Urbanisering och starkt växande storstadsregioner är inget unikt för Sverige. Motsvarande utveckling kan vi se runt om i världen. De utmaningar utveck- lingen reser tycks också till stora delar vara samma i Sverige som i andra länder, det handlar primärt om att hantera investeringsbehov, sociala konsekvenser och utmaningar för de politiska institutionerna. Låt oss innan vi går in på dessa utmaningar konstatera att studierna vi gjort genomgående ger positiva omdö- men om kommunerna med befolkningstillväxt. Eko- nomin är relativt god och stabil, medborgarna är rela- tivt nöjda med kommunerna såväl som plats att bo på och som serviceproducent och även ur ett demo- kratiskt perspektiv beskrivs kommunerna som mer robusta än de befolkningsmässigt mindre och mins- kande kommunerna.
Det som framför allt lyfts fram som utmaning i Lidströms studie är behovet av investeringar. Kraf- tig befolkningstillväxt leder till brist på bostäder, underdimensionerade kommunikationssystem och behov av att skala upp den kommunala serviceverk- samheten. Utmaningen ligger i att hinna med och finna lösningar på dessa investeringsbehov men ock- så i att tidsmässigt matcha investeringar i förhållan- de till när behov förväntas uppstå.
Inte minst i storstadsregioner leder utvecklingen till att markfrågor blir viktiga och även om kommu-
ner till stor del kan hantera dessa signalerar Lidströms studie att det finns skäl för staten att se närmare på ett antal utmaningar som upplevs försvåra det lokala problemlösandet. Några områden som lyfts fram är: >Planeringssystemet: Kritiken gäller trögheterna
i systemet och önskemål om att processen borde kunna gå snabbare. Synpunkter gäller också tiden för överklaganden och vilka som har rätt att överklaga plan- och byggbeslut.
>Byggregler och bullerregler: Även om bullerreg- lerna nyligen förändrats är det många som pekar på att dessa alltjämt försvårar byggandet. Inte minst är kravet på att det måste finnas en tyst sida i lägenheterna är besvärlig när man samti- digt har en efterfrågan på och behöver bygga små lägenheter i centrala lägen.
>Riksintressenas roll: Flera intervjuade har pekat på att alltför mycket klassificerats som riksin- tresse på ett sätt som begränsar möjligheterna för kommunerna att bygga i centrala lägen. >Strandskyddet: Här efterfrågas framför allt en
större flexibilitet från de statliga myndigheter- nas sida i tillämpningen av reglerna.
>Länsstyrelsernas kontroller: Många uttrycker missnöje med länsstyrelsens roll som bevakare och tycker att denna ibland hanterats fyrkantigt. Lidström tar inte upp finansieringsproblematiken i någon större utsträckning. Men från våra egna stu- dier vet vi att detta är en stor och komplex fråga. Väx- ande kommuner har en till synes god ekonomi med en soliditet inklusive pensionsskuld på runt 20 pro- cent och ekonomiska resultat över två procent, vilket är i paritet med riksgenomsnittet. Deras investerings- behov är däremot stora och förutsätter goda resultat för att klara av kommande avskrivningar och ränte- kostnader. Sjunkande räntor har visserligen under- lättat för de kommuner som lånefinansierar sina investeringar. De sammanlagda räntekostnaderna 2014 är lägre än 2007 trots att låneskulden är cirka 50 procent högre. En återgång till en räntenivå som rådde innan finanskrisen skulle innebära att ränte- kostnaderna ökar med 7–8 mdkr per år med nuva- rande låneskuld. Därtill kommer ökande avskriv- ningar till följd av investeringarna. Det finns därför skäl att fundera på om de växande kommunernas resultatnivå (två procent av skatter och utjämning) är tillräcklig. En avgörande faktor är sannolikt i vil- ken utsträckning som investeringarna finansieras med egna eller lånade medel. Växande kommuner med stor grad av lånefinansiering och relativt sett lägre ekonomiskt resultat riskerar att vara ekono- miskt sårbara om räntorna stiger. En faktor att beak-
ta är också medfinansieringsfrågan. Under senare år har kommunernas engagemang i statliga infra- struktursatsningar ökat och detta sätter särskild press på växande kommuners finansieringsbehov och härigenom riskexponering. En annan försvårande faktor är att de växande kommunernas nettoutfall i utjämningssystemet förväntas försämras framöver. Omfördelningen inom inkomstutjämningen och kost- nadsutjämningen förändras i takt med att befolk- ningssammansättningen ändras. Skillnaderna i struk- turellt behov mellan kostnadsutjämningssystemets bidrags- och avgiftskommuner förväntas öka, vilket medför att kostnadsutjämningens omfördelning sti- ger. År 2014 fick 172 kommuner ett bidrag. År 2030 förväntas antalet bidragskommuner öka till 220. De enda kommungrupper som antas betala en avgift år 2030 är storstäder och större städer.
Utvecklingen leder inte bara till utmaningar som är kopplade till investeringar utan också till sociala utmaningar. I de internationella studierna lyfts sär- skilt fram att urbanisering lett till en tilltagande seg- regation. Denna förstärks av ökade inkomst- och för- mögenhetsklyftor bl.a. som en följd av ökande andel flyktingar och invandrare med svaga resurser. Mot- svarande utmaning signalerar Lidströms studie. Lid- ström lyfter också fram att tillväxtkommuner ofta också måste hantera olika former av protestaktioner från medborgargrupper. Larsson konstaterar i sin studie att medborgarna i växande kommuner ger goda omdömen om kommunen som plats att leva och bo på. Det hindrar naturligtvis inte att medborgargrup- per som blir direkt berörda i den egna närmiljön av olika tillväxtprojekt protesterar. Larssons studie sig- nalerar däremot att trygghet är ett värde som väx- ande kommuner har en tydlig utmaning i att erbjuda. I internationella studier lyfts de politiska institu- tionerna fram som ett tredje område där tillväxt ska- par utmaningar. Bakom denna utmaning ligger att de politiska institutionerna utmanas av behov att han- tera frågor över större geografiska områden än de enskilda kommunerna. Inte minst inom kommuni- kationsområdet framstår behov av samordning som centralt. Men man skulle också kunna tänka sig att det fanns behov av att samordna byggande och andra investeringar som följer av tillväxt. Larsson konsta- terar också i sin studie att: ”I funktionella stadsområ-
den behöver ett växande antal politiska frågor hanteras gemensamt av berörda kommuner. Det handlar till exem- pel om lokal infrastruktur, näringslivsutveckling, mil- jöfrågor och fysisk planering”. I Lidströms studie har
detta, till författarens förvåning, inte lyfts fram som en utmaning utan behoven av samordning uppfattas kunna hanteras genom olika former av samverkan.
Som Mattisson&Knutsson konstaterar i sin studie finns också ett omfattande samarbete även mellan stora kommuner. Frågan är om samverkan även på sikt kommer att kunna hantera behoven. Tillväxt- områdena tenderar att utvidgas vilket gör att alltfler kommuner måste delta för att en samordning skall kunna ske. Lindström konstaterar också: ” Det före-
faller emellertid också som att man kommer långt bara genom att samarbeta. För att detta ska fungera även på sikt krävs dock att varje kommun känner ansvar för storstadsregionen som helhet”.