UPPLÄGG AV DELSTUDIE 1

Det empiriska materialet har arbetats fram i två skilda skolklasser där man arbetar med dans under ledning av danskonstnärligt högskoleutbildad danspedagoger. De två skolor som ingår i denna delstudie har båda ett gott rykte, inte bara i den kommun de är belägna i utan även nationellt. De uppnår goda resultat och många elever kommer från hem där det finns studievana föräldrar. Båda dessa skolor ligger i attraktiva bostadsområden, och de tar emot elever i åk F-9. Skola A ligger utanför en större stad och skola B centralt i en större stad. Under studien får jag intrycket av att det råder en familjär stämning på skolorna, där elever och lärare tycks trivas. Eleverna på skolorna föreföll alla ha svenska som modersmål och de har

alla föräldrar som gjort aktiva skolval för att deras barn skulle kunna antas till den aktuella skolan.

På skola A utgjordes klassen av elever i åk 5 och på skola B av elever i åk 3. Jag videofilmade totalt 17 danslektioner, 11 lektioner om ca 60 minuter på skola A och 6 lektioner om 40 minuter på skola B. Att antalet lektioner varierar beror på att skola A förlade sina danslektioner lite tätare, ca 1–2 lektioner/vecka. Vid två tillfällen skedde undervisningen i halvklass. Skola B startade sin dansundervisning senare på terminen och hade en lektion per vecka. Ett par lektioner föll dock bort på grund av studie- och friluftsdagar.

Eftersom dans inte är ett obligatoriskt ämne i skolan så har inte alla skolor dansundervisning under ledning av högskoleutbildade danspedagoger eller danslärare. Därför fick jag söka aktivt efter skolor som arbetade med dans kontinuerligt. Danskonsulenter i olika regioner ombads hjälpa till att finna skolor som kunde vara aktuella för denna studie. Jag undersökte också via NCFF (Nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och unga) och Institutet Dans i skolan vilka skolor de kände till som regelbundet arbetade med dans.

Ett antal skolor där man arbetade med dans, antingen på kontinuerlig basis eller i mer omfattande projekt identifierades. Rektorerna kontaktades inledningsvis för att undersöka om skolorna var intresserad av att ingå i studien. Jag började med ett telefonsamtal och om responsen var positiv skickades ett informationsbrev ut via e-post till rektor och lärare (bilaga 1–2). Några skolor hade av olika skäl inte möjlighet att medverka, men två skolor visade sig mycket positiva till att delta.

När rektorerna och lärarna gett sitt skriftliga medgivande via e-post, bad jag om hjälp med att informera elever och föräldrar om studien. Ett informationsbrev (bilaga 3–4), delades ut till samtliga elever och vårdnads-havare av klasslärarna. I dialog med lärarna diskuterades också praktiska för-utsättningar och jag förhörde mig om intentionen med dansundervisningen. Jag informerade också om studien vid ett föräldramöte på skola A. På föräldramötet var olika lärare involverade för att informera om sina ämnen, så även danspedagogen Sara. Hon hade vid studiens genomförande en dans-pedagogutbildning bakom sig med inriktning mot barndans och folkdans. Hon hade arbetat flera år vid skolan, och undervisade i olika genrer, enligt ett upplägg som skolans lärarlag i dans tillsammans utformat. Några föräldrar hade synpunkter på föregående termins dansundervisning. De menade att eleverna inte upplevde denna som lustfylld och förslag om att arbeta med Michael Jacksons dans och musik framfördes. Tanken var att eleverna i olika

årskurser skulle ges möjlighet att möta olika genrer, vilket Sara informerade om vid föräldramötet. När jag informerade om studien var alla elevers för-äldrar representerade med ett undantag.

När väl studien påbörjades samtalade jag, dansläraren och eleverna om studiens syfte och därmed upprepades den information som eleverna fått skriftligt. Eleverna var vana vid att bli filmade i dansundervisningen sedan tidigare, och de allra flesta tycktes bekväma med det. Samtidigt är det angeläget att lyfta fram att kamerans och min närvaro sannolikt ändå kan ha påverkat hur eleverna agerat. Exempelvis är det rimligt att anta att några elever haft en tendens att ”spela över” medan andra ”skärpt till sig”. Några elever utmärkte sig genom att vinka och gestikulera mot kameran.

Rummet där eleverna dansade användes även för drama och musik-undervisning. I rummet, som låg i suterräng, fanns musikanläggning, stora speglar som täckte en vägg och ett podium med olika instrument. Under danslektionerna satt jag i ett hörn i främre delen av rummet med min ka-mera, alldeles framför spegeln eller på podiet längre bak. Vidvinkelobjektivet tog bara upp en begränsad del av utrymmet, så mycket försiggick som inte syns i det filmade materialet.

På skola B hade jag inledningsvis kontakt med de två klasslärarna, men danspedagogen Sonja tog snabbt över korrespondensen. Hon var mycket en-gagerad i studiens genomförande och hennes insatser kan ses som avgörande för att studien kunde genomföras på skolan. Sonja, som var timanställd på skolan, hade lång erfarenhet av att undervisa i dans och ett stort intresse för pedagogiska frågor. Under studiens gång fortbildade hon sig inom pe-dagogik, och hon fortbildade också skolpersonal i dansmetodik. Hon var scenkonstnärligt aktiv som artist och väl förtrogen med modern danskonst.

När jag träffade klass 3, hade höstterminen nyss startat, och de skulle ha dans med Sonja för första gången. Eleverna var inte vana vid kontinuerlig dansundervisning under ledning av danspedagog, men de hade mött dans i projektform. Sonja hade de i förbifarten stiftat bekantskap med då hon fanns på skolan i lite olika roller, men nu möttes de i formell dansundervisning för första gången.

Idrottssalen var ca 10 x 20 m, alltså en liten idrottssal, men ändå ett stort rum för dans. Längs väggarna hängde ribbstolar och i taket fanns lia-ner, ringar och bommar. På golvet syntes linjer i olika färger. Detta var ett rum avsett för fysisk aktivitet, för sport och kroppslig träning. Eleverna tycktes känna sig hemma i miljön, och deras klasslärare fanns med i perife-rin från och till. Eleverna och jag hade inte träffats tidigare och eleverna tog

ingen större notis om mig, där jag satt i ett hörn med min kamera uppriggad på stativ.

När Sonja samlat eleverna och introducerat sig själv och dansen, fick jag möjlighet att presentera mig, min utrustning och mitt syfte med besöket på skolan. Eleverna tycktes redan införstådda med varför jag var där och ingen ställde några frågor. De satt relativt långt ifrån mig, i rummets mitt, så den fysiska distansen till mig och kameran kan ha bidragit till att avdra-matisera min och kamerans närvaro i rummet. I kommande lektioner, när eleverna rörde sig i närheten av kameran, blev det dock uppenbart att elev-erna var medvetna om kameran då de gjorde grimaser, poser och handgester framför linsen.

I föreliggande kapitel kommer empiriska sekvenser som illustrerar komplexiteten i sammanfogandet av barn, dans, skola och de villkor detta får för elevers dansande och subjektskapande att lyftas fram. Empiriskt grun-dande tematiseringar utgör en struktur inom vilken exempel från de bägge skolorna synliggörs. Jag har således valt att inte redogöra för respektive skola separat, då de inte studeras som diskursiva praktiker, utan snarare riktas ljuset mot de tendenser till normbrytande och normbevarande som generellt träder fram.