Förslag: Bestämmelserna om nummerplaner ska föras över till den nya lagen. Bestämmelsen om det europeiska nummerutrymmet 3883 ska dock inte föras över till den nya lagen.
Bestämmelsen om att planerna ska vara utformade så att elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan nås på ett likvärdigt sätt ska inte föras över till den nya lagen.
Bedömning: EU-direktivets krav på att icke-geografiska nummer ska göras tillgängliga för andra elektroniska kommunikationstjänster än inter- personella kommunikationstjänster för användning inom hela unionen bör anges i förordning. Skyldigheten att överlämna information till Berec bör också anges i förordning.
Skälen för förslaget och bedömningen
Nummerplaner
Artikel 93 i EU-direktivet innehåller allmänna bestämmelser om förvalt- ningen av nummerresurser. Av artikel 93.1 följer att medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella myndigheterna kontrollerar beviljandet av nyttjanderätter till alla nationella nummerresurser samt förvaltningen av de nationella nummerplanerna. De ska tillhandahålla adekvata nummerresurser för tillhandahållandet av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations- tjänster. Objektiva, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden för
174
beviljande av nyttjanderätter till nationella nummerresurser ska fastställas. Enligt artikel 93.3 första meningen ska nationella nummerplaner och därmed förknippade förfaranden tillämpas så att alla tillhandahållare av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och andra företag som är berättigade att tilldelas nummer behandlas lika. Bestämmelserna motsvarar artikel 10.1 och 10.2 första meningen i ramdirektivet, som har genomförts i 3 kap. 15 § LEK (se prop. 2002/03:110 s. 371).
I 3 kap. 15 § LEK föreskrivs att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa nationella nummerplaner för elektronisk kommunikation och meddela föreskrifter om planerna och deras användning. Planerna ska vara utformade så att elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan nås på ett likvärdigt sätt. PTS har med stöd av 16 § FEK fastställt en telefoninummerplan samt tekniska planer. För att genomföra artikel 93.1 i EU-direktivet bör bestämmelsen i 3 kap. 15 § första meningen LEK föras över till den nya lagen.
I svensk rätt följer likabehandlingsprincipen av grundlag och grundläg- gande förvaltningsrätt (1 kap. 9 § RF och 5 § förvaltningslagen [2017:900]). Direktivets krav på likabehandling är därmed redan uppfyllt i svensk lag- stiftning. Någon ytterligare åtgärd för att genomföra artikel 93.3 första meningen i EU-direktivet behövs alltså inte. Bestämmelsen i 3 kap. 15 § andra meningen LEK är därmed överflödig och bör inte föras över till den nya lagen.
Enligt artikel 93.7 i EU-direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella nummerplanerna och alla senare tillägg eller ändringar i dessa offentliggörs, med förbehåll endast för begränsningar som har ålagts med hänsyn till nationell säkerhet. Artikeln motsvarar artikel 10.3 i ramdirek- tivet som har genomförts i 3 kap. 18 § LEK. I paragrafen anges att den som fastställer nationella nummerplaner ska hålla dessa allmänt tillgäng- liga, utom i fråga om uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 15 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Den paragrafen bör därmed föras över till den nya lagen.
Av 3 kap. 16 § LEK följer att den som bedriver verksamhet som är an- mälningspliktig, eller tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster i samtrafik med den som bedriver sådan verksamhet, är skyldig att följa fast- ställda nummerplaner. Bestämmelsen genomför inte någon unionsrättsakt (prop. 2002/03:110 s. 371). Det bedöms fortsatt finnas behov av bestämmel- sen. Den föreslås därför föras över till den nya lagen.
I 3 kap. 17 § LEK finns det bestämmelser om det gemensamma europeiska nummerutrymmet 3883 (ETNS). Bestämmelsen genomför artikel 27.3 i USO-direktivet, som inte har någon motsvarighet i EU-direktivet. Det euro- peiska nummerutrymmet 3883 har i praktiken inte kommit till användning. Internationella teleunionen beslutade redan 2010 att koden 3883 inte längre ska användas (se prop. 2010/11:115 s. 122 f.). Mot den bakgrunden ska någon bestämmelse om det gemensamma europeiska nummerutrymmet 3883 inte föras in i den nya lagen.
Icke-geografiska nummer för tillhandahållande av tjänster i hela EU
I artikel 93.4 i EU-direktivet finns bestämmelser om icke-geografiska num- mer. Av artikel 2.33 och 2.34 framgår följande. Med geografiskt nummer
175 avses ett nummer i den nationella nummerplanen där en del av dess siffer-
struktur har geografisk betydelse och används för dirigering av samtal till den fysiska nätanslutningspunkten. Med icke-geografiskt nummer avses ett nummer från en nationell nummerplan som inte är ett geografiskt nummer, t.ex. mobiltelefonnummer, frisamtalsnummer och betalsamtalsnummer.
Av artikel 93.4 första stycket framgår att det i varje medlemsstat ska till- gängliggöras en serie av icke-geografiska nummer som får användas för att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster i hela unionen. Dock gäller att sådana nummerserier inte ska användas för interpersonella kom- munikationstjänster. De icke-geografiska nummer som avses här är sådana nummer som i och för sig hör till en landskod (i Sverige +46) men som kan användas för tjänster i andra medlemsstater än den som landskoden avser. Regleringen i artikel 93.4 saknar motsvarighet i tidigare rättsakter (jfr skäl 246–248 i EU-direktivet).
I och med utvecklingen av kommunikation maskin-till-maskin (M2M) och ”sakernas internet” (eng. Internet of Things, IoT) förekommer det att telefonnummer används för att identifiera annan utrustning än traditionella telefoner för talkommunikation. Exempelvis kan fordon eller containrar vara utrustade med terminaler för elektronisk kommunikation. Sådan utrustning kan röra sig över gränserna inom EU. Det kan då underlätta att nummerserier görs tillgängliga för användning som inte behöver vara knuten till det nationella territoriet.
Det finns inte någon bestämmelse i den svenska lagstiftningen som ut- tryckligen hindrar att nummerserier görs tillgängliga och nummer tilldelas för icke-geografisk användning utanför Sveriges gränser i andra medlems- stater. Däremot kan ITU-T:s rekommendation E.164 tolkas så att åtminstone röstsamtal till ett nummer med geografisk landskod (t.ex. +46 för Sverige) förväntas terminera, dvs. nå sin slutliga destination, i landet som utpekas av landskoden. Artikel 93.4 första stycket bör därför genomföras så att PTS gör icke-geografiska nummerserier tillgängliga för andra tjänster än interpersonella kommunikationstjänster för användning inom hela EU. Kravet bör regleras i förordning. Artikel 93.4 andra stycket rör villkor för användning av icke-geografiska nummer och behandlas i avsnitt 14.3. Artikelns tredje och fjärde stycken riktar sig huvudsakligen till Berec och kräver i de delarna inte några genomförandeåtgärder. Det som anges i fjärde stycket om den nationella regleringsmyndighetens skyldighet att överlämna information till Berec bör regleras i förordning.