minskar. Perspektivet har varit empiriskt
och de röster som kommit till tals är aktörer
som idag är verksamma inom kommun-
sektorn. Avslutningsvis låter vi några sam-
hällsdebattörer reflektera över hur de ser på
de förändringar som skett. Urvalet har
gjorts med utgångspunkt i att vi velat få en
så bred bild som möjligt. Artiklarna bygger
på intervjuer och har genomförts av journa-
lister från Dan Håfström Frilans och Mea-
sure Media. Journalisterna har fritt fått
ställa de frågor som de funnit intressanta.
1 Mats Svegfors 2 Terese Bengard 3 Klas Eklund 4 Gunnar Wetterberg 5 Annelie Nordström 6 Po Tidholm
”Politikerna vill väldigt sällan tillstå att det här är grundläggande
mönster som är nästan omöjliga att påverka med politiska medel.”
Mats Svegfors är publicist och tidigare landshövding i Västmanland. Han var ordförande för Ansvarskommit
tén som såg över ansvarsfördelning av offentlig verksamhet. Hur urbaniserat hoppades att arsöker möta
Innebär urbaniseringen att Sverige håller på att glida isär?
De stora tyngdpunktsförändringarna när det gäller befolkningen hänger samman med ekonomins för- ändring. Man kan säga att det handlar om att männ- iskor går ifrån lågproduktiv till mer högproduktiv verksamhet. Annorlunda uttryckt så är det den eko- nomiska tillväxten. Det är fel att beskriva detta som ett problem. Det gör oss som nation rikare och det innebär att våra möjligheter ökar att ta hand om oli- ka samhällsproblem. Så i grunden är ju detta en posi- tiv process.
En annan sak som kan sägas, och det här vill ju poli- tikerna väldigt sällan tillstå, är att det här är grund- läggande mönster som är nästan omöjliga att påverka med politiska medel. Det är så slående inom politiken. I alla andra sammanhang ägnar man alltid stor omsorg att beskriva och förstå det som är problem. Men poli- tiken älskar att rusa iväg till lösningar och då beaktar dessa lösningar sällan politikens begränsade påver- kansmöjligheter. I frågan om urbanisering så är det en slående brist på problemanalys och brist på resurser och institutioner för att göra analys.
I Ansvarskommittén försökte vi göra rätt ordent- liga analyser av detta med små kommuner. Man kan väl säga att där problemet är riktigt stort så handlar det om att befolkningen är för liten för att kunna han- tera en fungerande samhällsservice. Och det är något som vi inte kan komma tillrätta med vare sig genom indelningsförändringar eller genom ekonomiska trans- fereringar. Finns det inte längre kvar någon arbets- kraft för äldre- och barnomsorg så spelar det ingen roll vad politiken gör. Det är väldigt viktigt att politiker säger tydligt att ”detta kan vi göra någonting åt, detta kan vi inte göra någonting åt”.
Självklart är det stora problem för människor som bott ett helt liv på en plats om de inte kan bo kvar mot slutet av sin levnad, men det är ju också ett problem att det är kallt på vintern, men tack och lov har vi ännu ingen politiker som lovar vackert väder.
Det ska sägas att det inte lovas särskilt mycket i de här frågorna, utan det dyker ju upp indirekt genom nedläggningar av skolor eller sjukhus och så. Med det riktigt stora problemet är när det inte längre finns
arbetskraft för samhällsservice. Då kan inte äldre människor eller barnfamiljer bo kvar på de platserna. Går det inte att påverka urbaniseringen?
Det går att påverka utvecklingen på vissa punkter och där hämtar jag delvis min erfarenhet från Ansvars- kommittén, men också från min tid som landshöv- ding i Västmanland.
Det vi saknar är den riktigt kvalificerade utrednings- verksamheten som ger bästa tänkbara underlag för reformarbete. Det är en första del där politiken kan göra mycket.
När det gäller regional utveckling har vi generellt väldigt dåliga kunskapsresurser. Där är man i stor utsträckning beroende av privata konsultföretag för att göra problemanalys. Jag tycker att det skulle vara självklart att vi hade en mycket stark central kunskaps- resurs nära kopplad till en resursrik forskning. Det görs sådan skillnad mellan utredning och forskning. När det gäller användande av forskning som grund för politik så blir det allt svårare eftersom forskning blir mer och mer specialiserad. Den blir sällan användbar på den generaliserande nivå där alla samhällsreformer rör sig. Det är väldigt sällan vi använder riktigt kvali- ficerade forskare för systematiskt utredningsarbete. Därför krävs en rätt ordentlig kreativitet för att utveck- la det ansvar som framför allt Tillväxtverket har idag, så att vi verkligen fick en central instans eller flera regi- onala instanser som hade prognosansvar och kunskaps- utvecklingsansvar.
Om vi skulle bygga upp en sådan ny typ av institu- tion så skulle vi inom den rymma grundläggande utred- ningsverksamhet, där vi kunde följa inte bara statis- tisk regional utveckling utan också bygga upp kunskaper om vad som styr utvecklingen och vad som överhuvudtaget är påverkbart. En sådan institution skulle också brygga över till kvalificerad forskning.
Sverige är en av världens mest avancerade välfärds- stater och en av de mest framsynta länderna med många decennier av utveckling av samhällelig verksamhet. Men ingen tänker tanken inför den framtid vi står inför, att verkligen skaffa sig motsvarande infrastrukturer och institutioner för samhällsvetenskaplig och huma- nistisk forskning och kunskapsuppbyggnad som vi har inom naturvetenskap.
När jag var landshövding så föreslog jag regeringen detta. Det svar jag fick från regeringen var en motfrå- ga om vad de skulle göra med min skrivelse – ”Hur kan vi skriva av ärendet?”.
Borde Sverige genomföra en kommunindelningsreform?
Ja, en andra del där politiken kan påverka, och det var också en slutsats i Ansvarskommittén, är genom indelningsreformer. Men i vissa delar av landet är det inte ett problem med små kommuner utan pro- blemet är att arbetskraften viker. Som en Norrlands- politiker sa: ”Om man slår samman två stora glesa kommuner så får man inte en tät kommun utan man får en ännu större gles kommun.”
Det är möjligt att slå samman en tät kommun med några stycken glesa och skapa en större resursstark kommun. Mitt eget hemlän Västmanland är ett exem- pel. Det består idag av tio kommuner. Man skulle myck- et väl kunna tänka sig att det vore en kommun. Då fun- nes inte längre småkommunsproblem i Kungsör eller Skinnskatteberg. Jag säger inte att det enbart vore bra. Det finns också nackdelar med detta för det finns en mycket stor styrka i den självförvaltning som ligger hos de små kommunerna. Men på sikt är kommunre- former något vi bör överväga i södra Sverige och vitsen är då att vi inte behöver lösa problemen på nationell nivå utan kan lösa dem på kommunal nivå.
Hur tycker du att politikerna försöker möta konsekvenserna av urbaniseringen?
Att man vill påverka råder det inga tvivel om. De sat- sar väldigt mycket pengar på infrastruktur för till- växt. Inte minst genom strukturfonderna. Och det är klart att en kommun kan påverka förutsättning- arna för att driva företag. För den enskilda kommu- nen kan det betyda jättemycket att möta företagens behov. Det kan avgöra huruvida företagen alls blir kvar där, men i det stora hela tror jag att det är på marginalen. Vår kunskap om vad som påverkar och hur det påverkar i det stora hela är utomordentligt bristfällig.
Skatteutjämningen är det mest centrala i landets politik på det här området och det är ju naturligtvis helt avgörande för vissa kommuner. Tittar vi på de rik- tigt små kommunerna i norra Sverige som är mest illa ute så är det så få människor som berörs av detta, så det handlar inte om några stora pengar ur ett natio- nellt perspektiv att hjälpa dem. Men finns det ingen där som kan ta emot löner så spelar det ju ingen roll att de har pengar att betala lönerna med.
Politiker idag är lite mer försiktiga med slagord som att ”hela landet ska leva” och liknande jämfört med för
några decennier sedan. Urbaniseringen är inte en lika stor fråga och ingen ger särskilt avancerade löften för man vet att man inte kan infria dem.
Du var ordförande i ansvarskommittén som såg över ansvarsfördelning av offentlig verksamhet. Hur har politikerna dragit nytta av det ni kom fram till?
Huvudsynpunkten var att vi skulle få en stark sam- ordnad regional nivå. Det skulle innebära länssty- relser som täcker större områden. Dessa skulle ha mycket stor betydelse för den regionala utveckling- en för de skulle dels vara resursrika och dels över- brygga olika statliga sektorer och brygga över till landstingen. Har detta tagits tillvara? Ja, så till vida att man har givit ett större ansvar för regional utveck- ling till landstingen och det var i vår anda, men man har ännu inte tagit steget att utveckla större regional enheter. Nu har civilministern aviserat att det ska genomföras. Jag hoppades att alliansregeringen skul- le visat förnuft och gjort mer på basis av vad vi kom fram till, för det var en enig utredning.
Hur urbaniserat tror du att Sverige är om 20 år? Man gör en mängd saker i olika regioner, men i och med att vårt kunskapsunderlag är så bristfälligt så finns det ett drag av godtycklighet över många ansat- ser.
Jag tror inte att Sverige kommer att vara radikalt annorlunda om 20 år. De mindre kommuner har det ännu svårare och de riktigt stora kommunerna kom- mer att ha ännu mer växtvärk om vi inte gör något mycket radikalt och annorlunda i vår hantering av de stora flyktingströmmarna.
När det gäller teknikutvecklingen och den föränd- rade produktionen så är vi faktiskt bara i början av IT- utvecklingen. Där kommer att hända mycket mer och det driver mot högre kunskapsinnehåll i de arbeten som finns och det innebär att man måste har större urval av arbetskraft för att klara rekryteringen. Det kommer att dra arbetskraft till storstäderna i ännu högre grad.
Något som jag har egen erfarenhet av och som jag tror kommer att öka är dubbelboende. Jag bor både i Stockholm och i Skinnskatteberg. Eftersom jag har spenderat merparten av min tid i Stockholm så beta- lar jag skatt där. Varför betalar jag inte en delskatt i Skinnskatteberg? Jag tror att detta på lite längre sikt kan bli en möjlighet för de landsbygdskommuner som är hyfsat storstadsnära. Med riktig kunskapsuppbygg- nad kan vi svara på om detta är ett större fenomen.