Gesällbrev, diplom och avgångsbetyg

Även om det i de statliga yrkesskolstadgorna fanns anvisningar om elevens

rätt till omdöme och hur detta skulle utformas efter avslutad utbildning så

ger Tidskrift för praktiska ungdomsskolor emellertid en mer differentierad

bild av bedömningens symboler. Om man bara utgår från stadgorna skulle

man kunna tro att de praktiska yrkesskolorna satte betyg precis som

folk-skola och läroverk utifrån standardiserade formulär och igenkännbara fraser

som ”med beröm godkänd”.

260

Som forum för yrkesutbildningens särskilda

spörsmål användes organisationstidskriften även för att ventilera bedömning

och det är här det visar sig att en del skolor eller en del utbildningar

utfor-made egna former och symboler för yrkeselevernas kunskaper. Från

1950-talet blir det till exempel vanligare med artiklar som beskriver hur man i

vissa utbildningar har infört eller vill införa praktiska slutprov. Framförallt

gällde detta verkstadskolor. Slutprov betraktades i den här typen av artiklar

som ett sätt att göra yrkesutbildningar nationellt jämförbara och som ett

me-del att höja yrkesutbildningens status, vilket kan jämföras med

studentexa-men. Ett annat exempel på samma tendens var att man i

organisationstid-skriften började tala om standardiserade prov och nationella betygsnivåer. I

en ledare från 1951 kritiserades yrkesskolstadgorna för att, när det gällde

betygen, lämna stort tolkningsutrymme. Man krävde att KÖY borde agera

för en förbättring. Från myndigheten fick man dock inte något stöd den

gången.

261

Praktiken visar intressant nog att man vid de praktiska

ungdoms-skolorna i flera fall försökte lösa problemet med en enhetlig standard genom

traditionen med gesällbrev även för yrken som inte hade långa

260 SFS 1921:706 § 75; SFS 1941:835 § 20; 1955:503 § 23.

261

traditioner bakom sig.

262

I kortare utbildningar där gesällprov inte var aktuellt

finns ändå exempel på att betyg om inte ersattes, så i alla fall kompletterades

med diplom.

263

Diplom var också en typ av dokument som kunde förknippas

med gesällernas gesällbrev.

Gesällbrev var annars vanligt inom olika traditionella hantverksyrken som

till exempel möbelsnickeri och kunde fås efter de fyraåriga utbildningarna.

Det var också vanligast inom de traditionellt manliga yrkesgrenarna men

med tiden började man också utfärda gesällbrev till kvinnliga yrkeselever

inom till exempel damfrisöryrket eller inom klädsömnad.

264

Även om artiklar

som tar upp gesällbrev blir vanligare framme vid 1950-talet så ger

arkiv-materialet bilden av att åtminstone själva prövningen funnits länge även

inom de kvinnliga utbildningarna. Exemplet nedan är från nämnden för

Stockholms stads verkstads-, lärlings- och yrkesskolor för ateljé- och

hemsömmerskor, så tidigt som 1922 och man talar om lärlingsprövning.

Nämnden beslöt på framställning av gruppföreståndarinnan fru Sigrid Qvarnström att för bedömande av de avgående elevernas kunskaper i verkstads- och lärlingsskolorna för hemsömmerskor att lärlingsprovet i form av klädning skulle anordnas så, att 2 à 3 av våra förnämsta syateljéer bestämma klädningens modell och tyg, eleverna sy den, syateljéerna bedöma därpå först det utförda arbetet, och sedan sätter skolan det slutliga betyget.265

Strukturerna för denna lärlingsprövning visar stora likheter med

gesällpröv-ning. Gesällprövningen innebar att man skapade något. Gesällstycket var

utformat av experter inom branschen och bedömdes också av både

yrkeslä-rare och branschfolk. Tittar man på de vackra snickerierna, kläderna eller

varför inte, de dukade borden (i kapitel 7, bilderna 8, 9 och 10 finns några

262TPU 1945/1 ”Gesällprovet i verkstadsskolan” s. 23; 1949/5 ”Vettigt sagt” s. 147; 1962/3

”Yrkesskolan - det praktiska livets realskola” s. 149; 1962/4 ”Vi önskar likformig utbildning, prov etappvis, bättre elevurval s. 215; 1962/7 ”Hel avslutningsklass klarade gesällprov” s. 461.

263

Diplom delades t.ex. ut i utbildning för tvätteri. Se t.ex. TPU 1944/5 ”Tvättkurser räddar miljoner” s. 188. I ett program för Stockholms stads lärlings- och yrkesskolors avslutningsce-remoni i Blå hallen 1925 var en av programpunkterna utdelning av diplom. LYS, Styrelsens protokoll 26/5 1925§ 18 bilaga D A1A:13 (SSA).

264 TPU 1959/9 ”Gesällbrev till yrkesskolflicka” s. 365; 1964/1 ”Kvalitet eller kvantitet i den skolmässiga yrkesutbildningen?” s. 15. En uppgift i LYS, Styrelseprotokoll från 21/11 1944 § 50, A1A:124 (SSA), visar att även damskräddare hade gesällprövningar samt en uppgift i

TPU 1948/3 ”Små citat” s. 92. I artikeln från 1964 framgår också att det var en ganska stor

andel av det totala antalet gesällutnämningar under ett år i Stockholm som utgjordes elever från yrkesskolor och inte genom hantverkarnas egna utbildningar.

265 LYS, Nämndprotokoll, Stockholms stads verkstads-, lärlings-, och yrkesskolor för ateljé- och hemsömmerskor 16/5 1922 § 6, A2A:50 (SSA).

exempel på elevarbeten) som finns bevarade i form av fotografier, så kan

man inte låta bli att också föreställa sig den skicklige skaparen av dessa ting.

Man lockas att fundera över vad som krävts, inte bara av kunskaper och

ta-lang, utan även arbetsinsats och ambition. Tingen vittnade om detta och

tingens kvalitet symboliserades sedan i dokument. Att man gick tillbaka på

gesälltraditionen bör ha haft att göra med att det inom den fanns kriterier inte

bara för arbetsstycket utan även för arbetaren. För bedömningen av en gesäll

togs också hänsyn till hur denne arbetat som elev, vilket intresse och

ambit-ion som uppvisats.

266

För mästarbrev gällde till exempel att sökande hade

”god vandel”, lång erfarenhet av yrket och förvärvat ”för en självständig

utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet”.

267

Man skulle också

ha minst vitsordet godkänd i ämnes- eller yrkeskurs inom kalkylation och

bokföring från statsunderstödd yrkesskola.

268

Den här typen av

kompetens-bevis bestod alltså av en sammanfattande bedömning av arbetets och

arbeta-rens kvalitet. Kanske var det också därför som det praktiska slutprovet

kräv-de flera olika auktoriteter och bedömare.

269

Att sy en klänning, att snickra ett

bord, att mura en spis eller laga en måltid var att visa experterna vad man

kunde.

Gesällprövningen var alltså aktuell även i 1950-talets yrkesutbildning och

som praktik hade den levt vidare både med och utan det symboliska

doku-mentet. När det i organisationstidskriften från 1950-talet aktualiseras som

symbol, beskrevs gesällbrevet som jämförbart med realskolans betyg på

arbetsmarknaden, eller symboliskt som studenternas vita mössa.

270

Det blir

en rimlig uppfattning om man med status syftar på symboliskt kapital – ett

kapital starkt knutet till en specifik social struktur och tradition.

271

Medan

realskolbetygen knöt an till akademins värdeskalor, knöt gesällbrevet an till

yrkestraditionens värdeskalor. Båda var kvalitetsstämplar men de skiljde sig

helt i vad som definierades som kvalitet. De skulle inte vara möjliga att

växla in de olika symboliska kapitalen som dessa står för på varandras

266 TPU 1945/1 ”Gesällprovet i verkstadsskolan” s. 23. Se även artikeln ”Betyg och prov” i

TPU 1957/5 där yrkesutbildningens särskilda kriterier, behovet att kunna läsa av ett betyg

även för en ”icke skolfackman” (framförallt arbetsgivare) m.m. problematiseras i en diskus-sion om olika typer av bedömningspraktiker.

267

Ibid.

268

Ibid.

269 Här kan man återigen hänvisa till klänningssömmerskornas prov som konstruerades och bedömdes av både branschfolk och lärare, men även inom andra utbildningar tillämpades examensvittnen från branschen. LYS, Nämndprotokoll 16/5 1922 § 6 A2A:50 (SSA) se även senare LYS, Nämndprotokoll 28/3 1941 § 9 bilaga 6 och 7 samt 9/5 1947 § 5, A2A:54 (SSA). För andra utbildningar se t.ex. LYS, 29/8 1939 § 28 A1A:79 (SSA).

270

TPU 1962/2 ”Gesälldebut i Halmstad” s. 70; 1945/1 ”Gesällprovet i verkstadsskolan” s. 23; 1962/6 ”Bättre urvalsmetoder, undervisningsplaner och undervisningsmateriel” s. 369.

271

Pierre Bourdieu och Luc Boltanski ”Titel och ställning: Om förhållandet mellan produk-tionssystemet och reprodukproduk-tionssystemet” i Donald Broady (red) Kultur och utbildning: Om

marknader. Det intressanta är att de ”nya” gesällbreven presenterades i TPU

under 1950-talet i ett läge där yrkesutbildningen var på väg in i ett

samman-hållet utbildningssystem.

Förslag om slutprov och utvecklingen av gesällprövningar var en

utveck-ling som skiljde sig från en annars uttalad uppfattning om att de praktiska

ungdomsskolornas examensfrihet var deras styrka i jämförelse med

lärover-kens stränga prövningar.

272

Som kvalitetssäkrare för yrket kunde de nya

slut-proven och gesällprövningarna fungera som komplement till prövotiden.

Dessutom skulle den här typen av symboler bidra till en yrkesutbildningens

egen utbildningshierarki. Möjligheten att ta en högre yrkesexamen skulle

skilja högre yrkesutbildning från lägre yrkesutbildning precis som olika

aka-demiska titlar inom utbildningssystemet. Det fanns redan sedan skråtiden en

hierarkisk ordning mellan olika hantverk men också inom hantverken med

hjälp av olika symboler för kvalitet.

273

Även om de hade samma funktion

som akademiska titlar så hade de helt andra läsare, eller uttolkare.

Ett diplom, intyg, gesällbrev, mästarbrev eller en mästarring var symboler

som inte bara skulle kunna tolkas av en arbetsgivare eller en annan

yrkesut-övare. Det var också ett budskap till allmänheten om kvalitet i produktionen

och i karaktären hos yrkesmannen. De gav viktiga signaler om förtroende för

både varan och tillverkaren. Om mästarbrev kunde man läsa i en TPU-notis

att det var ”avsett som en vägledning för allmänheten. Mästarbrevet bör

fin-nas uppsatt å för allmänheten väl synlig plats”.

274

I artikeln ”Minnen från

gesäll- och vandringsår” berättar en äldre yrkeslärare om sina erfarenheter

som skomakargesäll, bland annat nämner han vid två tillfällen hur diplomen

hos mästare ”prytt väggarna” och ”vittnade om hans yrkesskicklighet”.

275

Det

finns i detta sammanhang en intressant notering i styrelseprotokollet för

Huddinge skolor för yrkesutbildning där det inkommit en förfrågan från

272

Se t.ex. TPU 1959/3 ”Pedagogik, teknik, studievägar och personlighetsdaning” s. 84 och 1960/8 ”Den tredje vägen” s. 427.

273

I den tidigare skråtraditionen hade hierarkier och symboler utvecklats och accepterats inom det näringsliv som hantverken utgjorde. De praktiska ungdomsskolorna var bara delvis en representation av detta näringsliv vilket gör det intressant att reflektera över symbolernas förändrade innehåll när den institution som administrerar och delar ut titeln/symbolen också representerar något nytt, i detta fall en skolinstitution. Man kan inte räkna med att man lad-dade dessa symboler med samma innehåll som på skråtiden men väl med att man försökte ladda den med samma kapitalvärde en strävan som kan uttydas ur själva anknytningen till traditionen. Överförningen av en symbol, en titel som t.ex. gesäll eller mästare från en äldre tid till en nyare innebär inte att den får samma innehåll. Men det är i ”överlämnandet av en tidigare måttstock för titelns värde och ställning” som det finns en kontinuitet. Annika Ullman

Rektorn: En titel och dess bärare (Stockholm, 1997) s. 22 ff. I kontinuiteten ligger ett

igen-kännande och erigen-kännande från de grupper man vill nå. Detta i sin tur visar vilken grupp i samhället man söker samhörighet.

274 TPU 1947/2 ”Mästarring för hantverkare” s. 34.

275

eleverna i verkstadsskolorna om att få tillverka en avgångsring. 1952 kan

man läsa följande:

Från eleverna i heltidsskolorna hade framställts önskemål om att yr-kesskolan måtte låta prägla en ring, som eleverna vid avgången från skolan finge beställa. Yrkesskolstyrelsen beslöt utreda frågan och i samband därmed även ingå till kommunalnämnden med förfrågan, huruvida Huddingevapnet finge ingå i motivet till ringens dekor.276

Beslut om ringen med Huddinge vapen togs redan en månad efter denna

förfrågan och i protokoll längre fram finns uppgifter om beställningar från

avgångsklasser. Ringen bör kunna sättas i samband med hur man i

moder-nare yrkesgrenar ville kunna förmedla en kvalitetsstämpel både på arbetaren

och på det arbete som skulle bli utfört. Man kan tolka elevernas förfrågan

om ringen som ett sätt att knyta an både till en hantverkstradition med

mäs-tarringar och till en mer modern företeelse som ingenjörsutbildning och

in-genjörsringar, båda närliggande för verkstadskolelever. I en av

minnesböck-erna finns en bild på en ring som beskrivs som en ”kamratring” (bild 1).

Ringen tillkom även här på initiativ från en av eleverna under mitten av

1950-talet och symbolerna på ringen – en skiftnyckel och en skruvmejsel –

talar tydligt om vilken gemenskap det handlar om.

277

Att bära den var ett

tecken på värdighet som utbildning vid verkstadsskolan förlänade bäraren.

Den här uppgiften gör också att man kan anta att Huddinges initiativ inte

utgjorde ett unikt fall. Också i TPU uppmärksammades yrkesutbildningens

behov av symboler. I en artikel talar författaren om att ”förkroppa skolan”

278

i olika symboliska ting och under ”Vettigt sagt” 1949, slår man ett slag för

att göra yrkesutbildningens avslutningar mer högtidliga, liknande

examensfi-randet på läroverken.

279

För Stockholms stads avgående yrkeselever

förefal-ler den tanken ha omsatts i praktiken. Ett vackert foto från arkivet visar en

högtidlig avslutningsceremoni i stadshusets Blå hallen (bild 2).

280

De olika

uppgifterna talar för att det fanns ett behov av och att ansträngningar gjordes

för att bygga ut en egen produktion av symboliskt kapital för

276

FSU, Styrelseprotokoll 20/5 1952 § 68, A4A:1 (HKA).

277

Henriksén (2008) s. 177. Bilden finns även i boken men uppgifterna är muntlig informa-tion från Rolf Johanzon vars initiativ det var att ha en kamratring för skolans elever och som också designade ringen. Rolf bekräftar också att anledningen till att han fick idén var att ”det var aktuellt med ringar vid den tiden”. Telefonsamtal den 30 januari 2014.

278

TPU 1944/9 ”Karaktärsfostran genom yrkesskolan” s. 307, citatet finns på s. 308.

279

TPU 1949/5 ”Vettigt sagt” s. 147.

280

LYS, Fotografier F5:2 (SSA). Inbjudan och kostnadsförslag för tillställningen finns i ett styrelseprotokoll från den 26/5 1925. Kostandsförslaget var 400 kr vilket i dagens penning-värde skulle motsvara omkring 10 600 kronor. Portalen för historisk statistik, http://www.historia.se. Det var skolan som stod för hela kostnaden. LYS, Styrelsens protokoll 26/5 1925 § 18 samt bilaga D, A1A:13 (SSA).

ningen. I sin särskilda position mellan arbete och skola kunde man hämta

förebilder ur både skråtradition och akademi.

Bild 1.”Kamratringen” för eleverna i ESABs verkstadsskola i Laxå. Källa: Privat ägo Rolf Johanzon i Laxå.

Bild 2. Stockholms stads yrkesskolors pampiga avslutning i Blå hallen (troligen 1920-tal) som kan föra tankarna till en promovering, men det var också här man

utnämnde gesäller (och fortfarande gör). Källa: Stockholms stadsarkiv.

Genom gesällbrev ansåg man också kunna lösa problemet med ojämn

ut-bildningskvalitet i landets olika skolor för bilmekaniker. Eftersom ett

gesäll-brev skulle garantera en viss kvalitet följde också krav på själva

utbildning-en. Kraven för gesällvärdighet fastställdes i första hand av branschutbildning-en. Med

generella, branschbestämda krav skulle utbildningen få en viss nationell

standard vilket saknades främst inom modernare yrken som inte hade sina

rötter i skråtraditionen. Det var ändå till den traditionen man vände sig för att

sätt att värdera och kvalitetsstämpla ett arbete.

281

281

TPU 1962/7 ”Hel avslutningsklass klarade gesällprov” s. 461. Se även försök med lär-lingsprov inom metallyrken som enligt en artikel i TPU 1960 prövats efter holländsk modell.

5.3.2 Kundernas förtroende – ett kvitto på karaktär och

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 107-114)