En stabil och väl fungerande finansiell sektor är en förutsättning för investeringar, produktion, sysselsättning och sparande. Finansiella kriser har visat sig vara mycket kostsamma och utgör därför ett allvarligt hot mot de offentliga finanserna och ett lands ekonomiska utveckling.
Arbetet med att säkerställa ett stabilt finansiellt system i spåren av den finansiella krisen är därför högt prioriterat, särskilt mot bakgrund av den pågående finans- och skuldkrisen i ett antal av EU-länderna.
Sverige har en av de största banksektorerna i Europa, mätt som bankernas totala tillgångar som andel av BNP (se diagram 1.4). Att Sverige har en stor banksektor beror bl.a. på att svenska banker har en relativt stor verksamhet utom-lands. Eventuella problem i den utländska verksamheten kan sprida sig till den svenska verksamheten och därigenom påverka den svenska ekonomin negativt. De svenska bankerna finansierar dessutom sin verksamhet i hög utsträckning på den internationella marknaden. Denna typ av finansiering är ofta problematisk i tider av finansiell stress.
Diagram 1.4 Banktillgångar i förhållande till BNP i respektive land
Procent av BNP
0 100 200 300 400 500 600 700
Estland Slovakien RumänienLitauen Bulgarien Polen Ungern Lettland Tjeckien Finland Slovenien LuxemburgItalien Belgien Grekland Medelvärde PortugalIrland Österrike Tyskland FrankrikeDanmark Spanien Sverige Nederländerna StorbritannienSchweiz
Anm.: Den ljusare delen av Sveriges stapel visar de fyra storbankernas tillgångar utomlands i förhållande till Sveriges BNP. I övriga länder i diagrammet ingår bankernas tillgångar utomlands i de svarta staplarna.
Källa: Riksbanken.
Det finns många fördelar för ett land av att ha en stor banksektor, bl.a. genom att företag och hushåll får tillgång till ett stort utbud av finansiella tjänster. En stor banksektor medför dock att ett land blir sårbart för störningar i det finansiella systemet. En finansiell kris, som innebär att staten tvingas agera för att upprätt-hålla stabiliteten i det finansiella systemet, riskerar därmed att bli mer kostsam för Sverige än för många andra länder.
Om skuldkrisen i Europa skulle förvärras och spridas ytterligare är regeringen beredd att vidta nödvändiga åtgärder i syfte att säkerställa den finansiella stabiliteten. Regeringen fortsätter även arbetet med förebyggande åtgärder som främjar den finansiella stabiliteten och som minskar risken för att skattebetalarna ska behöva betala för ett högt risktagande hos bankerna.
1.6.1 Skärpta kapitaltäckningsregler Ur ett stabilitetsperspektiv är det nödvändigt att bankernas verksamhet finansieras av en till-räckligt hög andel eget kapital. De fyra svenska storbankerna har kärnprimärkapital på mellan 12 och 17 procent av deras riskvägda tillgångar.26 Det är höga nivåer, både i en internationell jämförelse och i förhållande till gällande minimikrav. Eftersom den svenska banksektorn är jämförelsevis stor och gränsöverskridande är det enligt regeringen nödvändigt att de svenska bankerna har en större andel eget kapital än bankerna i länder med mindre banksektorer.
Därmed blir bankerna mer motståndskraftiga mot förluster. Regeringen har tillsammans med Riksbanken och Finansinspektionen aviserat att kravet på storbankernas kärnprimärkapital under 2013 ska höjas till 10 procent av de riskvägda tillgångarna. Kravet höjs sedan till 12 procent 2015. Inom ramen för de nya kapitaltäcknings-reglerna på EU-nivå har regeringen aktivt och framgångsrikt verkat för att medlemsstaterna ska få sätta högre nationella krav. Motivet till detta är Sveriges stora och starkt sammankopplade banksektor.
De svenska bankerna finansierar sig i hög utsträckning genom lån på marknaden, inte minst i utlandet. Vid utgången av 2011 utgjordes över hälften av bankernas marknadsupplåning av lån i utländsk valuta. Det är en finansieringsform som kan vara svår att upprätthålla i kristider. När den finansiella krisen träffade den amerikanska ekonomin var det t.ex. för svenska banker särskilt svårt att ta upp lån i amerikanska dollar.
En större andel inhemsk finansiering, särskilt i form av eget kapital, kan minska beroendet av lättrörligt kapital.
En stor del av bankernas finansiering utgörs av insättningar från hushållen. Dessa är i normalfallet en mycket stabil finansieringsform.
För att upprätthålla finansiell stabilitet är det därför angeläget att hushållens insättningar tryggas genom insättningsgarantin.
Vid sidan av riskerna på inlåningssidan i banksystemet finns risker på utlåningssidan, främst i form av potentiella kreditförluster.
Allmänt sett ökar risken för kreditförluster när
26 Avser beräkningsprinciper för kapitaltäckning enligt Basel 2 för halvårsskiftet 2012 enligt bankernas egna kvartalsrapporteringar.
utlåningsvolymen ökar. Därmed kan en hög skuldsättning hos hushåll och företag utgöra en större risk för finansiell instabilitet. De svenska hushållens samlade skulder har under de två senaste åren stabiliserats på ca 160 procent av deras sammanlagda disponibla inkomster (se diagram 1.5).27 Trots den höga nivån finns det faktorer som talar för att risken för att hushållen skulle få stora problem att klara sina skulder är låg. Räntekvoten, dvs. räntekostnaderna efter skatteavdrag som andel av de disponibla inkomsterna, ligger nära genomsnittet för de senaste 30 åren. Ett lägre ränteläge de senaste 15 åren har alltså gjort att hushållen kan bära en större skuld utan att det med nödvändighet påverkar risken för finansiell instabilitet.
Diagram 1.5 Hushållens skuldkvot och räntekvot Procent av disponibel inkomst
0
1980 1984 1988 1992 1996 2000 2004 2008 2012
Skuldkvot (t.v.) Räntekvot (t.h.)
Källor: Reuters, Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.
Regeringen har höga ambitioner när det gäller omfattningen av och kvaliteten i den finansiella tillsynen. Arbetet med att stärka regelverken och tillsynen av de finansiella företagen och marknaderna ska intensifieras ytterligare.
Sammantaget har kraven på Finansinspektionen ökat och regeringen bedömde i budget-propositionen för 2012 att resurserna till myndigheten successivt behöver öka 2012–2014.
27 De sänkningar av skatten på boende som gjorts efter 1991 beräknas ha bidragit till att bostadspriserna har ökat med ca 10 procent (Riksbanken (2011), Riksbankens utredning om risker på den svenska bostadsmarknaden). Detta leder på sikt till en högre skuldsättning hos hushållen.
1.6.2 Starkare konsumenter
Finansiella produkter och tjänster har stor betydelse för den enskilde konsumentens privat-ekonomi, t.ex. när det gäller pensionssparande och bostadslån. Tillgången till denna typ av produkter gör det möjligt för hushållen att fördela konsumtionen över livet och sprida riskerna. Utbudet av produkter ökar ständigt.
Det är därför viktigt med tydlig information och en hög grad av transparens så att konsumenten dels ges god insikt i själva produkten, dels ges förutsättningar att välja mellan olika produkter från olika finansiella företag.
En väl fungerande finansmarknad förutsätter kunniga och välinformerade konsumenter. En central utmaning för politiken på finans-marknadsområdet är att minska det kunskaps- och informationsunderläge som konsumenten befinner sig i. Bättre kunskap och tydligare information kan på sikt öka förtroendet mellan aktörerna på de finansiella konsument-marknaderna. I vissa fall är det dock motiverat med mer ingripande åtgärder, t.ex. vid försäljning av komplexa finansiella produkter (s.k. strukturerade produkter).
Lånekontrakt mellan långivare och låntagare måste upprättas enligt sunda principer och vara utformade på ett sådant sätt att åtagandet kan uppfyllas även om bostadspriserna faller eller om låntagaren blir arbetslös. Det är också viktigt att räntemarginalerna återspeglar den underliggande risken, att belåningsgraden är tillräckligt låg så att fallande bostadspriser inte urholkar värdet på säkerheten till lånet i alltför stor utsträckning och att hushållen uppmärksammas på kostnads-fördelarna med att amortera på sina lån.
Regeringens åtgärder
Regeringen anser att utbudet av finansiella produkter behöver genomlysas och att konsumentskyddet på finansmarknaderna behöver stärkas. Ett led i detta är att stärka myndigheternas tillsyn över finansmarknaden.
Finansinspektionens ökade resurser ger bättre förutsättningar att stärka konsumentskyddet.
Utöver Finansinspektionen har även Konsumentverket i uppdrag att granska och övervaka finansmarknaden, särskilt avseende information om och marknadsföring av finansiella produkter. Regeringen förstärker nu
Konsumentverkets uppdrag och ger myndig-heten ökade medel för tillsynsåtgärder på det finansiella området.
I syfte att stärka konsumenternas möjligheter att efterfråga finansiella produkter som är anpassade till deras ekonomiska situation och riskvillighet, fortsätter regeringen att satsa på finansiell folkbildning. Det tidigare aviserade resurstillskottet till Finansinspektionen 2013 ger myndigheten möjlighet att ytterligare intensifiera satsningen på informations- och utbildningsåtgärder.
Regeringen arbetar också aktivt på EU-nivå för att uppnå ett mer ändamålsenligt råd-givningsbegrepp. De olika lagar för distribution av finansiella produkter som gäller i dag är inte tillräckliga. Regeringen överväger även en nationell översyn av rådgivningsmarknadens reglering.
Finansmarknadens dynamik medför att nya produkter och tjänster hela tiden växer fram.
Det kan innebära att företag erbjuder olika finansiella tjänster och produkter utan att verksamheten tillståndsprövas eller står under Finansinspektionens tillsyn. Ett exempel är kreditgivning till konsumenter i form av snabblån, ofta med extremt höga effektiva räntesatser. Den typen av lån resulterade i över 33 000 ärenden om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten under 2011. Ett annat exempel är viss inlåningsverksamhet som kan bedrivas utan banktillstånd, vilket bl.a. innebär att pengarna inte är skyddade av insättnings-garantin. Regeringen ser nu över regelverket och behovet av tillstånd för dessa verksamheter.
Regeringen vill också öka transparensen, särskilt på bolånemarknaden. Regeringen avser därför att ge Finansinspektionen i uppdrag att utreda möjliga åtgärder för hur bankerna ska kunna öka kundernas insyn i hur utlånings-räntorna bestäms och överväga om bankerna bör åläggas att publicera finansieringskostnaden för en viss typ av bolån. Därmed får konsumenterna en tydligare bild av vilket förhandlingsutrymme som finns vid tecknande av bostadslån.
Därutöver pågår ett lagstiftningsarbete för att ta fram en mer rättvis och enkel modell för beräkning av den s.k. ränteskillnadsersättningen vid förtidsinlösen av bundna bostadslån. Syftet är att öka rörligheten på bankmarknaden.
1.7 Välfärd för alla och jämnare