”Uppmuntra utvecklingen av koherent och integrerad information om kemikali- er, genom till exempel nationella register över utsläpp och spridning av förore- ningar”264
Den grundläggande principen för kemikaliekontrollen är att förebygga att kemiska ämnen orsakar skada på människor eller miljö. Tillgång till information i tillräcklig omfattning och kvalitet är en viktig förutsättning för samhällets övergripande ke- mikaliekontroll och för att företagen ska kunna hantera kemiska produkter säkert och ta hänsyn till hälso- och miljöaspekter vid produktutvecklingen.
263
Genomförandeplanen Johannesburg – FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling, Skr. 2002/03:29, Kap. III: 23e
264
Produktregistret
Enligt miljöbalken (14 kap 9 §) är den som yrkesmässigt hanterar, för in eller ut ur Sverige en kemisk produkt eller bioteknisk organism skyldig att anmäla detta till produktregistret. Produktregistret ger överblick över användningen av kemiska produkter i Sverige och underlättar myndigheternas övergripande planering av kemikaliekontrollen och framtagande av statistik över kemikalieanvändningen. Registret är också ett viktigt underlag för Kemikalieinspektionens tillsyn. Register för kemiska produkter finns i flera andra länder.
Register över utsläpp av kemikalier
Sverige presenterade i maj 2003 sitt nationella utsläppsregister över kemikalier och föroreningar. Registret är sökbart på internet265.
Kemikalieutsläppsregistret (KUR) innehåller uppgifter om större anläggningars utsläpp per år av vissa kemiska substanser och grupper av substanser. Registret är en del i Naturvårdsverkets arbete med att ge allmänheten rätt till information om nationella utsläpp och uppfyller Sveriges åtaganden inom EUs EPER (European Pollutant Emission Register). EU Kommissionen kommer att lägga ett förslag till en förordning som implementerar UNECEs protokoll.
För KUR gäller att de företag som anges i registret är tillståndsprövade enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Detta innebär att företagens utsläpp av kemiska substanser prövats av tillsynsmyndighet och att individuella tillstånd utfärdats där förutsättningarna för utsläpp från företaget an- getts. De IPPC anläggningar som återfinns i registret har identifierats av respektive länsstyrelse.
De kemiska substanser/grupper som omfattas av rapporteringen finns förteck- nade i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport för tillståndspliktiga miljö- farliga verksamheter; NFS 2000:13.
Sverige deltar även aktivt i OECDs arbete med PRTR266. Arbetet fokuserar på att ta fram modeller för emissionsberäkningar samt sammanställa relevant informa- tion på internet.
Produktinformation för kemiska produkter
Den som sätter ut kemiska produkter - kemiska ämnen och beredningar (bland- ningar av ämnen) - på marknaden är skyldig att utreda produkternas hälso- och miljöfarliga egenskaper och lämna information om farligheten. Informationen ska ges i form av märkning på förpackningen, och till yrkesmässiga användare också i ett säkerhetsdatablad med utförligare information. Klassificeringen av ämnens hälso- och miljöfarlighet grundas på ämnets inneboende farliga egenskaper. Reg- lerna om produktinformation är harmoniserade inom EU 267268269 och har införts i svensk lagstiftning270.
265
www.naturvardsverket.se/kur
266
Pollutant Release and Transfer Registers
267
Direktiv 67/548/EEG, senast ändrat 2004/73/EG, (ämnesdirektivet)
268
Beslut har tagits inom FN om ett globalt system för klassificering, förpack- ningsmärkning och säkerhetsdatablad för farliga kemiska produkter, se avsnitt 11.4.
Information om varors innehåll av kemiska ämnen
Till skillnad från kemiska produkter finns det ännu inga systematiska krav på att information ska lämnas om kemiska ämnen som ingår i varor. Det finns en stor brist på kunskap om vilka ämnen som ingår i varor av olika slag, i synnerhet im- porterade varor, och hur spridningen av dem sker vid tillverkning, användning och avfallshantering. Information om varors innehåll av farliga ämnen är en förutsätt- ning för att aktörerna i hanteringskedjan av varan ska kunna fatta beslut och vidta åtgärder i riktning mot en hållbar produktion och konsumtion. Enligt delmål 2 i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska varor vara försedda med hälso- och miljöin- formation om de farliga ämnen som ingår senast år 2010.
Kemikalieinspektionen har haft regeringens uppdrag att ta fram ett förslag på hur ett system för hälso- och miljöinformation om varors innehåll av farliga ämnen kan utformas. I sin redovisning i oktober 2004271 framfördes följande förslag:
• ämnen med särskilt farliga egenskaper skall alltid åtföljas av infor- mation genom produktions- och hanteringskedjorna när de ingår i varor. Detsamma skall gälla för vissa metaller med särskilt farliga egenskaper,
• för andra ämnen med vissa farliga egenskaper skall information lämnas när de ingår i varor i vissa prioriterade varugrupper, • det skall finnas en rätt att på begäran få information om en vara in-
nehåller ämnen som är klassificerade som farliga för hälsan eller för miljön.
Prioriteringsguiden – PRIO
Användare av kemikalier har enligt miljöbalken ett krav på sig att ha kunskap om alla ämnen som används i verksamheten. Detta är också en viktig förutsättning i arbetet för en hållbar produktion och konsumtion och för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri Miljö. Som ett hjälpmedel har Kemikalieinspektionen i samverkan med berörda branscher och myndigheter tagit fram prioriteringsguiden (PRIO). Det är ett webbaserat verktyg som kan användas för att minska risker för människors hälsa och miljö från kemikalier. Verktyget kan också användas för att identifiera ämnen som, när den nya EU-lagstiftningen (REACH) träder i kraft, successivt kommer att bli föremål för godkännandeprövning.
Målgruppen för PRIO är i första hand miljöchefer, inköpare och produktut- vecklare men kan också utgöra en kunskapskälla för miljö- och hälsoinspektörer, miljörevisorer eller den som på annat sätt kan påverka användning och hantering av kemikalier. I guiden kan man med utgångspunkt från ett antal kriterier söka på
269
Direktiv 91/155/EEG, senast ändrad 2001/58/EG, direktiv om säkerhetsdatablad.
270
KIFS 1994:12 och KIFS 1998:8
271
ämnen och få information om deras miljö- och hälsofarliga egenskaper och vilka av dessa som är prioriterade, hitta ämnen som ingår i ämnesgrupper och olika pro- dukttyper och få hjälp att utveckla rutiner för till exempel inköp, produktutveckling och riskhantering.
Miljöövervakningen
Data från miljöövervakningen om halter i miljön av olika kemikalier finns tillgäng- ligt via internet272.
Handlingsplan för användningen av bekämpningsmedel
Nationella mål och åtgärder för att minska riskerna med användningen av bekämp- ningsmedel inom jordbruk och trädgård har sedan 1987 genomförts i 5-åriga hand- lingsprogram. Kemikalieinspektionen och Statens jordbruksverk la, på uppdrag av regeringen, fram ett nytt förslag till handlingsprogram i juni 2002 som sträcker sig fram till och med 2006. Handlingsplanen innebär en höjning av ambitionsnivån, bland annat för att bromsa den ökande försäljningen av bekämpningsmedel under de senaste åren, samt för att nå de svenska miljömålen. Åtgärderna i handlingspro- grammet innebär i korthet:
• Fortsatt och utökad satsning på rådgivning och information, bland annat i södra Sverige, för bättre och säkrare hantering av bekämp- ningsmedel.
• Stöd till försöks- och utvecklingsverksamhet som till exempel syftar till att förbättra och nyutveckla metoder och teknik för att bekämpa skadegörare och ogräs, behovsanpassa den kemiska bekämpningen samt utveckla metoder för att bestämma resthalter i livsmedel. • Utveckla nya riskindikatortal för användning på gårdsnivå och vida-
reutveckla befintliga indikatortal på nationell nivå. Uppföljande mätningar i vatten och vegetabilier bör utökas och statistiken för- bättras.
• Ökade insatser i arbetet med prövning och godkännande av be- kämpningsmedel både i Sverige och inom EU, bland annat för att så långt möjligt bibehålla nuvarande skyddsnivå och för att medel som registreras i EU ska uppfylla de svenska kraven.
Det krävs långtgående förändringar av EU:s godkännanderegler för bekämpnings- medel i riktning mot en mer restriktiv politik. Därför har näringens frivilliga initia- tiv för en säkrare användning fått en mer framskjuten roll i handlingsprogrammet. EU-kommissionen har gett ett förslag till en temainriktad strategi för bekämp- ningsmedel. Det är troligt att det svenska arbetet kommer att stå modell för liknan- de krav inom EU, vilket förmodligen innebär att Sverige behöver bistå kommissio- nen och andra länder i uppbyggandet av sådana handlingsprogram.
272