samhällsmål
Avsnittet beskriver i första hand konflikter som kan uppstå mellan miljömål och samhällsmål när olika åtgärder vidtas för att uppnå delmål och generationsmål. Konse- kvenserna av att ett mål inte nås för andra mål är ofta komplexa och svåra att renodla som konflikter mellan miljömål.
7.1 Samverkan med andra miljömål
Klimatåtgärder, som medför minskade utsläpp av CO2, minskar i regel även utsläpp av svavel och kväve. Reducerade utsläpp av kväve minskar inte bara försurningen utan bidrar även till att uppnå flera delmål som berör övergödning av skogsmark, våtmarker, ängs- och hagmark, fjällmiljö samt marin miljö. Minskade utsläpp av svavel och kväve bidrar även till att uppnå delmål inom miljökvalitetsmålen Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet.
Kalkning av sjöar och vattendrag bidrar till att uppnå delmål om biologisk mångfald inom Levande sjöar.
Anpassningar av skogsskötseln i form av kvarlämnade skärmar, ökad lövandel och kantzoner mot vattendrag kan bidra till att uppnå delmål i Levande skogar och Ingen övergödning. Ökad avsättning av skogar som inte brukas rationellt kan minska skogsbru- kets försurningseffekt på marken i vissa områden.
7.2 Konflikter med andra miljömål
7.2.1 Ökat biobränsleuttag
Ökad användning av biobränslen i framtida energisystem är ett viktigt medel att uppnå energisektorns klimatmål i Sverige och andra EU-länder152. På kort och medellång sikt är den största outnyttjade resursen i Sverige avverkningsrester i form av grenar och toppar (GROT) inom skogsbruket. För närvarande utnyttjas bara ca 18 % av slutavverkningsare- alen för uttag av GROT. Ett omfattande uttag kommer att öka intensiteten i skogsbruket, vilket innebär effekter på framför allt näringsomsättningen i skogsmark. Med tillgänglig kunskap är bedömningen att detta är den största risken för konflikt med målet Bara naturlig försurning som orsakas av åtgärder för att nå ett annat mål, Begränsad klimatpå- verkan. Markanvändningen kommer att få en ökande betydelse för försurningsutveck-
lingen i skogsmark när nedfallet av luftföroreningar minskar kraftigt, men det finns flera osäkerheter i beskrivningen av hur påverkan kommer att se ut. Ett mål som innebär hög produktion av biobränslen som biprodukt till det konventionella skogsbruket kan komma att påverka trädslagsval och skötselmetoder på ett sätt som ökar försurningseffekten genom ökande tillväxt och skörd.
Återhämtning från försurning av skogsmark förutsätter att andelen basiska ämnen ökar i relation till surgörande. Behovet av återhämtning är speciellt stort i sydvästra Sverige som även är ett område med hög skogsproduktion och stor efterfrågan på skogsbränslen. Skogstillväxtens upptag och avverkningarnas uttag av baskatjoner som kalcium,
magnesium och kalium kan minska möjligheterna att motverka försurning av mark. Med dagens kunskap är det svårt att bedöma den långsiktiga försurningseffekten i olika skogstyper och regioner av ett omfattande uttag av GROT. Modellberäkningar indikerar långsiktiga effekter, samtidigt som fältförsök visar delvis övergående markförsurning efter några decennier. Studier inom ASTA-programmet syftar till att öka kunskapsunder- laget de närmaste åren.
7.2.2 Askåterföring
Den nuvarande rekommendationen i Sverige är att motverka försurningseffekter av GROT-uttag med askåterföring eller annan kompensationsgödsling. Deponiskatten har ökat intresset för åtgärden och verksamheten växer i omfattning. Miljöeffekterna av en kompensation med lämplig produkt (främst stabiliserad träaska) som anpassas till uttaget är små enligt tillgängliga studier, jämfört med att lämna kvar avverkningsresterna. Det är ont om studier som kan visa att askåterföring motverkar markförsurning på lång sikt, men nuvarande kunskap indikerar att det är möjligt153. De oönskade effekterna kan förstärkas om inte rekommendationerna följs, det vill säga vid användning av höga doser, dåligt stabiliserade askor eller askor som innehåller förhöjda halter av miljögifter. Verksamhe- ten måste utvecklas så att den inte motverkar andra miljömål som Giftfri miljö (tungme- taller och organiska miljögifter), Grundvatten av god kvalitet (kväve, metaller, radionuk- leider), Säker strålmiljö (radionuklider i aska), Ingen övergödning (stimulerad utlakning av kväve från skogsmark), Levande skogar (främst vegetationseffekter) samt Begränsad klimatpåverkan (ökad avgång av koldioxid från skogsmark). Det finns ett behov av förbättrad uppföljning av askåterföringens omfattning och i vilken utsträckning rekommendationerna följs.
7.2.3 Begränsat uttag av GROT
Alternativet att begränsa uttaget av GROT med syfte att minska försurningseffekten på skogsmark i vissa skogstyper och regioner minskar potentialen för biobränslen i energisystemet, vilket kan motverka målen i Begränsad klimatpåverkan. Begränsad avverkning i vissa regioner kan göra att kväveupplagringen i skogsmark fortsätter i södra Sverige, vilket på sikt kan medföra att kväveomvandling och utlakning ger ett ökat
153 Egnell G., Nohrstedt H.-Ö., Weslien J., Westling O. & Örlander G. 1998. Miljökonsekvensbeskrivning
försurningsbidrag. Dessutom medför i regel uttag av GROT lägre utlakning av kväve från hyggen i områden med högt kvävenedfall, jämfört med att avverkningsresterna ligger kvar, vilket innebär en minskad försurningseffekt.
7.2.4 Ytvattenkalkning
Olika åtgärder i form av kalkning av ytvatten har syftet att motverka försurningseffekter i områden med höga skyddsvärden. Behandlingen av dessa målobjekt utnyttjar i vissa fall angränsande miljöer för åtgärden, vilket kan skapa konflikter.
Våtmarkskalkning är en metod som är effektiv för att lindra vårflodens surstötar och binda giftiga metaller innan dessa når ut i sjöar och vattendrag. En oönskad effekt av denna åtgärd är att våtmarkernas vegetation, framför allt vitmossor, påverkas. Detta står i konflikt med miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker.
Problemet med avvägningen mellan de två miljömålen hanteras på länsstyrelserna på så sätt att:
• analys av nytta kontra skada utförs enligt Naturvårdsverkets kalkningshandbok • våtmarker med höga naturvärden kalkas ej
• annan kalkningsmetod om möjligt väljs
• kalkpåverkan i våtmarkernas kantzoner minimeras genom val av icke dammande kalkprodukter
Överdosering av kalk i sjöar och vattendrag med syfte att skydda nedströms liggande målobjekt kan påverka den biologiska mångfalden i åtgärdsobjektet vilket motverkar målen i Levande sjöar. En naturvärdesbedömning av åtgärdsobjektet bör göras, likaså en avvägning mellan nytta och skada.
7.2.5 Fastmarkskalkning
Kalkning av fastmark kan innebära viss risk för bieffekter på markvegetation, markpro- cesser och kväveutlakning som motverkar mål i Levande skogar och Ingen övergödning. Om fastmarken behandlas med en grovkornig kalk i låg dos, 2-4 ton/ha, undviks snabba pH-höjningar i markens ytskikt, vilket motverkar negativa effekter. Dessutom bör kalhyggen, slutavverkningsmogen skog, bördiga och kväverika skogar samt speciellt skyddsvärda områden undantas från behandling.
7.3 Konflikter med andra samhällsmål
De tydligaste konflikterna är om miljömässig hållbarhet kräver stora samhällsomställ- ningar eller kraftiga begränsningar av transport- och energisystemens utformning. Detta kan gälla för det klimatpolitiska målet men knappast för att klara försurningsmålet. Bara naturlig försurning kan i stor utsträckning nås med tekniska åtgärder. Att ta bort svavel ur bränslen, rena förbränningsavgaser från kväveoxider och rena processutsläpp från svavel och kväveoxider är huvudsakligen en kostnadsfråga.
Fortfarande finns en hel del kostnadseffektiva åtgärder som minskar försurande utsläpp. I förslag till EU strategi154 för att minska utsläppen från sjöfarten i Europa uppskattades åtgärdskostnaden att minska svavlet i fartygsbränslet till ungefär 30 kronor per reducerat kg av svaveldioxid och den samhällsekonomiska vinsten av miljö- och hälsovinsterna till det dubbla. För kväveoxider uppskattades kostnaden för SCR-teknik på fartyg till ca 10 kr per kg reducerat kväveoxidutsläpp vilket signifikant underskrider samhällskostnaden för utsläpp av kväveoxider. Åtgärder inom internationell sjöfart, som kostnadseffektivt minskar utsläpp av försurande ämnen, är enbart exempel på åtgärd karakteristisk för de relativt små konflikter med andra samhällsmål som idag kan förutses för att klara miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning”.
Åtgärder inom skogsbruket som syftar till att minska försurningsbelastningen i form av kompensationsgödsling och anpassad skogsskötsel som föreslås av Skogsstyrelsen155 bedöms inte påverka den nuvarande skogspolitikens produktionsmål generellt. Andra skogliga åtgärder som eftersatt röjning och gallring har betydligt större inverkan. På enskilda fastigheter kan näringshushållning och anpassad skötsel på markägarens initiativ påverka trädslagsval och produktion.
154 A european strategy to reduce atmospheric emissions from seagoing ships, COM(2002) 595
final.
155 Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken. Skogsstyrelsen. Meddelande
Bara naturlig försurning
Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet
”Bara naturlig försurning” är ett av de 15 miljökvalitetsmål som ska visa vägen till ett ekologiskt hållbart samhälle inom en generation. Miljökvalitetsmålen och delmålen är antagna av riksdagen och ska fungera som riktlinjer för det konkreta miljöarbetet. Rapporten är den första fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning”. Innehållet beskriver miljöns tillstånd idag, hur miljön har påverkats och vad som orsakat detta. Åtgärder inom området diskuteras – vilka åtgärder som genomförts och vilka ytterligare insatser som behövs för att nå målen eller förbättra uppföljningen. Ytterligare åtgärder krävs både nationellt och internationellt för att nå miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” till år 2020. För att nå delmålet om kväveoxider krävs
minskade utsläpp och ytterligare insatser kan behövas också för att nå delmålet för försurade sjöar och vattendrag. Däremot har utsläppen av svaveldioxid minskat kraftigt och trenden mot ökad försurning av skogsmark är idag sannolikt redan bruten, så inga nya åtgärder föreslås för dessa delmål.
Rapporten är ett underlag för Miljömålsrådets samlade rapport till regeringen i februari 2004 om arbetet med att nå Sveriges miljökvalitetsmål.
Rapport 5317
NATURVÅRDSVERKET ISSN 0282-7298