Medan 1930-talet hade kännetecknats av hög arbetslöshet, inte minst bland ungdomar, kom 1940- och början av 1950-talet att karaktäriseras av brist på arbetskraft (Johansson 1985). Den gene- rella arbetskraftsbristen i kombination med små ungdomskohorter, där antalet 16-åringar minskade under hela 1940-talet och nådde ett absolut bottenläge 1950 (Ohlsson 1986), bidrog till stigande ungdomslöner under 1940-talet.
Det framgår av figur 4.1 att relativlönerna ökade mellan 1940 och 1949, vilket bör ha medfört att förvärvsarbete direkt efter folksko- lan var ett lockande alternativ för många ungdomar och det finns inga tecken på att det var svårt för dem att hitta ett arbete. Snarare tvärtom. Enligt 1952 års yrkesutbildningssakkunniga karaktäriserades förhållandena på arbetsmarknaden under 1940-talet av att företa- garna tvingades ta den arbetskraft de överhuvudtaget kunde få. Det medförde att den som gick igenom en flerårig yrkesutbildning inte kunde räkna med högre inkomster än andra (SOU 1954:11). Åren omedelbart efter andra världskriget uppfattades bristen på arbetskraft som ett stort problem bland arbetsgivarna och det antogs dessutom bli bestående under lång tid (Lundahl 1997). Det finns ingen sta- tistik över ungdomsarbetslöshetens utveckling för den här tiden, men diskussionen om ungdomars arbetslöshet, som var omfattande under 1930-talet, var helt frånvarande under 1940- och 1950-talen (Håkansson 2011). Rimligen har den demografiska utvecklingen under 1940-talet verkat hämmande på utvecklingen av lärlingsut- bildningen. Om antalet ungdomar minskade samtidigt som det fanns gott om arbetstillfällen för dem och löneutvecklingen inte skiljde sig så mycket mellan personer med en kort yrkesutbildning respektive en lärlingsutbildning, är det inte så förvånande att ungdomars intresse för den längre utbildningen var avtagande.2
figur 4.1 att de relativa ungdomslönerna slutade stiga kring 1950 och att de därefter planade ut under hela 1950-talet. Det har delvis en demografisk bakgrund eftersom antalet ungdomar ökade markant under decenniet, men därtill kom förändringar i den ekonomiska strukturen som förändrade den relativa efterfrågan på kvalificerad arbetskraft. Redan på 1930-talet hade en mängd nya produkter lanse- rats i USA och dessa började spridas till de europeiska länderna i stor skala när väl uppbyggnaden efter andra världskriget var avklarad. Dit hörde bilen, som började produceras till priser som var överkomliga för det stora flertalet och ett stort antal varor och tjänster som ökade bilens användningsområden, till exempel ett ökat vägbyggande, bil- verkstäder och bensinmackar. Andra exempel är så kallade varaktiga konsumtionsvaror som elektriska spisar, tvättmaskiner och kylskåp. Härtill kom mer industriella produktionsmetoder inom bostadsbyg- gande och skeppsbyggnad och framväxten av ett nytt distributions- system (förpackningsindustri, självbetjäningsbutiker med mera). Även inom etablerade branscher som pappers- och massatillverkning och järn- och stålindustrin skedde stora förändringar av teknisk och organisatorisk art (Schön 2007).
Stora förändringar på bred front (ekonomisk strukturförändring) har i andra sammanhang visats medföra förskjutningar i den relativa
Figur 4.1. Ungas (under 18 år) löner i förhållande till vuxna mäns löner, 1939–1983. Avser genomsnittlig timförtjänst för arbetare inom tillverkningsin- dustri samt gruvor och mineralbrott. 1939–1975 avser uppgifterna respektive år; fr.o.m. 1976 avses andra kvartalet. Källa: SOS Löner 1983, del 2, tabell C.
efterfrågan på arbetskraft med olika typer av kompetens. Själva syftet med den relativt långa och komplexa lärlingsutbildningen var att ge stor yrkesskicklighet. De tidigare refererade undersökningarna av bristen på lärlingar indikerar att efterfrågan på yrkesskicklig arbets- kraft visserligen var relativt hög redan i början av 1940-talet, men gapet mellan näringslivets efterfrågan och tillgången på lärlingar hade ökat ytterligare i början av 1950-talet. Tidigare forskning har visat att efterfrågan på arbetskraft med hög kompetens och stor yrkesskicklighet fortsatte att öka under större delen av 1950-talet (Pettersson 1983, Svensson 1995). Mot den bakgrunden är parternas intresse för att utveckla en kvalificerad yrkesutbildning förståelig och, givet lärlingsutbildningens starka tradition och ställning i många andra länder, ett naturligt val av utbildningsform. Ungdomarnas bristande entusiasm medförde att Arbetsmarknadens Yrkesråd vid flera tillfällen diskuterade åtgärder för att öka intresset för den kva- lificerade yrkesutbildningen (Lundahl 1997). Parterna höjde också lärlingslönerna. Mellan 1938 och 1948 fördubblades lärlingslönerna och det var framförallt ingångslönen som höjdes. Visserligen ökade lönerna även för unga, okvalificerade arbetare (se figur 4.1) men inte lika mycket. I relativa termer ökade lärlingslönerna från 64 procent av lönen för en jämngammal okvalificerad arbetare år 1938 till 84 procent år 1948.3
Det är tydligt att den avtalsreglerade lärlingsutbildning som arbetsmarknadens parter kunde erbjuda som ett huvudalternativ inte attraherade ungdomen.4 Som vi sett var det lätt att få ett jobb
direkt efter den obligatoriska skolan, åtminstone under 1940-talet då efterfrågan var stor på alla typer av arbetskraft. De stigande relativlö- nerna för ungdomar under de åren kan ha bidragit till att en flerårig lärlingsutbildning sågs som mindre lockande. Ett möjligt alternativ var den yrkesutbildning på heltid som bedrevs inom yrkesskolan.5
Antalet elever vid sådana utbildningar (om minst fem månaders längd) ökade från cirka 9 000 år 1943 till nästan 13 000 år 1950 (SCB 1984: tabell 17). Men det var trots allt en ganska blygsam ökning. Det förefaller i stället som att signalerna från arbetsmarkna- den framförallt lockade något äldre arbetare att utbilda sig. Redan under 1930-talet var det fler äldre (dvs. 18 år eller äldre) än yngre deltagare inom yrkesutbildningen, men läsåret 1951/52 var den över
80 procent. Det handlade framförallt om ”unga vuxna” (18–24 år) och vi tolkar det som att signalerna på arbetsmarknaden trots allt gick fram. Många ungdomar som började förvärvsarbeta direkt efter skolan insåg efter några år att en yrkesutbildning gav stora fördelar. Det gällde för övrigt inte enbart de deltidskurser som yrkesskolan kunde erbjuda. Korrespondensinstituten hade tiotusentals deltagare under 1940-talet (Nilsson 2013).
Det var emellertid inte bara internationell konkurrens, teknisk förändring och förekomsten av nya varor och tjänster som ändrade förutsättningarna för yrkesutbildning. Den europeiska eftersläp- ningen på 1940- och 50-talen var generell på utbildningsområdet (Goldin & Katz 2008). Det ökade det politiska intresset för utbild- ning som ett medel att komma i kapp USA. I första hand syftade man då på allmän eller teoretisk utbildning, eftersom eftersläpningen där var kopplad även till andra stora samhällsfrågor som demokrati och jämlikhet. Men även intresset för yrkesutbildning var stort på 1950-talet i flera europeiska länder. I Danmark (för att ta ett när- liggande exempel) fördes en politisk diskussion som resulterade i att yrkesutbildningen där även fortsättningsvis kom att domineras av vekseluddannelse, dvs. lärlingsutbildning (se kapitel 6). I Sverige blev emellertid en allmän höjning av utbildningsnivån som ett led i demokratisk skolning det stora utbildningspolitiska projektet under 1950-talet. Förslagen från 1948 års skolkommission medförde att intresset främst riktades mot en förlängning av den allmänna skol- plikten. Därmed blev frågan om hur yrkesutbildningen skulle orga- niseras snarast ett inslag i ett större paket av utbildningsreformer. Samtidigt fanns frågan kvar hur yrkesutbildningen skulle bedrivas för att minska det amerikanska försprånget på det industriella området.