Inledningsvis försöker jag kategorisera novellerna med hjälp av be- greppen transformation, imitation och mimetisk ombildning.2 När
det handlar om transformation har vi att göra med en novell där intrigen men inte stilen liknar källtexten. Imitation är en novell där stilen men inte intrigen liknar källtexten. Mimetisk ombildning, slutligen, är en novell där både intrigen och stilen liknar källtexten. Jag för också ett resonemang om undergenre, källtext och, om än kortfattat, kön. De undergenrer som finns företrädda i materialet är saknad/fryst scen, utökad tid, perspektivskifte och AU.3 Därefter
analyseras sex noveller där intertextualiteten tar sig olika uttryck; på så vis visar jag att källtexten tas i bruk på flera olika sätt.4 Ka-
pitlet avslutas med en diskussion.
Det är inte alldeles självklart till vilken kategori en novell hör.5
Kategoriseringar i sig kan vara problematiska, men man bör se ka- tegorierna som tämligen öppna. De är inga absoluta storheter. Ka- tegoriseringen kan tjäna till att åskådliggöra t.ex. likheter och olik- heter mellan novellerna. Gränsdragningen är dock ibland svår. Skillnaden mellan transformation och mimetisk ombildning är i vissa fall hårfin. Stilen i novellen kan påminna om den i romanen
1 Nuförtiden, i informationssamhällets ständiga flöde, är den gemensamma kunskapen om historia,
religion och mytologi dock inte lika självklar. Ett intressant fenomen är att elever kan känna igen historiska händelser eller personer från något Simpsonsavsnitt, alltså något slags omvänd intertextua- litet.
2 Dessa kategorier kan betecknas som stora kategorier som rör texternas ontologi, medan undergenre
(se kap. 1) beskriver hur intertextualiteten kommer till uttryck, hur den artikuleras.
3 För fler exempel på undergenrer se kap. 1.
4 Analyserna baseras främst på elevernas noveller men vid några tillfällen citeras också ur deras re-
flektionsuppgifter.
men ändå skilja sig ganska mycket. I de fallen har jag valt att kalla det transformation; för att placeras i någon av de stilhärmande ka- tegorierna krävs en uppenbar likhet. Även skillnaden mellan mim- etisk ombildning och imitation kan vara liten. Imitation har jag kallat de noveller där intrigen vagt minner om källtexten men stilen definitivt gör det; skillnaden har alltså med hypotextens närvaro i hypertexten att göra.
För att undersöka intertextualitet inom novellerna används be- greppen citat, plagiat, refererat och allusion; begreppen har mins- kad grad av precision. Ett citat är i elevens text markerat med cita- tionstecken och, i förekommande fall, även i källtexten. Ett citat i en novell fungerar alltså som en replik i källtexten. Ett plagiat är ett textavsnitt där eleven ordagrant (eller i det närmaste ordagrant) återger ett avsnitt ur källtexten utan att använda citationstecken. Det bör betonas att jag inte lägger någon värdering i begreppet plagiat, vilket i vardagligt tal, inte minst inom skolans värld, är ne- gativt laddat och oftast anses vara något eleverna inte bör befatta sig med. Ett referat är ett textavsnitt där eleven refererar (i normala fall komprimerar) ett avsnitt från källtexten. En allusion kan både vara ett längre textavsnitt och ett enskilt ord (t.ex. ett föremål eller ett klädesplagg) men gemensamt är att de är friare kopplade till källtexten, även om det ändå är uppenbart (för den invigde) att det är ett litterärt lån.
Ytterligare ett begrepp som används är intertextuell lek, för att beskriva lek med källtexten, ofta i form av dramatisk ironi, alltså att läsaren (med kännedom om källtexten) vet mer än karaktärer- na. Till intertextuell lek räknas också (vad som verkar vara) med- vetna avvikelser från källtextens värld som det krävs kunskap om den för att upptäcka. Denna typ av intertextuell lek kan ses som ett spel med läsarens förväntningshorisont.
Nåväl. Av klassens trettiotvå elever har tjugonio lämnat in fär- diga noveller. Femton av novellerna kan kategoriseras som trans- formation, tio som mimetisk ombildning och fyra som imitation. Att det endast är fyra noveller i kategorin imitation är föga förvå- nande. Uppgiftens art är att skriva utifrån en källtext; det är därför endast i undantagsfall dennas närvaro inte är påtaglig.1 Det är
1 Här vill jag påminna om att Genettes ([1982] 1997) hypertextualitet även innefattar texter där hy-
ändå av intresse att dessa elever, trots valet att skapa en historia som är löst baserad på källtexten, ändå valt att imitera dess stil. En av novellerna med Kallocain som källtext är skriven ur sonens per- spektiv. Kalle, som skrivit novellen, skriver att han valt att efterlik- na stilen eftersom ”det är mycket sannolikt att hans son tagit efter sin far på många sätt och vis”. Han fortsätter:
På så vis använde jag mig även av romanen, dels för att få inspi- ration till att kunna vidareutveckla och hitta på en historia som handlade om en relativt oviktig person. Men även för att kunna skriva så likt romanen som möjligt.1
Det stora antalet noveller inom kategorierna transformation och mimetisk ombildning kan förklaras med att de flesta elever valt att hålla sig nära källtexten.
I materialet är flera olika undergenrer företrädda. I vissa fall används flera olika undergenrer i en och samma novell. Den mest frekventa är utan tvekan perspektivskifte. Tjugo av novellerna kan räknas dit. Att tolv av de femton noveller som tidigare kategorise- rats som transformation tillhör den undergenren är ingen större överraskning. Genom att skildra historien ur en sekundär karak- tärs perspektiv kan ens egen förståelse för huvudkaraktären öka och man kan också ”korrigera” källtexten genom att ge en annan bild av en karaktär än den som ges i romanen, en bild som bättre stämmer överens med hur man uppfattade karaktären vid läsning- en. Och det verkar rimligt att man inte slaviskt söker efterlikna sti- len då karaktärers diktion skiljer sig åt. Något förvånande är det därför att perspektivskifte förekommer så frekvent även i de stil- härmande kategorierna imitation (tre av fyra) och mimetisk om- bildning (fem av tio). Perspektivskiftena i sistnämnda kategorier skiljer sig dock åt. I kategorin mimetisk ombildning är novellerna som beskrivits som perspektivskifte uteslutande omgestaltningar av en befintlig scen i romanen, medan de i kategorin imitation är hi- storier där karaktärer som har en undanskymd roll i källtexten blir
1 Kalle, reflektion 2/2 – 10. I de empiriska kapitlen citeras elevernas noveller, reflektioner och re-
sponser ganska mycket. Citaten är exakt angivna, d.v.s. de rättas inte. I ett par av citaten försvåras emellertid förståelsen; de har därför korrigerats, vilket anges i noter i anslutning till citaten. På ett par ställen har en bokstav fallit bort i elevens text. Det har korrigerats och markeras i hakparenteser.
huvudkaraktärer i helt nyskapade scener. Det skulle kunna ses som ett stilmässigt misslyckande att de elever som valt att utgå från en scen i romanen inte förmår ge sin huvudkaraktär en egen stämma. Så behöver det dock inte vara. I ”Ur ett annat perspektiv”, skriven ur Phoebes perspektiv med Räddaren i nöden som källtext, kan man finna liknande hyperboler som Holden i romanen ofta begag- nar: ”Vaktmästaren kom in. Han var nog det närmaste döden man kan komma”. Phoebe ser upp till sin bror väldigt mycket och det är rimligt att anta att hon tar efter hans sätt att uttrycka sig. Även de flesta noveller som beskrivits som transforma-tion utgår från en existerande scen; ett par AU-historier utgör dock undantag.
En annan undergenre är AU, dit jag räknat fem noveller, varav två också är perspektivskiften. Av novellerna beskrivna som trans- formation kan fyra texter betraktas som AU-historier. Ett exempel är novellen ”Serum” där en av romanens sekundära karaktärer lyfts fram till något slags revolutionär hjälte. Det är således också fråga om perspektivbyte men det universum som byggs upp åter- finns inte i romanen, även om det finns antydningar om att något annat än den totalitära staten existerar någonstans. Här tar det samhället gestalt, vilket får ödesdigra konsekvenser för huvudka- raktären. Inom kategorin mimetisk ombildning återfinns en AU- historia. Eleven som skrivit den har valt att ändra intrigen i Kallo-
cain för att bättre stämma överens med vår tid då han ”irriterades
på många irrationella drag” i romanen och ”anser att teknologin är betydligt viktigare än kemin i en futuristisk världsstat”.1 Kemi-
staden blir därför i stället Programmeringsstaden.
Fyra av novellerna kan hänföras till undergenren saknad/fryst scen. I en av novellerna inom kategorin mimetisk ombildning har eleven valt att skildra en scen ur Kvinnor och äppelträd, men hon fryser scenen och förlänger den för att utforska karaktärernas inre. I Räddaren i nöden berättas om en scen där en av karaktärerna träffar en tjej som Holden är intresserad av. Två av eleverna har valt att skildra den scenen, men den ena av dem refererar till hän- delsen tämligen kortfattat och placerar den mellan två scener från romanen som berättas ur en annan karaktärs perspektiv. Den sist- nämnda novellen har jag därför klassat som perspektivbyte. En av
novellerna som hänförts till imitation skildrar en scen ur Kvinnor
och äppelträd som plockades bort av förlaget inför utgivningen.
Scenen handlar om ett besök hos en illegal abortör. En av noveller- na, med Främlingen som källtext, handlar om Meursault i cellen, men en ny scen skapas vilket innebär att slutet blir helt annorlunda jämfört med romanen.
Slutligen kan fyra av novellerna placeras i undergenren utökad tid. Två av dem, båda i kategorin mimetisk ombildning, har hand- lingen förlagd till tiden innan romanen utspelar sig. De två andra har skeendet transformerat till tiden efter romanens tid. En av ele- verna låter karaktären Marie i Främlingen på sin ålders höst berät- ta om en händelse, en scen i romanen som ses ur Maries perspek- tiv. På så vis kan eleven dels ge sin tolkning av scenen, dels mätta sitt narrativa begär genom att skildra Maries vidare öden.
Av de elva texter som lämnats in med Främlingen som källtext
kan åtta kategoriseras som transformation och tre som mimetisk ombildning. Att förhållandevis få har valt att försöka efterlikna sti- len kan bero på att romanens stil är anpassad efter Meursault och alla texter som kategoriserats som tranformation tillhör undergen- ren perspektivskifte. En elev skriver i sin reflektion:
När jag läste boken så la jag märke till på vilket speciellt sätt den är skriven på. Språket används annorlunda och det är till- exempel väldigt korta eller extremt långa meningar. Jag tyckte att det skulle bli för svårt att efterlikna stilen i boken och jag tror att texten hade kunna bli fånig om jag skulle misslyckas med att skriva på Albert Camus sätt.1
Sex elever har skrivit utifrån Räddaren i nöden. Av deras texter tillhör två kategorin transformation, en imitation och tre mimetisk ombildning. Det är slående att så många alltså har valt att försöka sig på att efterlikna den lite speciella stilen i romanen, men mest iögonenfallande är ändå att alla sex skriver i undergenren perspek- tivskifte (varav en också är AU). Det kan möjligen bero på att de tyckt att Holdens tämligen nedvärderande omdömen om dem han möter behöver korrigeras. En elev hävdar att han valde att skriva
från ett annat perspektiv för att det ”skulle bli intressant att få en bild av hur Holden uppfattades utav andra”.1 En annan möjlighet
är att en förstapersonsberättelse inbjuder till byte av perspektiv. Av de texter som är skrivna med Kallocain som källtext kan två klassas som transformation, en som imitation och en som mimetisk ombildning. Tre av dem är perspektivskiften; även Kallocain berät- tas i första person. Den fjärde är en AU-historia (vilket en av novel- lerna med perspektivskifte också är).
De tre novellerna med Kvinnor och äppelträd som källtext till- hör varsin kategori. Ingen av novellerna tillhör undergenren per- spektivbyte. En möjlig orsak är att romanen är skriven i tredje per- son. Två av novellerna är saknade/frysta scener och en är en AU- historia.
Tre elever har skrivit noveller med Mot fyren som källtext, två av dem inom kategorin mimetisk ombildning och en inom trans- formation. Novellerna inom förstnämnda kategori är extremt käll- textnära perspektivskiften och novellen inom sistnämnda kategori utspelar sig efter romanens tid, d.v.s. utökad tid.
Stäppvargen, slutligen, har valts av tre elever, varav två lämna- de in. En av texterna kan placeras i kategorin transformation och är en AU-historia och en kan kategoriseras som imitation och är ett perspektivskifte.
Vad gäller elevernas kön verkar det spela viss roll för vilken typ av noveller de skriver. Av de tjugonio inlämnade novellerna är nit- ton skrivna av flickor och tio av pojkar. Könet spelar inte så stor roll för i vilken kategori de skriver: Tio flickor och fem pojkar skriver inom transformation, sju flickor och tre pojkar inom mim- etisk ombildning och två flickor och två pojkar inom kategorin imitation. Här finns alltså inga anmärkningsvärda avvikelser. Det gör det däremot när man tar undergenre i beaktande. Vis- serligen är det inte någon större skillnad i undergenren perspektiv- skifte (tolv noveller skrivna av flickor och åtta av pojkar), men i de andra undergenrerna är skillnaden markant. Av de fyra novellerna tillhörande undergenren saknad/fryst scen är samtliga författade av flickor. Det är också de fyra novellerna i undergenren utökad tid. Mest iögonenfallande är kanske ändå att fyra av fem noveller inom
undergenren AU är skrivna av pojkar. Att skapa ett parallellt uni- versum kräver att man litar på sig själv och sin förmåga som skri- bent. En möjlig förklaring är att pojkar är utrustade med bättre självförtroende eftersom de under hela sin skolgång tillåtits ta mer plats (se t.ex. Einarsson 2004) medan flickorna i mindre utsträck- ning vågar ta ut svängarna av rädsla för att inte lösa uppgiften så som läraren förväntar sig. Det behöver dock inte förhålla sig på det sättet. De som skrivit i undergenren saknad/fryst scen (särskilt sak- nad scen) tar sig också tämligen stora friheter gentemot källtexten, även om de skriver inom dess värld. Detsamma kan sägas om dem som skriver i undergenren utökad tid. Då konstruktion av genus faller något utanför ramen för denna undersökning lämnar jag det emellertid därhän med konstaterandet att jag i mitt material ändå funnit en del distinkta skillnader mellan hur pojkar och flickor tar sig an uppgiften.
Efter denna övergripande genomgång av intertextualitet i novel- lerna följer analyser av hur intertextualiteten kommer till uttryck i enskilda noveller. Eftersom hypotextens närvaro i hypertexten inte är speciellt stor i de noveller som kategoriserats som imitation till- hör inget av exemplen den kategorin.1