Trots att många organisationer i det afrikanska civila samhället arbetar med fattigdomsbekämpning har få av dem engagerat sig i diskussionen om sociala trygghetssystem. 2007 bildades Afrikanska plattformen för social trygghet för att engagera det civila samhället i utvecklingen av sociala trygghetssystem i Afrika. Den Afrikanska unionens (AU) Livingstone-deklaration 2006 var en viktig utgångspunkt. Edmond Odaba berättar i denna artikel om plattformens arbete.
Sociala trygghetssystem, inklusive kontanta transfereringar, ses alltmer som viktiga verktyg i kampen mot fattigdom och utsatthet. En rad afrikanska länder har bör- jat utveckla nationella strategier och program och har tillsammans åtagit sig att främja social trygghet över hela kontinenten. Det civila samhället kan ge viktiga bidrag till detta åtagande, dels genom att bygga upp en opinion för sociala trygg- hetssystem bland gräsrötterna och dels genom att se till att politiken utformas och genomförs så att den gynnar utsatta medborgare.
Tyvärr har ett sådant engagemang i diskussionen från organisationer i det afri- kanska civilsamhället länge saknats, helt eller delvis, trots att många sådana or- ganisationer tidigare varit aktivt involverade i genomförandet av projekt för fat- tigdomsbekämpning. De sociala tjänster som dessa organisationer ger inom till exempel vård och utbildning matchas alltså inte av ansträngningarna att påverka debatten om hur politiken ska utformas för att fattigdomen ska minska. Det finns, med andra ord, ett glapp mellan den roll det civila samhällets organisationer för närvarande spelar för utformningen och implementeringen av sociala trygghets- system och den aktiva roll man i AU:s socialpolitiska ramverk (Social Policy Fram-
ework for Africa, SPF) hade tänkt sig.
Plattformen för social trygghet i Afrika (the African Platform for Social Protection, APSP) försöker nu minska detta glapp och samtidigt föra samman den växande skaran nationella plattformar för social trygghet som bildas över hela Afrika. För närvarande har plattformen 15 medlemsplattformar21 i olika stadier av utveckling, och man stödjer också bildandet av medlemsplattformar i ytterligare nio länder.
afrikanska plattformen för social trygghet
Plattformen har identifierat tre olika perspektiv ur vilka man kan analysera sociala trygghetssystem i Afrika – perspektiv som delvis överlappar varandra:
• det tekniska perspektivet med vilket man fokuserar på frågor om trygghets-
systemens genomslagskraft och kostnadseffektivitet,
• det politiska perspektivet med vilket man betonar fattigdomen hos olika be-
folkningsgrupper, och
• rättighetsperspektivet med vilket man koncentrerar sig på behovet av allmän-
na principer och normer i samband med sociala trygghetssystem.
plattformens uppdrag
Det övergripande målet för plattformen är att främja utvecklingen av nationella, effektiva, sociala trygghetssystem för människor som lever i kronisk fattigdom – och då särskilt barn, äldre och funktionshindrade – och därigenom verka för att Millenniemålen uppfylls och att AU:s socialpolitiska ramverk implementeras. Detta mål uppnås bäst om medborgare och det civila samhället engageras i utform- ning, genomförande och granskning av sociala trygghetssystem, liksom i opinions- bildning för att systemen ska utvecklas. Det omedelbara syftet med plattformen är därför att stärka det civila samhällets roll i utformningen och genomförandet av sociala trygghetssystem i Afrika.
Ett exempel på afrikanska plattformens arbete är dess stöd för bildandet av en nationell plattform i Swaziland. Plattformen organiserade bland annat en två- dagarsworkshop för representanter från NGO:er, forskningsinstitut, akademiska institutioner och regeringen där man introducerade diskussionen om sociala trygg- hetssystem för Öst-, Syd-, Central- och Västafrika samt utbildade deltagarna i hur man organiserar utbildnings- och informationsmöten för olika slags publik. Vid slutet av workshopen kom representanterna från det civila samhället överens om att bilda en nationell plattform för att på ett effektivt sätt kunna framföra sina åsikter till regeringen och samordna aktiviteter som syftar till att informera med- borgarna om sociala trygghetssystem.
Plattformen fungerar också som länk mellan AU och det civila samhället i enskilda länder. Även om AU inte kan påtvinga länder sin politik har organisa- tionen en rapporteringsmekanism som utövar ett visst tryck på medlemsstaterna för att på nationell nivå genomföra vad man kommit överens om. Man genomför
21 Nationella plattformar finns i Sydafrika, Moçambique, Lesotho, Swaziland, Kenya, Uganda, Rwanda, Senegal, Ghana, Niger, Sierra Leone, Kamerun, Ghana och Malawi samt sekretariatet för the African Decade of Persons with Disability (Sydafrika).
afrikanska plattformen för social trygghet
också regelbundet fallstudier för att utvärdera hur de olika systemen för social trygghet som redan existerar i de afrikanska länderna påverkat fattigdomen.
afrikas socialpolitiska ramverk
Under ett ministermöte för socialministrar i oktober 2008 i Windhoek, Namibia, enades man om Afrikas socialpolitiska ramverk (AU, 2008), vilket innehåller långt- gående åtaganden från regeringarna för social trygghet. Ramverket utvecklades för att ge politisk uppbackning för ökade insatser för social utveckling – inklusive grundläggande samhällsservice, social trygghet och främjandet av mänskliga rät- tigheter för alla medborgare – över hela Afrika. I november 2010 träffades samma ministerkonstellation i Khartoum och bekräftade dessa åtagande ytterligare i en gemensam deklaration.
Sociala trygghetssystem spelar numera genom det gemensamma ramverket en viktig roll. Ett antal afrikanska regeringar införde kontantstödsprogram efter den regionala konferensen som hölls i Livingstone, Zambia i mars 2006, där Living- stone-deklarationen antogs. Efter konferensen fick sociala trygghetssystem, sär- skilt kontantstödsprogram, större plats på den afrikanska och internationella dag- ordningen för utveckling och socialpolitik. Det socialpolitiska ramverket utgör ett stort framteg i och med att fler regeringar har engagerats och kommit överens om ett formellt åtagande.
En viktig del av processen med att utveckla nationella, sociala trygghetssystem är att den nationella dialogen uttryckligen inkluderar det civila samhället. Man upp- märksammar ofta (till exempel i Livingstone-deklarationen) att sociala trygghets- system kan ”stärka det sociala kontraktet mellan stat och medborgare och därmed förbättra den sociala sammanhållningen”. Civilsamhällets roll är nu tydligt beskri- ven i Afrikas socialpolitiska ramverk, där de civila organisationerna uppmanas att ”samarbeta med AU-kommissionen och medlemsstaterna för att stödja, sprida och implementera det socialpolitiska ramverket”.
Organisationer i det civila samhället har under de senaste åren aktivt förespråkat sociala trygghetssystem. I flera länder har man redan initierat nationella diskussio- ner för att bygga upp ett nationellt samförstånd kring hur tänkbara lokala system skulle kunna se ut. Behovet av ett sådant angreppssätt är än större nu efter lanse- ringen av det socialpolitiska ramverket då detta förespråkar idén om ett ”minimi- paket”. Välinformerade, nationella debatter måste startas för att man ska kunna avgöra vad som bör ingå i lämpliga, finansierbara minimipaket i de olika länderna.
afrikanska plattformen för social trygghet