Med tanke på att genusaspekter har integrerats i utformningen av sociala trygg- hetssystem i så varierande grad är det kanske inte förvånande att systemen har både positiv och negativ inverkan på jämställdheten. Programmens genomslags- kraft spelar också stor roll för hur individer, hushåll och samhällen påverkas (Holmes & Jones, 2010).
På individnivå ser man flera viktiga, positiva effekter av flera av programmen, både avsiktliga och oavsiktliga. Flera program för beredskapsarbete har varit fram- gångsrika i att inkludera kvinnor. Till exempel är ca 40 procent av beredskaps- arbetarna i Indien och Etiopien kvinnor, vilket har bidragit till att öka kvinnors
öka jämställdheten i sociala trygghetssystem
deltagande i ekonomiska aktiviteter. Programmen har dessutom försökt angripa de könsbaserade löneskillnaderna på landsbygden genom att ge män och kvinnor lika lön. Detta har haft en betydande inverkan i till exempel Indien, där privatanställda kvinnor inom jordbrukssektorn normalt tjänar ca 30 indiska rupier per dag (män- nen får upp till 45 rupier per dag) men både män och kvinnor under MGNREGA tjänar ca 90 rupier per dag.
I Etiopien, och även i Bangladesh, har det skett en liten men positiv förändring för programdeltagande kvinnor, som får bättre betalda och mindre slitsamma jobb. I södra Etiopien uppgav till exempel tonårsflickor och unga kvinnor att programmet hade minskat deras behov av att jobba som hembiträden i närliggande städer, ett arbete som ofta präglas av låg lön och utnyttjande från arbetsgivaren. I Mexiko har Estancias, programmet för subventionerad barnomsorg, lett till att fler kvinnor lönearbetar och kan arbeta regelbundet och fler timmar och därigenom skaffa sta- bilare och bättre betalda jobb. Vissa programdeltagare, främst unga, ensamstående kvinnor, har även fått möjligheten att få eftergymnasial utbildning.
Det finns dock vissa inslag i programmen som påverkar kvinnor negativt. Före- ställningar om vilka typer av arbeten som ”lämpar sig” för kvinnor och män lik- som lönenivåer baseras till exempel ofta på manliga produktivitetsnormer, vilket har lett till att män fortfarande får högre löner och kvinnor färre arbetsdagar. Dessutom hamnar ofta ensamstående kvinnor utanför programmen, särskilt i de fall där de bygger på att makar arbetar tillsammans, vilket ofta är fallet med till exempel MGNREGA i Indien.
Möjligheter tas inte tillvara
I vare sig Etiopien eller Indien erbjuder man barnomsorg i någon större utsträck- ning trots att det förekommer i programmens utformning. Bristen på kunskap och kapacitet bland programarbetarna och i samhället innebär att delar av programmet där man tagit genushänsyn varken prioriteras eller efterfrågas. Situationen förkla- ras i följande uttalande om programmet i Etiopien:
”Kvinnornas uppgifter är oklara. Till exempel använder man termen ”lätt arbete” för att beskriva uppgifter som kvinnor normalt utför, som att bära stenar eller hämta vatten, men varför anses dessa uppgifter vara lätta?... På det stora hela tar programmen inte hänsyn till djupare genusfrågor. De har inget att komma med när det gäller att förändra kvinnornas roll och ansvar. PSNP leder inte till någon förändring av könsrollerna inom hushållen.”
(Genusexpert hos Canadian International Development Agency, CIDA, 2009) Dessutom förblir många kvinnor i Bangladesh, Etiopien och Indien beroende av att ha en man med inkomst, från antingen arbete eller bidrag, eftersom bankkonton
öka jämställdheten i sociala trygghetssystem
inte öppnas i kvinnors namn, tillgången till inkomsten går via mannen eller kultu- ren begränsar kvinnors möjligheter att besöka marknader. En kvinna i Bangladesh uttryckte sig så här:
”Varför skulle min man låta mig gå till marknaden om han levde? Han skulle säga ’varför ska du gå till marknaden när jag är här?’ Om jag hade en son och jag gick till marknaden skulle folk säga till honom ’jag såg din mor på marknaden, ändå är du kaxig’.”
(Ensamstående äldre kvinna, Daljitpur, Narail, 2010)
På hushållsnivå hade de olika formerna av sociala trygghetssystem som vi un- dersökte i vår studie positiv inverkan på hushållens förmåga att bättre tillfreds- ställa sina omedelbara behov. Ökade inkomster, ökat socialt kapital och bättre tillgång till lån och krediter (både formella och informella) stabiliserade inkomst och konsumtion, särskilt i förhållande till årstidsbundna risker och naturkatastro- fer. Dessutom kunde hushållen lägga mer pengar på mat, hälsa, utbildning och direkt nödvändiga hushållsartiklar. Med Perus kontantstödsprogram har till exem- pel kvinnors förbättrade kunskaper till följd av kompletterande utbildningar i nä- ringslära påverkat hälsan och livsmedelstryggheten positivt. En kvinna förklarar:
”Vi visste inte hur vi skulle ta hand om våra barn. Vi lämnade dem utan tillsyn, och barn och vuxna åt samma mat… Vi gav inte barnen någon balanserad kost, vi åt mest spannmål… Nu ger vi dem mjölk, kött, ägg… Tidigare var vi tvungna att sälja mjölk och ost för att köpa andra saker.”
(Kvinnlig deltagare i gruppdiskussion, Motoy, Peru)
Spänningar inom hushållet
Effekterna inom hushållen är å andra sidan mycket mer komplexa. I till exempel Peru har programvillkor och komplementära aktiviteter, till exempel informations- möten, bidragit till att kvinnors ökade rörlighet accepteras mer, men i vissa fall samtidigt förvärrat kvinnors tidsfattigdom. I andra fall har programmen lett till eller förvärrat spänningar inom hushållen, särskilt i de fall där programdeltagan- det har medfört förändrade roller och ansvar för kvinnorna. I Bangladesh anade man att sådana spänningar skulle uppstå och byggde därför in metoder för att överkomma dem i utformningen av programmet genom att programarbetarna ta- lade med männen för att försöka höja acceptansen för kvinnornas deltagande i programmet. Andra program, som de i Mexiko och Peru, har stött på mindre mot- stånd eftersom de även gynnar männen. En deltagare i Peru förklarar det så här:
”Vi har nu kommit överens om att vi får gå själva till banken. Tidigare förstod inte männen. De blev arga när vi gick på möten och vi var rädda och fick ibland till och med hoppa över möten.”
öka jämställdheten i sociala trygghetssystem
(Kvinnlig deltagare i gruppdiskussion, Motoy)
I Vietnam har ökade inkomster minskat våldet och konflikterna inom hushållen, men i till exempel vissa hushåll i Indien har konflikten mellan kvinnors deltagande i MGNREGA och deras hushållsansvar lett till spänningar.
På det stora hela visade våra fallstudier att där kvinnor gynnas direkt och program- men ger kvinnor möjligheter till utbildning och utveckling av färdigheter, ser man små men viktiga framsteg när det gäller kvinnors förbättrade kunskaper och själv- förtroende, samt ökad status och respekt för kvinnor inom hushållet. I allmänhet har dock inte direkt eller indirekt ökade inkomster för kvinnor lett till någon au- tomatisk förändring av förhållandena inom hushållet eller ökad beslutsmakt mer än över kontrollen över hushållets inkomst. I till exempel Ghana har LEAP-stödet hanterats enligt rådande könsroller och ansvarsfördelning, där beslutsmakten lig- ger hos mannen, brodern eller sonen:
”LEAP-stödet betalas ut till våra män som bestämmer vad pengarna ska användas till. Männen talar med sina fruar och försöker nå ett samförstånd men det är de som bestämmer.”
(Gift kvinna, Gushiegu, Ghana)
Det stora undantaget är Peru, där man såg viktiga effekter inom familjerna till följd av kompletterande program och kvinnors tydligt ökade ledarskap och för- bättrade status i samhället. Detta har lett till en rad viktiga, positiva effekter, till exempel en minskning av könsbaserat våld och förändrad arbetsfördelning i hem- met. Dessa effekter är särskilt tydliga hos den yngre generationen där män utför mer hushålls- och omsorgsarbete när kvinnorna deltar i programmöten.
”Innan var det annorlunda, då fanns inga utbildningsmöten. Vi visste inte bättre, så när vi bråkade med våra fruar slog eller sparkade vi dem till och med. Men med Juntos lär vi oss att vi måste leva i harmoni. Tidigare kände kvinnorna inte till sina rättigheter, och inte männen heller, vilket är anledningen till att det förekom så mycket våld… Nu har våldet minskat och vi diskuterar mer.”
(Manlig deltagare i gruppdiskussion, Motoy, Peru)
På samhällsnivå rapporterar kvinnor att sociala trygghetssystem har ökat hushål- lens deltagande i informella samhällsaktiviteter och tillställningar (till exempel bi- drag till begravningar och stöd till grannar). Det verkar dock som om effekten på kvinnors aktiva medverkan i styrningen av program, i beslutsfattande och i samhällsmöten har varit begränsad. Till och med när kvinnor finns representerade kan de sällan delta på ett effektivt sätt:
öka jämställdheten i sociala trygghetssystem
”Många kvinnor känner inte till möjligheterna eller frågorna som diskuteras även om de närvarar vid mötena.”
(Genusexpert, CIDA, Etiopien)
Det finns fortfarande kulturella och sociala normer som hindrar kvinnor från att medverka aktivt i beslutsfattande på samhällsnivå, och kvinnor exkluderas dessu- tom när möten hålls på tider då de inte kan närvara på grund av sitt hushållsansvar.
”Fattiga kvinnor uttrycker sällan sina åsikter på mötena därför att de är rädda för att ha fel och tror att andra har höga förväntningar på dem.”
(Kvinnlig deltagare i gruppdiskussion, Soc Triet, Vietnam)
Erfarenheterna från Juntos-programmet visar vilka insatser som krävs för att på ett mer effektivt sätt bygga upp både kvinnors kapacitet och institutionella struk- turer som syftar till att stödja kvinnors deltagande och ledarskap i samhället och inom programaktiviteter. Kvinnorna går på många möten och blir, vid sidan av andra insatser, aktivt informerade om sin rätt att delta i allmänna diskussioner och beslutfattandet. Sådana utbildningar värderas högt som en plats för umgänge och lärande liksom för deras inverkan på kvinnors förmåga att kommunicera och bli ”mer frispråkiga”, det vill säga övervinna traditionella hinder för att uttrycka sina åsikter.