6. Finns behov av ytterligare åtgärder?
6.2 Skogsmark och skogsbruk
Några av de åtgärder som behöver vidtas med koppling till skogsbruksåtgärder och uppföljning av miljötillståndet i skogsmark är:
• Åtgärder för att minska skogsbrukets försurande påverkan på skogsmarken, ex behöver rekommendationerna kring biobränsleuttag och skogsskötselåtgärder i försurade marker ses över.
• Anpassning av miljöövervakningen i skogsmark till de krav som miljömålsuppföljningen ställer t.ex. förbättrad kvalitetssäkring och snabbare uppdatering av data.
• Förbättrad skoglig statistik kopplat till GROT-uttag och askåterföring.
6.2.1 Uppföljning av tillståndet i skogsmark
Nedanstående punkter har identifierats som värdefulla dels för att bättre kunna följa upp om delmålet nås samt för att utvärdera vidtagna åtgärder i skogsmark. Behov av åtgärder inom skogsbruket har utvecklats lite bredare i denna del.
1. Framtagande av aktuella kvalitetssäkrade data och en utvärdering av försurningstill- ståndet i skogsmark inför nästa fördjupade utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning.
2. Skapa förutsättningar och regelverk för registrering av de arealer som berörs av GROT-uttag, askåterföring, kalkning och vitaliseringsgödsling. Uttag av skogsbräns- le skall enligt skogsvårdslagen anmälas till skogsvårdsstyrelsen. Det kan gå många år mellan t.ex. uttag och askåterföring och därför bör utförda åtgärder dokumenteras. I dag finns bara rekommendationer rörande dokumentation och inget övergripande uppföljningssystem. Ett sådant system bör tas fram och innehålla uppgifter som
beskriver var, när och hur skogsbränsleuttag, askåterföring, kalkning och vitalise- ringsgödsling utförts.
6.2.2 Behov av åtgärder inom skogsbruket
Skogsstyrelsen har formulerat ett åtgärdsprogram mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken135. Man förslår att en treårig utvecklingsfas genomförs.
Projektet fokuserar på behovet av askåterföring efter uttag av GROT samt på behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag för kombinerad kalkning och askspridning i syfte att motverka depositionsbetingad försurning av avrinnande vatten från skogsmark.
Utvecklingsfasen tar även upp behovet av ett förbättrat kunskapsunderlag när det gäller skogsskötselåtgärders påverkan på försurningen.
Askåterföring
Återföring av aska har inte kommit igång i en tillfredställande omfattning, även om spridningarna ökat under senare år (se kapitel 4.2.1). År 2000 återfördes uppskattningsvis 120 000 kiloekvivalenter baskatjoner via askspridning på ca 4 400 hektar, varav knappt halva arealen inom Skogsstyrelsens försöksverksamhet med åtgärder mot markförsurning. Bortförseln av baskatjoner via skörd av avverkningsrester var samma år ca 270 000 kiloekvivalenter från drygt 30 000 hektar136. En bedömning som grundar sig på ämnesba- lanser visar på att den areella omfattningen av askåterföringen bör öka till en nivå som motsvarar den skogsmarksareal där överuttag av näringsämnen sker137. På några decenniers sikt bör det också i hög grad vara samma arealer som påverkats av GROT- uttag respektive askåterföring.
Skogsstyrelsen pekar på vikten av såväl uppföljning och dokumentation av skogsbräns- leuttag och askåterföring som rådgivning och information. Till skillnad från de flesta andra skogsbruksåtgärder har askåterföringen en mycket kort historia. Kunskapsnivån hos samtliga aktörer (markägare, skogsbränsleentreprenörer, askproducenter, skogsförvaltare, myndigheter mm) måste förbättras både när det gäller motiven bakom askåterföring, när det gäller positiva och negativa effekter samt när det gäller det praktiska genomförandet. Askåterföring är inte bara en ”ny” verksamhet, den engagerar många aktörer vilket gör att samverkansformer måste utarbetas. En utvärdering avseende hinder för askåterföring bör genomföras och ett sådant projekt är också igångsatt med medel från Energimyndigheten. I åtgärdsprogrammet påtalas betydelsen av att vidareutveckla modellverktyg för
bedömning av askåterföringsbehov. Vidare bör även utredas möjligheten att ta fram ekonomiskt rimliga tekniska system för avbarrning och GROT-uttag samt utreda påverkan på näringsutlakning och näringsbalans. Skogsstyrelsens nuvarande rekommen- dationer vid uttag av skogsbränsle och kompensationsgödsling138 bör skärpas och revideras senast år 2006.
135 Skogsstyrelsen, Meddelande 4-2001 Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av
skogsmarken
136 Skogsstyrelsen (2001), Framtidens skog, Rapport 2001-8GSUS
137 Skogsstyrelsen (1998) Miljökonsekvensbeskrivning av skogsbränsleuttag, asktillförsel och övrig
näringskompensation. Rapport 1998-1. 2001
För att få underlag till denna översyn krävs ytterligare uppföljningsåtgärder: • Uppföljning av GROT:ens fördelning på hyggen (SKS, åtgärdsprogram) • Uppföljning av askåterföringens omfattning (SKS, åtgärdsprogram) • Utvärdering av hinder för askåterföring (STEM, SKS)
• Utvärdera skogsbränsleuttagens påverkan på kväveutlakningen (STEM, NV, SKS)
• Utvärdera skogsbränsleuttagens påverkan på näringsbalansen samt vidareutveck- la modellverktyg för anpassningar av biomassauttag och askåterföring (SKS, åt- gärdsprogram)
Kombinerad kalkning och askspridning på skogsmark - behov av förbättrat kunskapsun- derlag
Kombinerad kalkning och askspridning på skogsmark i de mest försurningsdrabbade delarna av landet har föreslagits av Skogsstyrelsen som en strategi för att motverka ytterligare försurning av avrinnande vatten från skogsmark, och medge eller påskynda en återhämtning av mark- och ytvattenstatus139. I det föreslagna åtgärdsprogrammets 3-åriga utvecklingsfas föreslås en fokusering ske på forskning och analys samt på samordning med ytvatten- och våtmarkskalkning inom avrinningsområden i enlighet med Vattendi- rektivet. Viktiga frågor som man betonar är utredning av vilka kriterier som ska styra valet av åtgärdsarealer, klargörande av effekter av minskad deposition på utlakning av aluminiumhaltigt vatten från skogsmark samt framtagande av kriterier för urval av områden som är olämpliga för kalk- och asktillförsel.
Strategin innebär att spridningar planeras efter försurningssituationen i ytvattnen och med hänsyn till ytvattenkalkningens verksamhet för att komplettera och effektivisera denna. Samordningen syftar till att möjliggöra en kombination av långsiktiga effekter där utlakningen av oorganiskt aluminium minskas från fastmarkens mineraljord samtidigt som vattenkvaliteten upprätthålls på kort sikt genom behandling av ytvatten. Där så är lämpligt kan fastmarksåtgärder exempelvis kompletteras med kalkning av lämpliga utströmningsområden och fuktiga partier nära bäckar. Det vore speciellt bra att kunna minska doserna vid våtmarkskalkning som ofta har kraftig påverkan på markvegetatio- nen. Målsättningen är att askan och kalken inom något till några årtionden åstadkommer ett minskat läckage av aluminium till yt- och grundvatten. Marker som bedöms kunna reagera med ökat nitratläckage undantas från behandling, liksom marker som är
olämpliga för behandling av andra orsaker, t.ex. med hänsyn till den terrestra floran och faunan eller då avrinningsvattnets surhet i första hand är av naturlig uppkomst. Skogs- vårdsorganisationen är involverade i två större projekt som tillsammans med respektive länsstyrelse jobbar utifrån denna samordningsstrategi; ett Life-projekt i Nissadalen i Halland och ett annat projekt i Lygnerns avrinningsområde i Västra Götalands län.
139 Skogsstyrelsen, Meddelande 4-2001, Åtgärder mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av
Anpassad skogsskötsel för att motverka markförsurning
Skogsskötseln kan påverka syra/bas- och näringsstatusen i marken och ytvattnet på flera sätt, främst genom val av storlek på biomassauttag, trädslagsval, val av markbehandling, lämnande av kantzoner vid vattendrag samt genom att ett trädskikt lämnas i samband med slutavverkning (till exempel en skärmställning).
Genom att anpassa biomassauttaget kan mängden näringsämnen som bortförs från skogsmarken minskas till nivåer där jämvikt råder mellan tillskott och förlust av närings- ämnen. Om askåterföring inte sker kan detta exempelvis åstadkommas genom att en större mängd biomassa lämnas kvar på hygget. Ett ökat inslag av vissa lövträd kan bidra till en mindre sur markyta i skogslandskapet. Kunskapen om trädslagsvalets betydelse för försurningen i djupare markhorisonter eller i ytvattnet är dock inte tillräckligt. Skärm- ställning eller någon annan föryngringsmetod där ett trädskikt lämnas efter avverkning kan minska risken för läckage av kväve och kantzoner utmed vattendrag kan sannolikt minska utlakningen. De rekommendationer som Skogsstyrelsen anser att man har underlag för idag syftar till att minska den försurande kväveutlakningen från hyggena samt till att askåterföring ska kompensera för skogsbrukets eventuellt nettoförsurande verkan i samband med GROT-uttag. Senast år 2006 ska Skogsstyrelsen ha utvecklat rekommendationerna för anpassningar av skogsskötseln i försurningsdrabbade områden.
Skogsbrukets möjligheter är främst att motverka försurningseffekter som uppstår av den egna verksamheten. Möjligheterna att genom skogsskötselåtgärder kompensera för försurning i markens mineraljord som orsakats av decennier av deposition av försurade luftföroreningar är mycket begränsade. Med nuvarande skogsvårdspolitik och regelverk är det i praktiken skogsägaren som inom relativt vida ramar avgör vilka skötselmetoder som ska tillämpas på en fastighet.
De frågeställningar som Skogsstyrelsen har identifierat som de viktigaste att utreda är: trädslagsvalets betydelse för försurningen i mark och vatten, kantzoners betydelse för näringsläckage, samt möjligheten att förhindra näringsläckage genom att lämna ett trädskikt i samband med slutavverkning. Andra frågeställningar som man vill utreda närmare i åtgärdsprogrammet med avseende på försurningssituationen är markberedning och hyggesbränning. Anpassningar av skogsskötseln såsom de har diskuterats, till exempel byte till annat trädslag, långa skärmperioder eller tillämpning av föryngringsme- toder där ett trädskikt lämnas kvar efter avverkning kan innebära stora förändringar i produktionsinriktning. Konsekvenserna av sådana skogsskötselanpassningar på
skogsproduktionen behöver utredas. Det är viktigt att information och kunskap rörande sådana skogsskötselanpassningar kommer ut till berörda aktörer.
6.2.4. Kostnader
Skogsstyrelsens åtgärdsprogram mot markförsurning och för ett uthålligt brukande av skogsmarken som föreslagits för regeringen innefattar en utvecklingsfas på tre år (2004 - 2006). Den innebär satsningar både på askåterföring (FoU, uppföljning och rådgivning), och på kombinerad kalkning och askåterföring på skogsmark inom hårt försurningsdrab- bade områden (FoU, praktisk spridning och samordning) samt på anpassad skogsskötsel (FoU). Sammantaget bedöms utvecklingsfasen kosta 90 miljoner kronor varav 40 % går
till forskning och utveckling, 40 % går till den praktiska spridningsverksamheten och 20 % går till uppföljning, information och planering.