Människor på en liten ö

När jag ovan diskuterat vattennivåerna och dess förändringar har det huvudsakligen varit ur ett formationsprocessperspektiv. I förbigående har det nämnts att boplatsen var belägen på en ö men jag har ännu inte definierat i vilken sjö som ön befann sig. Min utgångspunkt var från början att mossmarken approximerade en forntida sjös utbredning. När jag började leka med lantmäteriets höjddatabas över Markaryds kommun blev jag därför förvånad när det visade sig att den vattennivå som jag var säker på existerat vid boplatsen dränkte hela Halland och Skåne. Eftersom min uppskattade vattennivå stöddes av såväl fyndspridningen som eroderade strandhak och förekomsten av gyttja fanns det all anledning att söka förkla-ringar som kunde kombinera dessa iakttagelser på ett sannolikt sätt.

Ett förhållande som förtjänade lite tankemöda var vad som egentligen fann i Lagans dal-gång innan Lagan existerade. Om det en dal-gång funnits en sjö där skulle det kunna förklara vattennivån. För att testa denna hypotes har jag i min rekonstruerade värld valt att sätta en propp i Lagans dalgång. Som framgår av figur 64 skulle den trånga passagen norr om Timsfors kunna vara en lämplig plats för denna hypotetiska propp. Var det verkliga stop-pet funnits vet vi inte men det bör ha varit i närheten av den platsen. Figuren visar vad som händer om man höjer vattennivån till cirka 140 meter över havet. Eftersom mossmarkerna är tjocka och höjddatabasen gles skall bilden tolkas med vissa reservationer. Var själva utloppet legat går inte att säga med säkerhet. När man höjer vattennivån i simuleringen rin-ner det samtidigt över både vid Raä 71 och vid det rödmarkerade området några kilometer åt öster. Även om vi inte kan veta säkert var det troligtvis så att Raä 71 inte var en boplats på en ö i en liten sjö utan en boplats mitt i utloppet från en stor sjö (se fig. 65). Eftersom den östra sidan av ön är flack och torvig är det lite svårt att bedöma om det har varit en ö. Kanske var det en halvö vars östra delar var sumpiga och ofta översvämmades. Denna hypotetiska sjö passar också på ett annat sätt in i den diskussionen kring de varierande vat-tennivåerna. Jag kommer senare mer i detalj att diskutera de forntida vattensystemen, men vi kan redan här konstatera att sjön legat högt upp i vattensystemet och haft ett begränsat upprinningsområde. Sjön måste alltså ha varit känslig för klimatförändringar som påverkat vattennivåerna. Av GIS-analysen kan man dra slutsatsen att vattennivåerna inte kan ha varit mycket över 140 meter över havet eftersom det är pasströsklarnas höjd. Hur låg vatten-nivån varit är svårare att besvara. Om vi utgår från uppskattningen i figur 56 kan vi se att mer än hälften av den mesolitiska tidsperioden varit torrare än vad som var fallet när den lilla ön var bebodd.

Att belägga de lokala hydrologiska variationerna på rent naturvetenskapliga grunder lig-ger utanför detta projekt. Att titta på de arkeologiska beläggen för förändrade vattennivåer genom de närliggande mesolitiska boplatsernas läge är däremot enkelt eftersom de bara finns tre boplatser i området. Den nordligaste röda pricken på figur 64 är en lite märklig mesolitisk boplats (Raä 138, Traryd sn) som förundersökts två gånger, och där det finns

Figur 64. Två hypotetiska sjönivåer inlagda på 1955 års generalstabskarta. Den översta relaterar till Raä 71 som mar-keras av den röda pricken längst åt söder. De övriga röda prickarna är från söder till norr; Raä 138 (Traryd sn), en fyndplats för flinta (Persson 2001) och Raä 112 (Traryd sn). Deras höjd varierar mellan 123-125 meter över havet och indikerar en möjlig lägre sjönivå. Strecken i nederkanten motsvarar en kilometer.

tre dateringar från tydliga anläggningar (6660+-50, 6835+-70 och 6890+-85 BP). Boplatsen omfattade cirka 1 500 m2 och 15 anläggningar påträffades. Intressant nog påträffades inte ett enda fynd som kunde knytas till stenålder trots att provrutor grävdes och schakten rensades noggrant (Skoglund 1998:10f; Skoglund 2005:6f). I ljuset av analysen av flintan från Raä 71 är detta förhållande kanske inte så konstigt. Kanske var Raä 71 trots allt en boplats med en relativt hög fynddensitet. Alternativt hamnade provrutorna några meter fel i förhållande till de fåtaliga fynden. För egen del förvånades jag mest av det lite udda läget på en höjd långt från vatten. Höjden var cirka 125 meter över havet enligt Lantmäteriets höjddatabas.

Den mittersta av de tre nordliga prickarna representerar en mer diskret lämning. Vid en utredningsgrävning för en mindre väg i anslutning till den nya E4:an påträffades ett ganska elegant litet flintavslag, men trots stora ansträngningar påträffades inga ytterligare fynd. Fyndet påträffades i ett sadelläge mellan en ö och fastlandet vid en mosse. Flintan påträffades i en ganska märklig stratigrafisk position. Från ytan var lagerföljden: 0,1 m bruntorv – 0,15 m ljusbrun torv – 0,05 m grå sand som övergår i silt – 0,05 bruntorv – 0,05 m brungrå sand/grus – gulgrå sand. Fyndet gjordes i det näst nedersta lagret bestående av brungrå sand/grus. Efter att flintan deponerats hade alltså torv bildats som sedan över-lagrats av sand och silt för att slutligen överlagras av torv igen. I rapporten konstaterades att fyndet gjordes på en yta som inte kunde anses vara ett bra boplatsläge och att platsen inte kunde förstås utifrån dagens landskap. Det konstaterades också att stratigrafin bara kunde förstås som ett resultat av varierande vattennivåer (Persson 2001:8f). Enligt Lant-mäteriets höjddatabas var höjden över havet cirka 123 meter. Den sydligaste punkten är stenåldersboplatsen Raä 112 (Traryd sn) som påträffades vid den senaste inventeringen. Orsaken till att den påträffades var att man tagit bort matjorden eftersom området skulle ingå i utvidgningen av en grustäkt. På den avbanade ytan påträffades några enstaka flintor och skörbrända stenar. Höjden över havet var 124 meter.

De enda tre platser med spår av människors aktiviteter under mesolitisk tid i området delar alltså egenheten att de enligt höjddatabasen är belägna på mellan 123 och 125 meters höjd över havet (se fig. 64). Några andra likheter i läge och omgivning finns inte. Den lägst belägna fyndplatsen är dessutom tydligt överlagrad. Förhållandena utgör en miniatyrver-sion av Bohusläns mesolitikum som karaktäriseras av boplatser på olika nivåer från olika tider, samt boplatser som är överlagrade (e.g. Alin 1934; Fredsjö 1953). Även om antalet boplatser i detta fall är ringa tror jag ändå att en tolkning inspirerad av det bohuslänska exemplet är den mest sannolika. Boplatsernas läge i terrängen och den märkliga strati-grafiska iakttagelsen förklaras enklast av att de tre boplatserna relaterat till en gemensam vattennivå i en hypotetisk sjö. Denna hypotetiska sjö stöds av förekomsten av gyttja, fynd-spridningen, GIS-analysen, stratigrafiska iakttagelser och de omgivande boplatsernas läge. Liksom i exemplet med Raä 75 finns det inte ett korrelat eller en metod som kan ge oss en