6. Människor i arbete på en liten ö
6.4 Generella lärdomar av flintanalysen
Analysen påvisar tydligt det småländska stenåldersmaterialets säregenhet. Småländsk stenåldersarkeologi har sedan 1920-talet karaktäriserat fyndmaterialet som bestående av få och små flintor. Detta förhållande stämmer utmärkt på Raä 71. Stenåldersboplatser med få fynd bedöms ofta som tillfälliga rastplatser som saknar värde. Detta är inte bara ett pro-blem ur ett antikvariskt perspektiv, det vill säga att boplatser negligeras och förstörs utan arkeologisk undersökning. Det gör också att tolkningarna av stenåldersboplatserna tende-rar att ständigt gravitera mot det enkla och tillfälliga på bekostnad av det komplexa och varaktiga. Analysen ovan nyanserar denna bild och förklarar varför det typiska småländska fyndmaterialet ser ut som det gör.
En grundläggande orsak till den relativa fyndfattigdomen är att de första leden av flint-produktionen, som genererar stora mängder stenmaterial, helt saknas på platsen. Detta förhållande är inte oväntat eftersom flinta inte naturligt förekommer i det småländska inlandet. Mer förvånande är att övrig flintproduktion nästan helt saknas i vårt material. Bilden som framträder på figur 51 ger ett strukturerat intryck och är resultatet av en i vårt tycke rätt stringent, eller åtminstone transparent analys. Det är uppenbarligen så att de människor som efterlämnade flintorna ägnat sig åt olika sysslor på platsen. Vi kan inte
Figur 51. Resultaten från de analyserade områdena i relation till den allmänna fynd-spridningen, härdarna (gråskrafferade) och hyddan.
funktionsbestämma platsen på så sätt att vi kan ge den en eller flera entydiga funktioner. Vi anar att många och varierande aktiviteter utförts. Detta är egentligen vad man kan för-vänta sig på en plats där människor bott. Vi ser också en tendens till rumslig uppdelning såtillvida att spåren av flintproduktion ligger några meter bort i den svaga sluttningen öster om den centrala delen av boplatsen. Det finns dock anledning att hålla isär boplatsens egentliga funktion och dess interna struktur från de enskilda resultaten av vår analys. Det vi ser i analysen är de händelser som vi förmår uppfatta. De är öar av förståelse i ett hav av diffusa sammanhang. Det finns en gles oförklarad fyndmatta som utgör ett svagt återsken av andra händelser, tankar och ambitioner. Som påpekats tidigare avsätter inte heller alla mänskliga aktiviteter ett arkeologiskt material, det som vi uppfattar som materiell kultur utgör alltså bara ett segment av människors liv (se fig. 52).
Det är alltså mycket viktigt att skilja resultatet av våra ansträngningar från vilken roll platsen en gång haft för de människor som efterlämnade de små flintorna. Vi kan dock Tabell 11. Sammanfattning av analysresultaten från område G.
Fnr Definition HPA Flinttyp Övrigt
119 Avslag Yttäckande patinering Senon Avslaget är tryckt från en spånkärna.
120 Mikrospån, medial del - - Bränd
121 Mikrospån, proximal del Yttäckande patinering Senon -122 Prepareringsavslag, alt. avslag från retuschering Yttäckande patinering Senon -123 Avslag Yttäckande patinering West Swedish Beach Flint
-124 Mikrospån, medial del - - Bränd
125 Bit - - Bränd
126 Splitter - - Bränd
127 Splitter - Senon
-128 Splitter - - Bränd
129 Avslag - -
-568 Makrospån, medial del Polering längs alla eggar.
Kan inte tolka kontaktmaterialet. Senon
-569 Makrospån, proximal del - - Bränd
570 Makrospån, proximal del Polering längs laterala eggar.Kan inte tolka kontaktmaterialet. Senon -571 Mikrospån, medial del Generisk polering längs alla eggar Senon
-572 Splitter - Senon
-573 Splitter - - Bränd
574 Plattformsavslag alt. plattformsdel av mikrospånkärna - Senon Bränd. Går ej att avgöra om det är ett avslag eller om biten gått av från en kärna då den brändes. 575 Avslag från (mikro)spånskärna - Senon
Bränd. Avslaget kommer från sönderspaltning av en spånkärna, förmodligen en kärna för mikrospånsproduktion.
583 Makrospån, proximal del - Senon Bränd
med en större grad av säkerhet säga något om vad som inte gjorts på platsen. Som framgått ovan har mycket lite flinta producerats på platsen. Några enstaka mikrospån och några avslag har producerats. Sannolikt för att möta ett omedelbart behov. Man har sannolikt inte producerat några pilspetsar på platsen, det är alltså svårt att knyta platsen till någon aktivitet som anknyter till jakt. I brist på jaktanknytning ligger det nära till hands fatt fundera kring fiske. Liksom andra aktiviteter lämnar bearbetning av fisk distinkta slitspår (Högberg et al. 2009:1731). Bland de flinteggar som analyserats finns det inte några spår av fiskbearbetning. Givetvis är det fullt möjligt att det finns spår av fiskbearbetning bland de flintor som inte analyserats. Det går också att tillreda fisk utan att använda flinta. Dessutom är det så att reparationer av fångstredskap inte lämnar andra spår än av annan träbearbet-ning. Det finns dock inget i fyndmaterialet som direkt tyder på att Raä 71 var en plats som besöktes för att fiska. Det finns heller inget i slitspårsanalysen som antyder att platsen haft en betydelse för någon form av insamling av ätliga växter. Liksom för jakten och fisket kan man dock inte utesluta att det varit så. Det går kort sagt inte att koppla materialet från Raä 71 till mat i någon form. Sannolikt var det så att besöken på platsen hade andra motiv än att samla mat. Jag återkommer till denna frågeställning i landskapsanalysen.
Efter att ha noterat de generella dragen kan vi då återkomma till karaktären av det vi faktiskt förstår. Analysen av område A bygger på 10 mestadels mycket små flintor. Någon har på platsen tillverkat några få mikrospån. Flintmaterialet från område C består av ett avslag slaget med bipolär teknik och fyra avslag från preparering. Produktionen har inte genererat något ”avfall”, kärnorna och resultaten från produktionen har tagits därifrån. Det är viktigt att hålla denna mycket blygsamma skala i åtanke. I en GIS-kontext tenderar även de mest diskreta kluster att se tydliga och definitiva ut när de gestaltas som isarit-mer och färger. Dessa få spår av produktion skulle aldrig synas om inte den omgivande
Figur 52. Carl Axel Mobergs sammanfattning av den materiella kulturens förhållande till våra tolk-ningsmöjligheter. Det finns alltså människor och händelser som inte efterlämnat några spår. Om de ändå efterlämnat spår kan de mycket väl vara utplånade för länge sedan. Alla våra ansträng-ningar handlar alltså bara om det som blev kvar, påträffades och sattes i en GIS-kontext.
Även om vi är väldigt nöjda med våra isaritmer, förstorade flinteggar och slutsatser bör vi ändå för-söka vara realistiska och förför-söka vidga våra efter-forskningar till det som inte är omedelbart åtkom-ligt. (Efter Moberg 1969:65)
fynddensiteten varit mycket låg och om inte många rutor vattensållats. Produktion är för övrigt ett begrepp vars konnotationer kanske är alltför omfattande. Snarare kanske man skulle kunna beskriva dem som spår av tillfällighetshandlingar med ett speciellt syfte. Kanske behövde några redskap repareras och någon tog några steg ned mot den sankare sluttningen och slog några flintor. Möjligen tog det 30 sekunder eller några minuter. Ur ett arkeologiskt perspektiv är det viktigaste att det på denna plats, med den praxis som då existerade, efterlämnades mycket lite för oss att hitta. Fyndmängden står dock inte i rela-tion till mängden arbete som utförts på platsen. Mängden flinta står i relarela-tion till det arbete som utförts för att producera och omarbeta flintredskap (se fig. 53). Raä 71 är alltså en
stenåldersboplats där det nästan aldrig slagits någon flinta.
Den naturliga följdfrågan efter detta konstaterande är hur vi förklarar den flinta som vi faktiskt hittar. Område B fångades upp i GIS-analysen genom en förtätning av prepa-rationsavslagen. Analysen visade att detta inte hade något att göra med produktion av flintredskap utan med ett arbete som inbegripit ben/horn. I detta arbete har minst två olika redskap och ett mikrospån använts. Platsen var inte tolkningsbar genom efterlämnade redskap utan genom spåren av uppskärpning av redskapen. Spåren efter arbetet bestod alltså bara av små splitter av en typ som sällan tillvaratas vid arkeologiska undersökningar. Mönstret på område D är egentligen detsamma förutom att ett redskap som var typolo-giskt igenkännbart påträffades. Att den arkeologiska reduktionismen har sina begräns-ningar påvisades genom att skrapan inte använts för att skrapa hudar utan till horn- eller benbearbetning.
Område F avviker från de andra platserna eftersom ingen curation eller uppskärpning av verktygen utförts på platsen. Flera av verktygen som använts i arbetet har också kvar-lämnats. Egentligen rör det sig bara om 13 mycket små flintor, så ur ett bredare jämförande perspektiv är det inte någon imponerande flintmängd. Ur ett lokalspecifikt perspektiv förefaller dock attityden till stenmaterialet som slösaktigt. Här har inte stenåldersmännis-korna gått åt sidan för att slå några flintor eller noggrant plockat upp även de mycket små avslagen. På denna lilla yta har platsens praxis inte efterlevts.
Så här långt i analysen kan man alltså förklara varför fynddensiteten är låg och varför flintorna är så små. Den helt grundläggande förklaringen är att mycket lite flinta produce-rats på platsen. Det är inte bara så att de första delarna av flintproduktionen saknas. Det vill säga det mycket avfallsgenererade arbete som leder fram till att man har en fungerande kärna. Även den efterföljande delen av reduktionsprocessen då man producerar spån och avslag från preparerade kärnor saknas nästan helt. Det är också tydligt att några flintkrä-vande ad hoc-aktiviteter som slaktning av djur inte utförts, inte heller något omfattande trähantverk. Platsens praxis verkar ha varit att ta med sig all flinta både till och från platsen. Det som återstår att hitta är alltså det som varit för smått för att ta med sig (e.g.
prepara-och saker som tappats (e.g. enstaka spån) (Eriksen 2006:80ff). Materialet är resultatet av alla de små val, händelser och den praxis som vi brukar kalla kultur. I denna kulturella praxis har det helt enkelt inte ingått att deponera några större mängder flinta på platser som Raä 71. Detta förhållande kan också förstås ur ett rent funktionellt perspektiv som är väl empiriskt belagt, ju längre bort människor kommit från det litiska råmaterialet desto mindre blir det arkeologiska materialet (Kooyman 2000:68).
Boplatsen är alltså ut detta materialorienterade perspektiv avvikande från boplatser i exempelvis Skåne. Man kan emellertid också vända på det analytiska perspektivet och fråga sig hur de som tillverkade flintan och arbetade med den förhöll sig till arbetsproces-serna. Vad var deras knowledge och know-how? Knowledge kan karaktäriseras som det man kan lära sig genom en kommunikativ process eller genom reflexion. Med know-how menas en kunskap som är vunnen genom praktiska erfarenheter och som är kroppslig till sin natur (Högberg & Larsson 2011:19). Analysen har inte varit inriktad på att beskriva dessa förhållanden, men man kan konstatera att materialet ur dessa perspektiv inte skiljer sig från andra boplatser med ett typiskt maglemosematerial. Fyndmaterialet präglas av tämligen eleganta spån/mikrospån och den enda lancettmikroliten är helt typisk för sin tid. Det finns inget i materialet som tyder på ovana eller oskicklighet att använda flinta. Jag skulle vilja hävda att fyndmaterialet ur ett kognitivt perspektiv är ett typiskt maglemo-sematerial. Det vill säga artefakterna emanerar från ett schema opératoires som inbegriper specifika tidsbundna föreställningar om morfologi och sekvenser av handlingar (Eriksen 2000:79).
Figur 53. Denna figur förklarar varför det småländska stenåldersmaterialet är litet och glest förekommande på boplat-ser. Nästan samtliga fynd från Raä 71 emanerar från aktiviteter som kan kny-tas till de tre nedre gråfärgade rutorna. På boplatsen finns alltså få spår från tillverkningen av flintredskap. Den flinta som finns på platsen kommer snarare från människors arbete med flinta. (Efter Kooyman 2000:46)
Om platsen uteslutande tolkats ur ett handlingsperspektiv som betonat produktion av stenmaterial hade boplatsens betydelse varit liten. Från ett annat perspektiv framträder en betydligt mer komplex bild. I den detaljerade analysen uppenbaras arbetsprocesser som bara kan ses ur ett specifikt och detaljinriktat perspektiv (Dobres 2000:200-205). Det visar sig då att boplatsen har en tydlig struktur och en praxis som emanerar från olika aktiviteter av liknande art. Att beskriva boplatsen som fyndfattig och tillfällig kan bara göras om man väljer ett mycket begränsat och orealistiskt tolkningsperspektiv. Platsen är alltså inte ur ett tolkningsperspektiv att betrakta som fyndfattig utan är helt enkelt strukturerad efter sina kulturella förutsättningar och sin praxis. De flintor vi hittat måste förstås i en strikt
kulturell kontext.