• No results found

Regionala åtgärder och mål

In document Bara naturlig försurning (Page 96-98)

4. Vilka åtgärder har vidtagits, hur fungerar åtgärdsarbetet?

4.4 Regionala åtgärder och mål

Regionala åtgärder mot försurning har till stor del handlat om kalkning av ytvatten och skogsmark. Länsstyrelserna har nu i uppdrag att anpassa och precisera miljökvalitetsmålen till regionala delmål samt att föreslå åtgärder för att nå dessa mål.

4.4.1 Regionala åtgärder

Regionala åtgärder mot försurning omfattar främst behandling av vatten och mark med kalk respektive träaska.

Utöver det sedan länge etablerade programmet för kalkning av ytvatten i landet har länsstyrelsen i Västra Götaland, i samarbete med Skogsvårdsstyrelsen och Lygnerns vattenvårdsförbund, tagit initiativ till en samordning av insatser mot försurning. En kartläggning av de bäckar som avvattnar skogsmark runt Lygnern har visat ett kraftigt försurat tillstånd, men det saknas metoder och resurser för återkommande behandling av alla små vattendrag. Försök med en samordnad behandling påbörjades 1999 i övre delen av Lygnerns avrinningsområde. Behandlingarna omfattar en kombination av kalkning och askåterföring på skogliga fastmarker samt kalkning i utvalda utströmningsområden. Syftet är att metoden ska ge en både snabb och långsiktig effekt på försurningstillståndet som gör att åtgärden inte behöver upprepas

Skogsvårdsstyrelser, skogsbolag och värmeverk har tagit initiativ till att på regional nivå pröva system för kompensationsgödsling efter uttag av avverkningsrester vid slutavverkning. En nyligen utförd enkätundersökning103 visade att av 94 tillfrågade värmeverk som eldade med skogsbränsle hade en femtedel prövat askåterföring som alternativ till deponering av askan. Flertalet företag har efter prov fortsatt med askåterfö- ring. Många företag säger också att de överväger att börja med askåterföring. Denna typ av askåterföring sker i regel relativt nära värmeverken som huvudsakligen använder skogsbränslen, det vill säga i Mälardalen, Småland och delar av Västra Götalands län.

Skogsvårdsstyrelsen i främst Jönköpings- och Kronobergs län projekterar och utför via entreprenörer askåterföring inom ramen för en försöksverksamhet. Sveaskog har påbörjat askåterföring och planerar att behandla ca 1 000 ha per år de närmaste åren104. Södra och andra skogskoncerner utreder förutsättningarna för att använda restprodukter från massa- och pappersindustrin till kompensationsgödsling i skog105.

4.4.2 Regionalisering av delmål

På uppdrag av regeringen ska länsstyrelserna regionalt anpassa, precisera och konkretise- ra miljökvalitetsmålen. I länsstyrelsernas uppdrag ingår även att ta fram ett gemensamt regionalt uppföljningssystem baserat på indikatorer, RUS.

Flera länsstyrelser har redan fattat beslut om regionala mål och i övriga län verkar också beslut kunna fattas under innevarande år. Utgångspunkten vid regionaliseringen är

103 Bohlin F & Mårtensson K (2003): Energiföretagens syn på hinder och drivkraft för askåterföring.

Föredrag på Energitinget mars 2003.

104 Erik Ling muntl. medd.

oftast en bedömning av om det finns omständigheter i länet som gör att ambitionsnivån på det regionala målet bör avvika från den i de nationella delmålen. Oftast ligger ambitionsnivån hos de föreslagna regionala målen på samma nivå eller högre än de av riksdagen beslutade nationella delmålen. Generellt sett förekommer knappast någonstans lägre ambitionsnivå regionalt än nationellt. Det innebär dock inte att man hamnar på samma procentuella minskningar eller exakt proportionella andelar av ett nationellt mål.

I det följande presenteras exempel på förslag till regionaliseringar av miljökvalitetsmå- let Bara naturlig försurning och dess delmål.

Delmål 1

År 2010 skall högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan.

Flertalet län har direkt överfört delmålet på regional nivå. I övrigt handlar det främst om justeringar av procentsatserna i det nationella målet. Ett problem vid en jämförelse av måluppfyllnaden kan vara att den minsta arealen för de sjöar som räknas med varierar mellan länen och det nationella målet. Det nationella målet omfattar sjöar med en areal större än 4 ha medan några län satt gränsen vid 1 ha eller de som finns med på den röda kartan. I Stockholms, Södermanlands och Västernorrlands län föreslås att målen ska baseras på försurningskänsliga arters förekomst.

Delmål 2

Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats.

Även detta delmål liknar i de flesta fall det nationella när det regionaliserats. I några län har man specificerat delmålet och föreslagit vad det skall grunda sig på. T.ex. är delmålet i Västra Götalands län en konkretisering av det nationella delmålet som i sak innebär en målsättning som motsvarar den på nationell nivå. I Västra Götalands län skall år 2010 högst 35 % av skogsmarken ha en hög eller mycket hög surhetsgrad, varav andelen med mycket hög surhetsgrad är högst 4 %. Nivåerna hög, mycket hög etc. baseras på bedömningsgrunder för skogsmark106.

Några län som föreslagit delmål som skiljer sig från det nationella delmålet är Stock-

holms län som föreslår ett mål som begränsar uttaget av skogsråvara och Söderman- lands län som föreslår som mål att skogsmarken år 2020 ska ha så god buffringsförmåga

att fornlämningar i jorden inte skadas av försurat regnvatten. Delmål 3 och delmål 4

År 2010 skall utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till 60 000 ton. År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton.

Här har de regionala målen oftast sin utgångspunkt i det nationella målet. Baserat på befolkning, areal m.m. har man skalat ned den nationella utsläppsminskningen till regional nivå. I något fall föreslås utsläppen fördelas på olika källor (Gävleborg). Ett problem för en sammanfattande regional uppföljning av detta mål kan vara att man valt olika referensår som utgångspunkt för utsläppsberäkningarna. Dessutom anger några län utsläppsmålen i absoluta tal och en del i procentuell minskning. Några län (Halland,

106 Naturvårdsverket (1999):Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Skogslandskapet, naturvårdsverkets

Stockholm, Södermanland, Västernorrlands och Östergötlands län) har föreslagit

mål för svavelnedfallet som inte skall överskrida den kritiska belastningen för skogsmark och/eller vatten. Utöver detta har Jönköpings län föreslagit ytterligare ett delmål: pH- värdena i länets åkermark ska inte understiga 6,0.

4.4.3 Regionala åtgärdsförslag

De flesta län har tagit fram åtgärdsförslag för att nå de regionala delmålen. I de fall där man tagit fram förslag på regionala åtgärder baseras dessa oftast på tillståndet i länen.

• Imånga län föreslås en bibehållen alternativt utökad kalkning av vattendrag och sjöar. Även för fastmark och våtmarker i starkt försurade skogsdominerade delav- rinningsområden föreslås ökad kalkning.

• Skogsbruket bör kompensera försurningseffekten av biobränsleuttag genom att återföra askan, i enlighet med gällande direktiv från Skogsstyrelsen.

• Vid nyplantering prioriteras löv före barr för att minska skogsbrukets försurande inverkan. Även utmed vattendrag och kring sjöar prioriteras löv före barr i en "skyddszon" för att minska skogsbrukets negativa miljöeffekter i vattenmiljön. • Vad gäller minskade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider föreslås en rad

olika åtgärder t.ex.:

- Minska oljeförbrukningen i bostäder och andra lokaler samt vid energiproduk- tionsanläggningar.

- Fortsätta att byta ut/konvertera oljepannor till ved/pellets eller ersätta med vär- mepumpar.

- Kommunerna bör fortsätta bygga ut fjärrvärmenät och närvärmecentraler. - Verka för att kommuner, företag och andra ger utbildning i sparsam körning för yrkes och privattrafik.

• Länen bör upprätta rutiner för att använda miljömålen för Bara naturlig försur- ning vid myndighetsutövning. Det kan vara vid tillämpning av Miljöbalken (t.ex. vid prövning och tillstånd och i samband med miljökonsekvensbeskrivningar) och Skogsvårdslagen och vid kommunal planering.

• Flera län har planer på att utvidga inventeringen av såväl rinnande vatten och sjöar som skogsmark och planer finns även på att ta fram bättre depositionsdata.

In document Bara naturlig försurning (Page 96-98)