Många biståndsgivare har på senare år deklarerat att deras arbete ska genom- syras av ett rättighetsperspektiv och syfta till att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Det finns flera nära kopplingar mellan sociala trygghetssystem, rättighetsperspektivet och de mänskliga rättigheterna. Sociala trygghetssys- tem kan vara ett effektivt medel att förverkliga grundläggande mänskliga rät- tigheter såsom rätten till mat, vatten och hälsa, och rättighetsperspektivet kan ge viktig vägledning i hur sociala trygghetssystem bör utformas. Tillgång till sociala trygghetssystem är dessutom i sig en mänsklig rättighet. I denna artikel diskuterar Sofia Nordenmark rättighetsperspektivet – vad innebär det och hur påverkar det diskussionen om sociala trygghetssystem?
Enligt politiken för global utveckling (PGU) som riksdagen beslutade om 2003 ska Sveriges politik inom alla områden vara sammanhållen och samstämmig och bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen. Politiken ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och de fattigas perspektiv. Också Svenska kyrkans interna- tionella arbete ska vägledas av ett rättighetsbaserat perspektiv.
Det rättighetsbaserade perspektivet växte fram ur ett ställningstagande som bygger på att människor har rätt att kräva och få sina mänskliga rättigheter uppfyllda och att alla har lika värde. Detta synsätt skiljer sig från ett behovsbaserat bistånd där man fokuserar på behov som inte har uppfyllts och där målgruppen blir föremål för utveckling. Med detta synsätt är de man arbetar för passiva mottagare snarare än aktörer som själva avgör hur de vill utforma sina liv. Indirekt bygger detta också på synsättet att man jobbar med välgörenhet och att människor ska vara tacksamma för den ”hjälp” de får. I det behovsstyrda biståndet bryr sig bistånds- organisationer inte heller om huruvida staten uppfyller sina skyldigheter eller ej. I ett rättighetsbaserat arbete utgår problemanalys och definiering av problem från de mänskliga rättigheterna. Grundorsakerna till problemen definieras i termer av att människor inte har fått rättigheter uppfyllda. Även mål och resultat uttrycks i termer av mänskliga rättigheter. Man utgår i arbetet från sex viktiga principer:
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
motverka diskriminering. Genom analys av maktstrukturer i samhället kan man finna grundorsaken till att människors rättigheter inte uppfylls. Fokus på makt- obalanser och icke-diskriminering gör att arbetet för jämställdhet mellan könen också är en central del av ett rättighetsbaserat arbete.
Deltagande: Deltagande ska finnas med som en grundkomponent i arbetet ända
från början och innebär att de mest utsatta själva måste delta i analysen av grundorsakerna till deras problem. Det räcker inte att utsatta grupper är målgrupp för olika biståndsinsatser – de bör också vara med och bestämma hur insatsen ska utformas, följas upp och utvärderas.
Empowerment/egenmakt: En central princip handlar om att människor ska ha makt och inflytande över sina egna liv. Begreppet empowerment kan definieras på många olika sätt och översätts ibland till ”egenmakt” eller ”bemyndigande”. För att människor själva ska kunna utkräva sina rättigheter måste de ha kapacitet att göra det. Djup diskriminering bygger ofta på att man genom kulturella och reli- giösa föreställningar lyckas få dem som är diskriminerade att själva tro att de inte har samma värde och rättigheter som andra. Empowerment innebär att människor börjar känna tillit till sin egen kapacitet och vågar kräva sina rättigheter och delta- gande i beslutsfattande inom alla områden som berör deras liv.
Ansvarsutkrävande: För att ett rättighetsbaserat arbete ska fungera måste det gå
att utkräva ansvar. Staten som är skyldighetsbärare32 måste ha ett system som gör att rättighetsbärare33 kan utkräva ansvar när deras rättigheter inte uppfylls. Det kan vara genom att begära domstolsprövning eller överprövning av ett förvalt- ningsbeslut. För att ansvarsutkrävande ska vara möjligt krävs också att de som arbetar på myndigheter känner till vilka rättigheter människor har och erkänner dessa i sin myndighetsutövning och sitt beslutsfattande.
Fler och fler biståndsgivare anser att deras målgrupper ska kunna utkräva ansvar av även dem. Vad lovade biståndsorganisationen att göra? På vilket sätt genomför de sitt arbete? Svenska kyrkan går för närvarande igenom certifiering av HAP34 vilket kommer att göra det möjligt att utkräva ansvar av Svenska kyrkan för dess internationella verksamhet.
32 Att människor har rättigheter innebär också att det finns någon som är skyldig att uppfylla dessa rättigheter: skyldighetsbärare. Den primära skyldighetsbäraren är staten i det land där människor befinner sig. Men alla aktörer som påverkar människors rättigheter har skyldighet att respektera dessa. 33 Alla människor är rättighetsbärare och har rätt att få till exempel sin rätt till mat eller hälsa uppfylld. 34 Humanitarian Accountability Partnership (HAP) syftar till att garantera möjligheten till ansvarsut-
krävande. HAP omfattade först enbart katastrofbistånd, men idag kan även långsiktigt utvecklings- arbete certifieras.
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
Transparens: En viktig förutsättning för ansvarsutkrävande är att myndigheterna
är transparenta i sitt agerande. Rättighetsbärare ska kunna få information om sina rättigheter och de system som byggs upp till skydd för de mänskliga rättigheterna ska vara enkla att förstå. Transparens främjar både att rättighetsbärarna kan få kunskap om sina rättigheter och att korruption kan motverkas. I praktiken är det här de största utmaningarna finns.
Internationella ramverket för mänskliga rättigheter: Det internationella ramverket
utgör grunden för det rättighetsbaserade arbetet och det är där de olika rättighe- terna definieras, liksom skyldighetsbärarnas ansvar. Om människors rättigheter också bekräftas i nationell lagstiftning blir det lättare att utkräva ansvar och trans- parensen blir ofta bättre. Stater bör inte bara erkänna sin befolknings mänskliga rättigheter genom att till exempel ratificera konventioner om mänskliga rättigheter. De bör också lagstifta om rättigheterna i sin egna nationella lagstiftning och tydlig- göra hur de tänker arbeta för att uppfylla målen.
Det internationella ramverket för mänskliga rättigheter
FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 utgör kärnan i det internationella ramverket för mänskliga rättigheter. Deklarationen följdes 1966 av två juridiskt bindande konventioner: Konventionen om civila och politiska rättigheter och Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter). Dessa har sedan följts av en rad andra bindande konventioner, exempelvis Barnkonventionen och Konventionen mot diskriminering av kvinnor. Efterlevnaden av konventionerna följs upp genom att länderna som ratificerat dem regelbundet rapporterar om hur de arbetar med genomförandet, rapporter som se- dan granskas av särskilda kommittéer. Till det internationella ramverket hör också uttolkningar från olika FN-organ som ger närmare vägledning om vad rättighe- terna innebär och vad staterna ska göra för att efterleva dem.
De mänskliga rättigheterna är odelbara och relaterar inbördes till varandra. Det går inte att separera civila och politiska rättigheter från de ekonomiska, sociala och kulturella utan de samspelar och stöttar varandra. Om man fråntas en viss rättighet blir det svårt att utöva andra, och flera rättigheter innefattar och berör andra rättigheter. Principerna om rättigheters odelbarhet och samspel slogs fast vid världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien 1993.
Svenska kyrkans rättighetsbaserade arbete
Svenska kyrkans åtagande att allt internationellt arbete ska vägledas av ett rät- tighetsperspektiv bygger på en lång historia av kyrkligt engagemang för mänskliga rättigheter. Kyrkornas världsråd deltog redan vid utarbetandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och har sedan fortsatt att driva på ut-
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
vecklingen på en rad områden.
Svenska kyrkans rättighetsbaserade arbete genomförs och utvecklas kontinuerligt tillsammans med samarbetspartners. Som aktör i utvecklingssamarbetet ser sig Svenska kyrkan också som en skyldighetsbärare. Det innebär att Svenska kyrkan anser sig vara skyldig att respektera de mänskliga rättigheterna i sitt eget arbete. I påverkansarbetet innebär rättighetsperspektivet att vi arbetar för att främja de mänskliga rättigheterna och kräver att stater respekterar och uppfyller dem. Vi arbetar för att påverka de stater där vi, tillsammans med våra samarbetspartner, bedriver vår verksamhet. Samtidigt kräver vi att Sveriges regering ska lyfta dessa frågor i sina samtal med länder där kränkningar förekommer. Vi verkar också för att allt det arbete Sverige gör ska genomsyras av ett rättighetsbaserat perspektiv och respekt för mänskliga rättigheter.
Som en del av arbetet för att utrota hunger och fattigdom har Svenska kyrkan tillsammans med internationella, ekumeniska organisationer under de senaste åren särskilt lyft fram rätten till vatten och rätten till mat.
Rätten till mat
Rätten till mat innebär att alla människor har rätt till regelbunden, tillräcklig tillgång till mat som är näringsriktig och kulturellt accepterad och som bidrar till ett aktivt, hälsosamt liv. Det handlar om rätten att själv kunna arbeta för sin mat på ett värdigt sätt snarare än att få sig mat tilldelad. Rätten till mat är nära knuten till rätten till liv och det som behandlas som förutsättningar för att kunna uppnå en ”tillfredsställande levnadsstandard”.
Rätten till mat innebär att staterna har skyldighet att:
- respektera rätten till mat genom att inte vidta åtgärder som gör att männis- kor förlorar sin försörjning och tillgång till mat.
- skydda rätten till mat genom att se till att en tredje part inte förhindrar eller hotar möjligheten för människor att försörja sig och få tillgång till mat. - uppfylla rätten till mat genom att aktivt underlätta människors strävan att försörja sig och genom att i yttersta nödfall tillgodose människors behov di- rekt (till exempel genom sociala transfereringar).
24 länder har idag rätten till mat inskriven i den nationella lagstiftningen, vil- ket har gjort att lokala organisationer i många fall har kunnat tvinga myndig- heterna att genomföra aktiva åtgärder, till exempel införa gratis skolluncher.
sociala trygghetssystem stärker de mänskliga rättigheterna
Rätten till mat är fastslagen i bland annat FN:s deklaration om mänskliga