Övriga hyddor från inlandet

Trots de yttre likheterna är kanske inte analogin med den franska hyddan så givande ur ett tolkande perspektiv. Ett alternativ är ett försöka snäva in jämförelserna både över yta och tid. Småland är inte ett välutforskat område och det existerande materialet lämpar sig inte speciellt bra för jämförelser av enskildheter som hyddkonstruktioner.

Min förvåning blev därför stor när jag vid läsning av Uv-Syds slutpublikation från E4-undersökningarna på sidan 74 såg en bild på några arkeologer som rensade fram en halvcirkel av skörbränd sten som låg i omedelbar anslutning till en våtmark (Cronberg & Knarrström 2007: 74). Stencirkeln rensades fram på en stenåldersboplats i Järingsholm cirka 20 kilometer sydväst om Raä 71. Parallellerna visade sig vara fler än geografisk belä-genhet och yttre form. Till undersökarnas stora förvåning visade sig ytan innanför stencir-keln vara helt fyndtom. Enligt 14C-dateringen var den cirka 1 000 år äldre än stencirkeln på Raä 71. Själv är jag lite skeptisk till dateringen eftersom den bygger på enstaka kolbitar som påträffats bland stenarna. Enligt undersökarna stämde anläggningens karaktär väl överens med tidigare undersökta hyddor från Maglemosekultur. Inte minst på grundval av

att de brukar ligga i omedelbar anslutning till vatten. Utifrån etnografiska paralleller ansågs den troligaste tolkningen av anläggningen vara den som tältring, det vill säga stenarna har hållit ned en tältduk. I presentationen problematiseras dock denna tolkning. Framför allt är det avsaknaden av en centralt placerad härd och bristen på fyndmaterial som bekymrar utgrävarna. Påverkan av formationsprocesser diskuteras men slutsatsen blir att avsaknaden av fynd inte kan förklaras ur detta perspektiv. Som förklaring till fyndlösheten presenteras alternativa tolkningar som att strukturen är en rest av en svetthydda eller en plats för ini-tiationsriter. Till slut konstateras det att det inte finns någon trovärdig slutsats och att några hemligheter får stenåldersfolken behålla för sig själva (Cronberg & Knarrström 2007:74-76). Inte heller jag kan avslöja alla hemligheter, men jag kan i alla fall anlägga ett annat per-spektiv. Som framgått ovan finner jag det inte så bekymmersamt att det saknas en synlig Figur 36. Relationen mellan samtliga flintor (∑=586) och de möjliga hyddlämningarna. De grå skrafferade polygo-nerna är rotvältor i de möjliga hyddornas närhet. De möjliga hyddorna särskiljer sig genom sin fyndtomhet.

härdar i mitten av konstruktionen. Kanske har de aldrig funnits, eller så är de utstädade. De sista kolbitarna flöt kanske bort vid en översvämning för 9 000 år sedan. Bristen på fynd är inte heller ett förhållande som inspirerar mig till funderingar kring exotiska sten-åldersriter. Det saknas dock inte exotism i mina tolkningar, det är bara inspirationen som är annorlunda. Som framgått ovan tror jag att fyndtomheten kan beskrivas ur ett teoretiskt perspektiv och exemplifieras etnografiskt. Det saknas inte heller arkeologiska analogier till förhållandet. Det är helt enkelt ett av många olika exempel på hur kulturella föreställningar skapar ett arkeologiskt material.

Min tolkning är att den cirkulära anläggningen är en rest av en hyddliknande lämning. Likheterna med Raä 71 vad det gäller utseende, läge och fyndtomhet är uppenbara. Figur 37. Relationen mellan fosfatvärdena och de möjliga hyddlämningarna. Fosfatvärdena i den nordliga hyddans vägglinjer är extremt förhöjda i jämförelse med omgivningen.

Frågan är då om det finns likheter mellan denna plats och Raä 71 ur ett bredare per-spektiv. Möjligheten att fördjupa analysen är avhängigt av de metoder som en gång valdes när platsen undersöktes. Den grundläggande relationen mellan boplatsens olika delar framgår av figur 39. Av planritningen framgår undersökningens prioritering, nämligen den fyndförande ytan cirka 20 meter åt sydväst om stencirkeln. Denna fyndförande yta är typo-logiskt daterad till sen Maglemose- och tidig Kongemosekultur, alltså betydligt yngre än hyddlämningens datering. Att det saknas fynd som relaterar till den fyndtomma konstruk-tionen är sannolikt ett resultat av denna prioritering. Fynddensiteten på Raä 71 var som påpekats mycket låg och trots att all jord vattensållats uppgick inte fyndmängden till mer än 1,7 flintor per kvadratmeter inklusive splitter. Medelvärdet för det fyndförande området på Järingsholm var 8,4 utan vattensållning, skillnaden är således större än vad siffrorna antyder. Av figuren framgår att några provrutor grävts några meter nordväst om hyddläm-ningen. De fåtaliga fynden i rutorna kan alltså mycket väl emanera från en boplatsyta med högre fynddensitet än Raä 71. I relation till den mer fyndförande ytan ytterligare några meter åt nordväst, ter sig dock fynden som fåtaliga och perifera.

Att man alltså inte kan se någon relation mellan hyddan och de samtida fynden kan förklaras av den valda metodiken och undersökningens inriktning. Man får i detta fall nöja sig med relativt tydliga jämförelser som rör topografiskt läge, morfologi, fyndspridning och kanske tidsställning. Man kan slutligen fundera kring konstruktionen ur ett jämförande perspektiv. Utan att vara helt säker på min sak verkar stenarna rätt små för att hålla ned en tältduk. Dessutom bildar de inte en komplett cirkel. En alternativ tolkning med utgångs-punkt från Raä 71 skulle kunna vara att stenarna kommer från en rensning av ytan. De som slängts inåt har stoppats av en väggkonstruktion och de som kastats utåt har hamnat i vattnet. Med denna tolkning utgör inte stenarna en del av konstruktionen, utan har hamnat Figur 38. Det är långt mellan Paris och Markaryd och det skiljer ca 2 000 år mellan hyddorna, men planritningen visar på ett pedagogiskt sätt en princi-piell relation mellan fyndspridning och hydda. (Verjux 2003:263)

Figur 39. Inmätning från undersökningarna av stenåldersboplatsen i Järingsholm, Fagerhults sn. Skåne (Kjellqvist 2004, fig. 4). Bilden är något beskuren och redigerad utan att några väsentliga data ändrats. Den konstruktion som diskuteras är utmärkt som "Skärvstenskonstruktion". Den blå prickade linjen är en hypotetisk strandlinje. Som tydligt framgår av ritningen fanns det flera intressanta ytor att undersöka på platsen. Mest energi verkar naturligt nog ha lagts på det fyndrika området i NV. Möjligheten av en mer diskret boplatsyta liknande Raä 71 antyds av skärvstenskonstruk-tionen och de enstaka fynden i provrutorna väster därom. Figuren tydliggör väl svårigheten att skilja ut en fyndfattig tidshorisont från ett mer ”normalt” fyndsammanhang.