NÅR VI MILJÖKVALITETSMÅLET?
Precisering 2: Påverkan på havet
Det är möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen om ytterligare åtgärder vidtas.
Åtgärder mot övergödande utsläpp har ett relativt snabbt genomslag beträffande utsläppen till luft, medan genomslaget för åtgärder mot vattenburna utsläpp har ett längre tidsperspektiv. Många gånger uppvisar de naturliga systemen trögheter och buffrande egenskaper vilket gör att det kan ta lång tid innan tydliga resultat visar sig. Det tillstånd som preciseringen beskriver bedöms därför inte vara uppnått till 2020, men kan däremot nås vid en senare tidpunkt om ytterligare åtgärder sätts in. Den politiska viljan i Sverige att vidta åtgärder och fullfölja internationella åtaganden, exempelvis Baltic Sea Action Plan (BSAP), bedöms som god.
De svenska utsläppen av näringsämnen uppvisar överlag en svagt minskande trend. Detta är tydligast för utsläppen av ammoniak och kväve till luft men gäller även för utsläppen av kväveföreningar och fosforföreningar till vatten. Till stor del kommer emellertid både luft- och vattenburen tillförsel av näringsämnen till Östersjön från andra länder än Sverige, och den samlade tillförseln av näringsämnen till Östersjön uppvisar ingen tydlig förändring under perioden 1994–2008. Utsläppen från några länder har minskat medan utsläppen från andra länder har ökat eller är oförändrade. För att på sikt nå god näringsstatus i Östersjön krävs att tillförseln minskar med cirka 75 000 ton kväve och 10 000 ton fosfor jämfört med situationen 2006–2008. Sveriges beting inom BSAP är 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor. Dessa mål bedöms inte kunna nås till 2020.
Sverige har som medlem i Helsingforskommissionen, HELCOM, tillsammans med övriga medlemsländer åtagit sig att leva upp till de mål som finns i Baltic Sea Action Plan (BSAP), även om dessa inte är juridiskt bindande på samma sätt som till exempel kraven i ett EU-direktiv. Målen i BSAP kan, beträffande Östersjön, i princip sägas motsvara innebörden i miljökvalitetsmålet Ingen övergödning för havsmiljön. Åtgärder för att nå målen i BSAP till 2021 ska ha vidtagits 2016. Under 2010 har alla HELCOM-länder, inklusive Sverige, tagit fram nationella genomförandeplaner för BSAP, men faktiska åtgärder har bara genomförts i mindre omfattning. I den mån åtgärder kommer till stånd inom BSAP, liksom om vattenförvaltningen baserad på EU:s vattendirektiv genomförs effektivt, kommer att ha stor betydelse för att minska påverkan på havet.
Det marina direktivet har nyligen införts i svensk lagstiftning via
havsmiljöförordningen (2010:1341) som antogs i november 2010. Syftet med direktivet är att nå god miljöstatus för havsområdena inom EU till 2020 och direktivet ska genomföras av alla länder runt Västerhavet och Östersjön, utom Ryssland. Viktiga bitar i genomförandet av direktivet finns dock ännu inte på plats; alla länder ska fastställa god miljöstatus och miljömål senast 2012 och
åtgärdsprogram ska finnas senast 2013. Även om direktivet ska använda sig av relevanta strukturer hos de regionala havsmiljökonventionerna, som till exempel BSAP, är det svårt att tro att beslut om tillräckliga åtgärder kommer att finnas i alla länder till 2020. Till exempel kommer inriktningen på EU:s jordbrukspolitik att få en avgörande roll när det gäller påverkan på havet. Utifrån detta och att utsläppen inte uppvisar någon tydlig positiv trend bedöms att det krävs ytterligare åtgärder för att skapa de förutsättningar som krävs för att uppfylla preciseringen.
PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER
Eftersom en uppfyllelse av preciseringen till stor del är beroende av andra länders åtgärdsarbete, kommer åtgärder inom EU och internationella konventioner att få en stor betydelse.
Precisering 3: Tillstånd i sjöar och vattendrag
Det är möjligt att inom en generation nå preciseringen med redan vidtagna och planerade åtgärder.
Med vissa undantag kan flertalet sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap i dag anses nå god status med avseende på näringstillståndet. Om belastningen fortsätter minska bör förutsättningarna därför vara goda för att nå preciseringens innebörd i nästan alla sjöar i skogs- och fjällandskapet. För sjöarna i
odlingslandskapet blir det betydligt svårare. Särskilt gäller detta för sjöar i södra Sverige. Anledningen är delvis att många av dessa sjöar har en internbelastning och att den naturliga återhämtningstiden är lång. Det tillstånd som preciseringen beskriver bedöms därför inte vara uppfyllt till 2020, men kan däremot nås vid en senare tidpunkt.
Vattenmyndighetens arbete med att klassificera ytvattenförekomster 2010 bekräftar tidigare resultat. 20–40 procent av sjöarna i södra Sverige (med undantag för sydvästra Sverige) är övergödda. Motsvarande procentsiffror för norra Sverige är 3–4 procent. Tillståndet i vattendragen följer i stort sett samma mönster.
De prognoser som finns pekar försiktigt på fortsatta minskningar av nedfall av luftföroreningar och utsläpp till vatten. Senare undersökningar har även för första gången visat på minskande halter av näringsämnen i jordbruksdominerade
vattendrag i södra Sverige. Någon tydlig trend för tillståndet i sjöar och vattendrag efter år 2000 kan i dagsläget inte urskiljas.
Genomförandet av vattenförvaltningsförordningen (2004:660) bedöms få en avgörande betydelse för att minska övergödningen i sjöar och vattendrag. Förordningen är juridiskt bindande för myndigheter och kommuner och ett effektivt genomförande bedöms utgöra en viktig drivkraft i åtgärdsarbetet. Enligt förordningen ska god status vara uppnått till år 2015, men det finns möjlighet till undantag i form av tidsfrist vilket innebär att förordningen kan verka pådrivande en lång tid framöver. En del juridiska oklarheter och brister måste dock redas ut och rättas till innan åtgärdsarbetet kan bedrivas ändamålsenligt. Sammantaget med övrigt underlag om styrmedel och åtgärder bedöms det som möjligt att det utifrån nu tagna beslut ändå går att skapa de förutsättningar som krävs för att nå
preciseringen på sikt.
PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER
Beträffande sjöar och vattendrag är vi endast till viss del beroende av andra länder för att nå det eftersträvande miljötillståndet och har därför till stor del rådighet över åtgärdsarbetet.
Precisering 4: Tillstånd i havet
Det är möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen om ytterligare åtgärder vidtas.
Med hänsyn till nuvarande kunskap om belastning, tillstånd och den tid det tar för åtgärder att få effekt i miljön är det inte rimligt att förvänta sig att det tillstånd som preciseringen uttrycker ska kunna uppnås till år 2020. För Östersjön uppskattas återhämtningstiden kunna variera från några år (exempelvis för kväve i vissa
havsområden) till hundratals år (exempelvis för fosfor i kraftigt internbelastade havsområden). Eftersom en uppfyllelse av preciseringen till stor del är beroende av andra länders åtgärdsarbete kommer relevant arbete inom EU och internationella konventioner att få stor betydelse. Havsmiljöförordningen i kombination med vattenförvaltningsförordningen utgör här ett bindande ramverk med krav på mål och åtgärder i Sverige.
I nuläget finns det, trots minskade utsläpp till luft och vatten, inga tecken på förbättringar av tillståndet i Egentliga Östersjön som fortfarande bedöms som allvarligt. Sedan halterna av både fosfor- och kväveföreningar ökat fram till början av 1990-talet, minskade halterna från och med slutet av 1990-talet. Denna trend har fortsatt för kväve, men brutits beträffande fosfor som istället ökat det senaste decenniet. Utbredningen av syrefria och syrefattiga bottnar är fortsatt stor och kraftiga blomningar av giftiga blågröna alger är ett återkommande och ökande problem.
För att på sikt uppnå preciseringen krävs att utsläppen i alla länder som påverkar Östersjön och Västerhavet reduceras till nivåer som på sikt leder till god
miljöstatus vad gäller övergödning i havsmiljön. Bedömningen är att det krävs ytterligare åtgärder för att förutsättningarna för att nå Precisering 2, Påverkan på havet, till 2020 ska vara uppfyllda. Därmed blir bedömningen att inte heller denna precisering kan nås till 2020, men att det går att skapa förutsättningar för att nå den om ytterligare åtgärder vidtas.
PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER
För närvarande finns det i Sverige ett politiskt intresse av att genomföra åtgärder i avsikt att minska övergödningen i havsmiljön. Uppfyllelse av preciseringen är dock till stor del beroende av andra länders åtgärdsarbete. Relevant arbete inom EU och internationella konventioner kommer därför att få stor betydelse. Mycket av åtgärdsarbetet kommer här att ske inom ramen för HELCOM, Oslo-
Pariskonventionen (OSPAR) och EU:s marina direktiv samt EU:s vattendirektiv. Det marina direktivet pekar på att befintliga konventioner ska beaktas när man sätter mål och upprättar åtgärdsprogram. Det talar för att till exempel miljömål som upprättas inom HELCOM och OSPAR till stora delar kommer att ingå.
Precisering 5: Tillstånd i kustvatten
Det är möjligt att inom en generation nå preciseringen med redan vidtagna och planerade åtgärder.
Med hänsyn till nuvarande kunskap om belastning, tillstånd och den tid det tar för åtgärder att få effekt i miljön är det inte rimligt att förvänta sig att det tillstånd preciseringen beskriver ska kunna uppnås till år 2020. Sammantaget med övrigt underlag om styrmedel och åtgärder bedöms det däremot ändå som möjligt att med nu tagna beslut skapa de förutsättningar som krävs för att uppfylla preciseringen på sikt. Bedömningen av denna precisering utgår i princip från samma analys av styrmedel och åtgärder på nationell nivå som gjordes för preciseringarna Påverkan
på havet och Tillståndet i sjöar och vattendrag (beträffande
vattenförvaltningsförordningen). Utvecklingen i många kustvattenförekomster skiljer sig dock från havet genom att vara mer positiv.
Enligt vattenmyndigheternas inventering 2008 uppvisar de flesta
vattenförekomsterna längs kusten i Egentliga Östersjön och Västkusten måttlig växtnäringsstatus. Vattenförekomsterna i Bottenhavet bedöms till övervägande del ha hög eller god status. Tillstånd och trender följer i övrigt i stort sett samma mönster som för havet (se vidare preciseringen Tillstånd i havet).
PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER
Även om den nationella rådigheten är större för kusten än för havet kommer en uppfyllelse av preciseringen till stor del vara beroende av andra länders
åtgärdsarbete. Arbetet inom EU och internationella konventioner kommer därmed att få en stor betydelse där havsmiljöförordningen i kombination med
vattenförvaltningsförordningen utgör ett bindande ramverk med krav på mål och åtgärder.