Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson gavs ut 1933. I det för-
sta kapitlet badar höggravida Sofi och väninnan Fredrika bastu. Sofies man, förskinnsbonden kallad, blir arg och kallar dem luder. Fredrika förargas i sin tur och smäller upp dörren utan att skyla sin nakenhet, en syn som följer förskinnsbonden till dödsdagar. De båda kvinnornas fredagsbad blir en välbehövlig vila från veckans slit, men innebär också att de utsätts för en illvillig förtalskampanj ledd av kyrkan. Den leder till att Sofi dränker sig.
I nästa kapitel förflyttas händelserna tre generationer framåt i tiden. Intrigen består därefter av olika episoder omväxlande ur Sal- lys och Ellens liv, båda ättlingar i tredje led till mor Sofi. Sallys fa- milj tvingas flytta från stadens fattigkvarter ut på landet. Hennes liv blir fattigt. Hon föder många barn och hennes man (som hon kallar honom trots att de inte är gifta) Frans är borta långa perio- der och hamnar så småningom i fängelse där han avlider. Ellen växer upp i fattiggränderna. Eftersom hennes mamma dör blir hon omhändertagen av en ”tant” som äger ett kafé. Där serverar Ellen så småningom öl till stadens vinddrivna existenser. Tantens son, till vilken hon genom åren sänt det mesta av sina surt förvärvade slan- tar, ska bli doktor i Lund, men efter att han sänt ett brev där han berättar att han hoppat av studierna och i stället arbetar som brev- bärare hänger hon sig. Sedermera äktar Ellen Bernard vars far bor i en stuga i skogen. Där bosätter hon sig eftersom Bernard arbetar som rallare och är borta under långa perioder. Att ha svärdottern i närheten förgyller svärfaderns ålderdom. Liksom Sally föder Ellen flera barn och även hennes liv blir fattigt.
Efter hand möts de båda kvinnorna och blir väninnor. En plöts- lig men tämligen kortvarig rikedom får de båda kvinnorna smaka på när de tjänar storkovan på egentillverkade vantar i Stockholm. Snart är livet dock tillbaka i det vanliga slitet. För Sally sker dock en stor förändring när hon i slutet bestämmer sig för att gifta sig med bonden i Vide.
Romanen spänner över närmare ett sekel och tar ett grepp om fattigsverige. Händelserna sker omväxlande på landsbygden och i stadens fattiga gränder. Men varhelst historien utspelar sig uppen- barar sig ett tydligt mönster: män super och kvinnor sliter ont. Det råder dock inte totalt mörker. Ljuspunkter finns, exempelvis bar-
nens lek som blir en fristad från fattigdomens elände; det är en värld de vuxna inte vet om.
Att det är lång tid som skildras innebär att läsaren möter en stor mängd olika karaktärer. De viktigaste är dock Sally och Ellen, två på olika sätt starka kvinnor. Sally går sin egen väg; hon läser tidningar och böcker och blir så småningom centralgestalt för en radikal rörelse. Att bybefolkningen förtalar henne och beskyller henne för att ligga med karlarna bekommer henne inte. Ellen är stark då hon vågar bejaka sina lustar, trots att det inte ansågs pas- sa sig för en kvinna. Det finns flera porträtt av starka kvinnor. Sofi och Fredrika, som badar bastu varje fredagskväll, trotsar tidens syn på vad som var anständigt. Bilden man får av männen är däremot inte speciellt upplyftande. De flesta super och beter sig illa. Men romanens många utvikningar tjänar ibland som förklaringar till be- teendet; även många av männen, t.ex. Videbonden, Bernard och dennes far, blir därmed karaktärer av kött och blod. Bernards far är den ende av männen som beskrivs i enbart positiva termer. Han är både stark och känslosam och trotsar således den mansbild som verkar vara dominerande.
Även om historien startar i mitten av 1800-talet och så sakteliga går framåt i tiden vindlar den sig och tar omvägar. Livet liknas på ett ställe vid en ”trädrot som ibland försvinner ner i jorden och dy- ker upp igen” (139). Det finns ett stort antal tillbakablickar, t.ex. är det först i slutet man får reda på att Sallys fader hängt sig i den granatfabrik han arbetade i. Det finns också flera sidohistorier. I ett kapitel får man reda på hur Sallys svärfar Liter-Olles barndom sett ut, vilket ger en förklaring till hans karaktär. Utvikningar av det slaget gör bilden mer komplex och bidrar till att karaktärerna blir än mer runda. Men de innebär också att historien kan uppfat- tas som något ryckig; det gäller att vara på helspänn vid läsningen. De många perspektivskiftena bidrar också till den uppfattningen. Den heterodiegetiska berättaren hoppar från den ena karaktären till den andra, ibland utan att det görs klart vem som talar eller tänker. Närheten till karaktärerna skiftar. Ibland används prono- menet man, vilket ger närhet, och ibland gör berättaren samman- fattningar av större tidsförlopp.
Språk- och stilmässigt kan romanen vålla bekymmer för läsaren av flera skäl. Det finns en hel del ålderdomliga ord, t.ex. karaffin-
propp. Det finns också många bibelallusioner. Det talas om en kvarnsten runt halsen och det sjätte budet. Tempusbruket är något okonventionellt. Presens och preteritum blandas, stundom till synes godtyckligt. Långa avsnitt med inre monolog som påminner om Woolfs berättarteknik blandas med naturalistiskt återgivna detal- jer. Viss dialog återges på dialekt. Det finns drag av naturmystik; exempelvis personifieras månen. Beskrivningar av naturen nyttjas också för att visa karaktärernas sinnelag.
Dessa exempel på romanens komplexitet visar att den kräver sin läsare. Att hitta något att arbeta vidare på kan möjligen te sig svårt. Det rika persongalleriet innebär emellertid stora möjligheter för derivativt skrivande. Man skulle kunna utgå från någon av si- dohistorierna, t.ex. låta Liter-Olle själv berätta historien om sin barndom. Det finns många fler karaktärer vars perspektiv är in- tressant, t.ex. Bernard, Sallys dotter Edit och den glada flickan. Expanderad tidslinje är en annan undergenre som passar romanen. Man skulle kunna skildra den fattiga familjens vidare öden eller Sallys son Brunos äventyr i Paris där han dansar för välbeställda kvinnor. Det finns också en öppning för femslash. Glada flickans intresse för Sally är uppenbart.