I början och mitten av 1960-talet ändrades de yttre förutsättningarna för yrkesutbildningens organisation. Skolväsendets förändring med en nioårig grundskola, ett reformerat gymnasium och införandet av en tvåårig fackskola har behandlats i kapitel 2.
Det fanns också grundläggande ekonomiska strukturförändringar som verkade i riktning mot mer skolförlagd yrkesutbildning. De nyheter som hade introducerats på bred front åren kring 1950 hade blivit ganska väl spridda i slutet av 1950-talet och samtidigt hårdnade den internationella konkurrensen. Det medförde att efterfrågan på arbetskraft med mångsidiga färdigheter och kunskaper (som ofta krävde flerårig lärlingsutbildning) var på relativ tillbakagång. Den hårdnande konkurrensen innebar att det i stället var kostnaderna för arbetskraften som tedde sig som det stora problemet. Ett sätt att hålla tillbaka kostnaderna var att använda relativt mindre kvalificerad arbetskraft (Svensson 1995). I en gemensam rapport, ”Yrkesutbild- ningen inom industrin” hade arbetsmarknadens parter redan 1957 konstaterat tendenser till sådana förskjutningar, inte minst att efter- frågan ökade kraftigt på arbetare som hade mer avgränsade kunskaper (Lundahl 1997). Sådana kunskaper kunde förmodligen yrkesskolans heltidskurser förmedla, särskilt som den tekniska utvecklingen inom industrin medförde en allt tydligare arbetsdelning och specialisering. Dessutom var bristen på arbetskraft inom industrin kännbar, vilket talade för kortare yrkesutbildningar än de lärlingsbaserade som oftast var tre- eller fyraåriga. De nya förutsättningarna fick ett avtryck i lärlingslönerna. Så sent som 1957 fick en lärling nästan lika mycket betalt som en jämnårig okvalificerad arbetare, men 1966 hade den relativa lärlingslönen sjunkit till 74 procent. Härtill kom ett annat sätt att minska företagens kostnader, nämligen att lägga så stor del av utbildningskostnaderna som möjligt utanför företagen.
Motsvarande ekonomiska strukturförändringar gjorde sig gällande även i andra högt industrialiserade länder som Västtyskland och Danmark, men där stärktes istället lärlingsutbildningens ställning (se kapitel 6). Den avgörande skillnaden mot de länderna var att det i Sverige hade börjat ske en förskjutning i synen på yrkesutbildning-
ens ställning. Från att i första hand ha varit en arbetsmarknadsfråga började yrkesutbildningen ses som en del av det totala utbildnings- systemet, vilket fick stora konsekvenser för synen på lärlingsutbild- ning. Till och med lärlingssystemets varmaste förespråkare, det organiserade hantverket, gav uttryck för en omsvängning i synen på lärlingsväsendet som en del av samhällets utbildningssystem. Vid 1964 års kongress framhöll ordföranden att den snabba tekniska utvecklingen innebar att SHIO måste medverka till att yrkesut- bildningens innehåll alltid var aktuellt och att lärlingsutbildningen snarast kunde ses som ett värdefullt bidrag till samhällets yrkesut- bildning (SHIO 1964). Fackföreningsrörelsen började driva frågan om allmänbildning istället för snäv yrkesutbildning. Det gällde inledningsvis grundskolan, som ersatte enhetsskolan i början av 1960-talet. När nästa stora utredning om yrkesutbildningen, 1963 års yrkesutbildningsberedning (YB), började arbeta drev emellertid LO motsvarande krav även vid utformningen av den nya yrkesut- bildningen. Den skulle vara betydligt bredare än tidigare och så lik annan gymnasial utbildning som möjligt (Olofsson 1997).
Förslagen från YB satte definitivt stopp för lärlingsutbildning som en viktig del av det svenska systemet för grundläggande yrkesutbild- ning. Som vi tidigare har sett var den dominerande uppfattningen så sent som vid mitten av 1950-talet att huvuddelen av yrkesut- bildningen skulle ske i näringslivet i lärlingsliknande former. Av detta finns inga spår i YB. I direktiven sägs istället att man ”rent principiellt bör eftersträva att i skolmässiga former bibringa elev- erna en tämligen ospecialiserad, på breda yrkesområden inriktad utbildning, som får följas av en inskolning i yrket inom de företag eller institutioner, där eleven sedan anställes” (SOU 1966:3, s. 23). YB 63 såg fortfarande en tudelad yrkesutbildning framför sig, men på olika nivåer. De sakkunniga uttryckte det så här: (..) ”grund- läggande utbildning är samhällets uppgift, inte företagets. Likaså är den rent företagsspecifika utbildningen företagens uppgift och inte samhällets” (SOU 1966:3, s. 128). I förhållande till tidigare utredningar hade alltså fokus förskjutits på ett markant sätt så att den grundläggande yrkesutbildningen skulle vara skolförlagd med ett begränsat utrymme för andra former. Hantverksorganisationen hade vid det laget insett att skolförlagd yrkesutbildning skulle bli
helt dominerande, men man försökte slå vakt om lärlingssystemet för sin egen del. Vid 1967 års kongress behandlades YB:s förslag som hade publicerats ett år tidigare. SHIO tog fasta på hur de sak- kunniga betonade vikten av betydande insatser från näringslivets sida för att färdigutbilda ungdomarna. Men dessutom, hävdade organisationen, var behovet stort av näringslivets medverkan även i grundutbildningen, nämligen i yrken ”med ett särpräglat kunskaps- behov och med begränsad rekrytering”. Organisationen hävdade att åtminstone inom deras område skulle inbyggd undervisning och lärlingsutbildning hos enskilda företagare vara aktuella även i framtiden (SHIO 1967).
Lärlingsutbildning behandlas kortfattat i det sista av åtta delbetän- kanden som en av flera frågor inom ett bredare område, samverkan mellan yrkesutbildning och arbetsliv (SOU 1970:58). Det är det sista delbetänkandet och det minst omfångsrika (drygt 100 sidor). Ur statsbidragssynpunkt jämställde YB lärlingsutbildningen med skolmässig utbildning i företagsskolor och inbyggd undervisning. Det innebar å ena sidan en höjning av statsbidraget, vilket noterades med viss tillfredsställelse av hantverkarna (SHIO 1973).7 Å andra sidan
innebar YB:s ställningstagande att både företagsförlagd utbildning och lärlingsutbildning var att betrakta som undantagsföreteelser i den grundläggande yrkesutbildningen. Det var den lokala skolsty- relsen som skulle avgöra om sådan utbildning fick förekomma och den första punkten att ta hänsyn till löd: ”Undervisningen ska fylla ett behov som inte kan tillgodoses av samhällsdrivna skolor inom regionen” (SOU 1970:58, s. 92). Bestämmelserna innebar också att centralt fastställda läroplaner skulle finnas och att antagningen skulle ske på samma sätt som till gymnasieskolan. Mot den bak- grunden är det inte så konstigt att antalet företagsskolor minskade, men ungdomarnas intresse att delta i sådan utbildning var också på nedåtgående, åtminstone lokalt. Vid mitten av 1960-talet kunde verkstadsskolan vid Kockums inte längre fylla samtliga lärlingsplatser. I årsrapporten för 1965 skriver man: ”Till årets intagning hade 84 lärlingsplatser beräknats bli tillsatta. … Det visade sig emellertid att den nytillkomna fackskolan i väsentligt högre grad än beräknat minskade antalet sökande till lärlingsskolan” (KMV Årsrapport 1965). I det nya utbildningssystemet med utbyggnaden av fackskola
och kommunal yrkesskola blev det allt svårare att rekrytera lärlingar. I likhet med många andra stora företag i Malmö slutade skolan att rekrytera nya elever från hösten 1968 (Jönsson 2010).
Epilog
Det utbildningssystem som skapades med 1971 års reform hade egentligen inte plats för lärlingsutbildning och annan företagsför- lagd utbildning. Den stora vikt som lades vid att den grundläggande yrkesutbildningen skulle vara likvärdig med annan gymnasieutbild- ning medförde med nödvändighet att den också skulle vara skolför- lagd. Men både de sakkunniga och beslutsfattarna var pragmatiker och öppnade upp för undantag från den grundläggande principen genom att ge utrymme dels för specialiserade skolor inom begrän- sade områden (som gjuteriskolan i Jönköping), dels för lärlingsut- bildning där en hantverksorganisation själv utarbetat program för utbildningen. Det var således även efter 1971 års reform möjligt att bedriva lärlingsutbildning, men det var antingen mycket speci- ella utbildningar eller utbildning på skolvärldens villkor. På 30 år hade lärlingsutbildningen gjort en lång resa och gått från att vara huvudalternativet till att bli ett undantag i den grundläggande yrkesutbildningen.
Noter
1 Hantverkarorganisationen har under åren haft flera namn. Den grundades 1905 under namnet Sveriges Handtverkarorganisation (SHO). 1942 – 1960 var namnet Sveriges Hantverkar- och Småindustriorganisation (SHSO). 1960 bytte man namn till Sveriges Hantverkar- och Industriorganisation (SHIO). Idag heter organisationen Företagarna.
2 Fenomenet att en del ungdomar (särskilt pojkar av litteraturen att döma) hellre tar ett okvalificerat men avlönat arbete än investerar i utbildning är långt ifrån begränsat till den här perioden. Se bl.a. David Mitch (1994) för ”blind alley jobs” i England kring sekelskiftet 1900 och Lena Schröder (1991) för ”springpojksproblemet” i 1930-talets Sverige.
3 Löneuppgifterna avser 17-åriga arbetare och lärlingar enligt metallarbe- tareavtalet som vänligen har ställts till förfogande av Tobias Karlsson vid
Ekonomisk-historiska institutionen.
4 Det fanns undantag. Den lärlingsutbildning som startat vid Kockums Mekaniska Verkstad (som behandlas mer längre fram) expanderade sin verksamhet från omkring 1950.
5 För de ungdomar som ville skaffa sig en mer kvalificerad utbildning var realskolorna och läroverken uppenbarligen mer lockande. Samtidigt som antalet lärlingar minskade från 20 000 till 15 000 under 1940-talet, ökade antalet elever i realskolan från 38 000 till 74 000 och även på gymnasienivå ökade antalet elever; vid de allmänna läroverken ökade antalet från 13 400 år 1940 till 16 700 år 1950 (SCB 1977: tabell 3.5 och 4.3).
6 CYN var yrkes- eller lärlingsnämnden för de olika hantverksyrkena. 7 Förslaget i SOU 1970:58 var 4 000 kronor, alltså en fördubbling jämfört
med tidigare. SHIO hävdade emellertid att med hänsyn till penningvär- desförsämringen borde bidraget snarare ligga på 5 000 kronor.
Referenser
Arkivmaterial
Hantverkarorganisationens kongresser: Arkivbeteckning NAD: SE/RA/730338/ A3.
SHO 1925 års möte.
SHO (1935), SHO:s 25:e ordinarie kongress i Härnösand 1–2 juli 1935. SHSO (1945), SHSO:s 27:e ordinarie kongress i Stockholm 6–7 augusti 1945. SHSO (1951), SHSO:s 28:e ordinarie kongress i Stockholm 20–21 augusti 1951. SHSO (1953), SHSO:s 29:e ordinarie kongress i Stockholm 24–25 augusti 1953. SHIO (1961), SHIO:s 32:a ordinarie kongress i Stockholm 18–19 septem-
ber 1961.
SHIO (1973), SHIO:s 37:e kongress i Falun 4–5 juni 1973.
Kockums Mekaniska Verkstad, företagsarkivet (KMV), Malmö Stadsarkiv, Företagsarkiv, Kockums Mekaniska Verkstads AB, Arkivbeteckning NAD: SE/MSA/00429/F/F20, Handlingar gällande verkstadsskolan samt elev- föreningen, F20:2 och F20:3.
KMV Bestämmelser 1943, ”Bestämmelser rörande yrkesutbildning vid Kock- ums Mekaniska Verkstads AB, utfärdade i juni 1943”.
KMV Handlingar gällande verkstadsskolan samt elevföreningen. KMV Informationsmaterial 1961.
KMV Utbildningsverksamheten vid Kockums, 1943–1957.
KMV Verkstadsskolan, PM författad av Nils G. Olsson, daterad 17/1 1957. KMV Årsrapporter från utbildningsavdelningen 1952–1966.
Skolstyrelsens protokoll Emmaboda 1960–1996:
Skolstyrelsens protokoll Emmaboda, protokoll 2 december 1960. Skolstyrelsens protokoll Emmaboda, protokoll 5 mars 1962. Skolstyrelsens protokoll Emmaboda, protokoll 24 juni 1963.
Offentligt tryck
SCB (1974), Utbildningsstatistik 1960–1973, Promemorior från SCB 1974:3. SCB (1977), Elever i icke-obligatoriska skolor 1864–1970, Promemorior
från SCB 1977:11.
SCB (1978), Utbildningsstatistisk årsbok 1978, Sveriges offentliga statistik, SCB, Stockholm.
SCB (1984), Elever i skolor för yrkesutbildning 1844–1970, Promemorior från SCB 1984:2.
SOU 1924:41, Utredning med förslag till lärlingslag i vissa yrken, Stockholm 1924.
SOU 1938:30, Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen inom hantverket och den mindre industrin, Stockholm 1938.
SOU 1954:11, Yrkesutbildningen, betänkande avgivet av 1952 års yrkes- utbildningssakkunniga, Stockholm 1954.
SOU 1966:3, Yrkesutbildningen. betänkande avgivet av 1963 års yrkesutbild- ningsberedning, Stockholm 1966.
SOU 1970:58, Yrkesutbildning och arbetsliv: samverkan och ansvarsför- delning, delbetänkande avgivet av 1963 års yrkesutbildningsberedning, Stockholm 1970.
SOS Löner 1983. Statistiska centralbyrån, Stockholm.
Litteratur
Arbetsmarknadsorganisationernas yrkesutbildningskommitté, AY (1944), Betänkande med förslag till åtgärder för lärlingsutbildningens främjande, Stockholm 1944.
Culpepper, P. (2007), ”Small States and Skill Specificity. Austria, Switzerland, and Interemployer Cleavages in Coordinated Capitalism”, Comparative Political Studies, vol. 40, no. 6, s. 611–637.
Edgren, L. (1987), Lärling – gesäll – mästare. Hantverk och hantverksarbetare i Malmö 1970–1847. Lund: Universitetsförlaget Dialogos.
Forsell, E. (1974), Promemoria angående hantverkets framtida yrkesutbildning, utarbetad på uppdrag av SHIO:s centrala yrkesnämnd och presenterad vid SHIO:s 37:e kongress i Falun 1974.
Goldin, C. & Katz, L. (2008), The race between education and technology. Cambridge Massachusetts and London England: The Belknap Press of Harvard University Press.
Hanf, G. (2007), ”Under American influence? The making of modern German training in large Berlin enterprises at the beginning of the twentieth century”, i Clark, L. & Winch, C. (red.) 2007, Vocational Education. International approaches, developments and systems. London and New York: Routledge. Hedman, A. (2001), I nationens och det praktiska livets tjänst. Det svenska
yrkesskolesystemets tillkomst och utveckling 1918 till 1940, Pedagogiska insti- tutionen, Umeå universitet.
Håkansson, P. (2011), Ungdomsarbetslöshet – om övergångsregimer, institutio- nell förändring och socialt kapital, Lund Studies in Economic History 55. Jallade, J.-P. (1989),”Recent trends in vocational education and training: an
overview”, European Journal of Education, vol. 24, no. 2, s. 103–125. Johansson, M. (1985), Svensk industri 1930–1950. Produktion, produktivitet,
sysselsättning, Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen, vol. XLIV. Jönsson, H. (2010), ”Lärlingsutbildningens utveckling”, i Vårt Kockums, red.
PerAxel Nilsson. Malmö: Varvshistoriska föreningen i Malmö.
Larsson, L. (2001), Industri- och hantverksutbildning under två sekel. Årsbok nr 194. Uppsala: Föreningen för svensk undervisningshistoria.
Lundahl, L. (1997), Efter svensk modell. LO, SAF och utbildningspolitiken 1944–90. Umeå: Boréa förlag.
McCoshan, A., Drozd, A., Nelissen, E. & Nevala, A-M. (2008), Beyond the Maastricht Communiqué: developments in the opening up of VET pathways and the role of VET in labour market integration, Consolidated Final Report, ECOTEC, Birmingham, Priestley House.
McIntosh, S. (2007), A Cost-Benefit Analysis of Apprenticeships and Other Voca- tional Qualifications, Sheffield University Management School, Research Report No. 834.
McIntosh, S. (2009), The Economic Value of Intermediate Vocational Education and Qualifications, UK Commission for Employment and Skills, Decem- ber 2009.
Mitch, D. (1994), ”Blind alley” employment and the role of adolescent labour force experience in skill development in late 19th and early 20th century England, London School of Economics & Political Science, Working papers in Economic History, no. 17/94.
Nilsson, A. (2008), Yrkesutbildningen i Sverige 1850–1910. Årsbok nr 208. Uppsala: Föreningen för svensk undervisningshistoria.
Nilsson, A. (2013), ”The untold story: Vocational education for adults in Sweden 1918–1968”, paper vid konferensen ‘Educating Mind, Body & Spirit: Adult Education since 1838’, 24–25 april 2013, London, Univer- sity of Westminster.
O’Connor, L. (2006), ‘Meeting the skills needs of a buoyant economy: appren- ticeship – the Irish experience’, Journal of Vocational Education and Training, vol. 58, no. 1, s. 31–46.
Ohlsson, R. (1986), Högre utbildning och demografisk förändring, Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen, vol. XLVII, Lund.
Olofsson, J. (1997), Arbetsmarknadens Yrkesråd. Parterna och yrkesutbildningen 1930–1970, Meddelanden från Ekonomisk-historiska institutionen, nr 59. Olofsson, J. (2005), Svensk yrkesutbildning. Vägval i internationell belysning
Stockholm: SNS Förlag.
Olofsson, J. & Wadensjö, E. (2011), Lärlingsutbildning. Stockholm: SNS Förlag. Pettersson, L. (1983), Ingenjörsutbildning och kapitalbildning 1933–1973,
Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen, vol. XXXIX, Lund. Pettersson, L. (2006), Är Danmark bättre än Sverige? Om dansk och svensk
yrkesutbildning sedan industrialiseringen. Malmö: Øi förlag.
Pettersson, L. (2011), ”Om europeisk yrkesutbildnings framväxt och karak- tär, med speciellt avseende på yrkesutbildningen i Danmark och Sverige fram till 1960 c:a”, konferensbidrag vid Svenska Historikermötet 5–7 maj, Göteborg 2011.
Richardson, G. (2004), Svensk utbildningshistoria. Skola och samhälle förr och nu, sjunde reviderade upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Ryan, P. (2000), ”The institutional requirements of apprenticeship: evidence from smaller EU countries”, International Journal of Training and Develop- ment, Vol. 4, No. 1, s. 42–65.
Schröder, L. (1991), Springpojkar och språngbrädor: om orsaker till och åtgärder mot ungdomars arbetslöshet, Institutet för social forskning, Stockholm. Schön, L. (2000), En modern svensk ekonomisk historia. Tillväxt och omvandling
under två sekler. Stockholm: SNS Förlag.
Svensson, L. (1995), Closing the Gender Gap; determinants of change in the female-to-male blue collar wage ratio in Swedish manufacturing, Skrifter utgivna av Ekonomisk-historiska föreningen, vol. LXXI, Lund.
Söderberg, T. (1965), Hantverkarna i genombrottsskedet 1870–1920, Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, Stockholm.
Thelen, K. (2004), How Institutions Evolve. The political economy of skills in Germany, Britain, the United States, and Japan. Cambridge: Cambridge University Press.
Trampusch, C. (2010), ”Employers, the state and politics of institutional change: Vocational education and training in Austria, Germany and Switzerland”, European Journal of Political Research, no. 49, s. 545–573.
Winterton, J. (2000), ”Social dialogue over vocational training in market-led systems”, International Journal of Training and Development, no. 4, issue 1, s. 26–41.
Internet
Näringslivet i Emmaboda kommun (2012-12-17), http://www.emmaboda. se/For-naringslivet/Naringslivet/, (besökt 2013-02-01).