om kemikalier och farligt avfall, inbegripet Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande för vissa kemikalier och bekämpningsmedel i interna- tionell handel, så att denna konvention kan träda i kraft senast år 2003, och Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar, så att denna kon- vention kan träda i kraft senast år 2004, samt uppmuntra och förbättra samord- ningen och stödja utvecklingsländerna i genomförandet av dessa konventioner.”246
Rotterdamkonventionen
Rotterdamkonventionen trädde ikraft i år då 50 länder ratificerat den, däribland Sverige. I september 2004 hade den 74 parter. Konventionen syftar till att öka kon- trollen av export och import av de ämnen som är upptagna. Idag är 40 ämnen noti- fierade.
Rotterdamkonventionens bestämmelser har införts i europeiska gemenskapen via en förordning.247 Förordningen går längre i sina krav att skydda hälsa och miljö än Rotterdamkonventionen. Syftet med förordning är att bland annat att
• genomföra Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkän- nande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämp- ningsmedel i internationell handel,
• främja delat ansvar och samarbete i fråga om internationell transport av farliga kemikalier ,
• bidra till en miljövänlig användning av sådana kemikalier.
I förordningen finns en förteckning över vilka kemikalier som ska anmälas innan export och vilka kemikalier och artiklar som inte får exporteras eller är underkasta- de stränga restriktioner. Vidare finns regler om vilken information som ska lämnas
246
Genomförandeplanen Johannesburg – FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling, Skr. 2002/03:29, Kap. III:23 a.
247
i samband med exportanmälan och vilka parter som ska ha information om transite- ring av kemikalier.
Sverige har bidragit med utbildning och stöd till de tre baltiska staterna, Polen och Ungern vad gäller innehållet, införandet och tillämpningen av Rotterdamkon- ventionen och EG-förordningen.
Stockholmskonventionen om långlivade miljögifter (POPs248)
Konventionen trädde i kraft i år efter att 50 parter ratificerat den, däribland Sverige. I september 2004 hade den 77 parter. Konventionen syftar i första hand till att för- bjuda ett antal bekämpningsmedel (t.ex. DDT, aldrin) och industrikemikalier (PCB) samt att minska eller eliminera utsläppen av dioxiner och furaner från fasta anläggningar. Konventionen förbjuder export och import av avsiktligt framställda ämnen under konventionen, med undantag för vissa ändamål. Dessa ämnen omfat- tas av EU:s förordning EG 304/2003. Stockholmskonventionens bestämmelser i övrigt har införts i europeiska gemenskapen via en förordning (EG 850/2004).
Konventionen omfattar ett litet antal ämnen eller ämnesgrupper, för närvarande 12 stycken, men berör hela livscykeln för kemikalier. Många länder ser det som angeläget att dynamiken i konventionen bevaras genom att nya ämnen tillförs. Flera länder kommer att föreslå nya ämnen. Sverige har i förhandlingarna bland annat drivit frågorna om tillägg av nya ämnen till konventionen och en vid tillämp- ning av försiktighetsprincipen. Inom EU finns förslag på ett rådsbeslut om att an- mäla nio nya POPs. Konventionen kan ses som ett medel för införande av en bättre allmän kemikaliekontroll eftersom ett konsekvent genomförande av konventionen kräver etablering av alla verktyg som ingår i en modern kemikaliekontroll. Till konventionen finns en finansiell mekanism för att stödja genomförandet i utveck- lingsländerna. En första utvärdering av konventionens effektivitet kommer att gö- ras fyra år efter ikraftträdandet, det vill säga 2008.
LRTAP
Konventionen om långväga transporterade luftföroreningar (LRTAP) har två pro- tokoll som Sverige har ratificerat, tungmetall- och POPs protokollen. Tungmetall- protokollet innebär att utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly inte får öka jäm- fört med basåret 1990, utsläppsgränser för fasta anläggningar samt rekommenda- tioner om avveckling av kvicksilver i produkter och varor. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet är en Europeisk åtgärdsstrategi baserad på kritisk belastning, vad naturen tål. Avseende POPs, se även ovan.
Baselkonventionen
Baselkonvention om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt om- händertagande av farligt avfall trädde i kraft år 1992 och har idag 163 parter. Ba- selkonventionens bestämmelser har implementerats av Europeiska gemenskapen bland annat genom en förordning249. Reglerna innebär att förhandsgodkännande
248
Persistant Organic Pollutants
249
EG-förordning 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen.
krävs för gränsöverskridande transport av farligt avfall. Konventionen har också beslutat om förbud att exportera farligt avfall från i-länder till u-länder. Detta för- bud, The Ban Amendment, har ännu inte trätt i kraft eftersom inte tillräckligt många parter ratificerat beslutet. Till konventionen finns ett ansvarsprotokoll, som ännu så länge har ratificerats av bara några få länder.
EG-direktiv
Sverige håller på eller har även införlivat EG-direktiv avseende kemikalier och avfall. Exempel på sådana är begränsningsdirektivet om förbud och begränsningar av farliga ämnen och preparat250, RoHS direktivet251 om förbud av vissa farliga ämnen i elektriska och elektronsiska produkter, WEEE direktivet 252 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektronsiska produkter, Seveso II direkti- vet om kemikalier som kan medföra allvarliga olyckshändelser253, ramdirektivet om avfall och direktiven om farligt avfall, spillolja, deponering av avfall, förpack- ningar, förbränning av avfall, bortskaffande av PCB, uttjänta fordon och farliga batterier.
Genom RoHS-direktivet förbjuds användningen av kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen PBB och PBDE i nya elektriska och elektro- niska produkter som släpps ut på marknaden från och med 1 juli 2006. Detta kom- mer att bidra till att underlätta avfallshanteringen eftersom innehållet av farliga ämnen försvårar återvinningen av produkter. (Se kapitel 10.)