3. Försurningsutvecklingen – effekterna och dess konsekvenser
3.2 Effekter på skog och skogsmark
Arealen skogsmark där kritisk belastning för försurning överskrids har minskat från 65 % år 1980, till 45 % år 1990 och till 24 % år 1997.
I Sydvästra Sverige avviker surhetstillståndet i skogsmark påtagligt jämfört med övriga delar av landet. En analys av förändringarna i skogsmarken visar på ett i det närmaste oförändrat tillstånd, med en tendens till förbättring. Liksom för ytvatten tyder resultaten på att en begynnande
återhämtning i skogsmarken först kommer att märkas i de mest försurningsdrabbade områdena. Vid stora skördeuttag ger skogsbruket ett extra försurningstillskott. En relativt kraftig upplagring av kväve i Götaland som följd av hög deposition av kväve under många år ökar risken för försurande kväveutlakning från hyggen.
3.2.1 Bedömningsgrunder för surhetstillstånd
Tillståndsklasserna för surhetsgrad i marken baserar sig på pH, utbytbart aluminium och den effektiva basmättnadsgraden i B-horisonten. Dessa variabler påverkas av depositio- nen av försurande ämnen. Gränsvärdena för hög och mycket hög surhetsgrad (tabell 3.9) kan även passeras under naturliga förhållanden, beroende på markens organiska material, vars syrabuffrande egenskaper kan leda till låga pH värden. Lokaler med svag geologi kan även falla i de ”sura” klasserna. Fördelningen mellan klasserna speglar trots allt det generella surhetstillståndet i marken och förändringar mot mindre sura klasser kan med största sannolikhet härledas till återhämtning från försurning.
Tabell 3.8 Tillståndsklasser för surhetsgrad i skogsmarkens B-horisont i enlighet med Bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 1999b).
Klass Surhetsgrad pH (H2O) Effektiv
basmättnadsgrad (%) Utbytbart aluminium (mmol/kg TS) 1-2 Låg 5,5 50 3 3 Måttlig 4,4-5,5 10-50 3-10 4 Hög 4,0-4,4 6-10 10-12 5 Mycket hög <4,0 <6 >12 3.2.2 Ståndortskarteringen
Ståndortkarteringen (SK), som i framtiden kommer att benämnas Riksinventeringen av skog-markinventering, RIS-MI, är en rikstäckande återkommande inventering av skogsmarkens ståndortsförhållanden och markkemiska tillstånd. Första tillståndsbeskriv- ningen (omdrevet) genomfördes under 1983-1987 medan det andra omfattar åren 1993- 2002, varav åren 1993-1998 varit tillgängliga i denna studie. Totalt ingår ca 23000 provytor, men utförlig inventering genomförs endast på skogsmark och vissa variabler bestäms endast för delar av materialet (tabell 3.8). Av de markkemiska variablerna mäts pH på flest provytor medan baskatjoner, aluminium och aciditet på ett mindre antal. Baskatjoner, aluminium och aciditet mäts på betydligt fler ytor under omdrevet 1993- 2002 än det föregående. De variabler som studerats i O- och B-horisonten (markens humusskikt respektive övre mineraljordsskiktet) är pH (mätt i H2O), utbytbara mängder av kalcium och magnesium, utbytbart aluminium och titrerbar aciditet (TA). Utifrån övriga variabler beräknades den effektiva basmättnadsgraden. Dessutom beräknades basmättnadsgraden vid pH 7, vilket ger ett stabilare mått för analys av förändringar:
Tabell 3.9 Antalet prover från B-horisonten i Ståndortskarteringens bägge omdrev som är jämförbara, d v s vilka omfattar samma skogstyper och markfuktighetsklasser.
Antal jämförbara prover pH B-hor
Effektiv
basmättnadsgrad Aluminium (Al3+) Tillståndsklasser1
SK 83-87 1897 477 929 477
SK 93-98 2178 1403 1403 1375
1 Enligt Bedömningsgrunderna för markens surhetstillstånd (Naturvårdsverket, 1999b).
Tidigare studier har visat på diskrepanser mellan Ståndortskarteringens första och andra omdrev som kan härledas till skillnader i analysmetoder och provberedning. Omgjorda analyser av prover från första omdrevet visade på systematiska skillnader för pH, natrium, kalium, kalcium och magnesium41, vilket legat till grund för korrigerings- funktioner av värdena från 1983-1987.
Förändringarna i markens tillstånd mellan omdreven har analyserats genom jämförelser av medelvärden och konfidensintervall, samt genom variansanalys där hänsyn tagits till att samma yta provtagits vid upprepade tillfällen. I variansanalysen studerades främst
41 Karltun, E. 1998. Baskatjoner och aciditet i svensk skogsmark – tillstånd och förändringar. En rapport
baserad på en delmängd av ståndortskarteringens jordprover från första (1983-85) och andra inventeringen (1993-96). Rapport 5/1998, Skogsstyrelsen. Jönköping.
tidsfaktorns påverkan på variablerna, d v s om någon skillnad kunde konstateras över tiden, samt samspelet mellan tidsfaktorn och följande faktorer: geografisk region, markens jordmånstyp (för B-horisonten), humusform (för O-horisonten), fuktighetsklass (för pH), och huggningsklass (vilken reflekterar skogens ålder).
Vid beräkningen av statistiken för Ståndortskarteringens två omdrev användes ett urval av provytor för att säkerställa jämförbarheten mellan omdreven (tabell 3.9). Under första omdrevet analyserades baskatjoner, aluminium och aciditet endast på prover från äldre skog med friska eller fuktiga markförhållanden. Detta urval gjordes följaktligen även på materialet från andra omdrevet. För pH kunde samtliga provpunkter användas från bägge omdreven. Vid analysen av parade ytor användes särskilda urvalskriterier för att proverna skulle vara fullt jämförbara. Eftersom den upprepade provtagningen inte kan ske på exakt samma ställe kan skillnader uppkomma mellan provtagningstillfällena som gör en jämförelse irrelevant. För O-horisonten krävdes därför att klassen för humusform och fuktighet var samma vid de två provtagningstillfällena. För B-horisonten krävdes att jordmånen hade samma huvudklass (t.ex. podsoler). Dessutom skulle huggningsklassen vara samma eller i ett steg högre utvecklingsstadium vid andra provtagningstillfället som vid det första (t.ex. plantskog vid tillfälle 1 och ungskog vid tillfälle 2). Detta medför att växandets inverkan finns med som en orsak till de observerade förändringarna. Vid jämförelsen mellan data från 1980-talet och 1990-talet var antalet prover för pH 2936 i O- horisonten, och 492 i B-horisonten. För övriga variabler var antalet prover ca 525 i O- horisonten, och ca 285 i B-horisonten.
Bedömningsgrunderna för markens surhetstillstånd42 avser mogen och äldre skog på fastmark. Vid beräkningarna baserade på tillståndsklasserna användes därför endast provytor från ungskog och slutavverkningsskog (huggningsklass C och D). Ytor med sumpjordmån uteslöts också.
3.2.3 Surhetstillståndet i skogsmarken Specialstudie
Nedfallet av försurande ämnen under mitten och slutet av 1900-talet ledde till en försurning av marksystemen. Effekten på marksystemen i Sverige dokumenterades först under 1980-talet av Falkengren-Grerup m fl.43 samt av Hallbäcken och Tamm44. När det gäller marken har det förts fram farhågor att en återhämtning från försurning kan bli långsam. Adsorberat sulfat och upplagrat utbytbart aluminium i marken bibehåller ett surt marktillstånd trots en minskad tillförsel av försurande ämnen. Markens förråd av
upplagrat svavel omsätts långsamt och bidrar med svavelsyrabildning under flera decennier efter det att nedfallet av svavel minskat45. Även andra mekanismer som t.ex.
42 Naturvårdsverket. 1999. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Skogslandskapet. Rapport 4917,
Naturvårdsverket. Stockholm.
43 Falkengren-Grerup, U. Linnermark, N. Tyler, G. 1987. Changes in soil acidity and cation pools of south
Swedish soil between 1949 and 1985. Chemosphere 16, pp 2239-2248.
44 Tamm, C.O. Hallbäcken, L. Changes in soil acidity in two forest areas with different acid deposition: 1920s
to 1980s. Ambio 17, pp 56-61.
45 Munthe J., Grennfelt P., Sverdrup H. & Sundqvist G. 2002. New concepts and methods for effect-based
mineralisering av organiskt bundet sulfat och minskad jonstyrka i markvattnet kan spela in46.
Värden för pH i B-horisonten och frekvensen av mark i bedömningsgrundernas surhetsklasser (figur 3.11 a och b) visar att det finns stora arealer i Sverige som kan betraktas som sura. Enligt Ståndortskarteringen har 8 % av skogsmarken ett pH-värde under 4,4 i B-horisonten. Motsvarande andel skogsmark med hög halt utbytbart aluminium (>10 mmol/kg torrsubstans) är 22 % och andelen med låg effektiv basmätt- nadsgrad (<10 %) är 28 %. Det suraste området är starkt koncentrerat till sydvästra Sverige. Även medelvärden inom regionerna visar på betydligt surare förhållanden i sydvästra än i övriga landet (tabell 3.10). Den storskaliga geografiska fördelningen av markens surhetstillstånd visar klara likheter med depositionsmönstren för svavel och kväve. Utöver detta mönster finns flera mindre avvikande områden vilket speglar en variation i markens syra/bas status beroende på naturliga förutsättningar, främst bergrundens sammansättning och förekomsten av kalkhaltiga jordar.
Figur 3.11 a) Karta över pH i B-horisonten och b) en dominanskarta över tillståndsklas- serna för bedömning av markens surhetstillstånd. Färgen anger vilken klass som dominerar och hur starkt inom en radie av 50 km (mörk nyans >50 %, ljus nyans <50 %). Kartan baserar sig på Ståndortskarteringen 1993-1998.
Den nord-sydliga gradienten hos markens pH (figur 3.12a) är starkast i markens C- horisont följt av B-horisonten, medan markens humusskikt (O-horisonten) inte uppvisar några tydliga regionala skillnader. Latituden påverkar som mest 0,5 pH-enheter (C- horisonten) från södra till mellersta Sverige. Försurningen till följd av det sura nedfallet
46 Löfgren S (under tryckning). Soil and Surface Water acidification in theory and practice-conclusions from
återspeglas bäst av de djupare markhorisonterna, eftersom det översta markskiktet även påverkas av biologiskt betingad försurning av marken. Denna kan härledas till själva växandet då t.ex. träd tar upp näringsämnen från marken och ersätter dessa med vätejoner vilka leder till ett surare marktillstånd. Påverkan av skogens tillväxt är således störst i markens O-horisont (ca 0,02 pH enheter/10 års beståndsåldersökning) medan den är obetydlig i djupare markhorisonter (figur 3.12b).
Figur 3.12 a) Storskaliga trender i markens pH i olika markhorisonter från södra (latitud 55°) till mellersta Sverige (latitud 61°). b) Markens pH i olika markhorisonter som funktion av beståndsåldern. Data från Ståndortskarteringen 1993-98.
Tabell 3.10 Tillståndet för pH, basmättnad och utbytbart aluminium i B-horisonten i skogsmark under 1993-1998 (baserat på Ståndortskarteringen).
Percentil Sydvästra Sverige
Östra och
mellersta Sverige Norra Sverige
pH 10:e 4,26 4,44 4,48 50:e 4,67 4,85 4,82 90:e 5,25 5,99 5,35 Effektiv 10:e 4,6 7,6 7,1 Basmättnadsgrad (%) 50:e 9,0 18,2 19,3 90:e 29,1 99,1 56,1 Al3+ (mmol/kg TS) 10:e 3,02 0,14 1,26 50:e 8,55 5,38 5,35 90:e 16,89 14,31 13,12
Tillståndet på 1990-talet jämfört med 1980-talet
En jämförelse av resultaten från det första omdrevet 1983-87 med de data som finns idag från det andra omdrevet, d v s från åren 1993-98 har gjorts med hjälp av variansanalys. Denna visar vilka variabler som har en statistisk säkerställd skillnad mellan 1980-talet och 1990-talet. För markens O-horisont (tabell 3.11) finns en signifikant ökning av aciditeten, och den signifikanta interaktionen mellan aciditet och region visar på
Samtidigt ökar halten av kalcium och magnesium, varav den senare främst i söder, och ökningen är starkast på skogsbevuxen torvmark. O-horisontens pH tenderar att minska främst i humusform av mårtyp (icke signifikant). Denna minskning är dock större (ca 0,05 enheter per 10 år) än vad som kan väntas enbart av tillväxtens inverkan (ca 0,02 enheter per 10 år, figur 3.12). En konstaterad ökning av humuslagret i syd-västra Sverige kan ha bidragit till detta.
Tabell 3.11 Förändring i markkemi från omdrevet 1983-87 till omdrevet 1993-98 baserat på variansanalyser för variabler i O-horisonten och B-horisonten. Signifikan- ta ökningar respektive minskningar anges med + och -. Tecken inom paran- tes anger icke signifikanta tendenser. Signifikansens styrka anges även (*, ** och *** motsvarar p<0,05 p<0,01 och p<0,001).
O-horisonten(humusskiktet) B-horisonten Variabel Trend Medelvärde 1983-1987 Medelvärde 1993-1998 Trend Medelvärde 1983-1987 Medelvärde 1993-1998 pH (-) 4,10 4,06 +*** 4,73 4,85 BasmättnadpH 7(%) Of 19,2 19,4 Of 6,41 6,31 Al3+(mmol/kg TS) (+) 8,31 10,3 +*** 5,81 8,12 Titrerbar aciditet (mekv/kg TS) +*** 565,6 673,2 Of 77,3 75,8 Ca2+(mmol/kg TS) +*** 40,4 50,9 (+) 1,18 1,65 Mg2+(mmol/kg TS) +*** 11,0 13,2 -* 0,61 0,47
I B-horisonten (tabell 3.11) stiger pH värdet signifikant mellan omdreven och ökningen är störst på sumpjordar och brunjordar. Avsaknaden av en signifikant interaktion mellan pH i B-horisonten och region visar att ökningen är lika i alla tre regionerna. En jämförelse av den statistiska fördelningen för de bägge omdreven visar att ökningen är något större vid höga pH värden. Halten utbytbart aluminium ökar generellt och ökningen är signifikant. Basmättnadsgraden vid pH 7 visar ingen signifikant förändring, men den statistiska fördelningen visar på en viss ökning där basmättnaden är hög. Utbytbart kalcium tenderar också att öka, främst i slutavverkningsskog, medan magnesium visar en signifikant minskning.
Fördelningen mellan tillståndsklasserna (figur 3.13, tabell 3.12) visar på en förskjut- ning av mark från klasserna hög och mycket hög surhetsgrad (klass 4 och 5) till måttlig dito (klass 3). Andelen mark i de två högsta surhetsklasserna uppgick till 24 % under perioden 1983-87, medan den var 18 % under 1993 - 96 och 13,5 % under perioden 1996 - 98. Förändringen var mest markant i sydvästra Sverige.
Figur 3.13 a) Fördelningen mellan bedömningsgrundernas tillståndsklasser för
surhetsgrad under Ståndortskarteringens första och andra omdrev och b) med andra omdrevet uppdelat i perioderna 93-95 och 96-98.
Tabell 3.12 Andel skogsmark med hög eller mycket hög surhetsgrad enligt bedömnings- grunderna för miljökvalitet.
1983-1987 1993-1998
% av region % av landet % av region % av landet
Sydvästra Sverige 46,0 11,4 29,5 6,0
Östra och mellersta
Sverige 19,8 4,8 13,0 3,1
Norra Sverige 15,1 7,7 11,9 6,7
Hela landet - 23,9 - 15,7
Skogsbrukets bidrag till försurning
Tillståndet i marken är aldrig konstant sett över långa tidsperioder. Mänsklig påverkan genom försurande luftföroreningar kan ge en onormalt snabb försurningsutveckling. Andra mänskliga faktorer som påverkar tillståndet i skogsmark är främst skogsbruk. Träd och andra växter tar upp näringsämnen i form av baskatjoner i utbyte mot vätejoner som försurar markmiljön, men försurningseffekten är tillfällig om skogen inte brukas. I orörd skog där träden dör och med tiden bryts ner återförs baskatjonerna till marken.
Om träden skördas blir markförsurningen däremot mer permanent. Figur 3.14 visar storleksordningar på den nuvarande vätejontillförseln som sker till mark i form av trädens tillväxt och skörd, jämfört med nedfall av svavel, i tre regioner i landet. Upptag och skörd är uppdelat på stamved samt grenar och toppar. I Götaland som har ett relativt omfattande uttag av grenar och toppar (se kapitel 2.6.2) ger detta en ökad försurningspåverkan. Den genomsnittliga tillförseln per hektar av vätejoner via nuvarande skörd är något lägre än nedfallet av försurande svavel. Nettoupptaget av baskatjoner (som binds i tillväxt av trädens stam och krona) är den största posten.
Det finns en naturlig förmåga att motverka försurning av skogsmark. Markens vittring frigör ständigt nya ämnen med neutraliserande förmåga. I många områden är detta tillräckligt för att kompensera tillförseln av syra på grund av tillväxt och skörd samt även en varierande del av nedfallet. I områden med lättvitttrade mineral får man därför ingen försurning, medan områden med högt nedfall av försurande luftföroreningar, långsam
vittringshastighet och med skogsbruk uppvisar den kraftigaste markförsurningen Den suraste skogsmarken återfinns i sydvästra Sverige. Försurningseffekten genom trädens tillväxt och skörd skiljer sig från påverkan från starka syror som deponeras från luften. Nedfallet försurar utöver marken även grund- och ytvatten i större utsträckning än växande skog genom att anjonerna (negativt laddade joner) i nedfallets starka syror, framför allt sulfat i svavelsyra, transporteras genom markprofilen ut i grund- och ytvatten tillsammans med väte- och aluminiumjoner.
Figur 3.14 De viktigaste vätejonkällorna i skogsmark i form av tillväxtens nettoupptag av baskatjoner (BC) och nuvarande (senare hälften av 1990-talet) uttag av BC vid avverkningar samt nuvarande deposition av svavel (SO4-S) uttryckt som
genomsnittligt antal kiloekvivalenter per hektar och år i Norrland (N), Svea- land (S) och Götaland (G). Beräkningar och skoglig statistik från Energimyn- digheten och Skogsstyrelsen.
Kvävedepositionens bidrag till försurning
Nedfall av kväve i form av nitrat och ammonium räknas till de försurande luftförorening- arna, men kväve är även ett näringsämne som det normalt är brist på i skogen. Nedfall av salpetersyra och omvandling av ammonium till nitrat har försurande verkan men genom att kvävet tas upp i träden buffras den potentiellt försurande effekten. Detta under förutsättning att det kväve som lagras i marken med tiden inte omvandlas till nitrat, och att kvävet utlakas ur marken. Figur 3.15 visar den genomsnittliga potentiella försurande effekten av kvävenedfallet i landet om träd och annan vegetation inte tog upp kväve. Den jämförs med syratillskottet från trädens tillväxt som avverkas, samt svavelnedfallets bidrag. Kvävets potentiella effekt är stor, men i praktiken blir den liten i skogliga ekosystem som är begränsade av kväve. Den direkt försurande effekten beskrivs genom utlakningen av nitrat som är uppdelad på hygge och växande skog. Beräkningarna av nitratutlakning från hygge beskriver ett genomsnittligt hektar skogsmark i landet där ca 6 % av ytan utgörs av hygge med förhöjd utlakning av nitrat. Det bidraget är relativt litet sett som ett genomsnitt per hektar i landet, vilket indikerar att endast en mindre del av kvävenedfallet för närvarande är försurande. Det kan finnas skogsområden, främst i sydvästra Sverige, där utlakningen av nitrat är betydligt större än genomsnittet men
0 0.1 0.2 0.3 0.4 0.5 0.6 0.7 N S G N S G N S G ke kv p er h a o ch å r BC GROT BC stam Skörd Tillväxt Deposition SO4-S
tillgängliga data från skogliga försök och miljöövervakningen indikerar att arealen är relativt liten47. Kvävenedfallet kan genom sin gödande effekt öka upptaget av baskatjoner och på det sättet orsaka en indirekt försurningseffekt, men den påverkan är i dagsläget svår att kvantifiera.
Att kvävenedfallets potentiella försurningsbidrag i nuläget är så stort i förhållande till svavelnedfallet beror på att det senare har minskat kraftigt fram till slutet av 1990-talet samtidigt som kvävenedfallet är i stort sett oförändrat. I slutet av 1980-talet var svavel- nedfallet, som då var mer än dubbelt så högt, den dominerande försurningsfaktorn i skogsmark. 0.0 0.2 0.4 0.6 0.8 1.0 k ek v per ha oc h år Uttag BC stam Uttag BC helträd Deposition SO4 Potentiell försurning av kvävedeposition NO3 utlakning hygge NO3 utlakning växande skog
Figur 3.15 Nuvarande (senare delen av 1990-talet) vätejonkällor i skogsmark i form av deposition av svavel och uttag av baskatjoner (BC) vid avverkningar av stam- ved respektive helträd, jämfört med den potentiella försurningseffekten av de- positionen av kväve (om kvävet inte tas upp av vegetationen) samt utlakning- en av nitrat från hyggen och växande skog. Tillväxt och uttag baseras på be- räkningar och skoglig statistik från Energimyndigheten och Skogsstyrelsen.
Skogsmarkens funktion som ”kvävefälla” är inte oändlig om tillförseln av kväve överstiger vad som förs bort från skogsmarken genom denitrifikation, avverkad skog och utlakning. En upplagring av kväve i marken kan på sikt orsaka ökad omvandling till nitrat och utlakning som försurar både mark och vatten. Beräkning som utförts för Götaland visar på en relativt kraftig upplagring av kväve i skogsmark under de senaste 50 åren48. Om denna upplagring fortsätter på samma nivå finns en risk för försurningseffekter av kväve i framtiden om förmågan att lagra kväve blir fullt utnyttjad. Uttag av GROT minskar kväveupplagringen i skogsmark.
Undersökningar i Sverige har visat att förhöjd utlakning i växande skog är ovanlig och att det främst är hyggen som bidrar till läckaget, och därmed till försurningen. Efter avverkning upphör kväveupptaget och dessutom kan kväveomvandlingen till nitrat stimuleras. Detta sker över hela landet och den förhöjda utlakningen avtar när ny vegetation etablerar sig på hygget. Beräkningar indikerar att utlakningen av nitrat från
47 Bertills U &Näsholm T (2000) Effekter av kvävenedfall på skogsekosystem, Naturvårdsverket, Rapport
5066
hygge (genomsnitt för hela den brukade skogsarealen) är lika stor som för växande skog, trots att arealen hygge med förhöjd utlakning utgör endast cirka 5 % av hela skogsmarks- arealen49.
Studier av utlakning från hyggen i södra Sverige har även visat ett samband mellan nuvarande deposition av kväve och utlakningens storlek50 som visas i figur 3.16. Depositionen av kväve indikerar sannolikt upplagrad mängd i skogsmarken som är den troligaste orsaken till att utlakningen av nitrat från hyggen ökar i en gradient mot sydväst i landet. Om upplagringen av kväve fortsätter kan det leda till att arealen med onormalt hög utlakning från hygge växer, vilket ökar försurningen av mark och vatten.
Figur 3.16 Samband mellan nedfall och halt i markvattnet av oorganiskt kväve. Data från IVL, SLU och Skogforsk
3.2.4 Effekter på biologisk mångfald av försurande luftföroreningar
Försurning har, när det gäller landmiljön, svagare påverkan på växt- och djurliv än vad som observerats till följd av ökad kvävedeposition, förändrad markanvändning och förändrade skogsskötselmetoder.
Störst inverkan har det sura nedfallet på måttligt buffrande jordar. Svagt buffrade respektive mycket välbuffrade jordar påverkas mindre. De måttligt buffrade jordarna har stor utbredning framförallt i Sydsveriges skogsmark och hyser relativt många arter. Här kan försurningen få stor effekt både areellt och med avseende på artmångfalden.
Det finns relativt starka belägg för att svavelnedfall på regional skala har påverkat vissa typer av trädlevande, s.k. epifytiska lavar negativt. Det gäller t.ex. skägglavar och lunglavar. En jämförande undersökning om epifytiska lavar och luftkvalité i Västra Götalands län åren 1986-1998 har rapporterats 51. Epifytiska lavar är lavar som lever på trädens grenar och stammar och som hämtar i huvudsak sitt behov av näring och vatten direkt från luft och via det regn som hamnar på dem. Genom långsam tillväxt och låg spridningsförmåga anses de vara särskilt känsliga för luftföroreningar.
49 Akselsson C. Opublicerade beräkningar i ASTA-programmet 50 Akselsson C (2002) Hyggen läcker kväve. I ASTAs årsrapport 2001
51 Lavar och luftkvalité, utveckling i Västra Götalands län 1986 - 98, länsstyrelsen i Västra Götaland, 2000:2.
0 2 4 6 8 10 0 5 10 15 20 25
Deposition av oorg. N 1997 kg/ha
O o rg . N ( m g /l) i m a rk va tt en ( 5 0 cm ) Växande skog Hygge
Sedan undersökningen startade 1986 har lavfloran förstärkts. Sammanlagt har 533 träd återinventerats. Lavarna har ökat i täckningsgrad på trädstammarna på de återinventerade lokalerna. Fler arter har tillkommit, även känsliga arter. Undersökningen visar att en stor och tydlig förbättring av lavfloran skett på landsbygden, men även i tätorternas ytterom- råden och i centrala delar av tätorter har en förbättring skett. Den senare är emellertid inte lika tydlig. Trots att förbättringar skett finns fortfarande stora skillnader mellan landsbygd och tätortsmiljö. I tätortsmiljön är lavfloran mer individ- och artfattig.