Systemet prövotid avvecklas

När Yrkesutbildningsberedningen kom med sitt betänkande 1967 ansåg den

att prövotiden borde tas bort i det nya utbildningssystemet. Argumenten var i

huvudsak två: för det första gjorde man tolkningen att den i stort sett inte

användes längre och för det andra att den motverkade syftet att ha samma

rutiner och principer för antagning som övriga utbildningar i den nya

gym-nasieorganisationen.

246

Det pedagogiska innehållet tonades alltså ner till

förmån för det administrativa och arbetets krav underordnades skolans

sorte-ringsinstrument.

I organisationstidskriften var det dock det pedagogiska innehållet som

underströks. I en kommentar till gymnasieutredningens resultat 1968,

fram-hölls till exempel att ”prövotiden är en gammal institution i yrkesskolan och

har varit till mycken välsignelse.”

247

Författaren ansåg det olyckligt att

prö-votiden i samband med integrationen av yrkesutbildningen i gymnasiet

skulle tas bort. In i det sista levde alltså en föreställning om

yrkesutbildning-ens särskilda behov av prövning, i alla fall inom den yrkespedagogiska

dis-kursen.

Uppgifter som det tidigare anförda exemplet från Huddinge där man

om-placerade elever som inte passade till elektriker och liknande exempel, visar

245

TPU 1965/4 ”Med yrket i bagaget” s. 257, citatet finns på s. 267.

246 SOU 1967:48 s. 30.

247

dessutom att prövotiden användes fortfarande på 1950- och 1960-talet även

om man inte kan uttala sig om i vilken utsträckning den användes. Enligt en

TPU-artikel 1965 användes prövotiden i Stockholms stads lärlings- och

yr-kesskolor regelmässigt på det sätt som lärarkollegiet föreslagit redan 1920,

det vill säga, man gjorde ett överintag eftersom man visste att en andel

ele-ver inte skulle klara prövotiden.

248

Vid centrala verkstadsskolan i Häggvik

diskuterades en förlängning av prövotiden så sent som 1966.

249

Arkivmaterial

och artiklar i TPU förmedlar en, från verksamhetsnivån, positiv syn på

prö-votiden som instrument för bedömning. Möjligheten att ta bort pröprö-votiden

med hjälp av andra argument än att man inom utbildningssystemet måste ha

samma rutiner hänger emellertid ihop med att det pedagogiska innehållet

omdefinierades. I den transformationen förflyttades grunden för

yrkeslära-rens auktoritet från tankefiguren arbete till tankefiguren skola. I den

tankefi-guren finns inte mandat för prövotidens utgallrande funktion, en utgallring

från systemet, men väl en föreställning om sortering inom systemet. I stället

för prövotid i utbildningen blev utbildningen en tid av prövande. Prövotiden

som från början var ett instrument som användes av yrkesläraren för att

pröva eleven blev mot slutet av undersökningsperioden uppfattad som en

period då eleven prövade utbildningen.

Uttalat negativa röster om prövotiden har jag haft svårt att hitta i mitt

material. Man kan därför tycka det är desto märkligare att den kom att tas

bort. Förutom uttrycket ”olägenhet” i ett tidigare citat ovan (där

grundutbild-ning ändå framställdes som en tid för prövgrundutbild-ning) har jag bara funnit ett enda

exempel på att denna pedagogiska praktik uppfattades som ett problem.

Exemplet har jag funnit i minnesboksmaterialet och det kan diskuteras

uti-från motsättningar som de olika tankefigurerna skulle kunna ge upphov till i

talet om samma pedagogiska praktik. Det är en av Stockholms stads lärlings-

och yrkesskolors första kuratorer som minns prövotiden som problematisk:

Det första problem jag kom i kontakt med var att en del elever inte klarade utbildningen. Det var många elever som av olika skäl, också sociala och ekonomiska, försvann ur skolan. Det fanns prövotid på en till tre månader […] innan en elev blev definitivt antagen. Jag upplevde denna prövotid som svår. Eleven var ju alltid i underläge. Läraren kunde – med rätt eller orätt – hävda att en elev inte passade för ett yrke.250

Prövotiden som pedagogisk praktik syftade till att hålla hög kvalitet på

yr-kesarbetet och yrkesarbetarna både i skolan som arbetsplats och för

248 TPU 1965/2 ”Yrkesutbildning för att klara ungdom som avbryter skolgång i gymnasierna” s.117.

249 CVH, Lärarkollegiets protokoll 13/12 1966 § 2, A2 (LAS).

250

lämning till en yrkesgemenskap där kvalifikationerna skulle erkännas. Man

kan säga att i prövotiden var blicken riktad mot yrket och det var

yrkesutöva-rens blick. Från skolkuratorns perspektiv blev prövotiden i stället ett hinder

för skolan att fostra individen ur ett annat perspektiv än yrkesgemenskapens.

Eleven skulle istället få hjälp att klara skolan snarare än att klara yrket.

Re-sonemanget om skolkuratorns uttalande kan ses mot bakgrund av hur man i

de allmänna läroplanerna från 1960-talet underströk att yrkesvalet var en

process, snarare än en situation, och att denna process styrdes av utbildning

och de erfarenheter och insikter eleven utvecklade där.

251

Skolans uppgift i

det sammanhanget blev att hålla eleven kvar i utbildningen. Utvecklingen

mot längre obligatorisk skolgång förlängde ungdomars tillväxtperiod och

drog ut på vuxenblivandet och inträdet i arbetslivet.

252

Här riktades blicken

mot samhället och det var lärarens blick. I kontakten med 9y fick de

prak-tiska ungdomsskolorna ett utökat ansvar för en mer allmän medborgerlig

fostran. Samtidigt kvarstod uppgiften att förse arbetslivet och företagen med

arbetare. Från det sistnämnda perspektivet var det yrkets krav som styrde

och yrkeslärarens uppgift att sålla bort de som inte ansågs lämpliga för det

specifika yrket. Yrkeslärarna fungerade med hjälp av prövotiden som en

portvakt vid ingången till yrket. Yrkeslärarens uppgift var att stänga dörren

in till yrket för de mindre lämpade. Med prövotiden sållades agnarna från

vetet för att hålla uppe kvaliteten i olika yrken (jmf de elitistiska

undertoner-na i det tidigare citerade lärarprotokollet från 1927). Kuratorerundertoner-na var, kan

man då omvänt säga, dörrvakter vid skolorna med uppgift att hålla alla

ele-ver kvar på utbildningens väg. Yrkesläraren slog vakt om yrket och ele-

verk-stadskolan som arbetsplats, medan kuratorn slog vakt om utbildning och

skolan som ungdomsplats. ”Med rätt eller orätt” skrev kuratorn om vissa

yrkeslärares beslut och man kan naturligtvis inte utesluta att det funnits

lä-rare som använt sig maktställning på ett personligt vis. Men den frågan kan

också få olika svar beroende på var kriterierna kommer ifrån och vem som

har behörighet att tolka dem. Yrkeslärarens behörighet låg i det yrke han

eller hon representerade och idealt sett var det dessa som gav rätten att

av-visa en elev. Kriterierna varierade från yrke till yrke medan skolans

utgångs-punkt i att alla elever hade rätt till den utbildning de valt var generella.

Kura-torns uttalande är emellertid ett tydligt undantag i materialet vilket leder till

uppfattningen att prövotiden inom yrkesskolvärlden generellt var ganska

oproblematisk och ansågs praktisk för urval och bedömning.

En förklaring till att prövotiden trots det togs bort kan paradoxalt nog vara

att man ansåg den vara kvar i en annan form och under ett annat namn.

Prak-tiken blev kvar men inte institutionen. Man kan se detta i en del artiklar där

man så att säga ”prövade” 9y eller grundutbildningskonceptet. Medan det

fortfarande rådde osäkerhet kring vad 9y eller grundutbildning i någon form

251 Mattsson (1984) s. 38 ff.

252

skulle kunna innebära för yrkesutbildningen såg man positivt på ett

förbere-dande år för elever, där de kunde stå på tillväxt för yrkesutbildning och nya

möjligheter för den egentliga yrkesutbildningen att gallra ut eliten för de

kvalificerade yrkesarbetena.

253

Man kan också diskutera hur anlagstester i

kombination med en utveckling av yrkesvägledningen mot det så kallade fria

valet gav stöd för omdefinitionen av prövotiden. Användningen och

utveck-lingen av psykotekniska analyser och tester som verktyg för sållning och

utsortering av sökande till yrkesutbildningen, ger stöd för de principer som

prövotiden vilade på. Samtidigt gör de anspråk på att kunna ersätta

yrkeslä-rarens professionella praktiska bedömning med vetenskapliga metoder. I

TPU är intresset som störst för dessa metoder under perioden från 1920-talet

fram till och med 1950-talet. Men som urvalsinstrument för verkstadsskolor

hade de fortfarande sina förespråkare på 1960-talet. Rent generellt har det

emellertid påpekats att det var under 1960-talet som användningen av tester

för olika verksamheter i samhället ökade markant.

254

I så fall skulle den

rela-tiva tystnaden i organisationstidskriften och arkivmaterialet kunna tolkas

som att testerna kommit att bli normaliserade. Detta kan relateras till hur det

”fria valet” inom grundskolans studie- och yrkesvägledning framhölls som

en viktig princip vid samma period.

255

Väger man samman uppgifterna som

talar om en ambition att öka individens frihet vid val av yrkes- eller

studie-bana och den samtidigt ökande tillgången till experthjälp, kan man ana att

det handlar om ett sätt att behålla styrningen i ett utbildningssystem på väg

mot en generellt ökande demokratisering av tillgången till högre

utbild-ning.

256

Det finns i så fall två processer (normalisering av tester och det fria

valet) som genom sin dynamik hjälpte till att underminera stödet för

prövoti-den.

Den övergång från yrkesspecifik till branschövergripande utbildning som

diskuterades i utredningarna på 1960-talet, skulle komma att få betydelse för

vilken kompetens som skulle erkännas och hur den skulle auktoriseras. En

branschöverskridande utbildning skulle som grundutbildning förbereda

ele-ven för en senare specialisering mot ett specifikt yrke. Grundutbildning i

denna bemärkelse var ett begrepp som dök upp i TPU på 1950-talet, det

be-skrevs som nytt och ganska okänt av författaren till artikeln

”Yrkesskolning-ens grundutbildning”, 1956.

257

Utvecklingen av detta koncept för utbildning

kom att få konsekvenser för yrkeslärarna och hur man såg på deras

kompe-tens. Utifrån erfarenheter av 9y som praktisk grundutbildning pekade man, i

253 TPU 1959/3 ”Synpunkter på samordningen mellan 9y-utbildningen och den egentliga yrkesutbildningen”; 1964/4 ”Ettåriga grundkurser i yrkesskolan” s. 244; 1959/1 ”Skall vi omorganisera vår skolmässiga yrkesutbildning?” s.11; 1964/9 ”Grundutbildning stationsut-bildning yrkesvägledning” s. 761. 254 Eriksson (1999) s. 77 ff. 255 Mattson (1984) s. 38 ff. 256 Jmf Hirdman (2010) s. 177 f. 257

några artiklar i TPU 1963, särskilt på att alla yrkesspecifika kunskaper inte

skulle bli lika relevanta. Vidare menade man också att i vissa fall skulle det

istället saknas kompetens hos en lärare när grundutbildningen omfattade

moment från ett annat men liknande yrkesområde än det som läraren kom

ifrån.

258

I en annan TPU-artikel från 1964 menade man att lärarrollen skulle

komma att formas kring en mycket snävare del av den ursprungliga

yrkes-kunskapen.

259

I den beskrivningen skulle läraren komma att arbeta som

spe-cialist på ett delområde (bli ämneslärare) istället för att ansvara för en hel

produktionsprocess. Yrkesläraren skulle då ingå i ett lärarlag som mellan sig

delade utbildningen och de olika momenten som ingick i en

produktionspro-cess. Detta skiljer sig från den traditionella yrkeslärarrollen där läraren som

verkmästare till större del ingick i den arbetande gemenskapen med eleverna.

Som sådan hade yrkesläraren också ett helhetsansvar för elevens utveckling

till yrkesutövare och inte som ämnesläraren, ansvar för en specifik del.

San-nolikt innebar detta en förändring där betygen mer kom till sin rätt och

bi-drog samtidigt till att prövotiden mer blev en fråga om hur elever

uppfatta-des klara utbildningen, än en period då läraren bedömde ”yrkesutövaren” i

eleven. I den senare bedömningen kunde och skulle yrkesläraren utgå från

sina erfarenheter inom det specifika yrket. Yrkesläraren som

yrkesrepresen-tant kände till kunskapskrav, kvalitativ standard och normsystem. Med en

grundutbildning som byggde på skolans isärhållande logiker föll varje

lära-res bedömning på mindre enheter och utifrån dessa skulle inte läraren kunna

bedöma elevens förutsättningar för yrket. En möjlig tolkning är att de

för-ändrade kraven på yrkeslärarens kompetens som grundutbildningen bidrog

till, också förde med sig en förändrad roll i den arbetande gemenskapen som

till en viss del begränsades yrkeslärarens synfält. Med det menar jag i vilken

utsträckning yrkesläraren hade möjlighet att skapa sig en uppfattning om

elevens lämplighet som yrkesutövare och yrkesarbetare. Om den möjligheten

begränsades blev även en viktig del av prövotiden svår att infria, det vill

säga bedömningen av yrkesutövaren i eleven.

In document Utbildning på gränsen mellan skola och arbete: Pedagogisk förändring i svensk yrkesutbildning 1918-1971 (Page 102-106)