5. Kommer målen att nås?
5.1 Delmål 1 Färre försurningspåverkade ytvatten
landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan.
K
Delmålet kan eventuellt nås till 2010.Riksinventeringen av sjöar och vattendrag år 2000 visar att i jämförelse med 1995 har andelen idag försurningspåverkade sjöar minskat från 13 % till 10 %. Bedömningsgrunderna för sjöar och vattendrag kommer att revideras kommande år. Valet av kemiskt kriterium påverkar bedömningen av antalet försurningspåverkade sjöar och om kriteriet anpassas till internationell standard beräknas antalet sjöar som bedöms som försurningspåverkade bli färre. Idag kan delmålet för vattendrag inte följas upp på ett tillförlitligt sätt
Dynamiska modellberäkningar i ett urval av referenssjöarna visar att återhämtningen kommer att fortsätta till år 2010 för att därefter avta under kommande decennier.
Delmålet är baserat på sjöar större än 4 hektar, depositionsminskningar enligt gällande internationella avtal, att de idag kalkade sjöarna och vattendragen även fortsatt kommer att åtgärdas så länge behov finns och att bedömningsgrunderna revideras med bättre beaktande av naturlig surhet. Delmålets försurningspåverkade sjöar innefattar inte kalkade sjöar. Däremot kan sjöar, där kalkningen avslutats komma att räknas in bland de försurade sjöarna om de återförsuras. Sjöar som kalkas idag ska således redovisas separat.
Depositionen år 2010 förutsätts minska enligt planerna och likaså beräknas kalknings- insatserna att fortgå. Beräkningen av antalet naturligt sura vatten, och därmed även de försurningspåverkade, påverkas dock av hur de framtida bedömningsgrunderna utformas. Bedömningsgrunderna har följaktligen betydelse för om delmålet kommer att betraktas som uppfyllt eller ej och kan även medföra behov av revidering av delmålet. Andelen försurningspåverkad vattendragssträcka kan ej statistiskt beräknas. Först år 2006 kan sannolikt vattendragen bedömas. Dessutom bör miljöövervakningen kompletteras med små vattendrag (<10 km2). Det behöver även klargöras hur försurningstillståndet i sjöar på 1-4 hektar ska kunna beskrivas på ett bra sätt.
5.1.1 Försurningsutveckling
Riksinventeringen av sjöar och vattendrag år 2000 visar att i jämförelse med 1995 har andelen idag försurade sjöar minskat från 13 % till 10 %, vilket visar att delmålet ”maximalt 5 % försurningspåverkade sjöar” ännu inte nåtts. Idag används alkalinitet för bedömning av försurningspåverkan, men om ANC, som används vid beräkning av kritisk
belastning, skulle användas skulle delmålet avseende sjöar vara nått redan idag, d.v.s. mindre än 5 % av antalet sjöar är påverkade av försurning.
En undersökning av 67 svenska tidsseriesjöar visade att pH har ökat, om än långsamt, under 1990-talet. Den största förändringen sker i de suraste sjöarna. En nordisk studie av 344 sjöar visar att återhämtningen i sjöar påbörjades under 1980-talet och accelererade under 1990-talet109.
Hur återhämtar sig försurningskänsliga sjöar?
En prognos av den framtida försurningsutvecklingen i svenska sjöar kan hämtas från dynamiska modellberäkningar (MAGIC modellen) i 133 referenssjöar. De utgör inte ett representativt urval av alla sjöar i landet, utan representerar snarast de som är försur- ningskänsliga. Det gör att beräkningarna i första hand speglar både den historiska och framtida utvecklingen i vatten som är påverkade av försurning under senare delen av 1990-talet110. Sjöar med pH–värden mellan 6 - 6,5 (25 % percentil, figur 5.1) på 1800- talet har enligt simuleringarna förändrats mest fram till 1980. Efter det började depositio- nen av framför allt svavel att minska och utvecklingen planade ut för att sedan övergå i en återhämtning på 1990-talet. Även återhämtningen kan förväntas vara störst i de tidigare kraftigt försurade sjöarna. I klassen med sjöar som hade låga pH-värden redan på 1800- talet finns flera naturligt sura sjöar som inte förändrats så mycket. Trots en påtaglig återhämtning fram till år 2050 beräknas inte de kraftigt försurade sjöarna få samma pH- värde som på 1800-talet. Det beror på att återhämtningen av de försurade markerna runt sjöarna går mycket långsamt enligt beräkningarna.
Figur 5.1 Beräknad historisk och framtida pH-utveckling i 133 referenssjöar mellan 1860 och 2100. Sjöarna är uppdelade i olika pH-klasser (percentiler) där 25-percenti- len utgörs av de mest försurningsdrabbade sjöarna. Data från ASTA.
109 Skjelkvåle B L, Mannio J, Wilander A & Andersen T (2001): Recovery from acidification of lakes in
Finland, Norway and Sweden 1990-1999. I: Hydrology and Earth System Sciences, European Geophysical Society, 5: 327-338
110 Munthe J; Grennfelt P; Sverdrup H; Sundqvist G (2002): New concepts and methods for effect-based
strategies on transboundary air pollution. ASTA synthesis report 4 4.5 5 5.5 6 6.5 7 7.5 1850 1900 1950 år 2000 2050 2100 pH
Välbuffrade sjöar (75 perc.) Relativt välbuffrade sjöar (50 perc.) Försurningskänsliga sjöar (25 perc.) Naturligt sura sjöar (5 perc.)
Baserat på simuleringarna av alkalinitet, vilket ger osäkra resultat (se nedan), var 73 % av sjöarna påverkade av försurning 1990 i enlighet med Naturvårdsverkets bedömnings- grunder (tabell 5.1). Det är mycket högre än riksgenomsnittet för alla sjöar eftersom sjöarna är subjektivt utvalda som försurningskänsliga. Beräkningen indikerar att 53 % av referenssjöarna skulle vara påverkade av försurning 2010. Det innebär att knappt hälften skulle vara opåverkade även efter det årtalet om depositionen av försurande luftförore- ningar ligger kvar på den förväntade nivån 2010. Det sker även en förskjutning mot klasser med mindre kraftig försurningsgrad och endast 2 % skulle klassas som extremt kraftigt försurade jämfört med 14 % 1990.
Med ANC som försurningskriterium var andelen försurningspåverkade referenssjöar 55 % år 1990, vilket är 18 % färre än baserat på alkalinitet. Oavsett om alkalinitet eller ANC används som försurningskriterium minskar antalet påverkade sjöar påtagligt under perioden 1990 till 2010. Baserat på alkalinitet är dock återhämtningen långsammare än då skattningarna baseras på ANC. År 2010 skulle fortfarande 53 % av sjöarna vara försurade baserat på alkalinitet, medan motsvarande siffra skulle vara 29 % baserat på ANC.
Tabell 5.1 Procentandel försurade sjöar (av 133 sjöar) fördelat på fem försurningsklasser. Beräkningarna är baserade på avvikelse från jämförvärde för alkalinitet och ANC i bedömningsgrunder. 1990 2000 2010 Alkalinitet (vätekarbonatalkalininitet) obetydlig försurning 27 % 39 % 47 % måttlig försurning 20 % 25 % 28 % kraftig försurning 22 % 23 % 17 %
mycket kraftig försurning 17 % 8 % 6 %
extremt kraftig försurning 14 % 6 % 2 %
ANC
obetydlig försurning 45 % 59 % 71 %
måttlig försurning 32 % 32 % 22 %
kraftig försurning 14 % 5 % 4 %
mycket kraftig försurning 3 % 2 % 1 %
extremt kraftig försurning 5 % 2 % 2 % Alkalinitet bör ej användas för modellberäkningar
Den modellberäknade oorganiska alkaliniteten kan inte direkt jämföras med uppmätt data från fältinventeringar, vilket visas i figur 5.2. Både mätningar och modellberäkningar har osäkerheter i bestämningen av oorganisk alkalinitet, som i svenska sjöar främst består av vätekarbonat. Jämförelsen mellan modellberäknad och uppmätt (i praktiken beräknade medianvärden årsvis från uppmätta data) ANC visas i figur 5.2. Figuren visar bara 25 percentilen som är typisk för antropogent försurade sjöar. ANC är direkt jämförbart, medan modellberäknad oorganisk alkalinitet skiljer sig från uppmätt. Detta gäller även andra percentiler, det vill säga sjöar med både lägre och högre ANC än vad som visas i figuren. Modellberäkningarna är enbart kalibrerade till mätvärden för 1997. Utvecklingen
före och efter det året beskrivs på ett likartat sätt med modellberäkningar och mätningar. Mätningarna har dock en mellanårsvariation på grund av främst väderskillnader som modellberäkningarna inte tar hänsyn till.
Figur 5.2 Jämförelse mellan modellberäknad (streckad linje) och uppmätt (heldragen linje) alkalinitet och ANC (syraneutraliserande förmåga) under perioden 1987 till 2000 baserat på 103 sjöar.
Hur återhämtar sig försurningskänsliga vattendrag?
Den framtida utvecklingen i vattendragen kan förväntas följa den som visats för sjöarna, men eftersom det idag inte går att på ett tillförlitligt sätt bedöma andelen försurningspå- verkade vattendrag så måste den framtida trenden i vattendrag tills vidare förbli kvantitativt obesvarad. Vattendragen måste karaktäriseras hydromorfologiskt och miljöövervakningsprogrammet kompletteras innan delmålet kan följas upp i vattendrag (se kap. 3.1.4).
5.1.2 Osäkerheter
Vid utformningen av de framtida bedömningsgrunderna kommer man att stöta på ett flertal problem, som på olika sätt kommer att påverka om vattensystemen blir definierade som försurningspåverkade eller ej. Det har tidigare visats (kap 3.1) att de nuvarande kriterierna baserade på alkalinitet påtagligt undervärderar antalet naturligt sura vatten och att denna parameter är svår att modellera. Det internationellt vedertagna kriteriet baserat på ANC beaktar detta på ett bättre sätt, men fortfarande kvarstår problemet med
beräkningsmetoden (F-faktorn) för det ursprungliga, förindustriella tillståndet.
Ett annat problem är att svagt buffrade sjöar under vissa perioder är naturligt sura på grund av vädret, medan de under andra tidsperioder är tämligen välbuffrade. Ett sätt att överbrygga detta är att utföra beräkningarna på statistiska fördelningar för relevanta vattenkemiska variabler och med statistiska metoder definiera sannolikheten för att en sjö är naturligt sur. -20 0 20 40 60 80 100 120 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 år O organ is k al ka lin itet oc h A NC (µ ek v/ l) A NC m odellberäk nad A NC uppm ätt O organis k alk alinitet m odellberäk nad A lk alinitet uppm ätt
Det bör utredas om i Riksinventeringen och tidsserier provtagna sjöar i storleksklass över 4 hektar vattenkemiskt även kan sägas representera små sjöar, 1-4 ha vad gäller
försurningspåverkan och återhämtning. Variationen i kemi är stor i de minsta vattnen med troligen en tendens mot surare tillstånd i de minsta objekten. IVL ska göra en utvärdering och MAGIC modellering av de små sjöarna, < 4 hektar, i Västra Götaland under 2003 på uppdrag av länsstyrelsen. Detta bör kunna utgöra ett av underlagen för bedömning av representativiteten vid valet av sjöar större än 4 hektar. Inom programområde Sötvatten kommer år 2004 en vetenskaplig utvärdering att göras av bl.a. hur väl programmets upplägg är anpassat till kraven från miljöövervakningen, nationella miljömål, Ram- direktiv vatten och övrig internationell rapportering. I denna utvärdering bör frågan om representativiteten tas upp. Under år 2003 ska även en särskild utvärdering av Riksinven- teringen av sjöar och vattendrag göras m a p möjligheten att ändra provtagningsintervall. För vattendragen tillkommer problemet att Sveriges hydrografi ännu inte systematise- rats så att miljöövervakning och beräkningar kan utföras på ett sådant sätt att andelen försurningspåverkad vattendragsträcka statistiskt kan beräknas (se vidare kapitel 6.3.1).