Såväl i Danmark som i Sverige medverkade staten redan under 1800-talets senare del till att utreda, utveckla och expandera den lägre yrkesutbildningen. I Sverige var den exportberoende storindustrin
inflytelserik och flera aktörer agerade för att säkerställa svensk indu- stris internationella konkurrenskraft. Ett exempel på en sådan aktör var Kommerskollegium. 1870-talet var visserligen en tid då kollegiets merkantilistiska program ifrågasattes, men subvention av det privata företagandet via utbildningssystemet kunde sannolikt förväntas möta mindre motstånd än andra typer av subventioner. 1874 års betän- kande och förslag angående den lägre tekniska undervisningen kan sannolikt ses som ett inslag i en moderniserad merkantilism. Man ville använda det offentliga för att gynna exportnäringarna, vilket i sin tur skulle gynna staten.
Även i Danmark försökte olika aktörer stödja exporten, men hade i högre grad uppmärksamheten riktad mot jordbrukets, hantverkets och småindustrins problem med att konkurrera gentemot den fram- växande fabriksindustrin. Man såg yrkesutbildningen som en del av en framtida produktionsregim, där småindustri och hantverk fortsatt skulle spela en betydelsefull roll. Investeringsstrategierna kom också att se annorlunda ut, mera gradvis anpassande efter marknadens svängningar än planerande.
Jämförelsen visar att det är svårt att gå förbi de särdrag som fanns redan i slutet av 1800-talet, om man vill förstå 1950- och 1960-talets utbildningsreformer. Inte minst spelade de industriella arbetsplatsernas branschtillhörighet och storlek en nyckelroll i det som skedde. Redan på 1870-talet fanns flera av de element på plats som, mer eller min- dre omvandlade och i mer eller mindre nya roller, skulle konstituera 1950-talets produktionsregimer och därmed även bestämma den lägre yrkesutbildningens karaktär. Jag påstår även att spårbundenheten kom att fungera på ganska olika sätt i de två länderna.
I Danmark kom institutioner som lärlingskontrakt, yrkesförbund, marknadsanpassande småindustri och hantverk, grundtvigiansk hållning gentemot fabriksindustri och skolbänksutbildning samt arbetsgivarfinansiering av skolutbildning att tidigt hitta sina for- mer för samverkan och komplementaritet. De olika institutionerna stärkte – och låste – varandra på ett sätt som gjorde systemändrande reformer svåra att genomföra.
I Sverige fanns tidigt stora arbetsplatser där såväl arbetare som företagare blev organiserade i alltmer centraliserade branschförbund. Här fanns en högst mångformig och relativt oreglerad lägre yrkes-
utbildning. Här fanns även en stark tradition av samarbete mel- lan stat och privat näringsliv i stora projekt samt en arbetarrörelse med planeringsambitioner. Allt det här skulle småningom finna sina komplementariteter, men detta skedde ingalunda konfliktlöst och tog tid. Storindustrin (särskilt metall- och verkstadsindustrin) utgjorde en dominerande ”kraftfull aktör,” vars över tiden ändrade egenskaper och strategier kom att utsätta de andra delarna av regi- men för periodvis omfattande påfrestningar och förändringstryck. Den höga centraliseringsgraden och politikinriktningen hos de svenska arbetsmarknadsorganisationerna berodde till stor del på det stora inslaget av stora industriella arbetsplatser. Här fanns många arbetstagare av någorlunda samma slag och för det svenska facket gällde att slå vakt om kollektivets intressen, inte att skydda yrken. Även mycket annat följde med de svenska storföretagen. De var långsiktigt agerande aktörer. Inte minst under rationaliseringspe- rioder behövde de dessutom utbildning av relativt många av samma kategori, vilket gjorde skolbänksutbildning i grupp rationell. Här kunde aktörerna se möjligheterna i en överflyttning av utbildningen till offentlig sektor. Storföretagen behövde dessutom långsiktighet och stabilitet och hade här ett inte helt okomplicerat gemensamt intresse med en socialdemokrati med samhällsplanering på program- met. Det planerande och högteknologiska storföretaget behövde även staten för att åstadkomma den infrastruktur som det behövde för att våga sig på långsiktiga investeringar. Skolförlagd, skattefinansierad yrkesutbildning låg i storföretagens logik.
Utvecklingen av storföretagens produktionsregim fördröjdes emellertid av bl.a. motsättningarna mellan arbetsgivare och arbetsta- gare, vilket krävde en lång anpassningsperiod. Verkstadsföreningens tämligen aggressiva kampanj för en lärlingslag efter storstrejken för- virrade och fördröjde exempelvis en samsyn mellan de olika intres- sena inom storindustrin i yrkesutbildningsfrågan. Det går även att finna argument för att förändringstrycket på yrkesutbildningen inte var tillräckligt starkt, åtminstone inte under 1900-talets två första årtionden, för att tvinga fram stora förändringar. På ett annat plan fördröjdes utvecklingen av det ekonomiska och politiska systemets oförmåga att få fram skattemedel i tillräcklig utsträckning. Saker och ting började på allvar hända efter att ett omvandlande 1930- och
1940-tal omskapat den svenska ekonomin och dessutom genererat nya tankar och idéer om statens – och yrkesutbildningens – roll i ekonomin, efter Saltsjöbadskompromisserna och efter det att social- demokratin fått ett dominerande inflytande. Kriget skapade dessutom ytterligare förskjutning i synen på samarbete mellan storföretag och stat hos betydelsefulla aktörer.
Under 1950-talet skedde en omfattande omstrukturering och utbyggnad av industrin. Det organiserade näringslivet intensifie- rade sina ansträngningar att få staten att producera de arbetar- och teknikerkategorier som ansågs behövas. Facket och den socialdemo- kratiskt dominerade staten kunde därmed få igenom flera delmål som samtidigt gynnade de stora industriföretagen. Komplemen- tariteten tog sig nästan symbiotisk form. Hög tillväxt och stora överskott på statsbudgeten ökade samtidigt möjligheterna att låta offentligt finansieringsansvar växa. Storföretagens behov av stabilitet och långsiktighet kunde nu samordnas med de olika ekonomiska doktriner och planeringsidéer, med både inhemska och utländska rötter, som florerade.
Den danska produktionsregimen förblev i högre grad intakt, även om statens roll ökade – inte minst den finansiella. Dansk lägre yrkesutbildning fortsatte att kännetecknas av gradvis anpassning till lokalt arbetsliv med inriktning på yrkesspecifik praktik och lärlings- utbildning (Hansen & Serin 2001, s. 23). Den danska staten kunde ta det formella ansvaret för yrkesutbildningen, men inte underordna den långtidsplanering och social ingenjörskonst.
Att den svenska yrkesutbildningen blev huvudsakligen skolförlagd och statligt reglerad och finansierad, innebar inte att resultatet blev ett problemfritt bästa tänkbara – ett svenskt historiens slut. Tämligen snart uppstod ytterligare förändringstryck, såväl på grund av yttre stör- ningar som av inre problem. Så har, om man får tro en expertgrupp från OECD, systemet inneburit att svenska arbetsgivare kommit att se sig själva som utanförstående som betjänas av utbildningssektorn, inte som partners och medansvariga som skapar yrkesutbildning (OECD 2008). Man menade också att den omfattande separationen mellan arbetets värld och utbildningens försämrat möjligheterna att nå upp till arbetslivets krav. Men det är en senare historia.
Noter
1 Inom varje ekonomi tenderar institutioner att anpassas till varandra – bli komplementära. En produktionsregim uppstår. ”…production regimes are conceptualized as institutional complementarities that reinforce one another and particular ways of producing and competing in international markets” (Estevez-Abe, Iversen & Soskice 2001, s. 146). I föreliggande text innefattas även ideologiska och kulturella hållningar i respektive pro- duktionsregim.
Referenser
Arkivmaterial
Kommerskollegii arkiv, Huvudarkivet, RA, FIaa, vol 923.
PM sammanfattande de olika remissutlåtandena över arbetskraftsutredningen, I materialet till SOU 1955:34, RA.
Offentligt tryck
Betænkning afgiven af den ifolge kgl. Resolution af 20de september 1875 til undersøgelse af arbeiderforholdene i Danmark nedsatte kommission,1878. Betænkning nr. 154 (1956) Samarbejdsproblemer i Danmarks økonomiske politik. Betænkning nr 229 (1959) Teknisk og naturvetenskabelig arbejdskraft – Betænk-
ning afgifvet af den af statsministeriet nedsatte teknikerkommission, s. 17. OECD (2008), Learning for Jobs – OECD Reviews of Vocational Education
and Training – Sweden.
SOU (1924:41), Utredning med förslag till lag om lärlingsväsendet i vissa yrken. SOU (1938:30), Betänkande jämte lagförslag angående lärlingsutbildningen
inom hantverket och den mindre industrien. 1936 års hantverkssakkunniga. SOU (1957:10), Balanserad expansion.
SOU (1962:28), Skolväsendets centrala ledning. Betänkande avgivet av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning. Underdånigt betänkande och förslag angående den lägre tekniska undervis- ningen i riket afgifvet den 21 november 1874 af dertill i nåder utsedde Komiterade, Bihang till Riksdagens protokoll,1876.
Underdånigt utlåtande och förslag till den lägre undervisningens ordnande avgivet av den av Kungl. Maj:t den 4 oktober 1907 tillsatta kommittén. Del I, 1912.
Yttrande till Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium afgifvet af Komi- terade, Bihang till Riksdagens protokoll. 1876.
Litteratur
Arvidsson, H. (2005), ”Håkan Arvidsson läser Grundtvig – nyckeln till det danska?” Sydsvenskan 05.09.09.
Christiansen, N.F. (1995), ”Arbejderklasserne i de nordiske lande før 1920 – et forsøg på komparation.” Arbejderhistorie nr 3, s. 18.
Due, J. & Madsen, J.S. (2000), ”Hvorfor er den danske aftalemodel anderledes end den svenske?” FAO Forskningsnotat nr 26.
Estevez-Abe, M., Iversen, T. & Soskice, D. (2001), ”Social Protection and Formation of Skills; A Reinterpretation of the Welfare state” i Hall, P.A. & Soskice, D. (red.) Varieties of capitalism: the institutional foundations of comparative advantage. Oxford: Oxford University Press.
Gerentz, S. (1951), Kommerskollegium och näringslivet: minnesskrift. Stockholm: Hansen, P. & Serin, G. (2001), ”Regionala näringslivsstrukturer i Öresunds-
regionen – mellan centrum och periferi.” RUC forskningsrapport nr 122. Hyldtoft, O. (1999), ”Teknologiske forandringer i dansk industri 1870–1896.”
Dansk industri efter 1870, Bind 4, s. 39.
Juul, I. (2004), ”Læringsmuligheder i skole og praktik.” Tidskrift for arbejds- liv, nr 1.
Kayser Nielsen, N. (2009), Bonde, stat og hjem: nordisk demokrati og nationa- lisme – fra pietismen til 2. verdenskrig. Aarhus: Aarhus Universitetsforlag. Ljunggren, C. (1922), Hantverkets stora problem. Stockholm: Norstedts. Lundh, C. (2002), Spelets regler: institutioner och lönebildning på den svenska
arbetsmarknaden 1850–2000. 1. uppl. Stockholm: SNS Förlag.
Lundh Nilsson, F. (2007), Lönande lärande: teknologisk förändring, yrkesskicklig- het och lön i svensk verkstadsindustri omkring 1900. Diss. Lund, Lund Studies in Economic History 40.
Mailand, M. (2001), Den danske model lokalt og regionalt: konsensus og sam- arbejde i arbejdsmarkedspolitiske netværk. København: Jurist- og Økonom- forbundets Forlag.
Maskell, P. (2001), ”Capital, Innovation and Competitiveness.” CEBR Wor- king paper 2001–2.
Mathiesen, A. (1978), Utbildning och produktion. Stockholm: PAN/Norstedt. Myrdal. G. (1944), ”Höga skatter och låga räntor.” Studier i ekonomi och his-
toria tillägnade Eli F Heckscher. Uppsala, Almqvist & Wiksell.
Nilsson, A. (2008), Yrkesutbildningen i Sverige 1850–1910. Årsböcker i svensk undervisningshistoria, volym 208. Föreningen för svensk undervisningshistoria. Ohlin, B. (1936), ”Arbetslöshet under högkonjunktur.” Nationalekonomiska
Olofsson, J. (1997), Arbetsmarknadens yrkesråd: parterna och yrkesutbildningen 1930–1970. Lund, Lund Papers in Economic History, no 59.
Olofsson, J. (2005), Svensk yrkesutbildning, vägval i internationell belysning. Stockholm: SNS Förlag.
Pettersson, L. (1983), Ingenjörsutbildning och kapitalbildning 1933–1973. Diss. Lund, Skrifter utgivna av ekonomisk-historiska föreningen i Lund, vol. XXXIX.
Pettersson, L. (2006), Är Danmark bättre än Sverige?: om dansk och svensk yrkesutbildning sedan industrialiseringen. Malmö: Øi förlag.
Pettersson, L. (2012), Stigberoende? Om svensk och dansk yrkesutbildnings framväxt och karaktär. Paper presenterat vid Femte Skandinaviska Utbild- ningshistoriska Konferensen i Umeå.
Rasmussen, P.H. (1995), ”Erhvervsuddannelserne i Danmark.” LEO arbejds- papir nr 5.
Sigurjonsson, G. (2000), Dansk vekseluddannelse i støbeskeen – fra lavstidens mesterlære til moderne dansk vekseluddannelse. Delrapport från forsknings- projektet Læring i moderne dansk vekseluddannelse.
Stokholm Banke, C.F. (2003), ”Manden som kom cyklende med velfærds- staten.” i Petersen, K. (red.) 13 historier om den danske valfærdsstat. Odense: Syddansk universitetsforlag.
Schön, L. (2000), En modern svensk ekonomisk historia – tillväxt och omvandling under två sekler. Stockholm: SNS Förlag.
Svennilsson, I. (1961), Utbildning och ekonomisk politik, Föredrag, National- ekonomiska föreningen.
Sveriges Mekanförbund (1955), PM rörande inventering av behovet av teknisk personal.
Thelen, K. (2004), How Institutions Evolve – The Political Economy of Skills in Germany, Britain, the United States, and Japan. Cambridge: Cambridge University Press.
Om författarna
Peter Håkansson är fil. dr i ekonomisk historia och verksam vid Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering vid Malmö högskola. Håkansson disputerade år 2011 på avhandlingen Ungdomsarbetslösheten – om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital. Hans forskningsintresse rör sig i gränslandet mel- lan civilsamhällets och utbildningssektorns betydelse, socialt kapital samt institutionell förändring. För närvarande arbetar Håkansson även med Folkbildningsrådets projekt om studieförbundens kul- turprogram.
Fay Lundh Nilsson är fil. dr i ekonomisk historia och verksam vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet. Hon har nyligen varit engagerad i två forskningsprojekt som handlat om utvecklingen av yrkesutbildningen i Sverige och leder för när- varande forskningsprojektet Lärande och kunskapsöverföring genom arbetskraftmigration som finansieras av Vetenskapsrådet. Hon har varit redaktör tillsammans med Anders Nilsson för antologin Två sidor av samma mynt? Folkbildning och yrkesutbildning vid de nordiska folkhögskolorna (2010).
Anders Nilsson är professor i ekonomisk historia vid Ekonomisk- historiska institutionen vid Lunds universitet, där han har lett flera forskningsprojekt om yrkesutbildning och publicerat sin forskning såväl nationellt som internationellt. Nilssons senare publikationer utgörs bland annat av ”Vocational education and training – an engine for growth and a vehicle for social inclusion?”, International Journal of Training and Development, Vol. 14, No. 4, December 2010; ”Human Capital and Economic Growth: Sweden 1870-2000”, Cliometrica, Vol. 3, No. 2, July 2009 (tillsammans med Jonas Ljungberg); Två
sidor av samma mynt? Folkbildning och yrkesutbildning vid de nordiska folkhögskolorna (2010, tillsammans med Fay Lundh Nilsson); och Yrkesutbildningen i Sverige 1850–1910 (2008).
Lars Pettersson är docent i ekonomisk historia och knuten till Ekonomisk-historiska institutionen i Lund. Hans forskning har i stor utsträckning behandlat humankapitalets roll i den svenska ekonomiska omvandlings- och tillväxtprocessen. Speciellt har han intresserat sig för den gymnasiala yrkesutbildningen. Den utbild- ningskategorin har även varit i fokus i det utredningsarbete han under senare år ägnat sig åt inom ramen för Nationella Lärlings- kommitténs och Nordiska Ministerrådets verksamhet.