Yrkesutbildning som identitetsformering

Ett tredje forskningsinriktning handlar om hur yrkesutbildning medverkar till

att formera olika slags identiteter. Skolans isärhållande praktiker och arbetets

sammanflätande praktiker skapar inte bara olika kunskaper och olika

lä-rande, det ger också upphov till olika sociala system med olika identiteter,

interaktioner och hierarkier.

3.3.1 I renodlade mästare-lärling-miljöer

Olikheter i identitetsformeringen framgår tydligast i de studier där man

un-dersökt lärlingskapets sociala strukturer, det vill säga, där man jämfört

rela-tionen mellan lärlingen och mästaren med skolans traditionella relation

mel-lan lärare och elever eller melmel-lan elever. Relationerna melmel-lan de som lär ut

och de som förväntas lära sig har stor betydelse för lärprocessen. Berner

beskriver relationerna som lärprocessens sociala innehåll. Var lärandet än är

79 Linberg (2003) s. 9 ff. (delstudie III). Se även Lindberg, Skriftspråklighet inom

yrkesutbild-ning och arbetsliv: En kunskapsöversikt (Stockholm, 2007).

80 Berner (1989) s. 16 f.

81

situerat får lärprocessens sociala innehåll betydelse för den personlighet

individen utvecklar.

82

De sociala strukturerna för lärande situerat i arbetet

bygger traditionellt på att man som lärling tar plats längst ner i en hierarki

och i en åldersblandad arbetsgemenskap. Det är en gemenskap som formas

med utgångspunkt i ett gemensamt mål och där alla bidrar med de olika

kun-skaper och erfarenheter som behövs. Erövrandet av nya kunkun-skaper är

samti-digt en process där lärlingen förflyttar sin position i gemenskapen.

83

Att

mäs-taren personifierar målet för lärlingen har stor betydelse. Lärlingen ges en

tydlig bild, inte bara av vad man ska kunna utan också hur detta kunnande

ska förvaltas i yrkesgemenskapen för att stärka band och ställning. Förenklat

kan man säga att normerna inom en praxisgemenskap inte bara hjälper till att

skapa det goda yrkeskunnandet utan i hög grad även den goda

yrkesutöva-ren.

3.3.2 Bland yrkeslärarna på de gymnasiala yrkesprogrammen

Pedagogen Ulla Johansson har bland annat belyst hur yrkeslärarkollektivet

konstruerats som just lärare till skillnad från yrkesarbetare, under 1900-talets

andra hälft.

84

Detta medförde också ändrade förutsättningar för

identitets-skapandet i yrkesutbildningen. Mäster blev lärare och bärare av en annan

sorts professionalitet.

I undersökningar från dagens yrkesgymnasier visas tydligt hur det

fram-förallt är yrkeslärarna (som ansvarar för yrkesprogrammens profilämnen)

som måste balansera – och försöka överbrygga – olika slags glapp mellan

skoltraditionen och yrkestraditionen. I den gymnasieförlagda

yrkesutbild-ningen flyter gränserna mellan skola/utbildning och arbete på ett sätt som

inte förekommer i den rena lärlingsutbildningen. Beskrivningarna av

läran-demiljöernas identitetsskapande strukturer hos Lave & Wenger eller Nilsen

& Kvale, bygger på kontraster mellan skolan och arbetet.

85

Utifrån detta talar

de om att skolans system skapar elever och arbetet eller snarare lärlingskapet

skapar yrkesutövare. Genom att tala om skola och arbete som olika sociala

arenor som villkorar lärandets sociala interaktion kan man ge stöd åt den

typen av beskrivning. I en lärandemiljö eller undervisningssituation finns

normer som styr vad de i rummet förväntas göra när de interagerar.

86

Den

sociala arenan är inramningen till de olika sociala relationer som påverkar

vilken typ av fostran som den lärande underkastas. Skolförlagd

82 Berner (1989) s. 22.

83

Lärlingens ingång i gemenskapen beskrivs av Lave & Wenger som ett ”legitimt perifert deltagande” och erövringen av kunskaper är en förflyttning från periferin som ger tillgång till mer centrala uppdrag i produktionen. Lave & Wenger (1991) s. 34 ff.

84 Johansson (2007).

85

Lave & Wenger (1991); Nielsen & Kvale (2000).

86 Berner (1989); Härdig (1995); Catherine Burke & Ian Grosvenor, School (London 2008) s.10.

ning är en miljö som korsar gränser och problematiserar både skolans och

arbetets sociala strukturer. I klassrummet/skolverkstaden är yrkesläraren

ensam ägare av den kompetens som eleverna förväntas uppnå. På detta sätt

liknar yrkesläraren ämnesläraren och situationen skiljer sig från

arbetsplat-sen. Eleverna – alla i samma ålder – är (generellt) lika okunniga/kunniga.

Läraren i sin yrkesroll som lärare personifierar inte målet för elevernas

kun-skapsutveckling. Förutsättningar för identifikationen med yrket och yrkets

normer ligger alltså inte inbäddade i lärandemiljöns sociala struktur utan

måste i stället återskapas aktivt av läraren genom förmedling av den egna,

tidigare erfarenheten från yrkeslivet.

I den gymnasiala yrkesutbildningen blir yrkeslärarens dubbla identitet

som lärare och yrkesutövare något som präglar förhållningssättet till

elever-na. Enligt olika studier uppfattar yrkeslärare sitt fostransuppdrag som

dub-belt på olika vis. Det blir deras uppgift att fostra eleven till skolans normer

(den goda eleven) och arbetets normer (den goda yrkesutövaren). Exempel

på hur yrkeslärare i hög grad är medvetna om skillnaderna i skolans och

arbetets olika normativa system och att de aktivt försöker balasera detta i sitt

förhållningssätt till eleverna i yrkesutbildningen på skolan, finns hos till

exempel Berglund, Härdig och Berner.

87

Det här har visat sig belysa hur

olika förmågor och kunskaper värdesätts olika genom skolans och arbetes

skilda ”läroplaner”. Sociala förmågor övas i båda lärandemiljöerna men

olika värdesystem ger olika urval och prioriteringar. Som exempel anger

lärare i flera undersökningar, att man försöker stärka och utveckla för arbetet

viktiga förmågor hos eleverna. Det kan handla om mer generella sociala

förmågor som att passa tider, kunna arbeta i lag och kunna hushålla med

material.

88

Men också om yrkesspecifika normer och traditioner som lärarna

förmedlar med hjälp av berättelser, anekdoter, liknelser med mera, hämtade

ur deras personliga yrkeserfarenheter. Dessa lärare beskriver det som att de

härmed lägger till något som saknas i de formella läroplanerna, ett tillägg

som de gör utifrån sin egen erfarenhet som yrkesarbetare. De menar att

sko-lans (medborgar-)fostran skiljer sig (även om den framhålls som lika viktig i

många fall) från arbets-/yrkesfostran.

89

Härdig beskriver lärarnas utvecklade

förmåga att föra ihop olika sociala normer, som en specifik yrkeslärarkod.

90

Yrkeslärarkoden är betecknande för balansen/balanseradet mellan skolans

och arbetes krav på fostran för olika mål som yrkesläraren förmedlar på

olika vis, genom både den praktiska och teoretiska yrkesundervisningen.

87

Berglund (2009); Berner (1989); Jan Härdig, Att utbilda till arbetare: en studie av

gymna-sieskolans bygg- och anläggningstekniska linje och yrkeslärare (Lund 1995).

88

Härdig (1995) s.204 ff.; Berner (1989) s. 70 f. och 87 ff.; Boel Berner “Crossing boundaries and maintaining differences between school and industry: forms of boundary-work in Swe-dish vocational education” Journal of education and work 23:1 2010 s. 27-42.

89 Härdig (1995); Berner (1989); Berner (2010).

90

Den blir på så sätt också en del av yrkeslärarens identitet och hur den skiljer

sig från kärnämneslärarens.

3.3.3 Bland kärnämneslärarna på de gymnasiala

yrkesutbildningarna

De lärare som undervisar i kärnämnena matematik, svenska och SO etc. på

gymnasieskolans yrkesprogram har en lite annan sits än yrkeslärarna och

profilämnena. Genom sin utbildning och sitt kompetensområde representerar

kärnämneslärare i yrkesutbildningen helt och hållet skolans tradition.

Jäm-fört med den tydliga identifikationen i mästarlära och den överförda

identifi-kationen i yrkesundervisningen finns ingen identifikation till yrket att göra

anspråk på eller förmedla i förhållandet kärnämneslärare-yrkeselev. Att detta

får betydelse för och ibland skapar konflikter i yrkeselevens

identitetsforme-ring har bland annat etnologen Ronny Högberg kunnat visa i en studie om

manliga byggelever.

91

De teoretiska, allmänbildande ämnena uppfattades inte av eleverna i

stu-dien som relevanta för det yrkesblivande som deras utbildning syftade till.

92

Kärnämneslärarens yrkeserfarenhet saknade relevans för elevernas

yrkesbli-vande, snarare underströks över- och underordningen i relationen lärare-elev

genom en traditionell kunskapshierarki. Djupt rotade föreställningar om

teoretisk respektive praktisk begåvning som del av en personlig identitet,

visade sig också påverka avståndet mellan elevernas identitet och

ämneslära-rens.

93

Till skillnad från kunskapshierakin i mästarlära och

yrkesundervis-ning i skolan som bygger på mängden kunskap och erfarenhet, skulle man

kunna säga att den i fallet ämnesläraren och yrkeseleverna snarare hade sin

grund i typen av kunskap.

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 44-47)