Systemen

De praktiska ungdomsskolorna hade olika system för utbetalning och

fördel-ning av det överskott produktionen gav. I yrkesskolstadgan från 1921 som

också omfattade verkstadsskolorna (till skillnad från 1918 års

yrkesskol-stadga) står det angående flitpengar följande:

I den mån lärjungarnas arbete i skolan kan erhålla produktivt värde, må lärjungarna kunna erhålla ersättning härför. Dennas storlek och sättet för dess utgående bestämmes i den ordning, som i skolans reg-lemente angives.⁴⁷²

472

Det var alltså upp till varje enskild skola om och hur man skulle fördela

överskottet från den produktion som ingick i utbildningen. Det finns

emeller-tid uppgifter i arkivmaterialet som vittnar om att flitpengen också kunde

finansieras med andra medel, som till exempel bidrag eller lån från

yrkesor-ganisationer samt bidrag från stadsfullmäktige eller landsting.

⁴⁷³

Stadgan föreskrev att det var lärare och rektorer som ansvarade för

kost-nadsberäkningar, prissättning och anskaffning av arbeten men att det endast

var eleverna som hade rätt att få del av överskottet från försäljningen. Man

kan anta att det var en utbredd praktik eftersom den var statligt sanktionerad

och till viss del reglerad. Det är något som Verkstadsskoleutredningen

dess-utom bekräftar då de konstaterade att både produktion och flitpeng var

van-ligen förekommande vid verkstadsskolor och att differentieringen var stor.

⁴⁷⁴

Verkstadskoleutredningen konstaterar också att den stora variationen var

kopplad till yrkesutbildningens natur. Produktionsverksamhet krävde en

etableringsperiod i det lokala samhället vilket gjorde att nyare skolor inte

kunde ha den volym av produktionsarbete som krävdes för att kunna skapa

generella riktlinjer för flitpengar.

⁴⁷⁵

Centralt utformade generella riktlinjer

framstod därför varken som möjliga eller ens önskvärda. Utredningar ger

annars en viss men begränsad information om flitpengen. Det är till

organi-sationstidskriften, minnesböckerna och arkiven man får vända sig för att få

en bild av hur flitpengen användes och utformades på olika sätt.

Arkivmaterialet, speglar i högre utsträckning än tidskriften, det dagliga

bruket av flitpengen. Det första som slår en då man fokuserar på flitpengen i

arkivmaterialet är att den var föremål för en betydande textproduktion inom

skolorna. Förutom de beslut som registrerades i protokollen finns det ett

antal bilagda PM i form av utredningar, beräkningsgrunder, utvärderingar

och så vidare som beskriver på vilka grunder besluten togs, avslöjar vilka

som stod bakom olika initiativ och om det fanns olika uppfattningar inom

skolan kring flitpengens syfte och funktion. Det visar också att flitpengen

kunde hanteras på olika nivåer. I de praktiska ungdomsskolornas styrelser

och i lärarkollegierna utformades och reviderades utbetalningssystemet och

grunderna för utbetalning. I lärarkollegierna beslutades det om enskilda

ele-vers rätt till utbetalning och i klassrummen, på verkstadsgolvet, kunde

en-skilda lärare styra över olika belopp. Genom vissa uppgifter i arkivmaterialet

framgår att även branschorganisationer och fack kunde få ett visst inflytande,

framförallt på beloppens storlek. I exemplet med växelklasser avtalades

be-loppen med företaget som i sin tur kunde följa fackliga avtal. Det finns också

exempel på att facket kunde ha en mer direkt påverkan kring flitpengens

utformning. 1934 ville Svenska målarförbundet att man skulle höja

473 LYS, Styrelseprotokoll 21/4 1925 § 7 A1A:13 (SSA); CVH, Redogörelse för arbetsåret 1945-1946 L1:1 (LAS).

474 SOU 1938:26 s. 39 ff. och 185 ff.

475

ningbeloppet för målarskolans elever i Stockholms stads lärlings- och

yrkes-skolor. I det fallet avvisade skolan förslaget.

⁴⁷⁶

Däremot lyckades

murarför-bundet, tio år senare, få styrelsen att bevilja höjda flitpengar till eleverna i

murarskolan för att det skulle kunna täcka in semesterersättning.

⁴⁷⁷

I organisationstidskriftens artiklar är själva ordet flitpeng påfallande

spar-samt förekommande. Man får ibland leta mellan raderna för att finna en

dis-kussion om flitpengen, som här i ett exempel från en TPU-artikel om en

skola för konfektionssömmerskor 1944.

Under utbildningstiden utgår en viss ersättning till eleverna för de-ras arbete. […] Allt material kommer tillskuret från konfektionsfa-brikerna och arbetet betalas enligt gängse pris varav 40-50 procent tillfaller eleven, vars undervisning är helt kostnadsfri.⁴⁷⁸

Ordet flitpeng förekommer inte men man förstår ändå att det rör sig om det

eftersom produktionsarbetet inte skedde i företagen utan det kom till skolan i

form av tillskuret material som skulle sys upp. Det är den här typen av

in-formation kring flitpengar som är vanligast i organisationstidskriften och det

förekommer redan i tidiga beskrivningar av olika utbildningar från

1920-talet.

479

Överskottet på produktionen kunde betalas ut eller användas på andra sätt

för eleverna. Det kunde röra sig om studieresor men det kunde också vara ett

sätt att binda eleverna till utbildningen som vid verkstadsskolan i

Katrine-holm:

En del av den under skoltiden intjänta lönen utbetalas först, när lär-lingstiden är slut. Denna del förlorar eleven, om han slutar i förtid utan giltigt skäl.⁴⁸⁰

Man kan kanske beskriva det som en slags ”pantlön” och även den förekom i

lite olika varianter. I exemplet ovan sattes en del av timpengen av för

utbe-talning vid utbildningstidens slut men det finns också exempel på att man

satte in ett engångsbelopp vid inskrivning som förräntades och betalades ut

vid avslutad utbildning.

⁴⁸¹

Flitpengen betalades vanligtvis inte ut för skolspecifika aktiviteter som

teorilektioner eller under lov. En uppgift ur arkivet från Stockholms stads

476

LYS, Styrelseprotokoll 13/2 1934 § 29, A1A:44. För beslutet se reg. 27 A1A:45 (SSA).

477 LYS, Styrelseprotokoll 14/3 1944 § 33, A1A:124 (SSA).

478

TPU 1944/3 ”Idel lovord om skolan för konfektionssömmerskor” s.69 f.

479

Se t.ex. TPU 1926/3 ”Verkstadskolan i Katrineholm” s. 85 och 1929/9 ”En ny industris-kola. En ny länk i Bergslagets praktiska ungdomsskolor” s. 279.

480 TPU 1926/3 ”Verkstadskolan i Katrineholm” s. 85 citatet finns på s. 86. För exempel på hur överskottet kunde användas för studieresor se t.ex. CVH, Styrelseprotokoll 23/1 1948 § 20; 28/5 1956 § 73 (LAS).

481

lärlings- och yrkesskolor stöder detta men undantag och ändringar är nästan

mer karaktäristiskt för flitpenningsystemen än generella drag.

482

Normalt

utbetalades ingen flitpeng under loven men i Huddinge på 1950-talet beslöt

yrkesskolstyrelsen vid några tillfällen att eleverna skulle få ut flitpengar

un-der jullovet. Beslutet utgick från en föreställning om dess ekonomiska värde

för eleverna eftersom utbetalningen motiverades som kompensation för ett

försämrat penningvärde.

Under prövotiden var det ganska vanligt att det inte utgick någon flitpeng.

Men exempel på lokala varianter i rutinerna och ändringar från en princip till

en annan finns i de olika arkiven. Till exempel finns det inget som säger att

man i Häggvik betalade ut flitpeng under prövotiden men i ett

styrelseproto-koll från 1959 ”beslöt styrelsen godkänna lärarstyrelseproto-kollegiets förslag att inga

arbetspremier skall utgå under prövotiden”,

⁴⁸³

vilket kan tolkas som att man

tidigare tillämpat en annan policy. Exempel på att det kunde variera för olika

utbildningar inom samma skolorganisation finns i arkivet efter Stockholms

stads lärlings- och yrkesskolor. I ett protokoll från 1924 framgår att

skräd-darna i verkstadsskolan fick betalt även under prövotiden.

⁴⁸⁴

Av prospektet

1944 får man emellertid bilden av att regleringen om flitpeng efter

prövoti-den var generell för hela organisationen vid det laget. 1948 gjordes

ytterli-gare en ändring när man beslutade att betala även för prövotiden men

retro-aktivt om man blev kvar i utbildningen efter prövotiden. Det påminner om

de pantlöner som beskrevs tidigare.

Bonusutbetalningar var ännu ett sätt att låta eleverna få del av överskottet

från produktionen. Vid Häggviks centrala verkstadsskola betalade man ut en

bonus till i december både 1952 och 1956. I Huddinge gjorde man det

samma vid påsken 1953 då man beslutade att som extra gratifikation även

betala ut flitpengar under lovet.

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 197-200)