Vår foto- och intervjustudie handlar om barnfamiljers ofrivilliga hemlöshet efter ankomst till Sverige och hur barnen i familjerna navigerar i denna tillvaro. Studien handlar också om att lyfta upp hur barnens behov och rättigheter beaktas i social- tjänstens arbete.
Tydligt i vår studie är att de barnfamiljer som vi har mött står inför en mängd utmaningar. Innan krig och flykt, har flertalet av dem haft en relativt stabil tillvaro i det forna hemlandet och för vilka såväl arbete, försörjning som bostad har varit självklara delar av vardagen. För familjerna handlar det idag om möjligheten att kun- na komma till rätta i Sverige, lära sig språket, hitta en fungerande tillvaro och få en tillfredsställande försörjning. De flesta av familjerna kämpar för att kunna hantera sin vardag. Boendet är en viktig förutsättning i denna process och utgör ett nav i familjer- nas tillvaro. Boendet och bostadsområdet skapar vissa meningsbärande erfarenheter
98
Björkhagen & Hjortsjöför den enskilde. Inte minst avseende identifikation och vad vi tro oss vara eller kunna bli (Alstam, 2013). Flertalet av barnfamiljerna i studien bor i trånga, enkla boenden och i allmänhet utsatta bostadsområden. Att ha ett undermåligt boende och inte veta lösningen på framtida boendesituationen påverkar oavkortat den som drabbas av det. Vi har i underlaget kunnat se en tydlig koppling mellan framförallt äldre barns psykiska mående, aktuell boendesituationen och påverkan på deras identitetsskapan- de i detta. Även om alltför generella slutsatser inte kan dras av forskningsunderlaget visar resultaten att just tonåringarna i allmänhet mår sämre eftersom de har större behov av integritet och att de har lättare att betrakta sig själva i ett större perspektiv. Detta stöds även av tidigare forskning (Andersson & Swärd, 2007; Mayock, Corr, & O’Sullivan, 2011). Meningsfulla fritidsaktiviteter är en skyddande faktor (Rutter, 1985; Werner & Smith, 1982) och hjälper många av barnen att hantera en svår tillvaro. För barn som utöver hemlöshet lever i familjer med knapp ekonomi (se ex. Walsh, 1992) är det av stor vikt att barnen kan ta del av kostnadsfria aktiviteter som såväl staden som ideella organisationer kan erbjuda dem. Stadens bibliotek förekom på många av barnens fotografier och är ett exempel på en plats som har varit viktig för dem. Där kan de ”surfa”, läsa böcker eller umgås med kompisar.
Trygghet skapas inte sällan genom en förutsägbar tillvaro (Christensen & Hilding- son Boqvist, 2009). Boendetillvaron för informanterna är idag relativt oförutsägbar och i underlaget efterlystes en tydlighet i själva boendeprocessen. Fram till maj 2019 har Malmö stad bistått strukturellt hemlösa med bostad men i och med nya rikt- linjer2 kommer stödet till dessa att begränsas. Detta innebär att livssituationen för
strukturellt hemlösa barn och deras familjer i Malmö kan bli än mer pressad.
I vårt material har vi även funnit att utfallet av hemlösheten tenderar att skilja sig åt utifrån de förutsättningar som givits familjen. Särskilt tydligt är detta i den hemlösa flickan Ezras fall. Alla barn som befinner sig i Sverige ska i enligt med artikel 2 i barn- konventionen behandlas på sammas sätt oberoende av föräldrarnas status – det vill säga oavsett om de är flyktingar, asylsökande, papperslösa eller EU-migranter. Detta infrias inte för Ezra och hennes syskon. Deras familj är extremt utsatt eftersom för- sörjningsstödet reduceras när mamman inte kan försörja sin familj vilket är ett krav för EU-migranter. I sådana fall är det viktigt att en barnkonsekvensanalys genomförs för att undersöka hur barnen drabbas av beslutet. Även om samtliga familjer i studien lever med stora utmaningar har Ezra och hennes familj hamnat i en negativ spiral i den rådande boende- och livssituationen som är ännu mer alarmerande. Barnen har hamnat i ett socialt utanförskap som riskerar att påverka barnen såväl på lång som kort sikt.
2 De riktlinjer som Malmö stad antog i maj 2019 innebär att personer med speciella svårig- heter (missbruk eller svår psykisk sjukdom) ska få hjälp med sin boendeproblematik. Detta innebär att strukturellt hemlösa endast får akuthjälp. Prövning av biståndet kommer att ske veckovis. (Sveriges Radio 2019).
99
Malmöbarns vardag i hemlöshet
Sammanfattningsvis kan konstateras att när det gäller barnens situation har studien visat att barnen och deras rättigheter och behov i stort sett är osedda. I de fall social- tjänsten har förhållit sig till artikel 3 i barnkonventionen, barnets bästa så är det mer utifrån ansatsen att barnet är en del i en hemlös familj - inte som en egen unik individ. Ingen av barnen uppger att socialsekreterare har frågat dem om deras upplevelse av situationen vilket kan tyckas anmärkningsvärt – inte minst relaterat till artikel 12 där alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Samtal med barn och barnkonsekvensanalyser före och under en boendeplacering borde vara ett givet arbetsverktyg i det sociala arbetet med hemlösa barnfamiljer.
I materialet framgår tydligt att barnen har mer eller mindre omedvetna strategier för att hantera sin vardag. Barnen uppvisar på olika sätt, tydliga former av agens, det vill säga de ”manövrerar” utifrån det givna sociala sammanhang där de befinner sig, det vill säga är så kallade kompetenta aktörer (Alstam, 2013). Men vad innebär barns förmåga att göra egna val och uttrycka sin vilja– när det inte finns någon mottagare som backar upp eller lyssnar på dem? Det är viktigt att kunna uppmärksamma barn och ungdomar och deras mångfald och som professionell hjälpare ständigt reflektera över detta i det egna förhållningssättet.
Relaterat till studien är det tydligt att vissa av barnen skulle behöva mer stöd i att få en bättre tillvaro. Alla barn som stadigvarande befinner sig i Malmö behöver bemötas på ett jämbördigt sätt; vårt antologibidrag visar att så inte är fallet.
REFERENSER
Andersson, G. & Swärd, H. (2007). Barn utan hem: Olika perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Alstam, K. (2013). Trångboddhetens vardag i Bak, M., och von Brömssen, K. (red.). Barndom och Migration. Umeå: Boréa Bokförlag
Anooshian, L. J. (2005). Violence and aggression in the lives of homeless children: A review. Aggression and Violent Behavior, 10(2), 129-152.
Anthony, E. R., Vincent, A., & Shin, Y. (2018). Parenting and child experiences in shelter: A qualitative study exploring the effect of homelessness on the parent– child relationship. Child & Family Social Work, 23(1), 8-15.
Baptista, I., Benjaminsen, L., Busch-Geertserma, V., & Pleace, N. (2018). Family homelessness in Europe. Bryssel: European Observatoryon Homelessness. Barnombudsmannen (BO) (2016). Inget rum för trygghet - barn och unga om vräk-
ning och hemlöshet, max 18–2016. Stockholm: Barnombudsmannen. Buckner, J. C. (2008). Understanding the impact of homelessness on children:
Challenges and future research directions. American Behavioral Scientist, 51(6), 721-736.
100
Björkhagen & HjortsjöCutts, D. B., Meyers, A. F., Black, M. M., Casey, P. H., Chilton, M., Cook, J. T., Cole- man, S. (2011). US housing insecurity and the health of very young children. American Journal of Public Health, 101(8), 1508-1514.
Christensen, R. & Hildingson Boqvist, A. K. (2009). Att leva i en utsatt situation – med barnet i fokus. Lund: Studentlitteratur
Gove, W R., Hughes, M., Galle, O R. (1979). Overcrowding in the home: An empir- ical Investigation of Its Possible Pathological Consequences. American Sociological Review, 44(1), s. 59–80.
Malmö stad (2018). Malmö stads kartläggning av hemlösheten 2018. Malmö: Malmö stad.
Marmot, M. & Bell, R. (2012). Fair society, healthy lives. Public Health, 126, 10. Mayock, P., Corr, M. L., & O’Sullivan, E. (2011). Homeless young people, families
and change: Family support as a facilitator to exiting homelessness. Child & Family Social Work, 16, 391–401.
SFS (1974:152). Regeringsformen. Stockholm: Justitiedepartementet. SFS (2002:453). Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
Rädda Barnen (2018). Barnfattigdom i Sverige–årsrapport 2018. Stockholm: Rädda Barnen.
Rutter, M. (1985). Resilience in the face of adversity: Protective factors and resis- tance to psychiatric disorder. British Journal of Psychiatry, 147, 598-611.
Shinn, M., & Weitzman, B. (1996). Homeless families are different. Homelessness in America: A reference book. National Coalition for the Homeless and Oryx Press. Socialstyrelsen (2017). Hemlöshet 2017-omfattning och karaktär. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Stigendal, M & Östergren P-O (2013) Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och rättvisa. Malmö: Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Sveriges Radio (2019) Skärpta rutiner för hemlösa i Malmö och Göteborg:
Hämtat den 12 september 2019 från: https://sverigesradio.se/sida/artikel. aspx?programid=83&artikel=7256802
Walsh, F. (1998). Strengthening family resilience. New York: Guilford Press.
Walsh, M. E. (1992). Moving to nowhere: Children’s stories of homelessness. New York: Auburn House Westport, CT.
Werner, E. E., & Smith, R. (1982). Vulnerable but invincible: A longitudinal study of resilient children and youth. New York: McGraw. Hill.
Werner, E. E., & Smith, R. S. (1992). Overcoming the odds: High-risk children from birth to adulthood. Ithaca and London: Cornell University Press.