Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniskt material eller kulturföremål och byggnader.

K

Nedfallet av svavel har minskat kraftigt genom internationella avtal, EU-lagstiftning samt ny industristruktur i Östeuropa. Trenden för kvävenedfallet tyder på viss minskning. Prognoser visar på att nedfallet av försurande ämnen kommer att överskrida kritisk belastning (vad naturen tål) för 13 % av skogs- och sjöarealen år 2010. Vi kommer med stor sannolikhet att ha kvar ett överskri- dande även år 2020.

Återhämtningstiden beaktas inte i de beräkningar av kritisk belastning som gjorts, vilket innebär att även om de kritiska belastningsgränserna nås kommer miljön att uppvisa ett tillstånd påverkat av försurning. Gjorda prognoser visar på en återhämtningstid i skogsmark om mer än 50 år. Skogsbrukets bidrag till markens och därmed ytvattnens försurning ökar vid ett ökat uttag av även grenar och toppar (GROT) efter avverkning. Denna påverkan kan minskas genom t. ex askåterföring och anpassningar av uttagen.

Kväve och svavelutsläppen från den internationella sjöfarten på europeiska vatten beräknas år 2010 att vara nästan lika stora som de totala utsläppen av dessa ämnen från landbaserade källor.

5.5.1 Hur mycket måste nedfallet av luftföroreningar minska?

Hur långt når vi till år 2010?

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska uppnås inom en generation, till år 2020. Vi har idag dock bara depositionsuppskattningar för år 2010 vilket gör att beräkningar av överskridandet av kritisk belastning i sjöar och skogsmark endast kan göras fram till år 2010. I Bertills & Lövblad, 2002123 _{har framtidsbedömningar gjorts baserat på det} scenario som ligger grund för det s.k.Göteborgsprotokollet inom Luftvårdskonventionen.

Figur 5.9 Beräknat överskridande av kritisk belastning för försurning i skogsmark och sjöar för år 2010 efter implementering av Göteborgsprotokollet. NV rapport 5174.

Kartan i figur 5.9 visar att försurningsproblemet kommer att finnas kvar främst i delar av Sydsverige, men med något minskad styrka, medan det på sikt kommer att försvinna i större delen av norra Sverige. År 2010 beräknas 13 % av sjö- och skogsmarksarealen överskrida kritisk belastning för försurning. I speciellt norra Sverige bestäms överskri- dandet mer av låg kritisk belastning än av hög deposition.

Det största kvarstående försurningsproblemet i skogsmark efter 2010 är underskottet i baskatjonförrådet samt vidare markförsurning i Sydsverige. Kvarvarande biologiska effekter år 2010 på grund av försurning förväntas främst i sjöar och vattendrag i sydvästra Sverige. Övergödning förväntas dock påverka växter och djur i skogsekosystemet mer än försurningen år 2010.

Beräkningar på Europanivå visar på en lägre kvarvarande oskyddad areal, knappt 4 % i Sverige år 2010. Skillnaden i resultat beror främst på att depositionsdata med bättre upplösning används i Sverige. I vårt land bedöms således inte försurningsläget i naturen bli lika bra som förespeglas i internationella sammanhang. Detta beror dels på att nationella beräkningar visar på en större kvarvarande oskyddad areal och dels på att återhämtningsprocesserna, särskilt i skogsmark, tar lång tid. Inte heller effekterna vid surstötsepisoder i vattendrag belyses i beräkningarna. Arbete pågår inom Luftkonventio- nen (CLRTAP) att inkludera dynamiska modelleringar i beräkningarna för att kunna belysa återhämtningstiden.

Hur mycket måste depositionen minska ytterligare?

Beräkningar av den mot försurning oskyddade arealen indikerar att det kommer att kvarstå ett överskridande av den kritiska belastningen även efter att effekten av nu giltiga protokoll slagit igenom. Därför är en intressant fråga hur mycket ytterligare depositionen måste minska för att nå kritisk belastning.

Som ett exempel redovisas i Rapp m.2002124 _{beräkningar för del av Västra Götaland.} Här är överskridandet för sjöar som störst med oskyddad areal på 47 % för 2010. Sjöarna har högre överskridande än skogsmark i detta område varför endast sjöarna behandlas. I ett europeiskt perspektiv är den kritiska belastningen för sjöar mycket låg. Dessa låga värden gör att det krävs mycket stora depositionsneddragningar för att nå 0 % oskyddad areal. Beräkningarna visar att ytterligare kraftiga depositionsneddragningar, förutom redan förhandlade avtal, krävs för att komma i närheten av den kritiska belastningen.

Tabell 5.5 Uppskattad kväve- och svaveldeposition för att nå kritisk belastning i sjöar i Västra Götaland (EMEP-ruta 2119). För depositionen redovisas 50-percentilen. Tabellen visar även deposition för 1997 och 2010 (enligt Göteborgsprotokollet).

Deposition 1997

Deposition 2010

Deposition där kritisk belastning ej överskrids

Ndep, kgN/ha.år 13 10 3.3

Sdep, kgS/ha.år 7.1 4.1 1.8

För att nå generationsmålet för försurning krävs alltså ytterligare utsläppsminskningar såväl nationellt som internationellt jämfört med de utsläppsmål som är beslutade för år 2010.

5.5.2 Utveckling av utsläppen i Europa - vilka minskningar kan förväntas? Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider i Europa kommer att begränsas betydligt fram till 2010, det år som gäller för Göteborgsprotokollet och EU: s takdirektiv. Genom genomförandet av takdirektivet beräknas utsläppen i Europa minska kraftigt från 1990- 2010, 62 % för svavel, 41 % för kväveoxider och 17 % för ammoniak. I många områden i Europa måste nedfallet minska med 80-90 % jämfört med 1990 års nivåer.

124 _{Rapp L, Wilander A & Bertills U (2002): Kritisk belastning för försurning av skogsmark och sjöar. NV}

Drivkrafterna för genomförandet av takdirektivet varierar mellan länderna. Vissa åtgärder är gemensamma och bygger på beslutade EU-direktiv. Viktiga direktiv rör utsläpp från fordon, arbetsmaskiner, industrianläggningar, energiproduktionsanläggningar och svavel i eldningsolja, se kapitel 4.5.

Avgörande är också utvecklingen av strategier och policy ifråga om ländernas energi, trafik och jordbrukssektorer, energi och trafikbeskattning, ekonomiska styrmedel och liknande. En nyckelfråga är hur länderna tillämpar Kyotoavtalet och utformar klimatpoli- tiken. En begränsning av användningen av fossila bränslen ökar förutsättningarna att klara takdirektivet.

Beräkningar visar att Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet från 1997 kan komma att påverka utsläppen av försurande ämnen utöver tidigare fattade beslut genom att ex. åtgärder vidtas inom länderna som kan leda till minskning av både svavel och kväve med cirka 5 % till år 2010125_{. Handel med utsläppsrätter kan ytterligare minska utsläppen.}

Även den ökande användningen av naturgas i Europa som ersatt mycket av kolanvänd- ningen är gynnsamt med tanke på utsläpp av försurande svavel.

Luftkvalitetsdirektiven för NO2och partiklar som skall uppnås i princip överallt 2010 respektive 2005 är en viktig fråga för många länder och ytterligare en drivkaft för att minska försurande utsläpp. NO2direktivet som många länder har svårt att klara innebär ökat tryck på begränsning av utsläppen. Åtgärdsstrategin för att klara partikeldirektivet är mer komplicerat eftersom det innebär att också utsläppen av SO2 och NOx måste

begränsas över hela Europa för att minska den sekundära bildningen av sulfat och nitratpartiklar.

De flesta länder kommer att klara de utsläppsnivåer som fastställts för svaveldioxid. Begränsning av svavel i eldningsoljor och installation av avsvavling av rökgaser vid koleldade kraftverk och värmeverk kommer att minska utsläppen.

Problemen är betydligt större att minska kväveoxidutsläppen. Aktuellt är främst denitrifiering av rökgaser, skärpta avgaskrav för fordon, åtgärder vid arbetsmaskiner samt trafiktekniska åtgärder som trängselavgifter, investeringar i kollektivtrafik och renare bränslen. Som ovan nämnts är luftkvalitetsdirektivet för NO2 en viktig drivkraft.

I Östeuropa har förhållandena varit delvis annorlunda. Mycket av begränsningarna av utsläppen har åstadkommits genom nedläggningar av industri och energiproduktionsan- läggningar. Utvecklingen har emellertid vänt och nu arbetar man aktivt på att klara EU:s olika utsläppsdirektiv för industri, energiproduktion och motorfordon.

Införlivandet av länder i Östeuropa som EU-medlemmar förväntas bidra till ytterligare minskade utsläpp i dessa länder.

Internationell sjöfart

Luftföroreningar har inga nationella gränser och utsläppskällor som inte har någon nationell placering är svåra att begränsa miljöpåverkan från med nationella regler. Internationella transporter är en verksamhet där miljöregler och ekonomiska styrmedel behöver grundas på internationella överenskommelser för att få ordentligt genomslag på fartygs och fartygsbränslens miljöstandard.

Särskilt utsläppen av försurande SO2och NOx är betydande från internationell sjöfart. Även om en utsläppsminskning skett från fartyg som anlöper svensk hamn efter införande av miljödifferentierade sjöfartsavgifter i Sverige, så krävs åtminstone att övriga EU- länder inför liknande avgifter för att de regionala utsläppen från internationell sjöfart skall minska radikalt. Tabell 5.6 visar utsläppen från sjöfart mellan svenska hamnar (inrikes sjöfart) jämfört med de utsläpp som beräknas komma från det bränsle som tankas i svensk hamn från fartyg som går till utländsk hamn (internationell bunkring). Utsläppen från internationell bunkring är 10 - 20 gånger större än från inrikes sjöfart. Det är uppenbart att det är åtgärder som minskar utsläppen från den internationella sjöfarten som betyder något för att minska försurningsbelastningen.

Tabell 5.6 Utsläpp 2001 från nationell och internationell sjöfart som anlöper svensk hamn (kton). Källa: Sveriges rapportering till klimatkonventionen 2003.

NOx SO2

Inrikes 10,6 0,6

Internationell bunkring 97,3 12,9

De internationella reglerna för sjöfartens utsläpp till luft bestäms inom internationella sjöfartsorganisationen (IMO). Inom IMO har överenskommits att alla nybyggda

fartygsmotorer skall ha kväveoxidutsläpp som är 30 % lägre än medelnivån 1990 och så sker också även om alla länder ännu inte har ratificerat detta protokoll. Svavelhalten i bränslet får inte överstiga 4,5 %. I Östersjöområdet begränsas halten till 1,5 %. Beslutet träder ej i kraft förrän protokollet ratificerats. Normerna är alltså inte alls lika stränga som gäller för andra verksamheter och eftersom landbaserade verksamheter har strängare miljökrav så ökar sjöfartens andel av utsläppen. EU-kommissionen har uppskattat att år 2010 kommer sjöfartens utsläpp av SO2 och NOx på europeiskt vatten att vara nästan lika stora (3/4 respektive 2/3 ) som från alla landbaserade utsläpp i dagens 15 EU-länder126_.

Figur 5.10 Prognos för utsläpp av försurande ämnen från sjöfart jämfört med landbaserade utsläpp inom EU1 för år 2010. Källa: Vägverkets sektorsredovisning 2002 (publ 2003:36).

126 A community strategy on air pollution from seagoing ships, EU-Commission (january 2001). 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 SO2 NOx Kt on

EU–kommissionen har i november 2002 lagt ett förslag till direktiv angående reduk- tion av svavelhalterna i bränsle. Ambitionen är att också begränsa kväveoxiderna med ekonomiska styrmedel men formerna för sådana finns emellertid ännu inte varför man bör räkna med en ganska lång process.

Prognos för framtida utsläpp av kväveoxider och svavel från nationell och internatio- nell sjöfart på svenska hamnar har gjorts av IVL på uppdrag av Naturvårdsverket127_{. En} studie av utsläpp från sjöfart på europeiskt vatten har gjorts av ENTEC på uppdrag av EU Kommissionen128_{. Baserat på bedömda framtida in- och utrikes godsflöden och väntad} emissionsteknisk utveckling uppskattas utsläppen bli enligt tabell 5.7.

Tabell 5.7 Utsläppsprognos för sjöfart för år 20102, 3 (kton)

NOx2000 NOx2010 SO22000 SO22010

Inrikes Sverige 10,5 7,5 0,6 0,5

Internationell bunkring i Sverige 100 68 13 11

Totalt handelssjöfart i Östersjön 267 207 113 95

Total sjöfart inom Europeiskt vatten 3617 4015 2578 2845

Bedömningen är att utsläppen från internationell trafik i närområdet kan förväntas minska med 15 % för svaveloxider och med 25 % för kväveoxider genom de internatio- nella överenskommelserna i IMO och av de svenska miljörelaterade farledsavgifterna. Men totalt i Europa väntas en ökning av utsläppen om inga ytterligare åtgärder vidtas av EU och IMO.

5.5.3 Skogsbrukets framtida påverkan

Olika åtgärder för att minska konsumtionen av fossila bränslen kommer sannolikt att öka efterfrågan på biobränslen under de kommande decennierna. En bedömning är att biobränsleanvändningen i Sverige kommer att öka med drygt 15 TWh fram till 2020129_. Vidare är det sannolikt att det uppstår en exportmarknad för biobränslen när även andra länder börjar vidta åtgärder för att reducera användningen av fossila bränslen. Det bör betyda att GROT-skörd blir vanligare, parallellt med att stamved och olika biprodukter från industrin tas tillvara för biobränsleändamål i högre grad än idag. Ett ökat GROT- uttag motsvarande 10 TWh betyder GROT-skörd på ytterligare ca 50 - 60 tusen ha per år. Ökade GROT-uttag som inte kompenseras med ökad askåterföring kan innebära att skogsbruket bidrag till markens och därmed ytvattnens försurning ökar. Skogsstyrelsens nuvarande bedömning är att askåterföring bör ske till samma typer av mark och ungefär lika stor areal som den där GROT skördas varje år, gärna på fastighets- eller avrinnings- områdesnivå.

127 Prognos 2010 för sjöfartens utsläpp av luftföroreningar, IVL 2003.

128 Quantification of emissions from ships associated with ship movements between ports in the European Community, ENTEC UK, July 2002.

Utvecklad skötsel och ett effektivare utnyttjande av skogsmarken kan fortsätta att öka tillväxten och biomassaskörden. Det innebär att på arealer där enbart stamvedsuttag görs kan nettoförsurningen öka över tiden. För närvarande är emellertid kunskapen om skogsmarkens näringsbudget alltför osäker för att uppskatta hur stor den arealen är. På vissa marker kan det vara en fördel att skörden av kväve ökar så att risken minskar för kväveupplagring och på sikt ökad utlakning, förutsatt att skördens försurande verkan kompenseras med askåterföring. Även om kvävenedfallet minskar ökar den generella risken för nitratutlakning så länge ekosystemen tar emot mer kväve än vad som förs bort.

Nya beräkningsmetoder och dynamiska modellberäkningar som utvecklats i MISTRA- programmen SUFOR och ASTA kommer att utnyttjas inom främst ASTA under perioden 2003 till 2006 för att göra nationella beskrivningar, med regional upplösning, av

skogsbrukets försurning. I forskningsprogrammet ingår även en validering av modellen med hjälp av nya data från gamla helträdsförsök runt om i Sverige. Syftet är att de nya beräkningarna väsentligt ska förbättra underlaget om skogsbrukets roll för markförsur- ning.