Förslag: Den som tillhandahåller ett allmänt elektroniskt kommunika- tionsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska inte få begränsa slutanvändares möjligheter att ansluta terminalut- rustning till trådlösa lokala nät eller att erbjuda andra slutanvändare anslutning till trådlösa lokala nät. Uttrycket trådlösa lokala nät ska defini- eras i lagen.
Skälen för förslaget
Allmänt om trådlösa lokala nät
I artikel 56 i EU-direktivet finns nya bestämmelser om tillgång till trådlösa lokala nät (Radio Local Area Networks, RLAN). Med trådlösa lokala nät avses trådlösa kommunikationssystem med låg effekt och kort räckvidd, med låg risk för störningar på andra sådana system som utnyttjas av andra användare i omedelbar närhet av systemet, och vilka på icke-exklusiv grund använder harmoniserat frekvensutrymme.
Det är alltså fråga om utrustning för radiokommunikation som ger an- vändarna möjlighet att trådlöst ansluta till internet inom utrustningens räckvidd. I allmänhet köper slutanvändare själva RLAN-utrustning och sätter upp i sina hem eller lokaler. RLAN-utrustningen behöver dock an- slutas till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät för att kunna ge till- gång till internet. Beteckningen WiFi används ofta för vanlig RLAN- teknik i konsumentledet. Användning av RLAN är numera mycket vanligt, både i bostäder och lokaler. Det förekommer även att grupper av användare
159 ”syndikerar” sina RLAN så att varje användare ges tillgång till alla andra
användares RLAN-utrustningar. Ett exempel på ett sådant initiativ på global nivå är Fon (fon.com).
Frekvensbanden 2400–2483,5 MHz, 5150–5350 MHz och 5470–5725 MHz har harmoniserats för användning av RLAN inom EU genom kom- missionens beslut 2006/771/EG av den 9 november 2006 om harmoni- sering av radiospektrum för användning av kortdistansutrustning och kom- missionens beslut 2005/513/EG av den 11 juli 2005 om harmoniserad an- vändning av radiospektrum i frekvensbandet 5 GHz för införande av Wire- less Access Systems med Radio Local Area Networks (WAS/RLANs). Av PTS föreskrifter (PTSFS 2018:3) om undantag från tillståndsplikt för an- vändning av vissa radiosändare följer att användning av RLAN inom dessa frekvensband är undantagna från tillståndsplikt om radioanvändningen sker på de harmoniserade villkoren.
Tillhandahållande av tillgång till trådlösa lokala nät
Enligt artikel 56.1 första stycket i EU-direktivet ska behöriga myndigheter tillåta tillhandahållande av tillgång till ett allmänt elektroniskt kommuni- kationsnät via RLAN. I andra stycket anges att om tillhandahållandet inte är en del av en ekonomisk verksamhet eller är en sidotjänst till en ekonomisk verksamhet eller en allmännyttig tjänst, ska företag, offentliga myndig- heter eller slutanvändare som tillhandahåller sådan tillgång inte omfattas av systemet med allmän auktorisation eller av direktivets bestämmelser om slutanvändares rättigheter när det gäller nummer och om skyldigheter att sammankoppla nät.
Användning av RLAN-utrustning för tillhandahållande av trådlös an- slutning till internet är undantagen från kravet på tillstånd för att använda radiosändare när användningen sker på harmoniserade villkor. LEK:s be- stämmelser om krav på tillstånd att använda radiosändare och om undantag från tillståndsplikten ska i huvudsak föras över till den nya lagen, se avsnitt 12.2. Kravet i artikel 56.1 i EU-direktivet på att RLAN-utrustning ska få användas i Sverige är därmed uppfyllt.
Av 2 kap. 1 § LEK följer att allmänna kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning och allmänt tillgängliga elek- troniska kommunikationstjänster endast får tillhandahållas efter anmälan. Enligt praxis omfattas inte tillhandahållande av RLAN av anmälningskravet om tillhandahållandet är en sidotjänst till annan verksamhet, eftersom tjänsten då inte är allmänt tillgänglig. Typiska exempel på när tillhandahållande av RLAN sker som en sådan sidotjänst är när kaféer eller hotell erbjuder kunder- na internetanslutning via RLAN i sina lokaler. Bestämmelserna om anmälan i 2 kap. LEK ska i huvudsak föras över till den nya lagen, se avsnitt 8.1. Tillhandahållande av RLAN i annat än ekonomisk verksamhet eller som sidotjänst till annan verksamhet kommer därmed inte heller enligt den nya lagen att omfattas av anmälningskravet. Det gäller även bestämmelserna i den nya lagen om slutanvändares rättigheter samt skyldigheter att samman- koppla nät och att följa fastställda nummerplaner, eftersom dessa bestäm- melser endast gäller allmänna nät och allmänt tillgängliga tjänster. Några ytterligare åtgärder för att genomföra artikel 56.1 bedöms inte behövas.
160
Tillhandahållarens ansvar för överförd information
I artikel 56.2 i EU-direktivet anges att artikel 12 i e-handelsdirektivet ska tillämpas. Artikel 12 i e-handelsdirektivet genomförs genom 16 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (se prop. 2001/02:150 s. 87 f. och 120). Där anges att en tjänsteleverantör som överför information som har lämnats av en tjänstemottagare i ett kom- munikationsnät, eller som tillhandahåller tillgång till ett sådant nät, inte på grund av innehållet i informationen ska vara skyldig att ersätta skada eller betala sanktionsavgift. Detta gäller under förutsättning att leverantören inte initierar överföringen, väljer ut mottagaren av informationen, eller väljer ut eller ändrar informationen. Överföringen och tillhandahållandet omfattar även sådan automatisk, mellanliggande och tillfällig lagring av information som sker endast för att utföra överföringen, under förutsättning att informa- tionen inte lagras längre än vad som rimligen krävs för överföringen.
Syftet med regleringen är att se till att aktörer som endast tillhandahåller vidarebefordran av information, s.k. mere conduit, inte ska ansvara för an- vändarnas agerande. En sådan situation är när en slutanvändare av ett elek- troniskt kommunikationsnät vidtar olagliga åtgärder, t.ex. otillåten fildel- ning av upphovsrättsskyddat material (se dom McFadden, C-484/14, EU:C:2016:689).
Bestämmelserna i 16 § lagen om elektronisk handel och andra informa- tionssamhällets tjänster gäller även vid tillhandahållande av tillgång till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät via RLAN. Det bedöms därmed inte behövas någon ytterligare åtgärd för att genomföra artikel 56.2 i EU- direktivet.
Möjligheten att ge allmänheten tillgång till trådlösa lokala nät
Enligt artikel 56.3 i EU-direktivet får behöriga myndigheter inte hindra den som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster från att ge allmänheten tillgång till sina nät via RLAN, t.ex. i en slutanvändares lokaler, under förutsättning att tillämpliga villkor för allmän auktorisation uppfylls och slutanvändaren godkänner detta i förväg. Det finns inte några bestämmelser i svensk rätt som innebär att en myndighet kan hindra den som tillhanda- håller sådana nät eller tjänster från att ge allmänheten tillgång till sina nät via RLAN. Det bedöms därför inte behövas några åtgärder för att genomföra artikel 56.3.
Slutanvändares användning av trådlösa lokala nät
I artikel 56.4 i EU-direktivet finns bestämmelser som syftar till att genom delning av RLAN-anslutningar kunna öka antalet tillgängliga accesspunkter och därmed den trådlösa datakapaciteten. Behöriga myndigheter ska säker- ställa att den som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikations- nät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster inte en- sidigt begränsar eller hindrar slutanvändare från användning av RLAN i två olika situationer.
Den första situationen avser att slutanvändare efter eget val ska få använda RLAN som tillhandahålls av tredje part. Det är alltså inte tillåtet för den som
161 tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt till-
gängliga elektroniska kommunikationstjänster att begränsa slutanvändares rätt att ansluta sig till tredje parts RLAN-utrustningar.
Den andra situationen avser att slutanvändare ska få tillåta att andra slut- användare får tillgång till allmänna elektroniska kommunikationsnät via RLAN. Detta omfattar även tredje parters initiativ som förenar olika slut- användares RLAN och gör dem allmänt tillgängliga. Det är alltså inte tillåtet att begränsa slutkunders rätt att ”syndikera” RLAN-utrustning så att även andra användare kan ansluta sig genom utrustningen.
Det saknas bestämmelser i svensk rätt som förbjuder villkor av detta slag i abonnemang. Det är oklart i vilken utsträckning sådana villkor i praktiken förekommer på den svenska marknaden. Vidare följer det av artikel 3.1 i TSM-förordningen att slutanvändare ska ha rätt att via sin internetanslut- ningstjänst ha tillgång till och distribuera information och innehåll, använda och tillhandahålla applikationer och tjänster och använda terminalutrust- ning efter eget val. Vissa villkor i abonnemangsavtal som begränsar en slut- användares rätt att använda RLAN-utrustning skulle därmed kunna strida mot den bestämmelsen. För att säkerställa ett korrekt genomförande av artikel 56.4 i EU-direktivet bör det införas en bestämmelse i den nya lagen om att den som tillhandahåller ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster inte får be- gränsa slutanvändares möjligheter att ansluta terminalutrustning till tråd- lösa lokala nät eller att erbjuda andra slutanvändare anslutning till trådlösa lokala nät.
Det bör vidare anges i lagen att med trådlösa lokala nät avses trådlösa kommunikationssystem med låg effekt och kort räckvidd, med låg risk för störningar på andra sådana system som utnyttjas av andra användare i omedel- bar närhet av systemet, och vilka på icke-exklusiv grund använder harmo- niserat frekvensutrymme.
Slutanvändares tillgång till andra slutanvändares trådlösa lokala nät
Enligt artikel 56.5 i EU-direktivet får behöriga myndigheter inte begränsa eller hindra slutanvändare från att ge andra slutanvändare tillgång, ömse- sidigt eller på annat sätt, till deras RLAN. Detta gäller även när tredje part förenar olika slutanvändares RLAN och gör dem allmänt tillgängliga.
Det finns inte några bestämmelser i svensk rätt som innebär att en myn- dighet kan hindra slutanvändare från att ge andra slutanvändare sådan till- gång. Det bedöms därför inte behövas några åtgärder för att genomföra artikel 56.5.
Allmänhetens tillgång till trådlösa lokala nät hos myndigheter m.fl.
Enligt artikel 56.6 i EU-direktivet får behöriga myndigheter inte otillbörligt begränsa tillhandahållande av tillträde för allmänheten till RLAN hos offent- liga myndigheter eller på offentliga platser i närheten av offentliga myndig- heters lokaler, när tillhandahållandet är en sidotjänst till offentliga tjänster. Detsamma gäller initiativ från icke-statliga organisationer eller offentliga myndigheter för att förena och allmänt göra olika slutanvändares RLAN tillgängliga.
162
Det finns inte några bestämmelser i svensk rätt som innebär att en myndig- het får begränsa en annan myndighets möjligheter att göra RLAN tillgäng- ligt för andra i eller nära sina lokaler som sidotjänster till den ordinarie verk- samheten. Det kan t.ex. vara fråga om att RLAN-anslutning erbjuds i vänt- rum eller på skolor.
Det förekommer också att kommuner tillhandahåller kostnadsfri RLAN- anslutning på offentliga platser. Om RLAN då tillhandahålls på sådant sätt att det inte är fråga om sidotjänster kan bestämmelserna om konkurrens- begränsande offentlig säljverksamhet i 3 kap. 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579) aktualiseras (jfr Konkurrensverkets beslut den 14 december 2015, dnr 706/2014). Staten, en kommun eller ett landsting kan då förbjudas att i en säljverksamhet tillämpa ett visst förfarande, om detta snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens på marknaden, eller hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller ut- vecklingen av en sådan konkurrens. En kommun eller ett landsting får även förbjudas att bedriva en viss säljverksamhet som är av sådant slag, om den inte är förenlig med lag.
Sammanfattningsvis bedöms svensk rätt vara förenlig med artikel 56.6 i EU-direktivet. Det behöver därför inte vidtas några åtgärder för att genom- föra den bestämmelsen.