Strålskyddsprinciper

Det är möjligt att inom en generation nå preciseringen med redan vidtagna och planerade åtgärder.

Strålsäkerhetsmyndighetens tillsyn av kärntekniska anläggningar, annan industri, vård- och forskningsinrättningar har resulterat i ett antal förelägganden under de senaste åren. Inom den kärntekniska verksamheten bedöms strålskyddet generellt vara acceptabelt, även om förbättringar alltid är möjliga. I övriga verksamheter indikerar antalet avvikelser från gällande krav att det finns en generell brist i hur strålskyddsarbetet organiseras, leds och följs upp.

Strålskyddsarbetet utanför kärnteknikområdet förväntas förbättras avsevärt fram till 2020 genom en systematisk riskbaserad tillsyn, som dessutom ytterligare stärks genom en satsning på ökad tillsyn inom sjukvård.

När det gäller allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält från

mobiltelefoner och för lågfrekventa fält tillämpas försiktighetsprincipen. Det görs genom att ansvariga myndigheter rekommenderar användning av handsfree och att man inom samhällsplanering strävar efter att begränsa fältstyrkan där människor vistas.

Inom EU pågår för närvarande ett arbete med att ta fram ett direktiv om skydd för arbetstagare i samband med exponering för elektromagnetiska fält. Det arbetet kommer också att fastställa gränsvärden.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Arbetet med att tillämpa strålskyddsprinciperna är ständigt pågående. Man kan aldrig slå sig till ro och vara nöjd med uppnådda resultat. Det krävs en kontinuerlig utbildning och diskussion hos verksamhetsutövarna för att arbetet ska fortgå, vilket i sin tur förutsätter att resurser avsätts för ändamålet.

PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Uppfyllelsen av preciseringen är huvudsakligen beroende av nationella insatser.

Precisering 2: Radioaktiva ämnen

Det är möjligt att inom en generation nå preciseringen med redan vidtagna och planerade åtgärder.

Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, sätter upp utsläppsvillkor så att årliga doser av radioaktiva ämnen till allmänheten med god marginal understiger preciseringens målvärde. SSM kräver också att bedömningar av miljöeffekter på växter och djur görs vid tillståndsansökningar där doser till allmänheten redovisas. SSM har även börjat utvärdera befintliga generella utsläppsvillkor ur denna synvinkel.

Miljöövervakning visar att halterna i miljön av radioaktiva ämnen med ursprung i pågående verksamheter generellt är låga. Vissa djur och växter från skogs- och sjöekosystem i områden som drabbades mest av Tjernobylolyckan kan fortfarande innehålla halter av cesium-137 som överstiger försäljningsgränsvärdet (1 500 becquerel per kilo). Därför kan enstaka personer som har ett stort intag av dessa produkter få stråldoser som ligger över målvärdet. Cesium-137 sönderfaller med tiden och på sikt kommer därför halterna i miljön att sjunka.

Utsläpp av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar, och därmed exponeringen av allmänheten, minskar generellt. Doserna till allmänheten från kärnkraftverken (lägre än 0,001 millisievert per år) ligger långt under målvärdet. SSM:s samlade bedömning från april 2010 av strålsäkerhetsläget vid de svenska kärnkraftverken är att kärnsäkerheten, strålskyddet och det fysiska skyddet, inklusive kärnämneskontrollen, upprätthålls på en acceptabel nivå.

SSM har tagit fram en nationell avfallsplan för allt radioaktivt avfall. SSM bedömer att avfallshanteringen inom kärnteknikområdet, inklusive

ansvarsfördelning och finansiering, tydligt täcks av lagstiftningen. Motsvarande tydlighet finns inte för hanteringen av annat radioaktivt avfall (införandet av två producentansvarsförordningar har dock skapat bättre förutsättningar för

omhändertagandet av radioaktivt avfall från icke kärnteknisk verksamhet). Avfallsplanen fokuserar på åtgärder som syftar till att lyfta avfallshanteringen för icke kärnteknisk verksamhet till en nivå jämförbar med hanteringen av radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet. Avfallsplanen utgör därför ett

strategidokument och en handlingsplan som förväntas leda till att preciseringen kan nås till 2020.

När det gäller omhändertagande av använt kärnbränsle anses preciseringen vara uppnådd när regeringen dels beslutat om tillåtlighet till ett slutförvarssystem enligt miljöbalken, dels beviljat tillstånd till slutförvars- och inkapslingsanläggning enligt kärntekniklagen. Ansökningar om sådana tillstånd väntas i början av 2011 och om ansökningarna kan beviljas utan omfattande kompletteringar bör beslut om tillåtlighet och tillstånd kunna fattas före 2020.

När det gäller övrigt radioaktivt avfall från kärnteknisk verksamhet finns i dag godkända eller planerade lösningar för kortlivat drift- och rivningsavfall. För långlivat avfall saknas ett genomarbetat förslag till slutförvarslösning, vilket är en förutsättning för att preciseringen ska kunna anses uppfylld. Nuvarande planering innebär att ett första förslag tas fram till 2016 av industrin. Det ska därefter granskas och vidareutvecklas.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Processen med att utveckla och tillståndspröva koncept för slutförvar av radioaktivt avfall kan ta lång tid.

PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Uppfyllelsen av preciseringen är huvudsakligen beroende av nationella insatser.

Precisering 3: UV-strålning

Det är möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå preciseringen om ytterligare åtgärder vidtas.

Antalet fall av hudcancer fortsätter att öka, enligt den befintliga

miljömålsindikatorn, och bedöms inte kunna nå målnivån år 2020. För att preciseringen då ska kunna anses uppnådd måste det finnas andra indikationer på att exponeringen minskat till en nivå som på sikt kommer få antalet hudcancerfall att minska. Även år 2020 kommer det vara svårt att bedöma om preciseringen är uppnådd. Dels vet vi i dag inte vilken exponering som motsvarar det antal

cancerfall som preciseringen avser, dels är det svårt att uppskatta exponeringen hos allmänheten i stort. Ytterligare en svårighet i de bedömningar som görs innan 2020 är att det svårt att bedöma vilken effekt olika åtgärder får för allmänhetens

exponering.

Undersökningar som har genomförts pekar på att svenskar, i jämförelse med befolkningen i flera andra länder, skyddar sig mot solen i mindre utsträckning, föredrar en djupare solbränna samt upplever sig mindre sårbara för att utveckla malignt melanom. Å andra sidan innebär detta att det finns en förbättringspotential.

Även om ökad kunskap hos enskilda människor inte räcker för att man ska minska sin exponering, är det ändå positivt att kunskapsnivån, enligt den årliga

enkätundersökningen, är relativt hög vad gäller frågor som rör UV-strålning, solning och hälsorisker. Till skillnad från de senaste decennierna har myndigheter under senare år arbetat mycket aktivt med information för att barn inte ska utsättas för överdriven exponering. Informationsinsatser riktade mot barn leder

förhoppningsvis till att man tar med sig ett bättre beteende även senare i livet. Flera svenska kommuner har tagit beslut om antingen att ta bort solarier från kommunala anläggningar eller att höja åldersgränsen för solariebesök till 18 år. Sådana beslut tyder på att frågan tas på allvar i samhället.

Uppfyllelsen av preciseringen är i någon mån beroende av miljökvalitetsmålen

Skyddande ozonskikt och God bebyggd miljö. Exponeringen av UV-strålning beror

dock i första hand på människors beteende.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Det är svårt att ändra på värderingar och attityder kring livsstil, utseende och solning. Det är en sådan förändring som är nödvändig för att ett förändrat beteende och därmed minskad exponering ska komma till stånd.

PRECISERINGENS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Precisering 4: Elektromagnetiska fält

Det är möjligt att inom en generation nå preciseringen.

Allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält är för de flesta

användningsområden mycket låg jämfört med gällande referensvärden. Direkt under kraftledningar är magnetfälten förhöjda, men fälten avtar snabbt med avståndet till kraftledningen. Mätningar visar också att nivåerna på magnetfälten i vissa fall, exempelvis alldeles intill induktionshällar och stöldlarmbågar i butiker, kan vara av samma storleksordning som myndigheternas referensvärden.

Produkterna är dock CE-märkta, vilket innebär att tillverkaren garanterar att de grundläggande begränsningsvärdena inte överskrids.

Miljöövervakning av radiofrekventa fält i offentlig miljö visar att medianvärdet (för den totala effekttätheten) för samtliga uppmätta källor motsvarar långt under en procent (0,0094 procent) av referensvärdet i Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd. Det högsta uppmätta värdet motsvarar 4,4 procent av referensvärdet. Exponeringen var högre i tätorter än i glesbygd. Den totala exponeringen från samtliga källor har inte ökat under de senaste åren. Basstationer för mobiltelefoni, särskilt i mobilsystemet GSM900, gav det största bidraget till exponeringen. Nya tillämpningar kommer att fortsätta utvecklas, exempelvis inom IT, transport- och säkerhetssystem och medicinsk utrustning, vilket möjligen kan innebära att den sammanlagda exponeringen kommer att öka något. I vissa fall innebär dock ny förbättrad teknik att exponeringen istället minskar.

Yrkesmässig exponering för elektromagnetiska fält på nivåer över de gränsvärden som föreslås i det kommande EU-direktivet bedöms vara sällsynt.

SVÅRIGHETER ATT NÅ PRECISERINGEN

Kunskapen är i dag begränsad om hur stor den yrkesmässiga exponeringen är för elektromagnetiska fält. Sådan kunskap är nödvändig för att kunna bedöma uppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt.

Preciseringens beroende av internationella insatser

Uppfyllelsen av preciseringen är huvudsakligen beroende av nationella insatser.

Miljökvalitetsmål 7:

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Ansvarig myndighet: Naturvårdsverket

NÅR VI MILJÖKVALITETSMÅLET?

Det är möjligt att inom en generation skapa förutsättningar för att nå miljökvalitetsmålet om ytterligare åtgärder vidtas. Varken det tillstånd som miljökvalitetsmålet uttrycker, eller förutsättningarna för måluppfyllelse vid en senare tidpunkt, kan uppnås till 2020 med hittills beslutade åtgärder.

I dagsläget pekar det befintliga underlaget på en oförändrad eller svag förbättring av miljötillståndet. Denna positiva utveckling, som framför allt har iakttagits i flera kustområden de senaste åren, innebär att bedömningen för miljötillståndet har förbättrats jämfört med förra årets uppföljning 2010 och att trenden som helhet bedöms som positiv istället för neutral. Preciseringarna om tillstånd i sjöar och vattendrag samt tillstånd i kust kan uppnås, medan de tre preciseringarna om landmiljön, påverkan på havet samt tillstånd i havet inte bedöms kunna uppnås. Miljökvalitetsmålet har lång återhämtningstid i miljön.

Det finns flera andra miljökvalitetsmål som till viss del kan påverka uppfyllelsen av Ingen övergödning, bland annat Bara naturlig försurning samt i viss mån

Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker.

SVÅRIGHETER ATT NÅ MILJÖKVALITETSMÅLET

De övergödande ämnena fosfor och kväve sprids dels via luften från sjöfart, biltrafik och energianvändning, dels via vatten från jordbruk, kommunala avlopp, dagvatten, enskilda avlopp och skogsmark. Huvuddelen av nedfallet i Sverige av kväve har ett ursprung i andra länder. Detta gäller även för utsläpp av kväve och fosfor till havet. Möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet är därför huvudsakligen beroende av insatser inom EU och på internationell nivå. Vattendirektivet, marina direktivet, Baltic Sea Action Plan (BSAP), EU:s takdirektiv för luftföroreningar och Göteborgsprotokollet inom luftvårdskonventionen bedöms därför vara de viktigaste verktygen för att uppnå miljökvalitetsmålet. Även den kommande inriktningen av EU:s jordbrukspolitik kommer att få en avgörande roll när det gäller påverkan på havet.

Borttagandet av handelsgödselskatten i Sverige kan enligt Jordbruksverkets bedömning komma att motverka måluppfyllelsen. Bland de drivkrafter som påverkar måluppfyllelsen märks bland annat en trend för ökade utsläpp av kväveoxider till luft när det gäller den internationella sjöfarten.

FÖRÄNDRING AV BEDÖMNING AV MILJÖKVALITETSMÅLET

Återhämtningstiden efter att åtgärder vidtagits kan vara mycket lång. På grund av upplagrade förråd av näring i mark och sediment kan det i vissa fall handla om en fördröjning på mellan tio och hundra år innan vi ser effekten av åtgärder på miljötillståndet. Den nya bedömningsgrunden innebär att det är lättare att uppnå miljökvalitetsmålet, eftersom hänsyn får tas till återhämtningstiden och att

miljötillståndet därmed inte behöver uppnås till 2020. Däremot bedöms inte de nya preciseringarna ha förändrat möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet. De har inneburit ett minskat överlapp, bättre uppföljbarhet samt bättre koppling till miljötillståndet och internationella processer, men är i princip av samma karaktär och ambitionsnivå som tidigare.

MILJÖKVALITETSMÅLETS BEROENDE AV INTERNATIONELLA INSATSER

Miljökvalitetsmålet är till stor del beroende av internationella åtgärder. Ytterligare beslut om utsläppsmål och åtgärder dels inom EU och FN:s luftvårdskonvention dels för internationell sjöfart krävs för att förutsättningarna ska kunna bedömas som uppfyllda till 2020.

Figur 7. Utsläppen av kväve till haven minskade med omkring 22 procent under perioden 1995 till 2006, medan utsläppen av fosfor till haven minskade med omkring elva procent under samma period. Utsläppen för 2010 är en uppskattning, som bygger på att beräknade utsläppsminskningar mellan 2000 och 2006 har fortsatt i samma takt.

NÅR VI PRECISERINGARNA?