Som framgått är den rättsliga argumentationen – såväl för beskrivningen av studiens rättsliga kontext som för besvarandet av det övergripande syftet – uppbyggd kring de så kallat traditionella rättskällorna och således kring författning, förarbeten, praxis och den rättsvetenskapliga litteraturen (inklusive europarättsliga författningar och europarättslig praxis). Härutöver tillmäts också beslut från JO och JK en normativ betydelse, och betraktas som en rättskälla på
samma nivå i rättskällehierarkin som den rättsvetenskapliga litteraturen.69 Denna beskrivning är förstås generell, och en något närmare redogörelse för de utmaningar som rättskällematerialet utgör i studien är därför motiverad.
För Försäkringskassans samverkan, såväl i allmänhet som i de mer specifika fall som studien avser, saknas i många fall särskilda rättsregler. Därmed saknas förstås inte förutsättningar att utreda vilka rättsregler och rättsliga principer som aktualiseras, men innebär att det endast i begränsad utsträckning finns traditionella rättskällor som direkt adresserat Försäkringskassans samverkan inom ramen för rehabiliteringskedjan.
Samtidigt ska inte begränsningarna i tillgången till rättskällor överdrivas som särartade just för denna studie. Tvärtom är begränsade rättskällematerial samt en hög grad av föränderlighet och skönsmässighet vanliga utmaningar inom den socialrättsliga forskningen i rättsvetenskap.70 Ett flertal av de rättsfrågor som utreds omfattar också frågeställningar som är mer klassiskt förvaltningsrättsligt eller statsrättsligt orienterade, såsom exempelvis de rättsliga förutsättningarna för informationsutbyte eller frågor om förvaltningsmyndigheternas självständighet gentemot varandra i enlighet med RF. Vid behandlingen av dessa frågor är utbudet av litteratur och praxis mer omfattande, och studien i dessa delar bygger därför huvudsakligen på de traditionella rättskällorna inklusive viss praxis från Europadomstolen, samt beslut från JO. Att rättskällorna sällan behandlar det närmare sammanhang som studien avser har dock lett till att rättskällematerialet i viss omfattning, framförallt när det gäller praxis och JO:s beslut, bland annat rör andra myndigheter än Försäkringskassan eller avser andra former för samverkan än i den förevarande studien. När dessa omständigheter ytterst kan påverka materialets rättskällevärde i det sammanhang som det ska tolkas, har de i förekommande fall värderats och synliggjorts.
Utöver vad som hittills berörts, kan också vissa särskilda påpekanden kring studiens källanvändning göras. Exempelvis omfattar studien ett ganska stort förarbetsunderlag. Detta berör Försäkringskassans samverkan specifikt i högre
69 Se von Essen 2009, s. 133 ff. Se även Alexius Borgström 2001, s. 47 f., som menar att dessa beslut eller protokoll, liksom prejudikat och förarbeten, formellt tillmäts vikt endast på grund av tyngden i den sakliga argumenteringen, samt att JO på en rättsteoretisk nivå måste sägas fungera väl såsom producent av handlingsdirektiv för den offentliga sektorn.
70 Se till exempel Lotta Vahlne Westerhäll 2012a, s. 18 ff., och Bernt 2010, s. 33 ff.
utsträckning än många av de andra förekommande rättskällorna. För åtgärder i samverkan som har särskilt stöd i lag, har exempelvis förarbeten varit av central betydelse vid utredningen av syften och avsedda tillämpningsområden, men också utgjort tolkningsunderlag för rättsreglernas innebörd. Förarbeten förekommer även i övrigt, i olika utsträckning, som underlag för besvarandet av studiens båda delsyften. Något allmänt uttalande om rättskällevärdet i dessa sammanhang är knappast möjligt att göra. Dock tenderar förarbetsuttalanden, på områden och i frågor där övriga rättskällor saknas eller är bristfälliga, att i högre utsträckning fylla en vägledande funktion – framförallt med avseende på bestämmelsernas bakomliggande syften. Så är vanligt förekommande inom den socialrättsliga, men också mer specifikt socialförsäkringsrättsliga, kontexten där rättsreglerna är många och förändändringstakten hög.71 I ett flertal sammanhang har förarbetena också använts som underlag för samhälleliga eller rättsliga kontextualiseringar, och för att inspirera till en rättslig argumentation – alltså i sammanhang då frågan om eventuellt rättskällevärde saknar betydelse. De förarbeten som förekommer i studien har alltså använts för varierande ändamål, och det kan därför inte göras en sammantagen beskrivning av vilken rättslig eller annan betydelse de tillmätts. För tydlighets skull framgår därför den närmare användningen i det specifika sammanhanget.
I studien förekommer också hänvisningar till framförallt JO i ganska hög utsträckning. Eftersom studien rör sådan samverkan som Försäkringskassan ägnar sig åt inom ramen för sin handläggning, är det framförallt den kontroll som inriktas mot att myndigheterna ska iaktta sina förfaranderegler som är betydelsefull. Dessa frågor prövas sällan i andra instanser än hos JO och JK.72
Det bör också påpekas att EU-rättens rättskällor används i de delar av studien som rör tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med
71 Se Mannelqvist 2015, s. 240 med hänvisningar, angående att sjukförsäkringen genomgått en rad förändringar, vilket i sin tur medfört att förarbetsuttalanden tillmätts relativt stor betydelse vid tolkningen av rätten samtidigt som praxis på området är begränsad.
72 För JO:s del kan denna kontrollfunktion sägas följa redan av uppdraget som det regleras i 13 kap. 6 § RF, och därutöver i lag (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. För JK:s verksamhet hittas uppdraget i förordning (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern och lag (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.
avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen trädde i kraft i maj 2018, och ersatte då det tidigare Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, dataskyddsdirektivet, från år 1995.73Det är således fråga om en relativt ny lagstiftning, och det finns därför anledning att uppmärksamma att rättskällematerialet är relativt begränsat när det gäller myndigheters behandling av personuppgifter. Förordningstexten är visserligen förhållandevis detaljerad i jämförelse med det tidigare direktivet i och med att den innehåller fler artiklar.74 Den innehåller dock såväl nya begrepp som krav som inte direkt kan tolkas med ledning av det tidigare dataskyddsdirektivet eller den praxis som i den svenska kontexten etablerats kring tolkningen av personuppgiftslagen (1998:204). I studien hämtas i dessa fall stöd för tolkningen dels i de icke bindande beaktandesatserna till förordningen. Dessa innehåller skälen till att förordningen tagits fram, och kan tillmätas betydelse för hur dess artiklar ska tolkas, såvitt av intresse i studien framförallt som stöd för tolkning av otydligheter i artiklarna.
Beaktandesatsen bör då vara tydlig, och ha ett samband med den artikel som ska tolkas.75 Därutöver hämtas stöd för tolkningen av dataskyddsförordningens innehåll också dels i den så kallade 29-gruppens uttalanden och
73 Som en följd kom den tidigare svenska personuppgiftslagen (1998:204) att upphävas genom SFS 2018:218.
74 Dataskyddsdirektivet innehöll 34 artiklar i jämförelse med dataskyddsförordningens 99, men det bör påpekas att direktivet utformats med avseende på att det också skulle implementeras i de nationella lagstiftningarna.
75 Se exempelvis Klimas & Vaiciukaite 2008, s. 92 f., angående beaktandesatser som tolkningsdata.
rekommendationer om förordningens tolkning i olika avseenden.76 Därutöver finns också ett antal (till förordningen) kompletterande svenska författningar, som syftar till vissa förtydliganden och detaljregleringar som är anpassade till de närmare verksamheterna. Utformningen av, samt motiven till, dessa bestämmelser ger visserligen inte något tolkningsunderlag för förordningens tillämpning, men väl till innehållet i regelverket i den utsträckning förordningen lämnar utrymme för detaljreglering i nationell rätt. De ger också underlag för analys av den tolkning av förordningen som förmedlas genom dessa. Att tolkningsdatan idag är begränsad påverkar förstås vilka närmare slutsatser som kan dras om förordningens tillämpning. Detta förhållande synliggörs och lyfts fram i studien.
I de delar av studien som underbygger utarbetandet och anläggandet av det rättsstatliga perspektivet har argumentationen framförallt hämtats och inspirerats av teoretisk rättsvetenskaplig litteratur hänförlig till den allmänna rättsläran i den svenska och nordiska kontexten, men också i viss utsträckning från den i dessa sammanhang tongivande internationella rättsvetenskapliga litteraturen. Som redan nämnts utgår dock studien från antagandet att de rättsstatliga värdena, förutom att utgöra ideal att sträva mot, också utgör en del av den positiva rätten.
I de delar som resonemangen avser rättsstatsprincipernas norminnehåll har därför också utredningen och analysen även omfattat de övriga traditionella rättskällorna (utöver den rättsvetenskapliga litteraturen).
76 29-gruppen var oberoende och rådgivande med syftet att genom sina rekommendationer stödja en enhetlig tillämpning i medlemsstaterna. Genom att gruppen framförallt var sammansatt av företrädare för medlemsstaternas respektive tillsynsmyndigheter, och genom att
rekommendationerna även bland annat lagts fram för kommissionen, bör de kunna ge visst tolkningsstöd till förordningen. Gruppen tillsattes som en följd av artikel 29 i
dataskyddsdirektivet, och dess uppgifter var reglerade i artikel 30. Genom den nya dataskyddsförordningens artikel 94 kom gruppen att ombildas till den Europeiska
dataskyddsstyrelsen, EDPB, och uppdraget blev utökat och mer detaljerat genom artikel 70.
Sammansättningen i gruppen ändrades också, från att bestå av företrädare för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, gemenskapens institutioner och organ samt en företrädare för
kommissionen, till att den nya styrelsen omfattar cheferna för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter samt europeiska datatillsynsmannen eller respektive företrädare. De rekommendationer som förekommer som underlag i det förevarande avsnittet är dock utfärdade före men inför dataskyddsförordningens ikraftträdande, och har därför gjorts av 29-gruppen.
Slutligen bör även nämnas att visst annat material också använts. Gemensamt för dessa källor är att de använts som kunskapskällor och inte rättskällor. Till underlag för en exemplifiering av innehållet i, samt rättstillämpningen inom ramen för, Försäkringskassans verksamhet i samverkan har till exempel främst källor på myndighetsnivå beaktats. Det är då myndighetsregleringar, myndigheternas interna handböcker eller styrdokument som exempelvis regleringsbrev som använts. Materialet hänförs alltså inte till rättskällorna, men inkluderas för att belysa och illustrera hur rättsläget uppfattas av tillämparen samt hur tillämpningen sker på myndighetsnivån (vad som skulle kunna kallas administrativ praxis).
Till viss del har också exempel och inspiration till olika rättsliga problemformuleringar hämtats ur den relativt omfattande utvärderingsrapportering av samverkan som producerats internt av de myndigheter som omfattas i studien, eller övriga offentliga utvärderingsorgan såsom Statskontoret och Inspektionen för socialförsäkringen. I rapporterna läggs ofta fokus på resultatmätning med studier av ekonomisk effektivitet genom eventuellt ökad återgång i arbete – frågor som ligger utanför studiens syfte. Inte heller dessa har något rättskällevärde, men har utgjort underlag för en exemplifiering av hur de utvärderade samverkansverksamheterna rent faktiskt organiserats, och därutöver också vilka typer av rättsliga frågeställningar som har uppmärksammats.
Slutligen ska också nämnas att det under det övergripande temat samverkan även återfinns bland annat organisationsteoretisk och sociologisk forskning, samt sådan forskning som kan hänföras till rehabiliterings- eller medicinvetenskaperna. Forskningen rör dels samverkan mellan Försäkringskassan och de övriga aktörerna i sjukskrivningsprocessen specifikt, och dels samverkan mellan myndigheter samt med andra aktörer på ett mer generellt plan. Denna forskning används som kunskapskällor i den mån den ger underlag för studiens bakgrunds- och problembeskrivning, eller rör de rättsliga frågeställningar som omfattas.