Sammanfattande analys: prövotiden som försvann

Prövotiden var en elevprövning på yrkets villkor inbäddad och stöttad av en

bedömningsdiskurs som hade rötterna i tankefiguren arbete. Här ingick

också talet om och bruket av gesällprövning, symboliska ringar, personliga

referenser och till viss del kritiken av skolbetyg. Både sett till den som

prö-vade och den som pröprö-vades, på väg in eller på väg ut ur en yrkesutbildning

befann sig tankefigurerna skola och arbetet i rörelse genom olika uttryck. Å

ena sidan i den intellektuella prövningen genom betyg och intelligenstest

med experter i form av lärare och psykologer. Å andra sidan i fysiologiska

och praktiska tester, moraliska prövningar, visuella ”besiktningar” och

soci-ala funktioner som prövades av yrkesrepresentanter i skolstyrelsen och

yr-kesläraren i sin roll av yrkesföreträdare. Experter på arbete och arbetets krav

respektive experter på skolan och skolans krav utformade kriterier och

mät-ningar på olika sätt.

Yrkesutbildningen var ett nytt fenomen i samhället och dess profil och

status skulle byggas upp från början och mot två håll. Dels mot arbetet

(kun-der, arbetsgivare och förtroende från yrkeskårer) och dels mot

utbildningssy-stemet i jämförelse med realskola, fackskola och senare gymnasium. De

bestämmelser om bedömning som fanns i yrkeskolstadgorna angav betyg

både som grund för antagning och som symbol för yrkeselevens tillägnade

kunskap. Det som undersökningen framförallt visat var dock att de

verk-samma inom yrkesutbildningen var upptagna med att finna former som

tyd-ligare än betyg som svarade mot vad olika yrken ställde för specifika krav.

Sökandet efter rätt sorts elev kunde vara mycket omsorgsfull och

individua-liserad i de praktiska ungdomsskolorna. Psykotekniken är ett exempel, men

jag menar särskilt att kombinationen av vetenskapliga metoder, praktiska

erfarenheter och personliga referenser, som på olika vis tillämpades i

styrel-sens urvalsarbete pekar på ett för de praktiska ungdomsskolorna, unikt

enga-gemang för – och i jämförelse med skolan annorlunda behov, av att finna rätt

elev. Yrkesskolstadgorna gav generösa ramar för yrkesskolstyrelserna att

utveckla sina egna verktyg för bedömning. Det övriga materialet också visar

att man utnyttjade utrymmet. Det tyder på att det fanns ett behov att göra

synligt vad betyg i vanlig bemärkelse utelämnade, gav missvisande

inform-ation om eller inte kunde tolkas av särskilda målgrupper. Prövotidens

legiti-mitet och användning vilade alltså på ett behov av unik information vilket

dessa olika och på många sätt kompletterande bedömningspraktiker talar för.

Kriterierna utformades kring syftet att klara yrket, att bli en kompetent och

framgångsrik yrkesutövare.

Detta var helt andra utgångspunkter än för den yrkesutbildning som tog

form i utvecklingen av enhetsskolan/grundskolan. Den allmänna skolans

uppdrag utformades snarare för att passa en specifik arbetsmarknad, i en

specifik samhällsform och inte för ett yrke.

284

När kriterierna inom

grundsko-lan utformas för detta mer övergripande syfte fungerar betyg som

mätin-strument. Överfört på yrkesutbildningens differentiering och specialiserade

inriktning framstår luckor och inkonsekvenser som tydliga svårigheter för

bedömning. Den lokala förankringen var en viktig förutsättning för

möjlig-heterna att överbrygga de luckor och inkonsekvenser som uppstod genom att

utnyttja personliga kontakter och referenser som också kunde användas i

urvalsprocessen. Centraliseringen av yrkesutbildningens styrning kom att

öka avståndet mellan elever som sökte till en utbildning och de som skulle

avgöra om eleven var lämplig. Det bör ha bidragit till att grundskolebetygen

bereddes plats att ta över där de individuella prövningarna blev allt svårare

att genomföra. Centraliseringen av styrningen bekämpades av

yrkesskolvärl-den på grund av att man värdesatte de personliga kontakterna och

relationer-na till det lokala samhället och näringslivet. När det slaget förlorades

tap-pade tankefiguren arbete en viktig position som fick konsekvenser för

be-dömningspraktikerna i yrkesutbildningen.

En process som inte lika entydigt skapade utrymme för tankefiguren skola

var kravet på enhetliga prov och nationell standard inom yrkesutbildningen.

Kravet kan å ena sidan tolkas som ett avsteg från acceptansen av total

diffe-rentiering inom systemet med praktiska ungdomsskolor. Det kan ses som ett

närmande till övriga skolformers systemkrav. Å andra sidan var symbolerna

för nationell standard hämtad ur en yrkenas tradition som därmed

understry-ker behovet av en viss differentiering mellan olika yrken.

Skolobligatoriet och anknytningen mot grundskola och gymnasium

ställ-de visserligen krav på anpassning till andra skolformer med andra typer av

bedömnings och urvalsinstrument. Meriterna i ett sammanhållet skolsystem

måste likna varandra för att man ska kunna gå från ett stadie i systemet till

ett annat och inte som i den tidigare praktiska ungdomskolmodellen från en

skolform till en annan. Men mot bakgrund av verkstadsskolan som

produk-tionsenhet finns det också anledning att tro att prövningarna i

yrkesutbild-ningen, särskilt prövotiden, testade och bedömde ett annat lärande och andra

kunskaper än skolan. Det förefaller därför inte som det bara skulle handla

om en administrativ bakgrund till att prövotiden försvann utan även om en

pedagogisk omvandling av verksamheten (från arbete till skolarbete) och

lärandemiljön (från arbetsplats till skola). Man kan till exempel peka på att

det krävs andra förutsättningar för att arbeta i (åldersblandade) lag med olika

uppgifter som ska fogas samman till en produktion, än att i (åldersheterogen)

klassundervisning bli klar med enskilda uppgifter individuellt för det egna

lärandets skull.

En till tankefiguren arbete starkt knuten aspekt var strävan att väva in

ar-betskapacitet i vid mening i betygs- och urvalskriterier. Efterfrågan på

mät-ningar av kvalitativa egenskaper som punktlighet, noggrannhet, förmåga att

284

arbeta i lag och liknande resonerades det om på olika sätt. Prövotid och

psy-kotekniska tester vittnar om denna efterfrågan, liksom den information som

riktades till presumtiva elever i olika informationsblad och prospekt. Den

som passerade in genom porten måste så att säga vara av rätta virket, av det

rätta ”elevmaterialet” för att använda ett tidstypiskt begrepp. På detta hängde

inte bara yrkesutbildningens status utan även skolans möjligheter som

pro-duktionsenhet. Det är rimligt att fästa prövotiden särskilt till

produktions-verksamheten. Här var yrkesläraren arbetsgivare och traditionsbärare, den

som hade ansvar för både skolans och yrkeskårens anseende.

Gesällpröv-ningarnas renässans i både kvinnliga och modernare manliga yrken pekar

mot behovet att visa ett för arbetsgivare (även i bemärkelsen kunder)

tolk-ningsbart dokument som förmedlade förtroende inte bara för produkten utan

även för arbetaren.

Prövotiden var till för att bedöma de så kallade ”utomtekniska”

285

egen-skaperna och de yrkesspecifika kunegen-skaperna. Precis som gesällprövningar

och gesällbrev var prövotiden som institution förankrad i arbetet genom

skråtraditionen. Med lite variation utgjorde prövotiden de två första

måna-derna i en utbildning och detta var samma tid som tidigare var fastställd i

skråstadgan.

286

För de praktiska ungdomsskolorna fanns den inte reglerad i

yrkesskolstadgan men traditionen togs ändå upp av de praktiska

ungdoms-skolornas styrelser som utgjordes av representanter för arbetet. Det kan

in-nebära att den nya skolformens representanter från arbetet (näringslivet) tog

med sig ett bekant verktyg för att säkra kvalitet både på den utbildning de

representerade och de yrkeskunskaper de skulle tillhandahålla. Verktygets

viktigaste funktion var utgallring.

Prövotiden och de praktiska proven hade en visuell och sammanhållen

grund för bedömning. Både eleven och elevens arbete sågs och prövades

praktiskt genom de ting eleven tillverkade och de handlingar eleven utförde i

produktionen. Det skiljer sig från skolans granskning av elevers kunskaper

som i hög grad sker genom bedömning av skriftliga redovisningar. I skolan

prövas olika kunskaper i regel på samma sätt fast vid åtskilda tillfällen och

platser. Den sammanhållna och visuella bedömningen byggde på ett nära

förhållande mellan å ena sidan yrkesläraren och yrket, å andra sidan

yrkeslä-raren och elevens hela arbetsinsats. När dessa grunder succesivt försvann

genom anpassning mot det utbyggda nationella utbildningssystemet,

utveckl-ingen av grundutbildningsformen, centraliserutveckl-ingen av skolstyrelser och

prin-cipen om elevens fria val, förlorade prövotiden sin funktion för utgallring

och blev elevens tid för självvärdering. På så sätt inordnad under skolans

logiker blev den istället ett sorteringsverktyg. Elevens möjligheter att välja

om ersatte yrkesutbildningens möjlighet att välja ut.

285

TPU 1945/6 ”Den praktiska skolan inför samhällets kvalitetskrav” s. 201, citatet finns på s. 202.

286

Prövotidens förankring i arbetet får också en viss belysning i

produktion-ens ställning som pedagogisk praktik och de nya metodernas intåg. Därför

hänger också prövotidens avveckling eller omförhandlade innehåll samman

med en liknande process för produktionen och för utvecklingen av

pedago-giska metoder för lärande i yrkesutbildning. Dessa ska jag närmare studera i

de två följande kapitlen.

Kapitel 6 Produktionen – från pedagogisk

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 115-119)