”använda miljökonsekvensbedömningar.”175
Miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) är ett betydelsefullt verktyg för att beakta miljöhänsyn i planeringen och i tillståndsprövningar enligt miljöbalken (6 kap.). Det sker i Sverige en omfattande användning av MKB vid tillståndsprövning av projekt och verksamheter. I och med MKB vägs förutsättningarna för miljön in vid olika beslut som har betydelse för skyddet av människors hälsa och miljön och hushållningen med mark, vatten och andra resurser. Härigenom uppnås ett mer fullständigt och bättre beslutsunderlag. Beskrivningen möjliggör en samlad be- dömning av en planerad verksamhets inverkan på miljön, hälsan och resurshushåll- ningen.
Miljöbalkens krav på vad en MKB ska innehålla är ganska allmänt hållna. Na- turvårdsverket ger i sina allmänna råd mer vägledning. Vad avser produkter finns dock ingen direkt vägledning och produktfrågor har traditionellt haft liten betydelse inom MKB. Den information som normalt sett bör inkluderas i en MKB och som har betydelse för produktfrågor gäller bl.a. kemikalier, transporter, energifrågor, avfall samt ”utnyttjande av särskilt intresse från kretsloppssynpunkt”.176 MKB: n ska också innehålla en koppling till balkens allmänna hänsynsregler.
MKB används ofta för projekt som är relativt tydligt avgränsade. När det gäller mer övergripande och strategiska beslut som har formen av policy, plan eller pro- gram, handlar det om strategiska miljöbedömningar (SMB) för att kunna analysera
174
Anna Nilsson, Robur 04-11-18
175
Genomförandeplanen Johannesburg – FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling, Skr. 2002/03:29, kap III:19 e
176
beslutets miljömässiga konsekvenser.177 Begreppet miljö ges här en vid definition och tolkas att inkludera bl.a. folkhälsa och kulturmiljö, även andra aspekter av hållbar utveckling som ekonomiska förhållanden kan vägas in i relevant omfatt- ning.
Strategiska miljöbedömningar används under hela beslutsprocessen. Det är väl- etablerat i vissa typer av övergripande beslut t.ex. inom transportsektorns invester- ingsplanering och i en del sammanhang ställs det enligt författning krav på SMB. Det finns också med som ett krav för EU: s strukturfonder. Behovet att använda SMB och dess potential är emellertid mycket större än så. Exempelvis skulle det kunna vara av nytta vid:
• policies, regler eller riktlinjer,
• företags övergripande beslut, policy, formulering av affärsidé eller dylikt samt produkt- och marknadsstrategi,
• kommunala planer för avfall, energi m.m.
Det är viktigt att SMB används inom de områden där miljöpåverkan är stor och att det utvecklas bättre metoder och att SMB införs i fler sektorer.
Direktivet om miljöbedömningar av vissa planer och program (201/42/EG)
Sommaren 2001 antogs inom EU det ovan nämnda direktivet, ofta kallat SMB- direktivet. Direktivet är infört i svensk lagstiftning. Sommaren 2004 trädde be- stämmelserna i kraft, i första hand i miljöbalken 12 kap, 11-18 och 22 § §. Be- stämmelserna innebär en begränsning vad gäller vilka planer och program som ska miljöbedömas genom att de gäller planer och program som krävs enligt lag eller andra författningar och som upprättas av kommuner och myndigheter.
Det är (november 2004) inte fastslaget vilka planer och program som obligato- riskt ska miljöbedömas, men det kommer sannolikt att handla om kommunala fy- siska översiktsplaner, detaljplaner, länstransportplaner, kommunala energiplaner och liknande. Det avgörande i sammanhanget är att det gäller planer och program vars genomförande kan innebära en betydande miljöpåverkan. Naturvårdsverket arbetar med att ta fram vägledning om tillämpningen av de nya bestämmelserna i miljöbalken.
177
8 Energi för hållbar
utveckling
”Uppmana stater, relevanta regionala och internationella organisationer och andra relevanta intressenter att med beaktande av nationella och regionala sär- drag och omständigheter genomföra de rekommendationer och slutsatser som Kommissionen för hållbar utveckling antog vid sitt nionde möte rörande energi för hållbar utveckling, inbegripet de frågor och alternativ som behandlas nedan. I det- ta sammanhang skall hänsyn tas till att stater har ett gemensamt men differentie- rat ansvar eftersom deras bidrag till den globala miljöförstöringen varierar. Detta inbegriper insatser på alla nivåer för att…”178
En stor del av arbetet på energiområdet för en hållbar utveckling genomförs med energipolitiska åtgärder och Energimyndighetens särskilda sektorsansvar. Hur dessa bidrar till att förändra ohållbara konsumtions- och produktionsmönster redo- visas i detta kapitel. I tillägg till kapitel III: 20 i Johannesburgsskrivelsen redovisas även vissa sektorsövergripande styrmedel, t ex skatter.
Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall skapa förutsättningarna för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadsef- fektiv energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Härigenom främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken skall bidra till att skapa stabila förutsättningar för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken skall också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
Inom energipolitiken görs särskilt satsningar på forskning, utveckling och de- monstration samt åtgärder för energieffektivisering och internationella insatser inom Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer, JI/CDM.179 Vidare stimuleras en omställning till ett hållbart energisystem med flera styrmedel, främst de nya, marknadsanpassade styrmedlen. Dessa är elcertifikatsystemet som redan är i drift samt de kommande systemen för handel med utsläppsrätter och programmet för energieffektivisering i energiintensivindustri (PFE).
Mot denna bakgrund har arbetet i Sverige särskild tyngdpunkt på punkterna A, C, H och K i genomförandeplanen. Även B och S är dock mycket betydelsefulla. Förslag till ytterligare insatser inriktas på några få nyckelområden.
178
Genomförandeplanen Johannesburg – FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling, Skr. 2002/03:29, kap. III: 20
179