Grupp 7: Tyngd, linjer och mönster i rummet

I denna grupp ingår Pia, Petra och Petronella. De klär sig moderiktigt med löst sittande linnen och tighta byxor i olika längder. De långa håren är upp-satta i hästsvansar som svänger med i dansrörelserna. Eleverna har varit tystlåtna under projektets gång men visat stort intresse, genom engagerat arbete med övningar och danskompositioner. De har haft lätt att komma igång med arbetet och de placerar sig väl synliga. De verkar helt enkelt vana att synas i ett sammanhang där kroppens rörelser studeras i spegel och räds därför inte detta. De visar att de är vana vid dansträning, genom att röra sig och agera som dansvana elever.

Flickorna har gjort en varierad och dynamisk kombination, där en strä-van både uppåt och neråt ryms. I stora delar tycks de välrepeterade och de använder rummet på ett varierat sätt. Olika formationer, byte av platser och fritt dansande ingår, huvdsakligen riktat mot en front.

och utsträckta. Ett återkommamde inslag är att flickorna arbetar ”två mot en”, där Petronella agerar ensam och Pia och Petra arbetar ihop. Detta ger flickorna möjlighet att skapa assymeteriska koreografiska effekter, som till viss del upplöser dikotoma positioner.

Sekvens A

Sekvensen tar sin början i en fantasifull formation, där flickorna placerar sig i olika nivåer. Växelvis reser och sänker de sig i ett organiserat mönster, där också blickarna riktas i specifika mönster. De är vända mot kameran, men har blicken riktad mot golvet och nacken böjd. Detta ger ett genomtänkt, allvarsamt och fokuserat intryck. Detaljerna framträder tydligt, vilket talar för att de ägnats uppmärksamhet under arbetets gång.

Stora kraftfulla rörelser tar nu vid när de möter publiken med blicken samti-digt som de ”öppnar och stänger” sina kroppar. De breder ut axelpartiet med armarna snett bakom i maffiga rörelser och så kurar de ihop sig i slutna po-sitioner. De kliver växelvis fram och bak med tunga steg och korsar armarna med knutna armar framför sig och öppnar armarna med en stor och distinkt cirkelrörelse när de kliver bakåt.

De utför dessa rörelser samspelt och med självklarhet och tyngd. Något lite ”köttigt”, ursprungligt och rått präglar rörelsevalet. Ansiktsuttryck och de distinkta rörelserna talar för att de är fokuserade och seriösa. De avslutar sekvensen med att byta placeringar så att de är redo för nästa sekvens fast nu i en ny formation. En övergång som ter sig väl övervägd.

Sekvens B

I en trekants formation rör de sig nu i olika riktningar mot och från varan-dra samtidigt som armarna förskjuts i horisontellt läge framför kroppen. Handflatorna är sammanhållna framför kroppen. Temat ”två mot en” har etablerats redan i sekvens A och nu arbetar flickorna vidare med detta. Pet-ronella gör sina egna rörelser i mitten och Pia och Petra snurrar mot och från varandra i bakgrunden.

Sekvens C

Från trekantsformationen övergår de nu till att arbeta tätt ihop i en liten cirkel med studsiga hopp och yviga, välkoordinerade armrörelser, till den afrikanska musiken. Skiftet av formation sker inte slumpartat utan är syste-matiskt utarbetat. De väljer att utföra samma rörelser genom hela sekvensen och låter armrörelserna växla sida och nivå samtidigt som de rytmiskt stud-sar med sviktande knän. Rörelserna är att betrakta som komplicerade och musikaliskt komplexa.

En lång och varierad sekvens tar vid, där flickorna balanserar unisont i en liten cirkel med armar och ben sträckta bakåt och åt sidan. Var och en gör en hög benspark, som föregås av en preparation (satstagning) med djupt böjda ben. Nu följer piruetter med ett klassiskt upplägg där man preparerar, snurrar och avslutar samtidigt som armarna sträcks i olika riktningar. Yt-terligare en balans 36 görs. Här är det en hel rad av rörelser, som alla kräver dansträning och teknik, som flickorna valt att infoga.

Petronella lyfts och bärs runt av Petra och Pia. Här ingår nära kroppskontakt, samarbete och viss teknik för att lyfta upp Petronella. Kroppens tyngd, som synliggörs i lyftet, gör att sekvensen blir grundad i golvet. Såväl uppåtsträ-vande som markbundenhet gestaltas.

36. En balans innebär att individen håller balansen, stående, lutande eller vilande på en eller flera kroppsdelar.

Flickorna fortsätter att arbeta två mot en och utför en sekvens där de rör sig dramatiskt och effektfullt i olika formationer, och nu byter de också front i dansen, så att jag får förflytta mig med kameran för att fånga dansen frami-från. Det är möjligt att tanken varit att fullfölja dansen med ryggen mot publiken men jag tolkar flickornas formationer som avsedda att betraktas framifrån. Således arbetar de mot en front även om denna förflyttats.

De har ögonkontakt med varandra och samordnar sina rörelser på ett harmoniskt vis, med svepande, utsträckta rörelser, mjuka böjningar och rö-relser som ”vecklas ut”, och som sträcks igenom ända ut i fingrar, tår och nacke. Då och då följer till exempel en resning av blick och huvud som ett avslut på en förlängning av en rörelse. På så vis skapas illussioner av lätthet och harmoni. Pia utför armrörelser som är långsamma, förda och mjukt

formade, Petronella arbetar med tydliga linjer i kroppen, när hon sträcker ut arm och ben. De böljande rörelserna som löper genom armarna påminner om de rörelser som förknippas med klassisk balett och ger en vän och skör inramning åt sekvensen.

Sekvens E

Från en liten cirkel i rummets mitt gör flickorna stora bestämda steg med vändningar samtidigt som cirkeln vidgas. De tar hela rummet i bruk när de, med stora, bredbenta steg, sträckta armar och tydligt knutna händer, rör sig mot och från varandra. Sekvensen ser kraftfull och dramatisk ut, med tydlig riktning i rörelserna. De expanderar cirkeln tills de når rummets väggar, därefter rör de sig successivt inåt mitten igen i nästa sekvens.

Sekvens Fa

I sekvensen kombinerar flickorna mjuka och hårdare rörelser. Som visas ovan, så närmar de sig varandra med snabba springsteg i övergången till Fa, där de boxar mot mitten med mjukt sviktande knän. Sekvensen förefaller lekfull och kamratlig.

De gör sviktande växelvisa hopp och sträcker armarna i ett bestämt mönster. Det mjuka studsandet förstärks och flickorna gör lite vildare armrörelser i olika nivåer. De rörelser som de nu gör är i stort sett desamma som i sekvens C och de kämpar med att få till det komplicerade fotarbetet.

De samlar ihop kropparna, gör tre små rytmiska jämfota hopp och sträcker sedan ut armarna samtidigt som de lutar kroppen. De växlar mellan att samla ihop och sträcka ut, samtidigt som de arbetar aktivt med ansiktsmi-mik, på ett samspelt vis.

De övergår sedan till en variation på båda föregående två sekvenser, där de återigen dansar två mot en. De avslutar med att Petronella upprepar tidigare gjorda rörelser samtidigt som Petra och Pia hjular vid sidan och slutligen gör Petronella en staty på knä.

Analys

De kroppsliga stilar som flickorna iscensätter ovan kännetecknas av stor variation. Rumsanvändningen förändras också genom att de använder en tydlig front i vissa delar som de frångår i andra delar. I relation till en tänkt publik framstår inte flickorna som fastlåsta subjekt. Istället är det kraftfulla rörelser, med tyngd och pondus de inledningsvis väljer. De verkar förena en sitt framträdande där de är betraktade, med en position som tänkande, kän-nande, agerande subjekt. De estetiska preferenser som blir synliga handlar om kraft, tyngd och dramatiska nivåförändringar men också om lätthet och grace. Några av de rörelser som flickorna valt, menar flera forskare (Stinson, 2005 a; Gard, 2010; Larsson, 2012 a 2012 b), förknippas främst med norma-tiv maskulinitet. Rörelser som understryker tyngd, kraft, dominans och ett rått rörelseval. Som ett kraftfullt bröl från magen, även om flickorna också ger plats åt skirhet och smäckra linjer.

Flickorna tar plats i rummet med stora, bredbenta och maffiga rörelser (sekvens E och Fa) också när de ökar distansen mellan sig. För dessa flickor tycks alltså ett bredbent, upprätt och starkt sätt att positionera sig vara möj-ligt även i en mycket vid formation där de andra flickorna befinner sig en bra bit bort, så att det kroppsliga stödet från kamraterna avtar. Att flickorna ibland väljer att utföra vissa dansrörelser i en liten cirkel kan vara ett sätt att själva få njuta av rörelserna, både som aktör och betraktare av kamraterna. På så vis undviker de en utifrån kommade blick och formar ett litet rum där de istället i avskildhet ger sig hän. Samtidigt utmanar dessa flickor bilden av flickor som osäkra genom de kraftfulla och självständiga rörelser de gör också när de befinner sig långt ifrån varandra.

Att de valt att arrangera ett tema där de arbetar två mot en är tydligt i flera sekvenser. Det förefaller som om de har organiserat sig utifrån färdig-heter, där Petronella placeras så att hennes danskunskaper framhävs. Hennes rörelser präglas ofta av avspändhet och flöde och hon är stadigt förankrad i golvet. Hon bär upp denna framträdande position med självklarhet och inget vagt eller flamsigt skymmer hennes rörelser. Hon förefaller van att vara i fokus utan att förställa sig. Genom att skapa assymetri i sina formationer upplöser flickorna bilder av tvåsamhet vilket till viss del förmedlar en icke dualistisk och flerdimentionell idé.

Petra visar också förmågor som kan antas vara inhämtade genom dans eller gymnastikundervisning utanför skolan. Hon är smidig och har en uppstäckt hållning. Ändå har hon inte placerats så centralt i dansen som

Petronella. Istället har hon och Pia ett pågående samarbete, inledningsvis i bakgrunden. Min tolkning av detta är att hennes lite sköra kroppsliga stil för med sig en strävan att inte placera sig centralt. Hon verkar värja sig genom att skapa en distans till betraktaren. Hon låter istället Petronella ta den mer centrala positionen och agerar avspänt men koncentrerat lite i bakgrunden, trots att hon har danskunskaper som väl kan mätas med Petronellas. Skill-naden är att hon bär fram kroppen mer ”flickigt”, medan Petronellas rörelser präglas ev en mogen tyngd, kraft och en värdig stillsamhet. Genom detta låter Petra Petronella dra viss uppmärksamhet från henne, så att hon själv blir friare att ta ut sina rörelser.

Många av rörelserna som flickorna gör i sekvens D kan länkas till vad tidigare forskning (Wigert, 1999; Stinson, 2005 a; Gard, 2010), menar upp-fattas som feminina rörelser. Det är långa linjer, grace och mjukhet som gestaltas. Samtidigt menar Lindqvist (2010) att det som brukar uppfattas som flickigt i dans är det som utförs av gruppen som hon kallar ”flick-flickor”, alltså inte alla flickor. ”Flickflickorna” kännetecknas av att de bär upp de normativt kvinnliga koderna i sin dans, som mjukhet, följsamhet och grace. De får ibland representera flickor som grupp, vilket kan vara pro-blematiskt eftersom flickor skiljer sig åt. En del är exempelvis pojk- flickiga. I dessa flickors dans förekommer ändå en mycket vid repertoar av rörel-ser som spänner över flera olika positioner, och därmed utmanar dasen föreställningar och flickighet och flickors dans. Här visas således, genom genrebredden, hur innebörder och uttryck relaterade till såväl femininitet och maskulinitet kan bidra till att utmana bilder av hur flickor (men också pojkar) är/bör vara.