12.3 Rätt att använda radiosändare
12.3.2 Tillståndsprövning
Förslag: En tillståndsansökan ska kunna avslås om radioanvändningen kommer att ta i anspråk frekvensutrymme för vilket radioanvändningen har harmoniserats för annan användning. Bestämmelserna i övrigt om prövning av ansökningar om tillstånd att använda radiosändare ska föras över till den nya lagen.
Om tillståndsprövningen inom ett visst frekvensutrymme bör beviljas efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan, ska tillstånd endast få beviljas efter ett sådant förfarande.
Skälen för förslaget
I artikel 48.1–3 i EU-direktivet finns grundläggande bestämmelser om hur tillståndsgivningen ska gå till. Bestämmelserna motsvarar i sak artikel 5.2 första och andra styckena i auktorisationsdirektivet. Tillstånd som avser tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunika- tionstjänster ska beviljas på begäran och genom öppna, objektiva, transpa- renta, icke-diskriminerande och proportionella förfaranden med god insyn. Kravet på öppna förfaranden får dock frångås när tillstånd meddelas för innehållstjänster för radio eller tv. Enligt artikel 48.5 ska det vid tillstånds- givning anges om ett tillstånd kan överlåtas eller hyras ut och på vilka villkor detta kan ske.
Enligt 3 kap. 6 § LEK ska tillstånd att använda radiosändare beviljas om ett antal förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar är att
1. det kan antas att radiofrekvenserna kommer att användas på ett sådant sätt att risk för otillåten skadlig störning inte uppkommer,
2. radioanvändningen utgör en effektiv användning av frekvensutrymmet, 3. det kan antas att radioanvändningen inte kommer att hindra sådan radio- kommunikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbild- ningen,
4. radioanvändningen inte kommer att ta i anspråk frekvensutrymme som behövs för att upprätthålla en rimlig beredskap för utveckling av befintliga och nya radioanvändningar eller frekvensutrymme för vilket radioanvänd- ningen har harmoniserats i enlighet med internationella avtal som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
5. det kan antas att radioanvändningen inte kommer att inkräkta på det frekvensutrymme som behövs för verksamhet som avses i 3 §, och
6. det inte med hänsyn till att sökanden tidigare har fått tillstånd åter- kallat eller något annat liknande förhållande finns skälig anledning att anta att radioanvändningen kommer att ske i strid med tillståndsvillkoren.
Tillstånd att använda radiosändare för utsändningar som kräver tillstånd enligt annan lag eller enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast om sådant tillstånd finns. Vidare är det en förutsättning för ett sändartillstånd att radiosändaren, tillsammans med avsedd radiomot- tagare, är så beskaffad i tekniskt hänseende att den uppfyller rimliga krav på en effektiv frekvensanvändning och på möjligheten att verka i den miljö som den är avsedd för.
135 Det anges för närvarande direkt i lag att tillstånd får överlåtas och hyras
ut och på vilka villkor detta ska ske, se 3 kap. 23 och 24 §§. Dessa bestäm- melser förs över till den nya lagen, se avsnitt 12.7.
De nu redovisade bestämmelserna bedöms uppfylla kraven i artikel 48.1–3 och 48.5 i EU-direktivet. Bestämmelserna i 3 kap. 6 § LEK bör i huvudsak föras över till den nya lagen.
När det gäller 3 kap. 6 § första stycket 4 LEK bedöms avsikten vara att en ansökan om tillstånd att använda radiosändare i harmoniserat frekvens- utrymme ska vara förenlig med den harmoniserade användningen för att tillstånd ska kunna meddelas. Det bör därför tydliggöras i den nya lagen att ansökan kan avslås i de fall ansökan avser en annan användning än den harmoniserade användningen.
Om tillståndsprövningen bör ske efter allmän inbjudan till ansökan ska tillstånd endast få meddelas efter ett sådant förfarande
Den positiva inriktning som 3 kap. 6 § LEK uttrycker, dvs. att tillstånd ska meddelas om förutsättningarna är uppfyllda, kan inte alltid upprätthållas. Om efterfrågan på radiofrekvenser i ett visst frekvensutrymme överstiger tillgången är det inte tillfredsställande vare sig från konkurrenssynpunkt eller med hänsyn till intresset av högsta möjliga frekvenseffektivitet att den som ansöker först blir den som får tillstånd. För att hantera tillstånds- givningen i sådana situationer har det införts bestämmelser i 3 kap. 7 och 8 §§ LEK om att vilka som ska få tillstånd då bestäms efter ett urvalsför- farande efter en allmän inbjudan till ansökan om ett begränsat antal till- stånd (se prop. 1997/98:167 s. 10 f., prop. 2002/03:110 s. 138 f. och prop. 2009/10:193 s. 62 f.).
När det finns anledning att fördela tillstånd i ett visst frekvensutrymme efter allmän inbjudan till ansökan bör inte en separat ansökan om tillstånd i detta frekvensutrymme beviljas. Det har förutsatts att en ansökan i vissa fall skulle kunna avslås med hänvisning till att användningen inte innebär en effektiv användning av frekvensutrymmet eftersom frekvensutrymmet i en överblickbar framtid behövs för annan radioanvändning (se prop. 2002/03:110 s. 136). Om antalet tillstånd har begränsats enligt 3 kap. 7 § LEK, följer av 3 kap. 8 § att prövningen normalt ska ske efter allmän in- bjudan till ansökan. Om en ansökan skulle komma in före ett beslut om begränsning av antalet tillstånd och ansökan avser den framtida radio- användningen, eller om användningen av något annat skäl skulle anses upp- fylla kravet på effektiv radioanvändning, framgår det dock inte klart att det finns stöd för att i stället för att genast bevilja ansökan genomföra ett förfa- rande med allmän inbjudan till ansökan så att fler intressenter kan konkurrera om tillstånd. Ett uttryckligt sådant stöd bör införas. Det bör framgå av lagen att om tillståndsprövningen inom ett visst frekvensutrymme bör ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan, ska tillstånd få beviljas endast efter ett sådant förfarande.
136