En successiv inlemning i grundskolan och gymnasiet

Det nya och gamla skolsystemet överlappade varandra under 1960-talet.

Även om expansion och centralisering tog fart från 1950-talet så bestod

yr-kesutbildningen fortfarande av små och stora skolenheter i varierade former

och på många håll karaktäriserades undervisningen av det hantverksmässiga

produktionsidealet.

38

Arbetsplatsanknutna lärlings- och yrkesutbildningar

fanns fortfarande kvar, även om de minskade eller stagnerade i förhållande

till verkstadskolorna. Under denna tid uppstod 9y, det valbara alternativet

inom enhetsskolan som bestod av förberedande yrkesutbildning. Lite senare

tillkom fackskolan som skulle vara ett mer praktiskt yrkesinriktat alternativ

till gymnasiet. De kan båda betraktas som försök att integrera

yrkesoriente-rad, allmänbildande och i högre utsträckning teoretisk utbildning, som svar

på en upplevd efterfrågan hos medborgarna och den nya industrins tekniska

utveckling. För yrkesutbildningen innebar framförallt samarbetet med 9y att

anpassning av läroplaner, undervisningsmetoder och arbetsenheter till

en-hetsskolan/grundskolan, blev aktuellt.

2.4.1 Yrkesutbildningen inom grundskolans nionde år

Förlängningen av skolobligatoriet och differentieringsfrågan i de stora

skol-utredningarna på 1940-talet fick konsekvenser också för yrkesutbildningen. I

en sammanhållen nioårig grundskola tänkte man sig att eleverna skulle välja

inriktning mot antingen fortsatta studier eller mot yrkeslivet. Under

37

I litteraturen omnämns de för varje utbildning ”unika” undervisningsplanerna som ”indivi-duella”. Jag har valt bort begreppet för att undvika att ”individuell” förknippas med en indi-vid. Det handlar alltså inte om undervisningsplaner anpassade efter eleven utan utbildning-en/kursen. Vid revisionen 1964 bytte de dessutom namn till läroplaner.

38

och 1960-talen laborerade man med ett antal riktade linjer från årskurs nio.

Förutom 9g (gymnasieförberedande) och 9a (allmän linje) infördes 9 y

(yr-kesförberedande), som kom att delas i åtta huvudgrenar. Den

yrkesförbere-dande linjen beskrevs som ett grundutbildningsår kopplat till lärlings- eller

verkstadskola, antingen genom att det skulle utformas som förberedande för

yrkesutbildning eller som det första året inom yrkesutbildningen. De

ung-domar man ansåg skulle komma ifråga för 9y beskrevs i utredningar och

debatt som ”yrkesbestämda” eller ”yrkesobestämda”.

39

För de yrkesbestämda

skulle det sista året i enhetsskolan/grundskolan kunna bytas ut mot det första

på en verkstadsskola eller en lärlingsskola (det senare om man i så fall hade

fått anställning efter årskurs åtta). Utmaningen för den mottagande

verk-stads-/lärlingsskolan blev då att man måste anpassa den teoretiska

undervis-ningen till läroplanen för 9y, vilken skulle innehålla mer av de

allmän-bildande ämnena. Som tillfällig konsekvens av detta kan man säga att

yrkes-utbildningen blev än mer differentierad till följd av att man på vissa håll

öppnade för detta nya utbildningsår. För de yrkesobestämda tänkte man sig

istället en särskild bred grundkurs med praktik på olika arbetsplatser. Vissa

delar skulle då kunna läsas och utföras inom ramen för yrkesutbildningen

även om det största ansvaret skulle vila på enhetsskolan men man tänkte sig

att eleven sedan skulle kunna tillgodoräkna sig vissa delar av utbildningen

om denne sökte vidare till yrkesutbildningen efter årskurs nio.

40

2.4.2 Yrkesutbildning inom den nya fackskolan

1962 fattades principbeslut i riksdagen om inrättande av fackskolor och året

därpå infördes en försöksverksamhet.

41

Inledningsvis tänkte man sig en

del-ning av fackskolan i fyra utbilddel-ningsområden: humanistisk,

socialekono-misk, merkantil och teknisk fackskola, som i sin tur skulle delas i olika

lin-jer. Det yrkesgymnasium som skulle komma att genomföras 1971 bar spår

av denna modell. Till exempel delades den tekniska fackskolan i linjerna:

maskinteknisk, elektroteknisk, byggnadsteknisk och kemiteknisk linje.

Fack-skolan skulle ge både allmän utbildning och yrkesinriktad utbildning.

42

39

Sixten Marklund, Skolsverige 1950-1975. D. 2, Försöksverksamheten (Stockholm 1982) s. 221 ff.

40 Det måste framhållas att det ovan beskrivna var två grunddrag av 9ys koppling till yrkesut-bildning på sekundär nivå (lärlings- eller verkstadsskolor) som diskuterades och på vissa ställen implementerades. Till diskussionen och utredningarna om kopplingen mellan enhets-skola/grundskola och yrkesutbildning fanns en mängd förslag och lösningar. Men hållningen från statens sida var att 9y skulle vara en del av och därför utföras inom ramen för enhetssko-lan/grundskola. Marklund (1982) s. 233 ff; Larsson (2001) s. 141.

41 Vad som tidigare motsvarade realskolan i läroverken hade integrerats i grundskolans hög-stadium och fackskolan var tänkt som en gymnasial fortsättning inom vissa yrkesområden.

42 Urban Dahllöf, Sven Zetterlund, & Henning Öberg, Gymnasiet och fackskolan enligt 1964

skolan skiljde sig från de praktiska ungdomsskolorna genom läroplanen.

Fackskolans läroplan hade större utrymme för allmänna ämnen och teori. En

viss praktik förekom men inte i så hög utsträckning som i lärlingsutbildning

eller verkstadsskolor. För de praktiska ungdomsskolorna innebar fackskolan

konkurrens om elevunderlaget men bara under en kortare period. Vid mitten

av 1960-talet fanns alltså i princip tre, som man kallade det, gymnasiala

skolformer: gymnasieskola, fackskola och yrkesskola. Men redan 1971

in-ordnades alla i samma organisation, gymnasiet.

2.4.3 Yrkesutbildning som en del av gymnasieskolan 1971

Från 1 juli 1968 kunde den första yrkesutbildningen i kommunal

gymnasie-skola ordnas. Den byggde på den obligatoriska grundgymnasie-skolan och kom från

1971 att ersätta de praktiska ungdomsskolorna.

43

Förändringen innebar att

lärlingsutbildningen i princip försvann som utbildningsväg efter

grundsko-lan. Verkstadsskolorna integrerades i gymnasiet vilket kom att innebära att

de övergick från att färdigutbilda, till att bli en förberedande yrkesutbildning,

mer i linje med den tidigare fackskolan. Utbildning ordnades utifrån

gene-rella behov inom yrkessektorer istället för befintliga yrken. 1971 års

gymnasium omnämns ibland som blockutbildning. Med det menas att

yrkes-sektorer utgjorde basen för utbildningsblock och inom dessa block fanns ett

antal linjer. Som exempel kan nämnas den tvååriga livsmedelstekniska linjen

som ersatte restaurangskolan och hushållsskolans utbildning för storkök.

Livsmedelsteknisk linje ingick i samma block som linjerna för charkuteri

och bageri. Linjen hade ett för alla gemensamt basår där eleverna genomgick

praktisk och teoretisk utbildning inom storhushåll, varmkök och kallskänk

för restaurang samt servering. Under det andra året stod valet mellan att

för-djupa kunskaperna i kök eller servering. Den största delen av utbildningen

skedde på skolan där den praktiska biten genomfördes i skolrestauranger och

skolkök där eleverna lagade mat som såldes till självkostnadspris. En mindre

del av utbildningen utgjordes av praktik på någon arbetsplats.

44

Före

refor-men utgjorde dessa olika inriktningar alltså egna utbildningar inom de olika

skolformerna lärlings-, yrkes- och verkstadsskola. I det nya gymnasiet

korta-des tiden för yrkesarbete betydligt dels genom en anpassning av tidsramarna

(skoldagar, lektionspass och terminer) till allmänna skolan, dels genom att

man utökade läroplanen med allmänbildande ämnen. Fysiskt blev skolorna

lokaliserade till så kallade g-orter (centrala gymnasieorter). Många små

sko-lor och skosko-lor med privata huvudmän försvann i och med detta.

45

43

Elever i skolor för yrkesutbildning (1984) s. 97; Nilsson (1981) s. 187 f.

44 Nilsson (1981) s. 202; Lgy -70, 2-årig livsmedelsteknisk linje (Stockholm 1971).

45

Figur 2. Praktiska ungdomsskolor och relaterade former för yrkesutbildning under perioden 1918-1971.

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 31-34)