Om angina pectoris :: akademisk afhandling, med vidterfarna Medicinska Facultetens i Upsala tillstånd, under inseende af doct. Olof Glas

O m

A 1« f i l m A P E C T O R I S

A c a d c m i s k A f h a n d l i n g ,

som

nted v i d t P i f a r n a M edicin sk a Facultetens i Upsala t i l l s t å n d ,

under inseende af

doct. 0 L 0 I G L A S

e* o. Professor i P raetisk a M ed ic in e n ,

f ör Medi ci ns ka Gr ade ns erhållande f ö r f a t t a d o c h u t g i f v c n

af

C A R L W I L H E L M E N G E L B R E C H T

a f Ö stgöth a N ation

1.11 offentlig granskning fram ställcs på M edicinska A uditorium den 4 J u n i I S ö i

p. v. ti f. m, 1.

UPSALA,

C. A. L f c F F L E R

1 8 5 1 .

/ f

E ty m o lo g isk a dels H isto r isk t- N o so lo g isk a grunder.

Ordet Angina härleder sig från

ciyy

härleder sig från den bruna färgen vid qväfn ingsan- fallen.

D e g a m le betecknade med A ngina hvarje svårig­

het alt s v ä lj a aller andas, beroende på en s j u k lig förändring i svalge t och halsen.

Sednare författare anföra under denna benämning en mängd o lik a arter, allt efter sjukdom ens säte, be­

skaffenheten af dess u tg å n g , dess uppträdande såsom symptom a f andra sjukdomar o. s. v. (så t. e x . anför

Sauvages

Stoll

Schm alz

nar till och med 4 4 species. Ett mindre talrikt nam n ­ register har sjukdom en redan hos

F r a n k , S. G. Fogel, R eil

sk a arterna sin sjelfständighet och upptagas såsorn 1

symptomer under hufvudsjukdom en. L ä n g e sö k te man bibehålla sjukdom ens ursprungliga b egrepp gen om att derunder subsumera 2:ne s e r ie r , den ena tillhörande svalg et och m atstrupen, den andra lu ft v ä g a r n e , tills man slutligen dermed beteckn ade inilamation i nämn­

de partier och hvardera af den» fingo sederm era af nyare författare mera passande benämningar.

Äfven om man med all säk erhet kan antaga att sjukdomen A ngina p ectoris är lik a gam mal som m ensk- li g a sjukdomsprocessen i allm änhet så förekom m a dock i de litterära urkunderna b eskrifningar på sannolikt hithörande fall först h os

E r a s is tr a tu s , Aretceus

oper. p. 7 o x o n . 1 8 2 3 ) —

P oterius

ra omnia cum annotat.

E offm .

Mayn 1 6 9 8 ) —

H offm an — M orgagni

— och hos

Sauvages

d is sinister.

År 1 7 6 8 bl e f sjuk dom en närmare besk rifven af Fransmannen

Rougnon;

Heberden 1)

G rossi

Sedan n u , såsom nämnt ä r , sju k d o m en gen om

Heberden

i ) Med. trans. Vol. II. p. 5 9 commentaries on the hi story and cure of diseases.

som

Fothergill ') , P a r r y 2), B u r n s 3J , B ro w n * J , H u n ­ ter bJ , C. J. B . W illia m 's

nen utom den n ä m n d e ,

R ougnon, J u rin e 7) , Lcennecs), A lfred Lartigue'*)

B r e r a 10) , T e s ta l i ;

E lsn er i 2J , H esse13) , W a g le r

1) Lond. m ed- observ. and inquiries. V ol. V. a com ­ plete collection o f the Med. and philos. w orks o f F othergill.

2) An inquir&s inte the sym ptom s and causes o f the syncope an g in o sa , by C. H. Parry Lond. 1 7 9 9 (aus d. E ngl, v. Friese B reslau jl8 0 1).

3) A llan Burins v. cinigen der hiiufigstcn und w ich tig - sten Ilerzkrankheitem aus deiu Engl, von N asse Lim go 1 8 1 4 ,

4) J o s. Browm med. essays on fever inflammat, in der sand, auserles. A bhidg. z. Gcbrauche fur Prakt. A erzte Xv.

Bd. v. S tk . 1 8 52.

5) G ickt mit Brustbräune com plic. bei dem beriibm len J Hunter. A trea tise on the blood by the late J. Hunter publ. b y E. Home 1 7 9 4 . |

6) Vorlesung*en Uber H erz-E rankheiten Med. Tim es March-Mai 1 8 4 3 .

7) M emoires sur l’angine de poitrine. Paris et Geneve 1 8 1 3 ubers. von Muncke 1 8 1 6 .

8) de l ’auscultation etc.

9) M em oires sur l’angine de poitrine. Auszug im Journ.

d e Med. de B ord eau x Febr. A vril 1 8 4 6 . Gekrönte Preis- scbrift.

1 0) L. B rera d e lla s l e r n o c a r d i a m ela ltia v o lg a r m e n t e . COnosciuta so tto il n ou ie di angin a p e c to ris . V erona 1810.

1 1) A. Jos. T esta iiber krankheiten des Herzens. Ein A uszug aus dem llal. m il anui. von S p rin gel. lla lie 1 8 1 3 .

12) A bkandlung iiber die Brustbriiune. G oningsberg 1 7 7 8 13) Specim . auaugur. med. de angina pector. H all. 1 8 0 0 (F. Ch. G. Hesse).

4

c t i o n e r ) ,

K reysig *)', Ollenroth 2) , A lbers3J , K a lle n - bach V » A ram er *) m. fl. — H w asser 6J .

För öfrigt har denna sjukdom erhållit flera an­

d r a , till större delen o läm p liga och förvillande namn:

E ls n e r

B u tte r

P a r r y

D a r v m

S lu is

Stöller

Stephin

Baumes

B rera

S w ed ia u r

F ra n z

Cramer

1) Krankheiten des H erzens und Hufern. Journ. Ju lv und A ugust 1 8 5 8 .

2) C. Ant. F. Ollenrooth dissert, de aneine pectoris.

Berol. 1822.

3) B eitrage zur P alh olog. und D iognostik der H erz- krankheiten. Horns A rehiv 1 8 3 1 —3 2 .

4 ) Die gesammt. H erzkrankbeitcn, ihrer Erkenntniss und Bchandlung etc. m onografisch. zusam m cngestellt von Dr.

K allenbach B eilin 1 8 4 0 (enhalt die T ab elle w elch e scbon F orbes zusam m engestellt hat v. 8 8 F allen , derunter 8 0 M anner, 8 Frauer. O rgankrankheiten des Herzens allein 1 0 . Kranklieiten der Aortaj 5 , der Kranzarteren 1. Ver- k n o ch eiu n g derselben 1G. Krankheiten der Klappen 16. Krank­

heiten derA ortse (O ssilieation en , E rw eiterung oder B eides) 2 4 . IJnnatiirlicbe W eieh b eit d es Herzens 12.

5 ) Fr. Kramer prakt. A rzt in C assel. Die krankheiten d es H erzens nacb dein Standpkt der hisherigen Erfahrun- gen .II Aurt. 1 8 5 9 . S. 1 2 0 ff.

6 ) H w asser, Periodisk N euralgie i Iljertat. Ups. 1 8 5 7

i hjertat.

H eberden, E is n e r , P a r r y , S tö lle r, W a ll, S chm idt, J u rin e, W e ic h m a n n , S c h m a lz, B er e n d s, K r e y - sig, Lcennec, Ollenrooth

ter den längre fram företagna framställningen a f dem, måste ordnas i se rsk ild a sp ecies.

A lfre d L a rtig u e

skapet i B o r d e a u x prisbelönla skrift resultatet af 3 3 lik öp pn ingar. D e flesta fallen ( 1 8 ) tillk ännagåfvo en sju k lig förändring i arterite coronarite cordis (isyn ner­

het o ssific a tio n ) , hypertrophie i venstra hjerlk am m aren med e lle r utan v a lv e lf e l; (i ett fall var m u sk elsu b ­ stansen genom väfd af t jo c k a , fib rösa, glänsande trå­

dar, sa n n o lik t en product af en inflammation i hjertat) dilatation af aortaj, fettbildning i hjertats su bstans.

E n ligt

L a rtig u e

ter. E n ligt

L a rtig u e

der sig till de öfriga grenarne af nervus vagus. A f d essa sammanställningar finner man att de mest o lik a p a th ologisk a förändringar framställas under rubrik af denna s j u k d o m , såsom organ isk a sjukdomar i le f v e r n ,

6

i hjertat e n s a m t, äfvensom i A orta, arteriae coronariae, valvlern a, en abnorm uppmjukning af hjertats su b ­ stans etc. I statistiske uppgifter al

Forbes

Bouchut

tets viscera.

V id betraktandet af resultaterna vid nämde l i k ­ öppningar finna vi dels organiska dels dynam iska ab­

normiteter.

C. J. B ■ W illia m s

skad tonus hos hjertat j e m te stegrad se nsibilitet hos dess nerver . . . är rent dynamisk och a f neuralgisk natur . . . . synes stå i sam manhang med lidande i ven- stra hälften af hjertat och i aorta* m ynn ingen, under­

stundom med inflammatoriska, congestiva eller organiska sjukdom ar i hjertat.’’ — Många anse den bero på o s ­ sification af arteriae coronarim. Dr.

Georg H irsch

l : o ) derigenom att en gen om plethora eller c o n g e ­ stion quantitativt eller qualitativt abnorm b lo d ­ massa periodiskt beherrskar hjertats verksamhet.

2:o) g e n o m nervrefle x (rån sjukdomar i aflägsnare organer t. e x . lefvern ‘);

3:o) g e n o m affection på n ervu rsp r u n gen , såle des gen o m spinalirrilation.

R om berg omnämner i sin bok om nervsjukdomar- ne 1 Bd. 1 A fd. sid. 1 2 3 angina pectoris såsom hy- peräslhesie a f p le x u s coeliacus.

A f det n u ' sagda f ö lje r, att de hittills beskrifna formerna kun na hänföras till tvänne afdeln ingar: en organisk och en d y n a m isk , äfvensom att b egge upp­

stå d els på protopathisk primitiv, dels på deuteropa- thisk e l l e r sym pathisk väg. ( R a llen b a ch sid SO 81 sk iljer m ellan en organisk och en dynamisk eller en­

ligt andra en nervös angina).

T i ll den första afdelningen höra alla former med o rganiska e l le r structurförändringar i h je rtat, i de sto­

l ) P lex u s gaelrieus anterior af nervus vagus sinister förenar sig med plexus hepaticus. Sedan öfverga nervi va­

gi i plexus co elia cu s hvarilran ater ett plexus hepaticus ut­

breder sig. Då nu frän pars thoracica af nervus vagus fle­

re rami card iaci u tg å , som bidraga till bildandet at plexns cardiacus superficialis, så är nervföreningen m ellan plexus cardiacus och p lexu s hepatici på detta sätt tyd ligt ådaga­

lagd . Genom p lexu s cardiacus och flere rami cardiaci bil­

das en nervförening med sym pathicus genom splanchnici med plexus co elia cu s och derigenom äfven en indirect före­

n in g med p le x u s hepaticus På detta sätt är förbindelsen m ellan b jertals och lefverns nerver förm edelst sym pathicus (trisp lan ch n icu s) med spinal- eller excitom otoriska nervsy­

stem et m ellan båda organerna förklarligt. V exelförhållan- det mellan bjertats och lefverns karlverksam het pä physio- logisk a och p ath ologisk a grunder är dessutom en länge

känd sak.

8

ra kärlen eller i lefvern. Ett sedan lång tid tillbaka bek ant factum är att organiska sjukdom ar i hjertat och lefvern ofta ö m sesidigt betinga hvarandra såsom orsak och verkan, sam t alt ett in nerligt vexe lförh ållan de e- ger rum inellan hjertat och lefvern.

T ill denna stora afdelning måste äfven räk n as de form er, hos hvilka enligt H irsc h hjertverksam heten inskränkes antingen gen om plethora eller c o n g e s t io n , eller genom en ahnortn crasis hos hlodet; eller d e s o m en ligt W illia m s sammanhänga med inflammatoriska e l­

le r congestiva sjukdomar.

T ill den andra stora afdelningen hänföras de re»

na hjertneuroserna, antingen de uppstått g en o m sp in a l- irritation eller g e n o m hyperästesie uti hjertats nerver och p le x u s .

F ö r att bringa någon klarhet och reda i b egrep­

pet om formerna a f denna sjukdom föreslå vi enligt

I~V Ö

U llers p e r g er i E r la n g en , hvilkens afhandling här­

om v i hufvudsaklig en följt, benämningen a n g i n a p e ­ c t o r i s v a s c u l o s a för alla de form er , som äldre för­

fattare hänförde till den organiska afdelningen och so m uppkomma på organoplastisk väg till följd a f den v a s ­ culosa sju k d o m sp r o c e sse n , samt benämningen a n g i n a p e c t o r i s n e u r o t i c a s. n e u r a l g i c a , då sjukdom en förekommer såsom ren neuros.

\

Granskar man sorgfälligt hvarje före k om m an d e fall a f sjukdom en såväl i physio logiskt som p a t h o l o - g isk t a fsee n d e, så kan man ofta påträffa s å d a n e , der man råkar uti villrådighet till hvilken af de anförda

afdelningarne dessa fall s k o la r ä k n a s , hvarföre man då kan hänföra dem till en egen class under namn af a n g i n a p e c t o r i s m i x t a . Betraktar man nem ligen först hjertat såsom ensk ildt organ i dess organopla- st isk a verksam h et, och sedan hela kärlsystemet i sam­

manhang med d etsam m a, såsom dess centrum; — med lefvern såsom det andra hufvudorganet i san guifica- t io n s p r o c e s s e n ; — vidare om man tar i betraktande hjertat såsom rörelseorgan, och d ess deraf följande beroende af excitom otoriska e l le r sp inalsystem et (till o c h med af hjernan); — i dess egenskap slutligen såsom kärlsysteinets centralorgan d ess vigtiga förhål­

la nde till g a n g liisy s te m e t, så inser man lätt att många o lik a former a f denna sjukdom k un na uppstå.

D e f a ll, som tillhöra den vasculösa afd e ln in ge n , h ä n v is a , då man efterforskar den närmaste sj uk dom s­

o r s a k e n , till en dubbel organ och em isk g r u n d , nem li­

gen antingen en öfvervägande librinhall hos blodet ( h y ­ p e r in o s i s ) , eller en mera framträdande albuminös e l­

ler ven ös charactär hos detsamma ( h y p i n o s i s ) . D et förstnäinda förhållandet består a n t i n g e n deruti att h e la blodmassans fibrinäm ne, jem te att det är i större mängd närvarande, redan inom kärlsystemet besitter förm ågan af organisation (R o k ita n s k y I sid. 5 0 9 ) och till följe af denna dess allm ä n n a , h ela blodmassan g e ­ n om grip an de, organochemiska charactär, bär inom sig m öjligheten att väcka den ifrågavarande pathiska pro­

ce sse n hos hjertat; e l l e r uppkomma de org a n o p la sti- sk a abnormileterna i och omkring hjertat lokalt från sin organochem iska grund, n em lige n till fö lje a f acut

10

eller ch ronisk in flam m ation, och de förekom m ande or­

ganiska förändringarne äro då egentli ga produkter af denna in flam m ation , såsom e x s u d a te r, abnorm nutri­

tion, afsättning af fibrin och sp ontana fibrincoagula (ibid. I Bd. sid. 1 4 3 , 2 ( i9 ). D en n a inflammation är än en prim itiv, än en secundär, m eta sta tisk , än all*

män än p a r t i e l l ; — den deraf fram kallade pathiska processen än p erife ris k , än mer g en om trängan de sub­

stansen.

U nder b estäm d a om äfven ännu i c k e f u llk om ligt kända förhållanden och villkor afsättas, t ill följe af en egen om bildnin gsprocess i dessa extravaserade och congulerade inflammationsprodukter, fasta cheinis ka krop­

par ( k a lk s a lt e r ) , hvarigenom hela massan förhårdnar och bildar concretioner och ossificationer (atheromatö- s a , steatomatösa och kritartade afsättningar). L i k a l e ­ des höra hit ytterligare produkter och resu ltater af ofvannämde p r o c e s s , såsom genom broskbildnin g, o ssi­

f ication , o. s. v. uppkomna stricturer e lle r partiella obliterationer uti arteria; coronarim 1). D e n n a process af en framåtskridande metamorphos ( e lle r så att säga en sjuklig evolutio n ) bildur ett motstycke till den af en tillbakaskrid ande metamorphos, en in volu tio n eller försvinnandet af broskbildningen och den organiserade te x t u r e n , d. v. s. kalk bildningen (ibid. sid 2 6 4 ) . E h u ­ ru dessa båda processer äro till sin upp kom st och ut­

veckling väsend lligen s k ilj a k t ig a , utgöra de dock c o -

i )

Chevers

incidcrande momeuter af sjukdomsorsaken. Den siist- nämnde processen ^kalkbildningen) tillhör hufvud sakli- gen åld erdom en. (M ichel H y a c in th Deschampes i M e - lun har i sin afhandling öfver den elastiska fibrinväf- n a d e n , som blifvit inlemnad till academien i Paris s å ­ som täflingsskrift för Monthyonska priset, beskrifvit hjertats elastiska fibrin membran). Näm nde membran står i intim förening med det derunder belägna m«i- s k ella g re t. V id längre framskriden å ld e r , då nutri—

tionen fö rsv a g a s, blir denna membran tätare, tjockare och fastare. Kännedomen om denna elastiska väfnad breder ett ljtis öfver många pathologiska phenomener.

(G azette med. de Paris N:o 10 1 8 4 0 ) . För att fästa uppmärksamheten och en närmare iakttagelse härvid var det n ödvän digt, att här framställa ofvanstående anm ärkningar, till förklaring öfver uppkomsten af an­

g in a pectories.

D e n andra organochem iska förändringen som lig­

ger till grund för den vasculö sa sj uk don isform en , netn- ligen blodets a lb u m in ö sa , v e n ö sa , hypinotiska crasis characteriserar sig i sk enbar motsatts, mot den före­

g å e n d e , genom brist på fibrin och öfvervig t på albu­

m inösa beståndsdelar och blodcorpusk le r (R o kita n sky sid.

5 3 0 ) , samt ger s ig i allmänhet tillkänna gtnotn p le­

thora , allmän Hyperämie. D e s s a sednare betinga, så­

som bekant är lätt acuta och chroniska inflammatio­

n e r , h jertsju k dom ar, chronisk Rheumatism och Gikt.

D en na grund för sjukdom en utvecklar nu sina verknin gar och sitt inflytande dels genom conjestion och i form af chronisk inflammation, dels genom d e n

12

abnorma sam niansäitnin gen af blodet ( H ir s c h , W illia m s ) till följe hvaraf den bildar ett frö till Gik t och Rheu­

m atism , hvarvid den äfven sam manhänger med orga- noplastiska eller g e n o m abnorm nutrition uppkomna förändringar uti h jertats su bstan s, analoga med de pa- thiska processer uti peri- och en d o ca rd iu m , hvilka förekom m a vid U heum aliska ledgångsaflfectioner. S å vida metastaser lo calisera sig och efterlem na materi­

ella suiter så kunna de äfven här upptagas ss. sjuk­

domsorsaker. D e n om stän dighet, att Gik t af så mån­

ga författare (E ls n e r , B u t t e r , S c h m id t, S p re n g e l m. fl.) uppgifves såsom närmaste sju k d om sor sak , har äfven sia förklaring i det föregående.

Motsatlsen m ellan båda blodblandningarne är äf­

ven vid deras tilläm pn in g på den vasculösa sjukdoms»

formen (i o lik h et med R o k ita n sk y s åsigt) endast s k e n ­ bar, då enligt gjorda annalyser de quantitative resul- taterna i afseende på fibrinhalten i arterielt och v e ­

nöst blod ännu äro g a n sk a osäkra och sväfvande — och å andra sidan congulerad ägghvita förhåller sig chemiskt lik a med fibrin (S c h u lts System der Circula­

tion S. 13 ”die Bildu ng des Faserstoffes hängt durch die Erstarrung von der innern Organisation der P la s ­ ma a b ; j e höher d iese entw ickelt is t , desto grosser ist die M enge des F a s e r s lo f t s , der als in nerli ch g e - staltetes E i w e is s zu betrachten ist’ (s. 1 2 7 ) .

Från den ena e lle r andra a f dessa organochem is- ka grunder uppstå äfven de sjukdom sfall som bero pa eller äro förenade med fettansamling mellan pericar­

dium och m ed ia stin u m , i det dervid de uti blodet för­

handen varande protein hah iga äm nen, fibrin och a lb u ­ mi n, e x s u d e r a och undergå fettförvandling. l)å h je r - tat nu en gån g i organopla sliskt afseende undergått en abnorm förän dring, så kan naturligtvis icke h e l ­ ler in nervatio nen mer vara densamma som vid hjertals in tegritet och normala struetur.

D e n neurotiska formen a f sjukdomen frambringas gen om a lla de inflytelser som antingen medelbarligen gen om spinalirritalion eller omedelbart genom hyperse- stesie i C ardia lp le xus sj u k lig t förändra hjertats nerv­

verksam het. D etta sker gen om en egen skjuklig af­

fection a f hjertats nerver, hvarigenom dessas normala förh ållan de till hjertats m usk elfibrer störes och ett an­

fall sålu nda uppkommer. D e t t a störande af hjertats normala innervation synas åvägabrin ga större svårig­

heter vid anfallen än de periodis ka hindren i blodcir- culation.

I D r. J. F r . M eckels A rc h iv för Anatomie och P h y s io lo g ie bekräftar Prof. R e tz iu s M ullers åsigt alt b e g g e ursprungen för sp in a ln e r v e r n a , såväl de främre som b a k r e , stå i förbindelse med nervus sympalhicus.

I a fsee n d e på sammanhanget mellan sympathiska och spinal n erv e rn a , samt huruvida den förra är egnad att influera på r ö r e ls e n , kan man jemföra hvad C. W . W u t z e r \ Bonn säger derorn (Archiv fiir Anat. Physio- lo g . von D r Joh. M u ller I V Hft. s. 3 0 5 ff. Berlin 1 8 3 4 ) .

Dr. R o b ert R em a k (W o ch en sch rift fiit die gesam m - te H e ilk u n d e herausgegeben von C'asper, Rom berg etc.

Jahrg. 18 3 9 , h. 10) har vid sin a undersökningar följt nerverna ända in i hjertats muskelsubstans och tydli­

14

g en ådagalagt h jertrörelsens beroende af ga n g lier n a 1).

D e t visar sig att h jertverksam heten hufvudsakligen är b eroend e af nervi sympathici ganglier och nervus v a ­ g u s ; och om denna hjertverksanih et äfven för det mesta s y n e s vara ob eroend e a f hjernan och ryggm ärgen så härstamm a dock hjertats nervrör från d essa n ervsyste­

m ets centralorganer och m åste äfven förm ed la dessa organers in verkan på hjertats rörelse. A f det nu s a g ­ da förklaras äfven tydligt den consensus son» vid den nu ifrågavarande sjuk dom en eger rum m ell an nervus sym pathicus och sjelfv a hjertats nerver. Genom dessa reflexion er är visserligen sju k d o m sp to c ess en någorlu n ­ da tydliggjord; men för att få bilden deraf fullkom ligt k la r torde en noggrannare återblick på det p h y sio lo - g is k a området blifva nödvändig.

En oafbruten h je r t r ö r e ls e , sådan den för lifvets b ibehålla nde är n ö d v ä n d ig , kan endast tä nkas i före­

ning med r e sp ir a t io n e n , och hjertat bek om m er härvid å ena sidan sina in citam enter från blodet och d ess djuriska värma; å andra sidan bidraga dock äfven a n ­ dra om ständigheter dertill D e s s a om stä ndigheter äro a f dubbel b esk affen het, netnligen först sådana som förmedla rörelsen vid hjertats och re sp ira tiö n so rg a n er - nas verksamhet g e m e n s a m t , och för det andra sådana som tillkomma hjertat ensamt såsom inre rörelseorgan.

D å för öfrigt en g e m e n s a m samverkan a f bestäm da krafter är n ödvän dig, för att bringa harmonie i d essa

i) Jfr den beskrifning han meddelat i Frorieps Notizer 1 8 5 8 N:o 158.

p h y sio lo g isk a fun ktio n er, så bidraga äfven dessa rö­

re lse a k ter till uppnåendet af ett och samma mål.

G enom y t t e r l i g a r e forsk ningar af Dr. H e n n in g , J. R e id och H ook har man emellertid kommit (ill det resultat att nervi trig em ini, vagi och spin ales äro re- sp ir atio nens ex c ito ris k a nerver och dess centrum såle­

des m e d u lla o b lo n g a t a 1).

A f det föregåen de följer nödvändigt att hjertat gen om sin nervförening med hjernan och sp in alsyste- met förm ed elst den yttre villkorliga respirationsmecha- nismen är underkastadt viljans herravälde; och allt det äfven g e n o m sin förenin g med vagus och sym pathicus d els utför sjelfständigt sin röle för sig och dels i sin samverkan med resp irationsorganerna förrättar en an­

nan in r e m ek anisk och af viljan oberoende function.

P å sådant sätt utgår radier till en cerebral, p sy k is k , och en spinal elle r e xc itom otorisk sfer.

Man måste nu äfven antaga att hjernans infly­

tande på hjertat förmedlas genom ryggmärgen och den­

n es åter g e n o m den sympathiska nerven.

D e k rafter, som bestämm a hjertat till sin f u n c - tion e lla v e r k s a m h e t , finnas s å le d e s dels inom dels utom detsamma. För att uppfylla sin physiologiska b estäm ­ m e ls e erhåller det dels sin närin g och lifskraft från coronarerarternas blod och dels impulsen för sin o r g a n i­

sk a och rörelseverksam het g e n o m den inciterande för­

1) Marshall H alls A fbandlungen iiber das N ervensy- stem aus dem E nglischen von Dr. J. Kiirschner 1 8 4 0 .

Marshall Hall von den Krankheiten des Nervensystems ans den Eogl. von J. Wallacb 1842.

16

mågan h o s de (ill detsamma hörande nerver. D e utom hjertat varande krafter, som bidraga att väcka det till v e r k s a m h e t , äro de som det eger gem ensam t med r e — spirationsakten neml. b lod e t och dess värme, samt de uti respirationsprocessen in tresserande nervpartierna. A f huru stor vigt denna p h y s io lo g is k a fram ställning är för den ifragavarande hjertsju k dom en s p a th ologie syn es lätt af d ess p h e n o m e n e r , äfven som den vid fram stäl­

landet af sjukdom ens orsak e r och D io g n o s är a f stort v ä rd e, samt är ej h eller utan inflytande på den thera- peutiska framställningen.

Uti n ervsystem ets intima samman han g m ed h jer- tats plastik och dess r ö r e l s e såsom blodcirculationens centrum hafva vi den e g e n t lig a nyckeln till förk larin ­ gen a f sjukdom sfenom enerna. Refleclerar nian tillika på det kända e r fa ren h etsrö n ? att sj uk dom en ytterst sällan plägar förekom m a i n euralg is k form hos perso­

ner som ännu befinna s ig i yn gliga eller mannaåldern?

då h jertats n ervverksam het och d ess andel i circula- tionsakten ännu äga sin rätta norm och in tegritet;

men väl oftare vid lä n g r e framskriden ålder? (enl.

S c h u ltz 1. c. sid. 1 2 7 § 5 6 är blodet rikare på fibrin hos gamla djur än hos u n g a ) då hjertats nerv- och kärlv erksam het undergått relativa förändringar: så er­

håller man äfven häruti ett stöd vid fö rk laringen af sjuk dom en s gång.

V i d framställandet af en bild af sjukdom en blir det nödvändigt att något bestämdare sam manställa symptom erna efter de o li k a sjukdom sform erna och först