorta sjukdomstiden samt förebygga eller häva nedsättningen av arbetsförmågan.²⁸⁰

För framställningen är inte nödvändigt att behandla regelverket i detalj. Av betydelse är dock att rekvisitet arbetslivsinriktad rehabilitering innebär att ersättning inte kan utgå under tiden för utredning av rehabiliteringsbehov eller vid deltagande i rehabiliteringsinsatser av enbart medicinsk eller social karaktär.²⁸¹

277 27 kap. 49 § SFB, socialförsäkringsutskottets betänkande 2009/10:SfU13, s. 6.

278 27 kap. 49 § SFB som hänvisar till 48 § samma kapitel.

279 Rätten till ersättning förutsätter försäkringsskydd, och utgör en arbetsbaserad förmån, 23 kap. 4 § och 6 kap. 6 § SFB. Ersättningen reglerades vid införandet i 22 kap. AFL genom SFS 1991:1040. Rehabiliteringspenning utgör en av de två förmånsformer som avses med rehabiliteringsersättning, 31 kap. 2 § SFB. Den andra avser kostnadskompensation vid vissa rehabiliteringsinsatser, prop. 1990/91:141, s. 66.

280 31 kap. 3 § SFB och prop. 1990/91:141, s. 3 f. Rekvisitet sjukdom i bestämmelsen motsvarar det i 27 kap. 2 § SFB avseende sjukpenning, se även prop. 1990/91:141, s. 4. Bedömningen av vilka rehabiliteringsinsatser som kan komma i fråga sker med utgångspunkt i

rehabiliteringskedjans olika prövningssteg, och inriktningen ska enligt motiven vara att den försäkrade återfår arbetsförmåga inom ett år. Ersättning kan undantagsvis lämnas längre än så, RÅ 2007 ref. 31 med hänvisning till socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SfU16, s. 34.

Se även prop. 2007/08:136, s. 69. Av 2 § förordningen (1991:1321) om rehabiliteringsersättning framgår att också utbildning kan omfattas. Se mer i avsnitt 5.1.1.2 om rehabiliteringsplaner.

281 Under denna tid kan den försäkrade, under förutsättning att villkoren i övrigt uppfylls, istället uppbära sjukpenning, 29 kap. 2 § SFB. Se även prop. 1990/91:141, s. 61.

Kravet är absolut – men utesluter enligt motiven inte att den försäkrade samtidigt deltar i viss medicinsk behandling, såsom exempelvis sjukgymnastik.²⁸² Under tid med rehabiliteringsersättning bör behovet att utreda rehabiliteringsbehovet vara mer begränsat. Samtidigt grundas rättsliga incitament till att samverka med såväl hälso- och sjukvård som Arbetsförmedling genom den handläggning och de

In document EN MYNDIGHET I SAMVERKAN (Page 98-116)