N är k rism ed v etan d et upphöjs till m etapolitik b lir den ekonom iska n ö d v ändigheten bestäm m ande för politiken. D etta, säger någon, är inte särskilt m ä rk lig t eftersom den ekonom iska nödvändigheten alltid v arit bestäm m ande för politiken. A tt krism edvetandet blir m e tap o litik skulle då endast vara en bekräftelse på a tt en ekono- m istisk analys av p olitikens inplacering i sam hällsstrukturen äger rik tig h e t, a n tin g e n den nu kallas m arxistisk eller neoliberal. D et som i e tt sådant perspektiv kräver förklaring är snarare den långa period av p o litisk t h andlingsutrym m e som ibland kallas välfärds sam hälle. F örklaringen, i ekonom istens föreställningsvärld, är den långa perioden av ekonom isk tillväxt som både satte sin prägel på sam hällsutvecklingen från 1930- till 70-talet och osynliggjorde förhållandet a tt p o litik en är bestäm d av ekonom isk nödvändighet.
D et finns e tt uns av sanning i ett sådant synsätt. Självklart är m änniskan och hennes sam hälle föremål för nödvändigheter som kräver anpassning och som därför upplevs som kom m ande utifrån. D et som leder fel i d et ekonom istiska synsättet är a tt det in te visar någon som helst förståelse för vare sig den m oderna m änniskans eller d e t m oderna sam hällets m ycket egenartade förhållande till nödvändigheten.
I den m oderna sam hällsutvecklingen har näm ligen just nödvän dig h eten varit något m an velat undkom m a. K am pen för in d iv id u ellt, socialt, ek o n o m isk t och k u ltu rellt oberoende har satt frigörel sen från alla n ö d vändigheter på dagordningen. D e tta är inte något som endast kän n eteck n ar perioden av ekonom isk välfärd, utan den
moderna samhällsutvecklingen överhuvudtaget. Den kan beskrivas som olika försök att undkom ma, överskrida och/eller försvaga nöd vändigheternas inflytande.
Det moderna samhällets närmast neurotiska förhållande till natu ren är här kanske inte alltigenom representativt, men det kan förstås som ett försök att undkomma naturnödvändigheten och den biolo giska nödvändigheten. Vad är elektrifiering om inte försök till fri görelse från naturnödvändigheten? A tt kunna tända en lampa när det skymmer är en självklarhet för oss och vi tänker sällan på den frigörelse som ligger i denna enkla handling. Många av det moder na samhällets tekniska och teknosociala framsteg skulle kunna tol kas på samma sätt: energiproduktionssystemen, fosterdiagnostiken, kommunikationsutvecklingen, jämställdheten mellan könen. Alla har de haft att kämpa m ot verklig eller förment naturnödvändighet.
Men det gäller inte enbart vad som skulle kunna ses som moder nitetens positiva framsteg, utan också dess negativa. I bakgrunden av Baumans analys av förintelsen - som ses som ett ”...sällsynt men ändå betydelsefullt och tillförlitligt test på det moderna samhällets dolda m öjligheter” (1991: 32) — skymtar därför också frigörelsen från naturnödvändigheten. Inget i förintelsen var naturligt, den var därför inte heller djurisk som en del kanske vill kalla det grymma. Förintelsen uppstod i m ötet mellan ett effektivt byråkratiskt maskineri och utopin om den alltigenom planerade och kontrolle rade världen. Det byråkratiska maskineriet rensade bort entusias tiska, känslomässigt engagerade och ideologiskt överambitiösa individer för att hålla verksamheten ”inom strängt opersonliga ramar”. Den moderna utopin, som Bauman kallar trädgårdskultu- ren, stod i direkt och öppen konflikt med naturen: ”...ogräs måste dö, inte så mycket för vad de är, som för vad den vackra, välordna de trädgården borde vara” (1991: 131). Naturnödvändigheten som förintelsen frigjorde sig från var den naturliga omsorgen om den andre, vilken i och för sig kan fallera i många enskilda fall men som knappast tillåter folkmord, och som därför måste sövas ned hos dem som aktivt tvingades delta i hanteringen och som gjorde för intelsen obegriplig för dem som var dess åskådare.
N är d et gäller d et ekonom iska om rådet har det p åg ått en strid om huruvida den ekonom iska nödvändigheten endast är e tt speci alfall av natu rn ö d v än d ig h eten eller om den ekonom iska vetenska pen skulle vara e tt redskap a tt täm ja nödvändigheten. Även om kanske en del i lik h et m ed M althus alltid ansett a tt t ex överbe folkning ska lösas genom s k natu rlig anpassning, dvs a tt en del av de övertaliga i förhållande till aktuella försörjningsm öjligheter helt enkelt tillåts dö, så har utvecklingen i det m oderna sam hället m ycket m era h an d lat om a tt se försörjningsm öjligheterna som en variabel som kan utsträckas och ge liv åt fler och fler. På m otsva rande sätt kan försöken a tt utjäm na konjunktursvängningarnas inverkan på levnadsvillkor och sysselsättning ses som försök a tt täm ja den ekonom iska nödvändigheten. Biologiska anpassnings- m ekanism er, även när de varit förklädda till ekonom iska sådana, har in te varit rik tig t hem m astadda i det moderna.
D en m oderna sam hällsutvecklingen kan beskrivas som en rad försök a tt täm ja nödvändigheter av en m ängd olika slag. E tt annat sätt a tt u ttry ck a d e tta är a tt säga a tt den m oderna sam hällsutveck lingen försökte säkra u try m m et för sam hälleliga och individuella val. N edan kom m er jag a tt diskutera d etta och kontrastera det m ot nödvändighetens uppstig an d e till den politiska retorikens h u v u d budskap. Eftersom e tt m ycket v ik tig t drag i krissam hällets p o litik är a tt p o litik ern a förefaller sakna alternativ är också vårt politiska landskap befolkat av väljare utan val.