Motiveringsskyldigheten i rättskällorna

Kravet på motivering i svensk nationell rätt är uppdelat på regler som gäller förvaltningsmyndigheter och regler som gäller förvaltningsdomstolar.

Allmänna krav på motiveringsskyldighet för myndigheter framgår av 32 § för-valtningslagen. Redan i den tidigare förvaltningslagen (1986 års förvaltning-slag) fanns ett krav på att myndigheters beslut skulle innehålla de skäl som har bestämt utgången.²⁹⁰ I 2017 års förvaltningslag anges ett liknande krav, men är nu istället uttryckt som att de omständigheter som har varit avgörande för myndighetens beslut ska framkomma av beslutet. Genom den nya förvalt-ningslagen har motiveringsskyldigheten på flera vis skärpts i förhållande till 1986 års version genom förtydliganden om att det ska handla om en klargö-rande motivering samt att färre undantag från motiveringsskyldigheten till-låts.²⁹¹Ytterligare ett förtydligande som skett i 2017 års förvaltningslag är att det nu tydligare anges att det ska framgå av motiveringen vilka rättsliga be-stämmelser som har tillämpats,²⁹² ett krav med tydlig koppling till legalitets-principen.

289 Prop. 2016/17:180, s. 187 f. Se även Essen, Ulrik von, Förvaltningsprocesslagen m.m.: en kommentar, version den 14 februari 2019, Zeteo, kommentaren till 30 § samt Ekelöf, Per Olof, Edelstam, Henrik och Pauli, Mikael, Rättegång, femte häftet, Åttonde upplagan, Norstedt, Stockholm, 2011, s. 272.

290 20 § 1986 års förvaltningslag (1986:223).

291 32 § första och andra stycket förvaltningslagen. I lagen finns nu även en skarpare formule-ring om myndigheters skyldighet att i vissa fall lämna motiveformule-ring i efterhand om en motiveformule-ring utelämnats pga. något av undantagen, se ibid tredje stycket.

292 Persson, Vilhelm, Obehövlig kommunikation och beslutsmotivering, Förvaltningsrättslig tidskrift, nr 3 2018, s. 500.

65

Att motiveringar av migrationsrättsliga beslut länge ansetts viktigt är tydligt.

Ända sedan den första svenska utlänningslagen år 1914 har olika typer av mo-tiveringskrav framkommit av utlänningslagstiftningen.²⁹³ I den nu gällande ut-länningslagen framkommer av 13 kap. 10 § att beslut i migrationsärenden ska vara skriftliga och innehålla skälen som ligger till grund för beslutet om be-slutet rör vissa, i bestämmelsen särskilt uppräknade frågor (uppehållsrätt, re-sedokument, uppehållstillstånd, arbetstillstånd, statusförklaring, ställning som varaktigt bosatt i Sverige, avvisning eller utvisning, återreseförbud, upphä-vande av allmän domstols beslut om utvisning på grund av brott, förlängning eller upphävande av tidsfrist för frivillig avresa, förvar eller uppsikt, eller kroppsvisitation). I förarbeten till utlänningslagen anges att det varken är möj-ligt eller lämpmöj-ligt att ge några detaljerade generella anvisningar för hur moti-veringar ska se ut.²⁹⁴ Två anvisningar ges dock i förarbetsuttalandet. Dels att avslagsbeslut bör vara tydliga i sak och lättbegripliga. Dels att regeringen ”sär-skilt [vill] understryka vikten av att beslut som rör barn utformas så att det går att utläsa av motiveringen hur hänsynen till barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt har beaktats.”²⁹⁵

Förvaltningsdomstolars motiveringsskyldighet regleras i 30 § förvaltnings-processlagen (1971:291) [FPL]. Enligt bestämmelsen ska de skäl som bestämt utgången framgå av domen²⁹⁶. Fokus bör således vara på själva domstolens bedömning.²⁹⁷ Det anses inte möjligt att ange hur långt kravet ska sträckas i det enskilda fallet men domen bör skrivas på ett sådant vis att den är enkelt att förstå och att den klargör vilka frågor som prövats och varför de bedömts som de gjort.²⁹⁸

Krav på tydliga motiveringar framkommer även i EU-rätten, av Europadom-stolens praxis samt av FN:s barnrättskommittés allmänna kommentarer. I EU:s rättighetsstadga återfinns, som nämnts tidigare, en särskild artikel där rätten till god förvaltning stadgas, artikel 41. Av bestämmelsen framgår att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid (omsorgsprincipen). Detta innebär enligt artikel 41 bl.a. en rätt att bli hörd inför åtgärder som kan ha en negativ effekt för den enskilde, att få

293 2 kap. 6 § i 1914 års lag (n:r 196) angående förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas.

294 Prop. 1996/97:25 s. 206.

295 Ibid.

296 I lagtexten används formuleringarna ”rättens avgörande av mål” samt ”beslutet”. Enligt 10 § förordningen (2013:390) om mål i allmän förvaltningsdomstol betecknas dock rättens av-görande av saken dom.

297 Essen, Ulrik von, Förvaltningsprocesslagen m.m.: en kommentar, version den 14 februari 2019, Zeteo, kommentaren till 30 §.

298 Ibid.

66

ta del av information, samt – att beslut måste motiveras.²⁹⁹ Rätten att få ett motiverat beslut anses även vara en viktig del av den rätt till ett effektivt rätts-medel och till en opartisk domstol som framkommer av rättighetsstadgans ar-tikel 47.³⁰⁰ Vad EU-domstolen yttrar om motiveringsskyldigheten gäller för nationella myndigheter i de fall där en koppling finns till unionsrätten.³⁰¹ Motiveringsskyldigheten framkommer inte explicit av Europakonventionen. I sin praxis har Europadomstolen dock varit tydlig med att nationella myndig-heter måste upplysa om grunderna för sina avgöranden. Domstolen har kon-staterat att ett krav på motivering kan anses framgå av konventionens krav på en rättvis rättegång (artikel 6).³⁰² Dessutom har domstolen poängterat att brist-fälliga eller uteblivna motiveringar kan ses som tecken på godtycklighet och därmed kan strida mot de artiklar i konventionen som förvisso tillåter ingrepp, men endast under vissa förutsättningar – däribland Europakonventionens arti-kel 8.³⁰³ Detta eftersom rättstillämparen i ett sådant fall misslyckats med att på ett övertygande vis förklara att ingreppet i rättigheten är proportionerligt i för-hållande till det mål som uppnåtts och därmed motsvarar ”ett trängande sam-hälleligt behov”.³⁰⁴

Även FN:s barnrättskommitté har gjort vissa uttalanden om motiveringsskyl-dighet. Kommittén anser t.ex. att artikel 3 (principen om barnets bästa) ställer krav på att det måste framgå av beslutsmotiveringar vad som har ansetts vara barnets bästa, vilka kriterier detta har baserats på samt hur barnets bästa har vägts mot andra motstående intressen.³⁰⁵ En sådan redogörelse ska enligt FN:s barnrättskommitté ske oaktat om dessa beslut rör breda politiska frågor eller individuella ärenden.

299 Se Galetta, Diana-Urania, Hofmann, Herwig C.H., Puigpelat, Oriol Mir och Ziller, Jacques, The General Principles of EU Administrative Procedure – an Indepth Analysis, Rivista Italiana Di Diritto Pubblico Comunitario, Anno XXV Fasc. 5-2015, s. 1434 ff.

300 Ibid, s. 1436.

301 Som nämndes i kapitel 1 har EU-domstolen slagit fast att rätten till god förvaltning är en allmän unionsrättslig princip vilket innebär att även medlemsstaterna är skyldiga att följa de krav som uppställs när de genomför unionsrätten. Se även avsnitt 2.2 ovan samt EU-domstolens dom i mål C-604/12, H. N. mot Minister for Justice, Equality and Law Reform m.fl., EU:C:2014:302, särskilt punkterna 49 och 50.

302 Se exempelvis Europadomstolens domar i målen Hadjianastassiou mot Grekland (dom den 16 december 1992, appl. no. 12945/87), punkt 33, Georgiadis mot Grekland (dom den 29 maj 1997, appl. no. 21522/93, punkterna 41-43 och Ruiz Torija mot Spanien (dom den 9 december 1994, appl. no. 18390/91), punkt 29.

303 Se exempelvis Europadomstolens dom i målet El Ghatet mot Schweiz (dom den 8 november 2016, appl. no. 56971/10), punkt 47.

304 Ibid.

305 FN:s barnrättskommittés allmänna kommentar nr 14 (2013) om barnets rätt att få sitt bästa satt i främsta rummet, punkt. 6. Barnrättskommitténs syn lyfts även fram i SOU 2016:19, se s.

105 f.

67

2.2.4.2 Motiveringsskyldighetens betydelse vid skönsmässiga