V ARSEBLIVNINGENS STIL

Utifrån den tidigare undersökningen av konst i PM arbetar Merleau- Ponty fram en förståelse av varseblivningen där varseblivningen är ett uttryck för varat. Han korsar de estetiska diskussionerna med gestaltpsykologiska studier. Samtidigt som han överför förståelsen av uttryckets stilisering till varseblivningen, fördjupar han gestaltpsykologins teori om hur tingen framträder som en figur mot en bakgrund: alla föremål framträder som en rörelsestil, där rörelsen utgör figuren som avtecknar sig.

För att fördjupa sina undersökningar av varseblivningen väljer han att studera rörelsefenomenet: ”Denna övergång och detta omvändande från den sinnliga världen till uttrycksvärlden studeras utifrån rörelsen.”141 _{Rörelsefenomenet som sådant låter sig inte gripas} ur ett objektiverande synsätt. En tanke som objektifierar rummet och ser rörelsen som förflyttning mellan olika punkter kan endast dela upp den, men den kan aldrig redogöra för rörelsen som fenomen. Den kan bara separera rummet och tiden i mindre och mindre intervaller, men aldrig fånga rörelsen i sig. I ett rum som består av ett oändligt antal punkter kan det inte finnas någon rörelse, för den som rör sig är alltid någonstans, och rörelsen är alltid redan utförd eller så återstår den att utföra.142

Rörelsefenomenet måste istället förstås som ett totalt fenomen, och här använder sig Merleau-Ponty av gestaltpsykologin. För att förstå rörelsefenomenet krävs en blandning av före och efter, här och där, min kropp och de saker den varseblir. Rörelsen fordrar att vi

141 _{MSME, ark [9]: ”Ce passage et ce renversement du monde sensible au monde de}

l’expression étudié sur le mouvement.”

överger en objektiverande syn på rummet, tiden och varseblivningen och visar vägen för en ny förståelse. Det finns ingen rörelse hos en värld i sig utan endast en värld som uppfattas av någon.143 Varseblivningen av rörelsen innebär en ”omvandling av faktum till mening och ett förkroppsligande av mening i seendet”.144

Merleau-Ponty radikaliserar gestaltpsykologins förståelse av hur mening framträder som figur mot en bakgrund genom rörelsefenomenet. Uppfattandet av rörelse är av samma slag som det av en figur mot en bakgrund, och på samma sätt som i uppfattandet av figuren så uppfattar vi helheten på en gång: vi ser inte först en position och sedan en ny position och härleder fram rörelsen mellan dem. Istället ser vi på en gång rörelsen, och uppfattar tinget i rörelse som ett helt fenomen: ”Rörelsen ≠ förlopp definierat av genomfartspunkter och deras sträckning utan ett fenomen som hela fältet medverkar i och som utgör en del av dess figurala organisation.”145 _{Rörelsen innebär inte en förflyttning mellan olika} platser, utan är en figur i blivande i det figurala fältet: ”platsändringens intrång i de figurala karaktärerna och tvärtom: rörelse en figurs blivande.”146

Alltså: om det ska kunna finnas rörelse, krävs det (1) att detta något som rör sig själv är i rörelse (2) att rörelsen som så att säga kommer från det som rör sig, är skapat av det, inte är en enkel relation mellan en serie bestämda positioner och en serie bestämda ögonblick i tingens rum och tid, inte en interobjektiv relation som lämnar positionerna och tidsfaserna i ett yttre förhållande till varandra, och som är yttre benämning i förhållande till det som rör sig, utan det krävs att rörelsen är absolut, i det som rör sig och inte annorstädes. Alltså att det finns en blandning av före och efter, av här och där, intrång.

och detta är bara möjligt om (3) rörelsen varken är i sig själv dvs. i tingen, eller för mig som åskådande subjekt av en objektiv värld, utan [finns till] genom en sorts blandning av mig och

”tingen”. 147

143 _{MSME, ark [65](VII1).}

144 _{MSME, ark [72](VII8): ”il y a changement des données en sens et incarnation du}

sens en vision”.

145 _{MSME, ark [73](VIII1): ”Le mouvement ≠ processus défini par points de passage}

et leur tracé mais phénomène auquel collabore tout le champ, et qui est partie dans son organisation figurale.”

146 _{MSME, ark [73](VIII1): ”empiétement du changement de lieu sur les caractères}

figuraux et réciproquement: mouvement devenir d’une figure”.

147 _{MSME, ark [59](VI2): ”Donc: s’il doit y avoir mouvement, il faut (1) que le}

quelque chose qui se meut soit lui-même en mouvement (2) que le mouvement sortant pour ainsi dire de lui, fait par lui, ne soit pas simple relation entre une série de positions et une série d’instants définis dans un espace et un temps des choses,

Utifrån Max Wertheimers experiment visar Merleau-Ponty att rörelsefenomen är ett inkräktande av här och där, framtid och dåtid, en radikalisering av figur mot bakgrund, där bakgrunden är föremålet i vila och figuren rörelsen själv.148

Uppfattandet av rörelse är av samma sort som uppfattandet av figuren, en figurs utveckling, och identifieringen är av samma sort som en orörlig figurs identifiering med sig själv: dvs. segregationen har en temporal verkan. I den meningen är rörelsen inbegripen i figurens struktur.

men omvänt 2) figurens struktur är bara permanent medelst rörelsen, bara i den – Man ser inte först samma figur och sedan att den har flyttat sig: man ser den gå från ursprungs- till slutpositionen, det är i identiteten av dess möjligheter som man känner igen den, figuren är platsen eller spåret av en viss typ av rörelse, av vissa dynamiska egenskaper.149

Rörelsen hos ett flygplan vid horisonten är annorlunda än den hos en insekt på fönstret, och ”inte endast genom en kalkyl som skulle återställa den större ‘verkliga hastigheten’ genom att ta med avståndet i beräkningen: den svarta punkten blir maskerad aggressiv kraft. Rörelsen uppenbarar varat”. 150 _{Han återkommer till samma} formuleringar:

Alltså här rörelse = varats uppenbarande, resultatet av dess interna konfiguration, och helt klart något annat än en platsförändring.

relation interobjective qui laisse extérieures l’une à l’autre les positions et les phases temporelles, et qui est dénomination extérieure pour le mobile, que le mouvement soit absolu, dans le mobile et non ailleurs. Donc qu’il y ait mélange de l’avant et de l’après, de l’ici et du là, empiétement.

et cela n’est possible que si (3) le mouvement n’est pas en soi i.e. dans des choses, ni pour moi comme sujet spectateur d’un monde objectif, et par une sorte de mélange de moi et des ’choses’.”

148 _{Max Wertheimer var en gestaltpsykolog som med experiment undersökte}

varseblivningen av rörelse. Han är en viktig influens för Merleau-Ponty i MSME, Merleau-Ponty diskuterar även hans experiment i PP, se PP, ss. 288 f.

149 _{MSME, ark [67] (VII3): ”L’appréhension du mouvement est du même type que}

celui de la figure, devenir d’une figure, et l’identification est du même type que celle d’une figure immobile avec elle-même: i.e. incidence temporelle de la ségrégation. En ce sens le mouvement est compris dans la structure de la figure.

mais réciproquement 2) la structure de la figure n’est permanente que par le moyen du mouvement, qu’en lui – On ne voit pas d’abord la même figure et ensuite qu’elle a bougé: on la voit passer de position initiale à finale, c’est l’identité de ses possibilités qui la fait reconnaître, la figure est lieu ou trace d’un certain type de mouvement, de certaines propriétés dynamiques.”

150 _{MSME, ark [74] (VIII2): ”non seulement par calcul qui restituerait ‘vitesse réelle’}

plus grande en tenant compte de distance: le point noir devient puissance agressive masquée. Le mouvement révèle l’être”.

De kinetiska egenskaperna (hastighet) förbundna med varat: ett flygplans rörelse mot horisonten annorlunda än en insekts rörelse på nära håll och inte genom en kalkyl: annorlunda aggressiv kraft, dold, maskerad aggressiv kraft. 151

Rörelsen avslöjar varat genom att den får det att framträda genom en viss stil: både flygplanet och insekten är en viss rörelsestil. Den är både deras vara och deras framträdande:

Utbyte mellan mening och figurala moment (särskilt rörelse): de är för varandra medel och mål: ”det är ett flygplan” = meningen är medel att redogöra för rörelsestilen men framträder bara just genom den: flygplanet är här en rörelsestil. Ingen representation av flygplanet.152

Det innebär att det som ges i rörelsefenomenet är ett vara som är sitt framträdande, som framställs och framträder helt i sitt framträdande. Därmed fångar rörelsefenomenet det varseblivna fenomenets själva fenomenalitet: i rörelsestilen framträder tinget helt utifrån framträdandets konfiguration. Dess mening är helt igenom immanent i framträdandet samtidigt som det överskrider sig själv genom helheten.

I stilen finner Merleau-Ponty en konfiguration som får föremålet att framträda som en enhet innan vi lärt oss att namnge det. Det innebär en omtolkning av fenomenologins förståelse av fenomenens framträdande: Husserl beskriver hur vi exempelvis uppfattar en stol därför att vi lärt oss meningen hos begreppet stol och utifrån denna mening omedelbart uppfattar alla stolar såsom stolar.153 _{Husserl söker} den grundläggande ideala meningsenhet som får tinget att framträda som sådant, exempelvis stolens mening som gör att alla stolar framträder såsom stolar inför oss utan att vi behöver analysera fram deras betydelse. Den abstrakta meningen föregår det konkreta uppfattandet. Merleau-Ponty visar istället hur tingens rörelsestil är det

151 _{MSME, ark [70] (VII6): ”Donc ici mouvement = révélation de l’être, résultat de sa}

configuration interne, et clairement autre chose que changement de lieu.

Les propriétés kinétiques (vitesse) liées à l’être: mouvement d’un avion à l’horizon autre que celui d’insecte proche et non par calcul: autre puissance agressive, puissance agressive cachée, masquée.”

152 _{MSME, ark [82] (IX1): Ӄchange entre sens et moments figuraux}

(particulièrement mouvement): chacun est pour l’autre moyen et fin: ‘c’est un avion’ = le sens est moyen de rendre compte du style de mouvement mais ne paraît justement qu’en lui: l’avion est ici un style de mouvement. Aucune représentation de l’avion.”

153 _{Se Husserl, Edmund, Cartesianische Meditationen. Eine Einleitung in die Phänomenologie,}

Felix Meiner Verlag, Hamburg, 2012, II. Meditation, ss. 51 f (Cartesianska meditationer. En inledning till fenomenologin, sv. övers. Daniel Birnbaum och Sven-Olov Wallenstein, ss. 64 f).

vi först uppfattar, innan vi söker uttala och inringa tinget som sådant. Det innebär att det är de föremål som först uppfattas utifrån en bestämd rörelsestil som man sedan namnger och bestämmer.

Det som först får oss att uppfatta ett föremål är att det uppfattas som en konfiguration som bevarar sig själv i sin rörelse som ett framträdande som förflyttas på ett enhetligt sätt över varseblivningsfältet. Det liknar uppfattandet av stjärnbilder: det är de stjärnkonfigurationer som förflyttar sig på himlen på ett sådant sätt att de behåller samma relation till varandra som man sedan namnger och kallar för stjärnbilder. Insekten framträder mot fönstret som en viss rörelsestil, och när varseblivningsfältet ändras så består kontinuiteten i föremålens rörelsestil, liksom stjärnbilderna behåller sin inbördes konfiguration även när de förflyttar sig över himlen och ändrar sin position i förhållande till de stjärnor som inte tillhör stjärnbilden.

Men om varseblivningen innebär ett första uttryck genom en stilisering hur kan detta uttryck formuleras i språket? Det kommande året, det vill säga i kursen PbP, utlovar Merleau-Ponty att han mer noggrant ska studera språkets uttrycksfullhet för att på nytt förstå övergången från varseblivning till språk.154 _{Språket bygger vidare på} det varseblivna uttrycket, samtidigt som det finns en ömsesidighet mellan språket och den värld det uttrycker. Det är just den här ömsesidigheten som skapas och omskapas av litteraturen.