Matematikstörning

Elevers matematiksvårigheter får ibland en medicinsk förklaring. Vid bedömning av elevers prestationer i matematik måste vi dock ta hänsyn till de faktorer i lärmiljön eller elevens sociala omgivning som kan påverka elevens inlärningsresultat. Därmed kan vi lägga ett utbildningsvetenskapligt perspektiv på problemet. Enligt Engström (2015) är nedsatt förmåga av en funktion inte nödvändigtvis en störning. Är det fråga om en störning handlar det om något som faller utanför den naturliga variationen. Inom specialpedagogiken har man enligt Engström (2015) av tradition använt begreppet

specifika inlärningssvårigheter. En elev som med hänsyn till begåvning presterar mycket

under ett förväntat resultat kan falla under denna kategori. Ett försök att ange prevalensen för denna grupp redovisas nedan i min empiri i kapitel 6.

Om en elev har en räknestörning, är det något som avviker från det normala. Vanligtvis används begreppet utvecklingsdyskalkyli (developemental dyscalculia, DD) för att beteckna en specifik räknestörning. Det utgör ett problem att det inte finns en generell definition av detta begrepp. Det finns genetiska, neurobiologiska och epidemiologiska

belägg för att dyskalkyli är en förändring eller defekt i hjärnans funktion (Shalev 2004). Som utbildningsvetare är jag naturligtvis inte kompetent att bedöma hur goda de beläggen är och vad de utesluter. Det är emellertid viktigt att försöka orientera sig i denna forskning, också för en utbildningsvetare, för att få ett bättre grepp om i hur hög utsträckning den forskningen är förenlig med eller lämnar utrymme för utbildningsvetenskapliga förklaringar.

Ur den officiella diagnosmanualen Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem, ICD

10, (International Classification of diseases-10) kan följande hämtas under rubriken

Dyskalkyli, Specifik räknesvårighet:

Avser en specifik försämring av matematiska färdigheter som inte kan skyllas på psykisk utvecklingsstörning eller bristfällig skolgång. Räknesvårigheterna innefattar bristande förmåga att behärska basala räknefärdigheter såsom addition, subtraktion, multiplikation och division snarare än de mer abstrakta matematiska färdigheter som krävs i algebra, trigonometri, geometri och komplexa beräkningar. (Socialstyrelsen 2010).

Bakgrunden till elevernas matematiksvårigheter anses utgöras av att det finns en avgränsad funktionsenhet i hjärnan, som är specialiserad för den enkla antalsuppfattningen. Denna enhet, förmodligen intraparietala sulcus (IPS), kan ha en defekt som medför en förändrad funktion (Klingberg 2011).

I den senaste versionen av den amerikanska manualen, DSM-5 (American Psychiatric

Association 2013), har olika slag av inlärningsstörningar förts samman till en kategori

som kallas specifik inlärningsstörning. Denna avser bristande skolfärdigheter som har funnits mer än sex månader, trots en genomförd intervention riktad mot just dessa färdigheter. Det nya kravet på intervention i DSM-5 gör att knappast någon diagnos som är ställd i Sverige enligt tidigare manualer uppfyller diagnoskriterierna enligt Engström (2015). Diagnostiska kriterier för matematik är bland annat:

A 5. Difficulties mastering number sense, number facts, or calculation (e.g., has poor understanding of numbers, their magnitude, and relationships; counts on fingers to add single digit numbers instead of recalling the math fact as peers do; get lost in the midst of arithmetic computation and may switch procedures).

A 6. Difficulties with mathematical reasoning (e.g. has severe difficulty applying mathematical concepts, facts, or procedures to solve quantitative problems) (APA 2013, s. 66–67).

exempel att tillämpa olika matematiska begrepp (Engström 2015). Manualerna tar inte ställning till de faktorer som orsakat funktionsdefekten.

Vad ligger då inrymt i begreppet dyskalkyli (DD) enligt olika forskningsrapporter? Definitionen av dyskalkyli i den engelska rapporten Department for Education and Skills lyder enligt Chinn och Ashcroft (2007) som följer:

Dyskalkyli är ett tillstånd som påverkar förmågan att skaffa sig matematiska färdigheter. Elever med dyskalkyli kan ha svårt att förstå enkla talbegrepp, saknar en intuitiv förståelse av tal, och har problem att lära talfakta och procedurer. Även om de producerar ett korrekt svar eller använda en korrekt metod, kan de göra det mekaniskt. Mycket lite är känt om förekomsten av dyskalkyli, dess orsaker och behandlingar. Dyskalkylielever som har svårt bara med siffror kan utmärka sig i icke-matematiska ämnen (min översättning).

Den israeliska forskaren Ruth S. Shalev (2004) hävdar i en artikel i Journal of Child Neurology att DD är en särskild inlärningssvårighet som berör förvärvandet av aritmetiska kunskaper. Variationen när det gäller definitionen och förekomsten av dyskalkyli bidrar till en osäkerhet när det gäller vilka kognitiva funktioner som är påverkade hos elever som har denna störning. Rubinstein och Henik (2009) hävdar att dyskalkyli kan ha sitt upphov i en försvagning av en enda kognitiv funktion eller också i flera. Forskare har dessutom visat att problem med matematiken kan dyka upp i helt skilda former. Det är därför inte rimligt att söka efter en enda orsak till dyskalkyli. Forskningslitteraturen framställer en rad olika kognitiva funktioner som kan vara försämrade inom ramen för beteckningen DD (Szücs & Goswami 2013). DD är ett tillstånd som inverkar på förmågan att lära sig aritmetiska färdigheter enligt Dehaene (1997). Det finns även kopplingar mellan DD och en försämring av arbetsminnet, av den spatiala förmågan, av koncentrationsförmåga och fonologisk förmåga. Alla dessa kognitiva förmågor tycks spela en viktig roll vid matematikinlärning och kan sålunda kopplas till DD enligt Szücs och Goswami (2013).

Enligt Mazzocco och Räsänen (2013) är dyskalkyli en biologiskt influerad diagnos som karakteriseras av svårigheter med att lära och använda sig av matematik under en människas levnad. Dessa forskare ställer frågan: Vilket är förhållandet mellan genetiska, sociala och utbildningsvetenskapliga faktorer när det gäller utvecklingsbetingad dyskalkyli? Denna fråga belyser att DD inte enbart behöver ha en neurofysiologisk bakgrund utan även kan ha sitt ursprung i ett socialt nätverk runt eleven.

I en forskningsöversikt gör Mazzocco och Räsänen (2013) ett försök att besvara frågan varför begreppet dyskalkyli är så svårt att definiera. Ett skäl som anges är att den hittillsvarande forskningen om detta fenomen har varit splittrad. På grund av att det saknas en allmänt accepterad metod för att testa elever för dyskalkyli, utvecklar olika

forskare en rad olika tester i sina studier. Forskningen om dyskalkyli ökar men är fortfarande starkt begränsad jämförd med forskningen inom andra områden som omfattar lärandesvårigheter, exempelvis dyslexi. Den kunskapsbas som de nuvarande definitionerna baseras på är fortfarande växande. Det finns dessutom något som ser ut som en inkonsekvent terminologi när det hänvisas till dyskalkyli i olika forskningsrapporter.

Mazzocco och Räsänen (2013) fastslår att långsiktiga studier behövs för att kartlägga förhållandet mellan genetiska och sociala faktorer när det gäller DD. Enligt Mazzocco och Räsänen (2013) är dyskalkyli alltså en biologiskt influerad avvikelse som kännetecknas av svårigheter att lära och tillämpa matematik genom hela livet. Svårigheterna att definiera begreppet dyskalkyli kan bero på att

 termen dyskalkyli inte omfattar alla slag av matematiksvårigheter hos eleverna  en del elever inte uppvisar drag av dyskalkyli under hela skoltiden, vilket är

vanligt förekommande bland elever med låg socioekonomisk status

 dyskalkyli representerar ytterligheten på ett kontinuum av färdigheter och förmågor, därför är det svårt att fastställa gränser mellan normal matematikutveckling och dyskalkyli

 även om forskningen kring dyskalkyli ökar, är den fortfarande begränsad, vilket medför att kunskapsbasen på vilken nuvarande definitioner vilar är såväl begränsad som fragmenterad

 den terminologi som används när man hänvisar till begreppet dyskalkyli är inkonsekvent.

Att begreppet dyskalkyli verkar vara mer eller mindre vedertaget i den svenska skolan kan bero på att vi har många elever som har låga prestationer i matematik samt på ett uttalat önskemål från bland annat vårdnadshavarna om en tydlig och avgränsad diagnos (Sjöberg 2006). Dessutom har artiklar om dyskalkyli publicerats i populärpedagogisk press som i första hand vänder sig till lärare. Den ökade uppmärksamheten för begreppet har även sin bakgrund i modern hjärnforskning, som redovisar förfinade metoder att studera hjärnans aktivitet med hjälp av avancerade magnetkameror. Lundberg och Sterner (2009) har i sin sammanställning gjort ett försök att ge en översikt av aktuell forskning om svårigheter att förstå och använda tal. De ger exempel på olika definitioner av termen dyskalkyli som olika forskare världen över har lanserat. De anser att termen är problematisk och att den vanligen definieras som en grundläggande oförmåga att handskas med tal och kvantiteter. De påstår dessutom att

hänföra till dyskalkyli i denna bemärkelse. Begreppet dyskalkyli framstår ingalunda som ett väldefinierat och välavgränsat fenomen inom den internationella forskningen. Det kan vara många andra faktorer som ligger till grund för problemen, exempelvis bristfällig stimulans under barndomen, bristfällig allmän begåvning, uppmärksamhetsstörning, dyslexi eller matematikängslan.