Krav på tillstånd att använda radiosändare

Förslag: Bestämmelserna om krav på tillstånd för att använda radiosän- dare och om undantag från tillståndsplikten ska föras över till den nya lagen.

Bedömning: Föreskrifter om undantag från tillståndsplikt bör med- delas med beaktande av frekvensbands särskilda egenskaper och behovet av att hindra skadlig störning, att skapa förutsättningar för delad använd- ning, att säkerställa kommunikationers eller tjänsters tekniska kvalitet, att säkerställa en effektiv användning av radiofrekvenser och att tillgodo- se mål inom sektorn för elektronisk kommunikation eller andra mål av allmänt intresse.

Skälen för förslaget och bedömningen

Grundläggande principer för förvaltningen av radiofrekvenser

I artikel 45.1 i EU-direktivet finns grundläggande regler och principer för förvaltningen av radiofrekvenser för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Eftersom radiospektrum är en kollektiv nyttighet av stort socialt, ekonomiskt och kulturellt intresse ska medlemsstaterna säkerställa en ändamålsenlig och effektiv användning av radiofrekvenser. Fördelning av frekvensband och utfärdande av allmänna auktorisationer för och beviljande av individuella rättigheter till radiospektrum för elek- troniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ska grundas på objektiva, transparenta, konkurrensfrämjande, icke-diskriminerande och proportionella kriterier. Medlemsstaterna ska vidare ta hänsyn till gällande internationella avtal på frekvensområdet.

Dessa principer och målsättningar för frekvensförvaltningen motsvarar i sak artikel 9.1 i ramdirektivet. Det har endast klargjorts att bestämmelsen även omfattar elektroniska kommunikationsnät och att förvaltningen av radiospektrum ska vara konkurrensfrämjande. Även av artikel 52.1 i EU- direktivet följer att beslutsfattande som rör tillstånd att använda radio- sändare ska främja effektiv konkurrens och undvika konkurrenssnedvrid- ningar.

Enligt 1 kap. 1 § LEK ska lagens grundläggande syften uppnås bl.a. genom att konkurrensen främjas, se avsnitt 6. Det gäller bl.a. vid utformningen av urvalsförfaranden i samband med tillståndsprövning efter allmän inbjudan till ansökan, jfr prop. 2009/10:193 s. 59. I förarbetena till LEK betonas sam- hällets intresse av ett effektivt resursutnyttjande samt vikten av öppenhet och konkurrens vid tillståndsgivning och fördelning av radiofrekvenser (se prop. 2002/03:110 s. 135 f. och prop. 2009/10:193 s. 59 och 64). Även vid prövning av om en överlåtelse eller uthyrning av tillstånd ska medges ska konkurrenshänsyn tas, se 3 kap. 23 § LEK. Vidare anges i 4 § förordningen (2007:951) med instruktion för Post- och telestyrelsen att myndigheten

132

bl.a. har till uppgift att svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt, att främja en effektiv konkurrens och att upprätta och offentliggöra planer för frekvens- fördelning till ledning för radioanvändningen samt offentliggöra information av allmänt intresse om rättigheter, villkor, förfaranden och avgifter som rör radiospektrumanvändningen.

Nuvarande frekvensförvaltning och tillståndsgivning bedöms uppfylla de målsättningar som framgår av artiklarna 45.1 och 52.1 i EU-direktivet. Att frekvensförvaltningen ska respektera internationella avtal följer av inter- nationell rätt och är en självklarhet för frekvensförvaltande myndigheter.

Tillståndsplikt och undantag från tillståndsplikten

Artikel 46 i EU-direktivet behandlar auktorisation av användning av radio- frekvenser. Med auktorisation avses såväl individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser, dvs. tillstånd att använda radiosändare, som allmän auktori- sation, dvs. undantag från tillståndsplikt.

I punkt 1 i artikeln finns mål och principer för tillståndsgivningen. Som huvudregel ska medlemsstaterna tillämpa undantag från tillståndsplikt. Tillstånd för att använda radiosändare får endast krävas när det är nödvän- digt för att uppnå en effektiv spektrumanvändning. Detta överensstämmer i huvudsak med principen enligt artikel 5.1 i auktorisationsdirektivet om att undantag från tillståndsplikt ska vara huvudregel och att tillståndsplikt endast ska tillämpas vid behov.

Enligt 3 kap. 1 § LEK krävs det tillstånd för att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda radiosändare. Ett till- stånd att använda radiosändare ska avse rätt att använda en viss radiosändare (sändartillstånd) eller att använda radiosändare inom ett visst frekvens- utrymme (blocktillstånd). Det finns dock flera undantag från tillståndsplikten.

Enligt 3 kap. 2 § LEK gäller att om användningen av frekvensutrymme samt villkoren och förfarandet för beviljande av tillstånd att använda radio- sändare har harmoniserats i enlighet med internationella avtal som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ska den som har beviljats sådant till- stånd anses ha tillstånd enligt 1 §. Internationell harmonisering av tilldel- ning av radiofrekvenser regleras i artikel 36 i EU-direktivet, som i sak mot- svarar artikel 8 i auktorisationsdirektivet. Direktivsbestämmelserna tar sikte på två olika fall av internationell harmonisering (se prop. 2002/03:110 s. 137 f., 149 f., 364 och 370). I 3 kap. 2 § LEK regleras det fallet att de företag som ska få tillgång till radiofrekvenser utses enligt ett helt harmo- niserat förfarande i enlighet med internationella avtal eller EU-rättsliga bestämmelser. Avsikten är då att uppnå en s.k. one stop shop, där företag kan tilldelas frekvensutrymme direkt på internationell nivå, utan att tillstånd behöver sökas i flera olika stater. Detta kan bli aktuellt främst när det är fråga om tjänster som till sin natur är gränsöverskridande, t.ex. mobila satellit- tjänster. För detta fall anges att den som har fått ett sådant tillstånd ska anses ha tillstånd enligt lagen. Det andra fallet är att endast harmoniserade villkor för användning av radiofrekvenser bestäms, t.ex. i beslut som antas med stöd av radiospektrumbeslutet. Tillståndsgivningen sker då nationellt. Denna situation behandlas i avsnitt 12.4.2.

133 Av 3 kap. 3 § LEK framgår att Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, För-

svarsmakten, Försvarets radioanstalt och, för viss verksamhet, Försvarets materielverk inte behöver tillstånd, utan i stället tilldelas frekvenser i sär- skild ordning och oberoende av sådana förutsättningar som anges i 3 kap. 6 § LEK (jfr avsnitt 12.3.2).

Vidare finns det i 3 kap. 4 § LEK en generell rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om un- dantag från tillståndsplikten. Syftet med detta är att kunna ha en rationell tillståndshantering, se prop. 2002/03:110 s. 133. Omfattande sådana före- skrifter finns för närvarande i PTS föreskrifter (PTSFS 2018:3) om undan- tag från tillståndsplikt för användning av vissa radiosändare. Den som är undantagen från tillståndsplikt enligt dessa föreskrifter ska enligt 3 kap. 5 § LEK anses ha tillstånd vid tillämpningen av lagen

Den nuvarande ordningen enligt LEK att användning av radiosändare som utgångspunkt kräver tillstånd, men att viss radioanvändning undantas från tillståndsplikt direkt i lagen och att PTS får meddela föreskrifter om ytterligare undantag har ansetts vara förenlig med auktorisationsdirektivet (se prop. 2002/03:110 s. 132 och Ds 2010:19 s. 78 f.). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. De grundläggande reglerna om tillstånd att använda radiosändare respektive undantag från tillståndsplikten i 3 kap. 1–5 §§ LEK bör därför föras över till den nya lagen.

I betänkandet Frekvenser i samhällets tjänst (SOU 2018:92) lämnas förslag som syftar till bl.a. samhällsekonomisk effektivitet i spektrumförvaltningen och till att stärka vissa försvars- och säkerhetsmyndigheters ställning vid tilldelning av radiofrekvenser. Se vidare avsnitt 12.1.

Vad som ska beaktas vid överväganden om undantag från tillståndsplikten

Enligt artikel 46.1 i EU-direktivet ska vissa kriterier beaktas vid bedömning- en av om det ska gälla tillståndsplikt eller inte i olika frekvensband. Hit hör frekvensbands särskilda egenskaper och behovet av att hindra skadlig störning, skapa förutsättningar för delad användning, säkerställa kommu- nikationers eller tjänsters tekniska kvalitet, uppfylla mål av allmänt intresse och säkerställa en effektiv användning av radiofrekvenser. Medlemsstaterna ska även överväga att tillämpa kombinationer av enskilda tillstånd och un- dantag från tillståndsplikt. Beroende på förutsättningarna i det enskilda fallet kan det vara mest ändamålsenligt med undantag från tillståndsplikten, medan det i andra fall är lämpligast med tillståndsplikt. Syftet med direktivs- bestämmelsen är att bidra till en så flexibel tillgång till och användning av radiofrekvenser som möjligt för att kunna möta den ökande efterfrågan på frekvensutrymme för olika ändamål.

Inom ramen för sitt uppdrag att svara för att möjligheterna till radiokom- munikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt ser PTS regelbundet över och uppdaterar föreskrifterna om undantag från till- ståndsplikt. Arbetet med utformningen av undantagsföreskrifterna grundas redan i dag på sådana faktorer som anges i artikel 46.1. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet bör det dock framgå att undantags- föreskrifter ska meddelas på basis av sådana faktorer. Bestämmelser om detta bör meddelas i förordning med stöd av bemyndigandet att meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten.

134