Allmänna bestämmelser
Genom LEK genomförs i huvudsak den EU-rättsliga regleringen på området för elektronisk kommunikation.
Lagens syfte är att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte när det gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet (1 kap. 1 §). Syftet ska uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella harmoniseringen främjas. Samhällsomfattande tjänster ska dock alltid finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga priser. Vid lagens tillämpning ska särskilt beaktas elektro- niska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informations- frihet.
Åtgärder som vidtas med stöd av lagen får inte vara mer ingripande än som framstår som rimligt och de ska vara proportionella med hänsyn till lagens syfte och de övriga intressen som lagen ska skydda (1 kap. 2 §).
Lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning (1 kap. 4 §). Lagen är inte tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster. Bestämmelserna i lagen ersätter inte föreskrifter om prövning enligt annan lag (1 kap. 5 §).
Vid all tillämpning av lagen bör det hållas i minnet att det av allmänna rättsgrundsatser följer att i den utsträckning det uppstår en konflikt mellan bestämmelserna i LEK och bestämmelser i YGL eller någon annan grund- lag, så har de senare företräde (jfr 11 kap. 14 § och 12 kap. 10 § RF och prop. 2002/03:110 s. 121 och 356).
Anmälan
Allmänna kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster får endast tillhandahållas efter anmälan till tillsynsmyndigheten (2 kap. 1 §). Verksamhet som enbart består i att överföra signaler via tråd för utsändning till allmänheten av program som avses i 1 kap. 2 § YGL behöver dock inte anmälas (2 kap. 2 §).
103 Rätt att använda radiofrekvenser och nummer
Som huvudregel krävs det tillstånd för att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en radiosändare. Kravet på till- stånd gäller inte för Polisen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och viss verksamhet hos Försvarets materielverk. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten (3 kap. 1–5 §§).
Tillstånd ska som huvudregel meddelas om vissa förutsättningar är upp- fyllda (3 kap. 6 §). Om antalet tillstånd inom ett frekvensutrymme behöver begränsas finns det dock särskilda regler om hur prövningen ska gå till (3 kap. 7 och 8 §§). Tillstånd får förenas med villkor och gäller för en be- stämd tid, som i vissa fall kan förlängas (3 kap. 11–12 b §§).
Om det uppkommer otillåten skadlig störning, ska tillståndshavaren omedelbart se till att störningen upphör eller minskar (3 kap. 13 §).
Tillstånd eller del av tillstånd att använda radiosändare får i vissa fall överlåtas eller hyras ut (3 kap. 23 och 24 §§).
I fråga om nummer fastställs nationella nummerplaner som ska följas av den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig eller tillhanda- håller elektroniska kommunikationstjänster i samtrafik med den som bedriver sådan verksamhet (3 kap. 15, 16 och 18 §§). Nummer ur en nationell nummer- plan får användas endast efter tillstånd (3 kap. 19 §). Tillstånden får förenas med villkor (3 kap. 21 §). Ett tillstånd får i vissa fall överlåtas (3 kap. 23 §). Samtrafik och andra former av tillträde
En operatör av ett allmänt kommunikationsnät är skyldig att förhandla om samtrafik, dvs. fysisk och logisk sammankoppling av allmänna kommuni- kationsnät för att göra det möjligt för användare att kommunicera med varandra eller få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten, med den som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elek- troniska kommunikationstjänster (4 kap. 1 §).
Den som kontrollerar tillträde till slutanvändare får förpliktas att mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra (4 kap. 3 §).
En operatör som har ett betydande inflytande på en viss marknad kan åläggas en eller flera särskilda skyldigheter. Sådana skyldigheter kan bl.a. innebära att uppfylla rimliga krav på tillträde, att offentliggöra referens- erbjudanden, att tillämpa icke-diskriminerande villkor i sin verksamhet eller att särredovisa och rapportera specificerad verksamhet med anknyt- ning till samtrafik och andra former av tillträde. Förpliktelserna ska syfta till att skapa effektiv konkurrens (4 kap. 5–12 §§).
Operatörer med betydande inflytande på en viss marknad får också åläggas att organisatoriskt separera förvaltning, drift och tillhandahållande av nät, s.k. funktionell separation. En operatör kan frivilligt åta sig en sådan för- pliktelse. Ett sådant åtagande likställs med en skyldighet (4 kap. 12 a–c §§).
Operatörer med betydande inflytande på en viss marknad får även i andra fall än som anges i lagen åläggas en skyldighet om tillträde, om det finns synnerliga skäl för det och åtgärden godkänns av Europeiska kommissionen (4 kap. 4 §).
104
Även andra operatörer än de som har betydande inflytande på en viss marknad får i vissa fall förpliktas att mot marknadsmässig ersättning till- handahålla sökanden samlokalisering eller andra möjligheter till gemen- samt utnyttjande av egendom eller annat (4 kap. 14 §).
En operatör, eller någon som äger ledningar i ett allmänt kommunika- tionsnät som operatören råder över, får under vissa förutsättningar förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla gemensamt utnyttjande av ledningarna i en byggnad eller fram till första utlopps- eller förgrenings- stället (4 kap. 13 a §). Vidare ska den som äger eller annars råder över fysisk infrastruktur för elektronisk kommunikation i en byggnad uppfylla rimliga krav på tillträde till infrastrukturen för anläggning av ett elektroniskt kom- munikationsnät med hög kapacitet (4 kap. 13 b §).
Tjänster till slutanvändare
Lagen innehåller bestämmelser om vilka tjänster som ska finnas tillgäng- liga för alla, s.k. samhällsomfattande tjänster. Den som bedöms lämplig för det får bl.a. förpliktas att till överkomligt pris uppfylla rimliga krav på anslutning till det allmänna telefonnätet eller på tillgång till allmänt till- gängliga telefonitjänster till en fast nätanslutningspunkt i stadigvarande bo- stad eller fast verksamhetsställe åt var och en som begär det (5 kap. 1 och 2 §§).
I lagen anges vilka allmänna skyldigheter den som tillhandahåller all- männa kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommu- nikationstjänster har, bl.a. när det gäller god funktion och teknisk säkerhet, förmedling av nödsamtal och meddelanden av vikt för allmänheten, funk- tionshindrades behov av särskilda tjänster, kontroll av telefonikostnader och skydd mot obehöriga eller andra oönskade uppringningar och över- lämnande av telefonnummer vid byte av tjänstetillhandahållare (5 kap. 6 a–11 §§).
Vidare regleras vilka särskilda rättigheter abonnenter har när det gäller avtalsinnehåll, avtalstider och uppsägningstider, insyn i priser, taxor och villkor, tillgång till information och åtgärder vid utebliven betalning (5 kap. 15–19 §§).
Integritetsskydd
Enligt lagen ska det finnas ett grundskydd för behandling av uppgifter. Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunika- tionstjänst ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att behandlade uppgifter skyddas. Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikations- nät ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta skydd i nätet. Åtgärderna ska vara ägnade att säkerställa en säkerhetsnivå som, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaderna för att genomföra åtgärderna, är anpassad till risken för integritetsintrång (6 kap. 3 §).
Lagen innehåller vidare bestämmelser om behandling av trafikuppgifter, om lokaliseringsuppgifter som inte är trafikuppgifter och om uppgifter om abonnemang (6 kap. 9–10 b §).
Det finns också bestämmelser om rätt till ospecificerade räkningar, om nummerpresentation, om automatisk vidarekoppling och om abonnentför- teckningar (6 kap. 12–15 §).
105 I 6 kap. finns även bestämmelser om lagring och annan behandling av
trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål, förbud mot avlyssning, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och tystnadsplikt (6 kap. 16 a–24 §§).
Tillsyn
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet som om- fattas av lagen att tillhandahålla myndigheten upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av betalning av avgift och för att de allmänna skyldigheter som gäller enligt lagen och de villkor och skyldigheter som meddelats med stöd av denna ska följas (7 kap. 3 §). För det fall någon inte följer lagen eller de beslut om skyldigheter eller villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen finns det möjlighet att besluta om förelägganden och förbud och om återkallelse av tillstånd eller ändring av tillståndsvillkor eller frekvenstilldelning (7 kap. 4–9 §§).
För lösning av vissa tvister enligt lagen finns ett särskilt tvistlösnings- förfarande (7 kap. 10–13 §§).
Det finns också bestämmelser om skadeståndsskyldighet för ett företag med betydande inflytande som inte följer beslut om särskilda skyldigheter och för företag som dröjer med överlämnande av nummer vid byte av tjänste- tillhandahållare (7 kap. 13 a och b §§).
Prövning av ärenden
Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen ska på begäran till- handahålla upplysningar och handlingar som behövs för vissa uppräknade ändamål, bl.a. marknadsanalyser och beslut om särskilda skyldigheter (8 kap. 1 §).
För ärenden om tillstånd att använda radiosändare eller nummer gäller särskilda handläggningstider (8 kap. 2 och 3 §§).
Det anges vidare hur tillsynsmyndigheten ska gå till väga vid marknads- analyser och när myndigheten fastställer vilka företag som har betydande inflytande på en marknad (8 kap. 5–7 §§).
Vissa beslut enligt lagen ska föregås av särskilda samrådsförfaranden (8 kap. 8–14 a §§).
Tillsynsmyndighetens verksamhet enligt lagen finansieras med avgifter (8 kap. 17 och 18 §§).
Myndighetsbeslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdom- stol med den begränsningen att kammarrätten är sista instans (8 kap. 19 §). Det gäller särskilda regler om handläggningen i domstol och om domsto- larnas sammansättning i mål som rör beslut om särskilda skyldigheter enligt lagen och tillsyns- och tvistlösningsärenden som har samband med sådana beslut (8 kap. 23–28 §§).