Jag tycker att din novell fungerar bra. (global respons) Jag får en uppfattning om att den är mycket lik händelsen i boken fast du skriver mer en berättande text och inte utifrån någon av karaktä- rernas perspektiv. (textextern jämförelse + textrepris) Du skriver ju
1 Kamilla, intervju 22/3 – 10 2 Kamilla, reflektion 2/2 – 10
mycket i början om Raymond, och jag förstår att det är Raymond du har riktat in dig på, man får reda på en del om hans liv, hur han bor och jobbar m.m. (textrepris) För att göra novellen mer intres- sant skulle jag gärna vilja få veta mer om Raymond. ”Berättande- skrivandet” tycker jag är bra och att du ska behålla. (manifest lä-
sarreaktion) Däremot så kanske du kan rikta in dig ännu mer på
Raymond för att läsaren ska få grepp om honom. Detta kan du t.ex. utveckla honom genom en konversation eller att han tänker. Så kanske lite mer showing för du har ju beskrivit honom ganska mycket. (global assistans) Du håller personerna väldigt rättvist por- trätterade, försök att leka lite med personerna. Vad kan man få veta mer av dem som man inte vet i boken? (global assistans) Jag har svårt att urskilja någon huvudkonflikt. Det skulle nog vara konflikten mellan araberna och Raymond. (textrepris) Men man får inte reda på vad Raymond anser om att de blir skjutna eller när de slåss innan dess. (manifest läsarreaktion) Kanske du kan få fram det innan slutet så att man får sig en tankeställare. (global assi-
stans) Det behövs ingen klimax tror jag men kanske lite mer små
händelser som gör det spännande att läsa, väva in de i det du har skrivit på något sätt. (manifest läsarreak-tion) Du har en stil som är rätt lik författaren, du använder ord som passar in bra. (textex-
tern jämförelse + textrepris) Läs igenom texten högt för dig själv.
Det är några små konstiga meningsbyggnader, några onödiga ord som du kan ta bort och vissa meningar är lite svåra att förstå, lite långa kanske. (meningsredigering + ordredigering) Mitt tips till dig hur du ska jobba vidare med texten är att få fram Raymond mer genom att väva in t.ex. konversationer, tankar i dina i det du redan skrivit, använd dina små olika händelser och utveckla honom ge- nom dem. (global assistans)
Fionas respons är relativt kortfattad men det är slående hur hon texten igenom utgår från sin egen reaktion som läsare för att sedan ge tips på hur Fia, som skrivit novellen, kan förbättra. Nog finns tecken på att hon utgått från responsschemat, men hon förhåller sig relativt fritt till det.
Det längsta avsnittet av textextern jämförelse handlar om berät- tarröst. Fiona skriver att novellen inte är skriven utifrån någon av karaktärerna. Det stämmer att novellen inte har en homodiegetisk
berättare, vilket källtexten har, men berättelsen fokaliseras mestadels genom Raymond. Fiona vill emellertid att Raymond ska vara en tydligare fokalisator; på så vis framträder hans karaktär tydligare. De allra flesta råd handlar om de globala nivåerna. Det mesta rör karaktärer, särskilt Raymond. Man kunde kanske önska råd även på andra globala nivåer av texten. Fiona ger emellertid också råd på de lokala nivåerna men är där inte lika konkret. Eftersom hon ändå förklarar vilka problemen är, om än inte med exempel, kan man dock förmoda att Fia tar råden till sig.
Vid en jämförelse mellan Fias andra utkast och det sista blir det påtagligt hur mycket responsen har påverkat henne. Fiona urskiljer ingen tydlig konflikt. Det försöker Fia råda bot på. I det sista ut- kastet har novellen fått titeln ”Hämnd”. I det andra utkastet hette novellen ”Raymond”. Här tydliggörs alltså konflikten redan ge- nom den ändrade titeln.
Fiona efterfrågar mer showing; hon vill att det ska finnas fler konversationer som på så vis kan visa hur Raymond är som per- son. Det är något Fia har hörsammat. På flera ställen har hon bytt ut berättarrösten mot repliker. Hon lägger också in en del extra de- taljer som kan förklara den lite hemlighetsfulle Raymond. Vi får t.ex. veta vilka möbler som finns i hans spartanskt inredda lägen- het. I den slutgiltiga novellen är det tydligare att det är Raymond som är fokalisator. Vid många fler tillfällen än i det andra utkastet får läsaren ta del av hans inre. Man lär alltså känna honom bättre. Exempelvis får man reda på att han är beroende av frihet och anser att förhållanden ska vara okomplicerade och lätta att avsluta. Det kanske tydligaste exemplet på att Fia tagit till sig av respon- sen är mot slutet av novellen efter slagsmålet med araberna. Fiona har skrivit att det inte riktigt framgår vad Raymond tänker om händelserna på stranden. I den slutgiltiga versionen funderar han över slagsmålet och konstaterar att striden bara har börjat, att han visat vad han går för och att han inte ska ge sig så lätt. Här fram- träder alltså en machoattityd som inte fanns i det andra utkastet, vilket, återigen, bidrar till att Raymonds karaktär förtydligas. Anledningen till att responsen har hjälpt Fia torde vara att det finns så mycket global assistans och manifest läsarreaktion i stället för textrepris och globalt beröm. Fiona har tagit novellen på allvar och har läst noggrant. Det har förstås också många av dem som
använder mycket textrepris gjort. Men Fiona har också funderat ordentligt på hur novellen kan utvecklas för att bli bättre och dess- utom vågat delge Fia sina råd. Responsen är på processnivån. Fia har tagit den konstruktiva kritiken till sig. Hon menar dock att hon kunde ha gjort ännu fler ändringar men var rädd att man inte skulle känna igen karaktärerna från boken. Hon säger att hon ändå är ”nöjd med hur novellen blev i slutändan om [hon] tänker på hur den första versionen såg ut”.1