Sjöar och vattendrag

Några av de åtgärder som behöver vidtas för att förbättra uppföljningen av försurningstillståndet i sjöar och vattendrag är:

• Utformning av nya bedömningsgrunder

• Anpassningar av miljöövervakningen till behov för miljömålsuppföljning • Möjlighet att följa upp försurningsutvecklingen i de kalkade sjöarna

Det behöver även klargöras hur samverkan ska ske mellan arbetet med Ramdirektiv vatten och miljömålsarbetet.

6.3.1 Uppföljning av tillståndet i ytvatten

Nedanstående punkter har identifierats som kritiska för att dels bättre definiera miljömå- let, följa upp om delmålet nås samt för att genomföra och utvärdera åtgärder i sjöar och vattendrag. Eftersom EU:s ramdirektiv för vatten kommer att påverka hanteringen av delmålet har skrivningarna av detta utvecklats ytterligare.

1 Utforma nya bedömningsgrunder för försurningstillstånd och påverkan med beaktande av kraven från EU:s ramdirektiv för vatten.

2 Gör en översyn av miljöövervakningen utifrån de nya Bedömningsgrunderna, behoven för uppföljningen av miljömålet Bara naturlig försurning och kraven enligt EU: s ramdirektiv för vatten. Detta kan t.ex. innebära:

• För att kunna följa upp delmålet kring försurade vattendrag måste vattendragen systematiseras och definieras så att andelen försurad vattendragssträcka statistiskt kan beräknas. Arbete med att ta fram en mall för hur man skulle kunna systemati- sera och definiera vattendrag pågår inom STANLI-projektet inom Svenska Stan- dardiseringsinstitutet. Det finns sedan ett behov av att applicera dessa resultat så att en digital databas blir tillgänglig. Därefter kan andelen försurade vattendrag uppskattas på ett bättre sätt. Vidare behöver miljöövervakningen kompletteras med små vattendrag (<10 km2_{) samt eventuellt surstötsinventeringar.}

• att utföra riksinventeringen med annat tidsintervall och med eventuellt annat urval av sjöar

• att införa mätningar av oorganisk aluminium och mätningar under surstötsepiso- der.

• framtagande av kvalitetssäkrade, aktuella data och en ny utvärdering av försur- ningstillståndet inför nästa fördjupade utvärdering.

3. Gör en översyn av ytvattenkalkningsverksamheten utifrån de nya Bedömningsgrun- derna, behoven utifrån uppföljning för miljömålet Bara naturlig försurning samt utifrån kraven i EU: s ramdirektiv. Kalkning är en åtgärd mot effekter av försurning,

och i miljömålsarbetet ingår att utvärdera hur åtgärderna fungerar. Följande åtgärder föreslås vidtas:

• se över utformningen av nationell uppföljning och utvärdering av kalkningspro- grammet så att ett heltäckande underlag finns framtaget till nästa fördjupade ut- värdering

• ta fram riktlinjer för anpassning av kalkningsinsatserna till aktuell försurningspå- verkan.

6.3.2 Miljömål i ramdirektiv vatten och nationella miljömål

Ramdirektivet för vatten medför en förändrad administration av svenskt vattenarbete och kommer därmed att påverka hur försurningsarbetet bedrivs. Det behöver därför klargöras hur samverkan ska ske mellan arbetet under Ramdirektivet för vatten respektive

miljömålsarbetet. De kommentarer som ges nedan omfattar miljömålet Bara naturlig försurning.

Ramdirektivet för vattens mål överensstämmer med nationella miljökvalitetsmålen såtillvida att bedömningarna utgår från den mänskliga påverkansgraden. Måluppfyllelsen är dock kopplad till störningar på biologin (egentligen kvalitetsfaktorer) medan de nationella målen fokuserar på den belastning som anses acceptabel för miljön.

Ramdirektivet för vattens miljömål är juridiskt bindande och skall implementeras i svensk lag. Dessa miljömål kommer att ha en högre rättslig status än de nationella miljömålen eftersom de senare enbart är vägledande. Målen enligt ramdirektivet för vatten skall vara uppnådda för samtliga vattenförekomster senast år 2015 medan de nationella målen är inom en generation. Det övergripande målet med ramdirektivet är att ”god status” ska uppnås i alla vatten senast 2015. För ytvatten definieras ”god status” genom ”god ekologisk” och ”god kemisk status”. Ekologisk status bestäms genom biologiska, hydromorfologiska, fysiska och kemiska kvalitetskriterier. För att klassa ett ytvattenområdes status som ”god” måste både dess ekologiska och kemiska status vara minst ”god”.

Riskerar medlemsstaterna att inte uppnå målen krävs åtgärdsprogram som leder till att målen nås. Om målen inte uppfylls krävs åtgärder för att målen ska nås senast 2015. Senast 2009 skall åtgärdsprogram finnas upprättade av vattenmyndigheten. Något motsvarande finns inte i de nationella miljömålen.

Påverkan av försurning omfattas av ramdirektivet. I Ramdirektivet för vatten ingår krav på att bedöma olika biologiska parametrar gentemot typspecifika biologiska

referensförhållanden. Vidare anges ett antal fysikalisk-kemiska parametrar som ska uppnå god kemisk status t.ex. pH och syraneutraliserande förmåga. De fysikalisk-kemiska parametrarna fungerar som stödparametrar till de biologiska kvalitetselementen, dvs. vid god kemisk status är de kemiska förhållandena sådana att de biologiska parametrarna kan bibehålla god ekologisk status.

För såväl de biologiska som kemiska parametrarna krävs att dessa kan bedömas mot opåverkade förhållanden, t.ex. vilket pH som förväntas i olika sjöar utan mänsklig försurningspåverkan. Arbetet med att sätta gränserna korrekt mellan hög, god och måttlig

status är en mycket viktig uppgift, eftersom gränserna är bestämmande för om och när åtgärder är nödvändiga.

Miljöbalkskommitténs betänkande140 _{förutsätter att de bedömningsgrunder som}

vattenmyndigheterna skall tillämpa skall författningsregleras. Det kommer att ge de nya Bedömningsgrunderna för miljökvalitet en högre rättslig status än idag. Bedömnings- grunder för försurning av ytvatten ska revideras och man bör vid detta beakta att bedömningssystemet måste vara användbart även vid en juridisk prövning.

En tillkommande svårighet med typspecifika referensvärden är att ett identiskt biolo- giskt och kemiskt tillstånd kan motsvara ”god status” i vissa vattentyper, medan det i andra leder till att ett objekt inte uppnår god status. Ett naturligt surt vatten med ett ursprungligt pH på 5,2 torde t.ex. inte uppnå ”god vattenkemisk status” om det kalkats upp till ett pH på 6,3. Däremot torde ett vatten som antropogent försurats från ett ursprungligt pH på 6,2 till 5,2 och därefter kalkats till ett pH på 6,3 bedömas ha uppnått ”god vattenkemisk status”. Bedömningssystemet måste följaktligen kunna hantera både överskott och underskott av olika ämnen.

En annan svårighet att överbrygga är att bedömningssystemet måste anpassas så att de biologiska och kemiska kvalitetskriterierna ger likartad bedömning av vattensystemets status.

Ramdirektivet för vatten har en nedre storleksgräns för rapportering av vattenföre- komster enligt system A. När det gäller sjöar omfattas endast de som är större än 0,5 km2 av ramdirektivets krav och för vattendrag skall tillrinningsområdet vara större än 10 km2_. Det innebär att uppskattningsvis endast cirka 6 700 sjöar och kanske 50 % av Sveriges vattendrag kommer att omfattas av ramdirektivets rapporteringskrav.

I princip skall varje sjö och vattendrag som omfattas av ramdirektivet klassificeras i enlighet med bedömningsgrunderna, men i praktiken kommer sannolikt grupper av objekt att slås ihop i områden där påverkansgraden är låg. I påverkade områden måste antagligen bedömningsgrunderna användas objektsvis om man skall uppfylla EU: s krav om inte påverkan kan anses likvärdig för objekt inom en vattentyp. En helhetssyn och ett helhetsgrepp kring vattenvård och åtgärder kommer dock fortfarande att kunna tas. För objekt som inte uppfyller kriteriet för god status krävs operativ övervakning och upprättande av åtgärdsprogram.

Vidare finns inom delmålet kring försurade ytvatten i miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning idag ingen koppling till målen i ramdirektivet för vatten. Direktivet innefattar även krav på kontrollerande övervakning och rapportering av tillståndet. Något motsva- rande krav på åtgärder för att nå måluppfyllelse, övervakning eller rapportering finns inte för övriga vatten som enbart omfattas av de nationella miljökvalitetsmålen.

Ramdirektivet för vatten ställer utökade krav på åtgärder, övervakning och rapporte- ring. Detta skulle kunna leda till en risk att tillgängliga resurser kommer att användas primärt för att tillgodose dessa. Detta skulle även kunna leda till krav på omprioriteringar i kalkningsverksamheten med risk för nedläggning av vissa av kalkningens åtgärdsområ- den. Det är därför viktigt att utreda frågor som: Ska kalkning avslutas i naturligt sura

140 _{SOU 2002:107 (2002): bestämmelser om miljökvalitet. Ramdirektivet för vatten. Delbetänkande av}

vatten därför att kalkningen medför att de inte uppfyller ”god status”. Kräver direktivet att nya kalkningar startas i försurade objekt som omfattas av ramdirektivet?

En ytterligare osäkerhetsfaktor är att utredningen svensk vattenadministration141 föreslår att de nya vattenmyndigheterna skall överta det nationella samordningsansvaret för kalkningsverksamheten, men det finns dock inget angivet om hur den nationella miljömålsuppföljningen skall samordnas framöver.